Plötsligt händer det. På flera fronter…

Vilken makalös dag! Med både sol och något som åtminstone liknade go värme. Vilket i praktiken betyder superskönt i sol och medvind men inte riktigt lika skönt i skugga och motvind…

Tog fram ett par nya Newton från min lilla låda (jo jag har en speciell Newton-låda som aldrig får bli tom) och om det var de, solen, Mickes behandling i går, planeternas position eller bara one of those days lär jag aldrig få veta men i dag kändes löpningen riktigt bra! 



När jag träffade på två Swimrun-par önskade jag så att jag också haft den stassen på men det blev väldans fint med Spradasim också. Tror faktist det är snubblande nära tvåsiffrigt i både Söderbysjön och Källtorpssjön nu!





Sjukt härligt och alla mina celler  verkligen skrattade av glädje när jag sprang hemåt igen!


Jag var en sväng vid Flaten lite senare också men utan att hoppa i. Det funkar tydligen det med. I alla fall ibland. I stället tog jag en skön powernap på bryggan (väl påbyltad) innan det blev ett pass på Sveriges bästa (?) utegym.


Nu håller jag tummar och tår för att det inte blir busväder igen för jag har gjort mig till och (håll i dig nu) planterat fröer! Som sagt var, plötsligt händer det.😀


Kram från Ingmarie

Torsdags-kärlek

Det är (tack och lov) inte ofta det händer men i dag blev det att jag sprang förbi detta vackra utan att ha tid att hoppa i. 


Måste vara höjden av människoplågeri! Men det kommer garanterat fler chanser och jag är ändå allra mest tacksam över att jag hann få den där stunden med mig själv i skogen på morgonkvisten. Vilken oerhörd lyx! Att både få och kunna kuta runt i så fin miljö. ❤️


Liksom att hinna precis lagom till Yin yogan vid dagens slut. Trots att vi är en väldans massa människor i salen så känns det som även det är en stund med mig själv. Det där att blunda är nämligen en himla bra grej för att stilla sinnet. Och att andas lugnt. De där 75 minuterna är som att kärleksbomba sig själv. 😍


Kram från Ingmarie

Tur i turen

Att jag inte super-gillar att träna i snor-ottan är ingen nyhet men ingen regel utan undantag du vet. Ibland blir man extra förvånad över hur snabbt kroppens status kan skifta. Jag ville ju verkligen ut och med facit i hand var det absolut bästa valet även om det (i min värld) var tidigt. 

Dels gick det oväntat bra! Körde faktiskt en slags fartlek vilket just nu innebär långsamt eller ännu långsammare. Men det var trots allt fartskillnader och då räknar jag det som fartlek.😄 Och dels var det en ljuvligt vacker morgon. Så där så lyckocellerna fick en extra boost.


Efter jobbet var det inte riktigt lika najs ute. Alltså det här med snöblandat och hagel i maj. Jag är väldigt skeptisk…


Men då var det så turligt att jag hade bokat in Hot vinyasa-yoga.  Det var däremot väldans najs. Ibland prickar man minsann helt rätt en hel dag..😀

Kram från Ingmarie

Mer Utö-lyx

Vi somnade till det här.


Och vaknade till det här.


Plus det här.


Med andra ord var jag väldigt glad (och mätt) i magen redan innan jag fick på löparstassen. Ändå blev det ännu mer lyckokänslor. Hela Utö är full av (diskbråcks-snälla) grusvägar och jag tog den som går rakt söderut utan någon egentlig plan. Tänkte att jag springer dit näsan pekar och vänder när jag tror det börjar bli dax. Ingen superbra plan när man som jag är extremt osäker på kroppen och samtidigt ännu mer extremt löpsugen. Men planen innefattade även att jag i värsta fall helt enkelt hade fått gå tillbaka. Eller lifta. ( I verkligheten hade det sistnämnda dock inte varit någon vidare bra lösning för det var väldans glest med bilar och de få cyklister jag mötte såg inte ut som de ville ha någon passagerare.😜)

Utö ligger ca 40 minuters båtfärd från Årsta brygga och är som sagt var en kontrasternas ö. Hav, klippor, djupa skogar, öppna fält, pyttesmå stugor, slottsliknande gårdar, platt och kuperat i en salig blandning.










När jag såg att det “bara” var drygt 3 km till Ålö-bryggan kunde jag inte låta bli att fortsätta även om jag insåg att det skulle innebära att det blev mitt längsta löppass sen jag minns inte när. Samtidigt tänkte jag att där och då var ett utmärkt tillfälle att testa om ryggen skulle hålla. Farten var och är superlångsam men så länge jag inte har ont så skiter jag fullständigt i det för vem bryr sig? När jag kom fram till bryggan och “boden” ångrade jag mig inte en sekund. Mina få bilder gör sig verkligen inte rättvisa. Inte heller visar de känslan av att dricka iskallt härligt vatten direkt från pumpen precis när törsten börjar göra sig lite väl påmind. Men kanske kan du ändå ana upplevelserna…?😍



Sen var det bara att kuta tillbaka mot Utö gruvby. Medvinden och nerför byttes mot motvind och mycket uppför men solen fortsatte värma så jag tog av mig långbrallorna och sprang i bara kjolen. Jackan hade åkt av redan efter 5 min.  Underbart! Sen blev det som det blev när jag sprang förbi Utö badplats. Hur skulle jag liksom kunna låta bli?





