Author: Ingmarie

Tränings-kärlek

Ibland tror jag att de här (ofrivilliga) avbrotten som blir emellanåt, när man inte kan kuta/träna av olika anledningar, på något vis är till för att man ska “testas”. Liksom bli dubbelkollad att man verkligen gör det man vill göra och inte gör bara för att man ska/bör. Om man inte saknar det, och det gäller ju faktiskt egentligen det mesta, när det är avbrott så är ju frågan om det liksom är “rätt”.
Om jag t.ex håller på med löpning men sen av någon orsak inte kan på ett tag och ändå inte saknat det ett enda skvatt, ska jag fortsätta då när jag väl kan igen?

Inte helt enkelt att svara på såklart för vissa grejer måste man ju faktiskt bara göra för att det ska bli något och för att man inte helt ska säcka ihop, Eller bli allt för fattig. Ingenting är ju liksom kul alltid. Inte ens det man multumtestats för om man verkligen gillar det och som man därför vet att man älskar att göra.

Det jag vill komma fram till med detta dravlet är att med tanke på hur många gånger jag testats om jag verkligen gillar att kuta/träna så är jag ganska säker på att jo, det gör jag. Eller så är de där avbrotten helt enkelt bara för att jag ska bli påmind och inte ta något för givet. Jag gillar att springa oavsett om det är  långt, kort, platt, kuperat, långsamt, fort, med sällskap, utan sällskap, i regn och  i sol. (Det enda jag absolut inte gillar att kuta i är i modd och på is.)  Intervaller är skitskoj! I lagom mängd alltså. Och jodå, jag kan ha lite små-ångest innan men bara jag är igång så släpper det direkt.

Ännu är det inga märkvärdiga pass. Andra intervallpasset sen i våras bestod av enkla 20 x 60-30 + hopp&skutt i backe och utegym. Glädjen och känslan efter är bästa belöningen!

 

 

Lite senare blev det faktiskt även innegym för jag  skulle ändå jobba där. Men ffa för att jag tycker det är skoj! På riktigt!

Har du “testats” för något och som du därför numera vet att du verkligen gillar att göra? Eller tvärtom.

Kram från Ingmarie

Dumsnut och tröttmössa

När man plötsligt glömt det där med att man (i alla fall som löpare) ska svettas in våren och frysa in hösten får man skylla sig själv när man har alldeles för mycket kläder och löppasset blir till värsta svettfesten. Begriper inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls… 🙄

Öronvärmare och vantar är väl en sak men långbrallor!

Tur jag gillar att svettas.🤪

Jobbet var svettigt på sitt vis. Faktiskt helt crazy. Jobbade över (igen) och hann precis med en buss till tuben. Efter kl 22 går varken bussar eller tunnelbanor särskilt ofta så väl vid Skanstull fick jag stå där och vänta. Snortrött. Så plötsligt hör jag någon som börjar spela så oerhört vackert på en gitarr att jag nästan gråter en skvätt. Det är en man som sitter lutad mot en av pelarna. Jag lyssnar. Och berörs. Gräver fram de få slantar jag har och ger honom. Säger tack för att du förgyllde min kväll. Han nickar och ler. Måtte fler få uppleva hans magi. Och tänk så lite som behövs för att allt ska kännas fint igen!

Kram från Ingmarie

Bra start!

En dag i taget och att plocka fram varenda liten godbit som serveras får bli denna tokveckas motto. Och den har åtminstone börjat bättre än bra! Morgonens simträning (kryddad med lite vattenlöpning) var lika skoj, bra, utmanande  och jobbig som alltid.

Liksom att Coachen  var precis lika pigg, glad och trevlig som alltid. Och han smittar!

På jobbet var det ovanligt lugnt. Fick både lunchrast, fikapauser (observera plural) och gå hem en kvart tidigare! Plötsligt händer det liksom. Även på sjukan.  Fortsätter det så här kommer det bli en kalasvecka!

Kram från Ingmarie

Lekdag med inslag av idioter

En ledig dag innan en sju (7!!!!) dagars arbetsvecka, då gäller det att både leka och rasta av sig! (Och dit räknas inte de där “måstegrejerna” som städa, tvätta, handla, laga mat som jag också gjort denna ynka dag…)

Sprang bl.a 12-km slingan vid Hellas.. Jättefin och rolig. Precis lagom mycket mekkig trail. (Typ 20%)

Med extrasvängar till och från blev det totalt två timmars löpning till slut plus sprada. Ungarna som lekte på ängen jämte tyckte det var skitskoj att jag skulle i och undrade om det inte var kallt. När de kände på vattnet så skrek de! Jag vill mer säga att det var svalt. Tror faktiskt det fortfarande är två-siffrigt.


En härlig timme på gymet blev det också.