Årets första (svenska) havs-Sprada! Och ja, det var svalt. Men jag sprang mig snabbt varm igen den sista biten till “vår” fina Kvarnvilla. Tror även att lyckovärmen i mage och hjärta bidrog en massa för 130 min. utan smärta är en obeskrivbar glädje. Även om det innebär snigelfart. I alla fall för mig.😍



Nu när jag inte varit det på länge så inser jag också vilken härlig känsla det är att kunna bli då där “efterlöpturen-hungrig”. Fikat på det lilla bageriet satt som en smäck i min mage. Även Anders för han hade haft en minst lika härlig tur som mig. Trots att han missat badandet.  Lyllos oss!💕




Sen var det båt-buss-tåg-buss-tub tillbaka hem till 08a-land igen. Med en liten paus på Eriksdalsbadet för min del. Tyckte jag var värd det.😁

Den här lilla utflykten kommer jag leva på länge, länge.😍

Kram från Ingmarie

Lyxar!

Jag är sjukt swimrun-sugen nu. Längtar ontimagen-tokmycket! Inte blev jag mindre sugen av att ta den där båten ut till fina Utö.

Jag vann en övernattning med 4-rätters middag för två förra året när jag och Fredda körde sprinten och tanken var att nyttja den till årets långa. Men nu blir det ju inte så. Hur gärna jag än vill är det bara att acceptera att 35 km löpning + 6 km sim är lite too much för min kropp just nu. Så i stället blir det alltså denna helgen tillsammans med Anders och det är såklart hur bra som helst det också. 💕Loppet lär finnas kvar.😀Och det finns ju en sprint…


Det är lyxigt värre här. Bor i en idyll med hisnande utsikt!



Vi hade tänk cykla här ute men cykel-nissen verkade ha tagit siesta för det var ingen där.😳 Så vi traskade en lång sväng i stället. Utö är verkligen en kontrasternas ö och sagolikt vacker.





Tränat hade jag ju faktiskt redan gjort. Utegym och 90 (!) min. härlig löpning plus Sprada!









Undrar du över den där 4-rätters förresten? Den var så där tjusig med sittning, hårdpressad duk, obegriplig drinklista, flera olika glas och en miljard bestick att hålla reda på. D.v.s inte jag. Eller Anders.😜


Veganskt rakt igenom och så där gott så man dör gottedöden vid varje tugga. Dessutom visade det sig att de där 4 rätterna var 5. 😍 Så ja, vi blev mätta med råge. 








Garanterat en perfekt uppladdning inför morgondagen. Hoppas bara jag hinner bli hungrig till frukosten…😁

Kram från Ingmarie

Åter i 08 a land

Det må vara segt att gå upp i snorottan för att kuta men alternativet, att inte kuta alls, är ju faktiskt ännu segare. Ibland får man liksom bara göra. Jag är obeskrivbart tacksam att jag ö.h.t kan! Och får! Med denna vyn är det dessutom extra enkelt att glömma den sköna sängen.😍 Livet är banne mig ett gigantiskt mirakel! 








Lika fint som alltid även om de “förstört” delar av den fina grusvägen ut till Främby udde med någon slags stenhård cementblandning.😱 Vet inte hur de tänkte där… Inte på diskbråcksryggar i alla fall.😳

Jag hann precis med tåget söderut och fick verkligen en (supersen) lunch with a view!💕

Så nu är jag tillbaka i 08a land igen. Hej å hå. Nu ska jag turbovila så jag kan nyttja helgen till fullo!

Kram från Ingmarie

Slut i rutan

Det är som alltid superhärligt att vara i Falun igen men det är då inget viloläger. Det är full rulle från tidig morgon till sen kväll och jag är helt tokslut.😳 Spelar ingen roll att det är hur skoj och bra som helst. Sitta 80% under en dag är verkligen inte min grej. 


Kanske därför träningen för första gången på väldigt, väldigt länge faktiskt varit… tråkig i dag!

Kom aldrig i gång på gymet nu i kväll hur mycket jag än försökte. Cykeln och vikterna var liksom lika inspirerande som en vissen tulpan.


Morgonlöpning i snorottan är i princip aldrig min kopp te men miljön och vädret var onekligen det absolut bästa och livade upp det hela avsevärt. Fina, fina Falun! Men “lätt och kul” kan jag inte säga att det var.