Enda “skiten” denna dagen har väl egentligen varit hemresan från gymet. Den råkade bli exakt samtidigt som de där idioterna som kallas ”fotbolls-fans” (läs vuxna män som gör saker tillsammans), levde rövare. Om jag fick bestämma skulle fotboll förbjudas alt så skulle klubbarna köra publikfritt. Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till sån här skit!  Särskilt inte med tanke på hur ex. sjukvården och vi som sliter där går på knäna. Och jo, det är ett fotbolls-problem. Sånt här, där polisinsatserna är massiva och man (jag) riskerar bli (och har blivit) knuffad och nedslagen händer i princip aldrig vid andra event oavsett sort. Förlåt min svenska men fy fan! Sånt här gör mig arg på riktigt!

Jag var tokilsk där och då men nu är jag lugn igen. Och förhoppningsvis så laddad som det går inför nästa vecka.

Kram från Ingmarie

Rundögon

Det bra med att ha varit på samma arbetsplats ett tag är att  jobbarkompisarna liksom vant sig vid både vad man gör på sin fritid och hur man kan se ut efter de där fritidsaktiviteterna.  Jag  kan t.ex stämpla in även med goggle-eyes utan att någon ens märker det. Eller rättare sagt, de har slutat förvånas. Kanske värre för patienterna . Å andra sidan ör det troligtvis det sista man bryr sig om som nyopererad. Och de försvinner ju. Glosögonen. 😳

 

Och efter jobbet är jag mest glad om jag orkar hålla de där ögonen öppna och orkar ta mig hem. 😱🤪

Hittills har jag i alla fall alltid lyckats! Även i dag.

Kram från Ingmarie

Klasstester

På många sätt är jag en vanemänniska. Det är nog flesta av oss förresten. Men jag älskar också att testa nytt. Som t.ex träningspass. Sats har jag vet inte hur många olika att välja mellan i alla möjliga former och längder. Vissa finns kvar år efter år. Andra är mer på besök och försvinner efter ett kort eller långt sådant. Besök alltså. En del har jag själv utbildning i men jag har nog inte ens testat hälften av alla de andra som finns men i dag blev det åtminstone två till.

Groovy pilates och Hot strong and flexible.

“Groovy Pilates baseras på originalprinciperna för Pilates men är sammansatt i ett nytt, fräscht och trendigare format. Groovy Pilates är mer krävande och intensivt jämfört med andra Pilates-pass, och det är koreograferat till medryckande musik för att pusha dig att ge det lilla extra.”

“Hot strong and flexible är på 30 eller 60 minuter! ( Har dock inte hittat någon 60 min. ännu.) Med endast din egen kroppsvikt förbättrar du både styrka, rörlighet och balans, samtidigt som du får jobba upp pulsen, bli svettig och träna igenom hela kroppen. Musiken är anpassad för att peppa dig genom passet och vår instruktör leder dig genom övningarna. Klassen genomförs i värmesalen, så låt dina skor stå hemma, men kom ihåg handduk och vattenflaska.”

Så här tyckte jag:
Båda klasserna var roliga med bra musik. Övningarna var hyfsat enkla rent koreografimässigt samtidigt som jag vet att ju mer man går på en klass ju mer kommer man kunna ta i när man s.a.s vet vad som väntar. Groovy Pilates var en riktigt bra genomkörare för magen. Känner jag inget i morgon så gör jag det aldrig. Denna klassen finns även i hot sal och för mig hade det varit ännu bättre

Hot strong bla bla var helt ok men lite för kort tycker jag. Hade jag inte varit uppvärmd och på g innan hade jag nog upplevt den som helt värdelös. Extra plus att vara i värmen såklart!

Sammanfattningsvis var båda bra men ingen av klasserna hade på långa vägar räckt som “enda träningen” för mig.

Löppasset gick i hemtama hoods. Det är verkligen vackert ute nu!  Sprada-säsongen har börjat “på riktigt” nu (enligt mig) och faktum är att vattnet är varmare än luften. Ungefär så här går det till.

Kram från Ingmarie

Mer om tid

På tal om tid.

Det fanns faktiskt en tid då jag tyckte yoga var hopplöst jobbigt, frustrerande och jätte-tråkigt. Ett “nödvändigt” ont som jag gjorde det bara för att jag skulle. Alla sa ju att det var så himla bra… Att man skulle bli lugn, mjuk och harmonisk av det. Jag blev mest bara förbannad.

Nu för tiden är det precis tvärtom och jag har förstått vad det var som hände. Yoga sätter i gång många processer i kroppen men fortsätter man så stabiliserar det mesta sig till slut. Yin & yang helt enkelt.  Jag älskar min egen lilla dagliga morgonyoga, att ha egna klasser och att gå på andras. Jag är liksom inte fast i någon särskild ”sort” utan väljer det jag känner min kropp behöver för stunden.

I går var det Hot yoga. Svettigt, uppmjukande och jätteskönt när någon annan säger vad jag ska göra så det bara är för mig att följa med.

I dag höll jag i min vanliga yin yoga klass. Något helt annat mot ex. gårdagen både för att det är jag som instruerar och för att yin är oerhört osvettigt. Kontraster på alla sätt och vis och det är så härligt tycker jag! Det finns verkligen en yoga för alla!

Samma sak med simningen. Som jag slitit med den. Som jag tragglat, kämpat, svurit (tyst) och varit på väg att ge upp. Det är fortfarande slitigt men på ett helt annat sätt. Nu är det för att jag faktiskt kör på och slipar på tekniken. Det är så kul att jag gladeligen går upp i snorottan för att köra intervaller med  coach Ulf och fixa fina goggle-eyes tillsammans med de andra i gänget.

Ja så där kan det också bli med tiden. Men ändras och förändras och det enda vi egentligen kan vara riktigt säkra på är att ingenting är varken konstant eller statiskt. Visst är det en ganska svindlande tanke?

Kram från Ingmarie

Tiden

Tiden den går verkligen. Nästan så den försvinner ibland. Nutid blir till dåtid. I dag blir till  i går blir till förra månaden blir till för flera år sedan. Och allt utan att vi egentligen reflekterar så mycket över det.

Men vissa dagar är och förblir fastetsade i hjärnans minne för all tid och evighet. De finns där och hur många år det än har gått så är det som att varje minut och sekund just den dagen nästan går att uppleva om och om igen. Visst är det märkligt?

Just denna dagen, den första oktober för 28 år sedan, upplevde jag den största chocken och sorgen hittills i mitt liv. Kanske även den största förändringen. Men jag minns den. I detalj. Det var den dagen min dåvarande pojkvän försvann i havets djup och hans allt för korta liv hastigt tog slut. Det var den dagen tre veckors ovisshet började. Tre veckor då jag slets mellan hopp och förtvivlan innan han till slut flöt upp på land. Då visste jag, allt hopp försvann för evigt och den verkliga sorgen slog till med all sin kraft.

Det är svårt, till och med omöjligt, att beskriva den smärta som sorg ger oavsett anledning. Den är obarmhärtig och hur mycket man än vill och försöker så finns det ingen lindring. Mer än just tiden. Sorg går aldrig riktigt över men tiden gör att den ändrar både intensitet och form.

För mig innebär denna dagen framför allt en påminnelse om livets enorma skörhet. Hur snabbt allt kan förändras och ta slut.

Kanske är det därför denna dagen på något  märkligt vis alltid känns lite extra viktig och är en av anledningarna till att det jag väljer att göra känts extra roligt, betydelsefullt och viktigt? För hur det än är så ser jag livet som en ovärderlig gåva där varje andetag och varje hjärtslag bidrar till att jag får vara med här på jorden en dag till. Det är banne mig ofattbart när man tänker efter lite.

Och det där gör också att jag verkligen kunde och ville känna att jag lever i dag. Så där på riktigt och så som jag vill.
De var inte många, det var inte superhårt och det var garanterat varken tjusigt eller snabbt men äntligen kunde jag köra ett ”organiserat” intervallpass igen. Så det här gott folk, det är ett ansikte på en väldigt glad och tacksam person! Ett ansikte på en kropp som kutat, gymat och yogat ute. Som andats frisk höstluft, svettats, känt både solstrålar och vinden  i ansiktet, som fått bli så där härligt trött och som levt till fullo både på in- och utsidan även resten av dagen! 😍🙏🏻💪🏻🏃🏻‍♀️

 

Kram från Ingmarie

Typiskt jättebra måndag

Jag älskar verkligen  mina (till 90%) lediga måndagar. Särskilt när de är som i dag. 😍

I 08a land har det varit i princip helt vindstilla hela dagen och jag märker direkt hur mycket bättre jag mår. Det kan låta och verka löjligt men det är någonting i blåsten som rör till det i mig. På ett negativt sätt. Det kanske är för att jag redan är så rörig så den kanske gör att jag blir över-rörig. 🤪 Vem vet liksom?

”Min” skog  är som en sagobok nu.

Och Söderbysjön! O lalalaaaa! 

Så hur skulle jag kunna motstå?

Den “riktiga” simningen “fuskade” jag dock med inomhus. Coach Ulf hade snickrat ihop ett bra och utmanande pass som jag gnetade av. Fick dock skippa fenorna för när det var dax för dem hade det hunnit bli knökfullt i bassängen och jag ville fortsätta behålla gruppsämjan.. Man får nämligen inte vara oflexibel när man simmar under rusningstid på E-badet om man inte vill få ovänner för livet. Ja annars också förresten. Gruppdynamik och gruppsämja är viktiga grejer och samsas på simbana är nog det mest perfekta stället för att lära sig sånt på. 😄

Men jag undrar ändå om det allra bästa i dag ändå inte var besöket hos Guru-Danne. Den mannen alltså. Jag vet på riktigt ingen som är så kunnig, sympatisk, professionell, inkännande och galet inspirerande på en och samma gång som han är. Det är omöjligt att sammanfatta allt han hjälpt mig med genom åren men en sak är säker, det är väldigt mycket och jag är honom evigt tacksam. ❤️🙏🏻

Samma i dag. Pusselbit efter pusselbit föll på plats och jäklar vad det kommer att bli bra! 💪🏻 Det som står på tavlan är det nog bara han och jag som förstår men det räcker ju.

Kram från Ingmarie