Men lite tråkighets-känsla är bra ibland för det är då nya idéer och energier föds tänker jag.  Den kommer heller inte vara särskilt länge. Det har den i alla fall aldrig gjort hittills.😀

Kram från Ingmarie

Den där känslan

När man haft ont väldigt länge någonstans, du vet sån där smärta så man hela tiden måste tänka på hur och vad man gör för rörelser för att inte dö smärtdöden, och man sen helt plötsligt inte har ont längre så är det banne mig som att uppleva största tonårs-förälskelsen igen! Man vill inget annat än hångla och hänga med den där godbiten 24-7-365. Är det dessutom blandat med starka vårfeelings får man plocka fram sin absolut starkaste karaktär för att det inte ska sluta illa.😜

Jag är väl medveten om att springa tre dagar på raken i mitt “tillstånd” inte är varken optimalt eller att rekommendera, men vad gör man när lusten och längtan är starkare än ett drogbegär? Jag hade i alla fall förnuft nog att cykla till och från mitt kära Flaten för att få kuta runt och omkring den. (I vanliga fall springer jag ju plättlätt dit och hem.)

Det är som i en sagobok där nu. Glömde nästan andas!😍


Och jo, såklart det blev en Sprada-tur. 💕 Absolut omöjligt att låta bli!



Jag dog lyckodöden flera om där kan jag berätta…


Men lite förstånd verkar jag ha kvar. Förutom cykelturen menar jag.

Dels blev det ett Hot mojo-pass. Behålla rörligheten och styrkan är ju superviktigt! Det var förresten en sprillans ny release som jag gillade jättemycket!


Sen har jag även varit hos Micke. Lasermannen du vet. 😁 Ännu vågar jag nämligen inte släppa honom.


Så nu håller jag mina tummar och tår stenhårt för att det fortsätter så här.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Valborg med känsla

Vet inte om jag vågar skriva det men jag tror faktiskt det vänt nu och att diskbråcksryggen är med mig igen. riktigt! I dag fanns den där känslan där igen. Den där när stegen är synkade och kroppen känns som en enhet. Den där när andningen och rytmen liksom sköter sig själv.




Det hjälpte garanterat till en hel del att det verkligen är vår och att jag hade ett par sprillans nya Newton på fötterna. Men bara till viss del. Både du och jag vet ju att vill inte kroppen hjälper varken superdojor eller solsken.



Så himla tacksam över att kroppen lät mig springa så länge att jag faktiskt hann bli trött i benen.💕



Eftersom jag var klen i torsdags så valde jag att göra den dagens jobb i dag. Superskoj och hur trevligt som helst. Hade sen en max-lyxig AW med min goa (super-triathlet) kompis Camilla. Inte en sån där AW med bubbel i glaset och finkläder på något tjusigt hak med en massa andra lika finklädda.. Nej här snackar vi en blöt, lycraklädd, endorfinstinn variant i egen simbana. Det är inte på Eriksdalsbadet 08a borna startar Valborgskvällen om jag säger så.😜 Men den hinns ju med den också.😄


Kram från Ingmarie

Maxad lördag

Vi har, i alla fall som jag ser det och i alla fall i vår del av världen, alltid minst två val. Antingen kan vi se det som är bra eller det som är dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är så himla enkelt. Sjukdom, dödsfall, misär och orättvisor är aldrig något “bra” no matter what, men i eländet finns alltid, alltid någon liten strimma ljus tänker jag. Det är just den vi kan välja om vi vill se eller om vi vill stanna kvar i mörkret.

Matförgiftning/magsjuka är ju inte precis någon stor eländesgrej men det är ju inte precis lattjolajbans eller något man strävar efter. Ändå tänker jag, som jag skrev i går, att den nog ändå var ganska bra. Om det inte hade hänt hade jag högst troligt kutat på för mycket efter den lyckade helgen och sen hade ryggen varit skrot igen. Eller så hade jag hittat på någon annan dumhet.😜 Nu tvingades jag vila både bokstavligen och bildligt talat för jag var totalt utslagen i typ två dygn.

Resultatet verkar ha blivit en slags dopingfri Red bull-turboeffekt.

I dag har jag nämligen först hunnit med att yoga, städa, tvätta, handla, laga mat och röja/slänga skräp. Jag är gräsänka hela helgen så det var bara jag som gnetade. Ingen “fuskhjälp” alltså.

Plus att jag har hunnit med ett löppass inkl Sprada.😍









Och ett rejält gympass där det minsann blev både PB och uppnått mål. 150 kilo med kälken kaboooom!💪🏻Ska jag greja mer måste jag nog dock skaffa spikskor eller rejäla dobbar så jag får grepp…




Och ett ruskigt bra simpass. För första gången ever fick jag simma om och simma om varenda en på min bana. Förvisso den “långsamma”, och förvisso bara fyra pers, men jag väljer att tänka att jag gjort framsteg för det har aldrig hänt innan.😁


Och nu har jag skrivit klart det här med!😃

Kram från Ingmarie