Jag vet inte hur många av The Trips releaser jag egentligen kört men det är en del. De flesta har varit grymt bra och jag gillar verkligen hela grejen. I dag testade jag nummer 29 för första gången och jisses vilken svettfest den var!
Riktigt bra upplägg med en perfekt blandning.
Resten av dagen var inte alls lika rolig (jobbet) men ibland kan man inte få allt.
Kram från Ingmarie
Märkligt hur olika man kan känna sig från en dag till en annan och hur olika det mesta kan vara bara från en dag till en annan.
I går var jag absolut inte spring-sugen, benen ville nästan inte ens cykla till bassängen, men i dag var det precis tvärtom. Spring i benen och lätt steg. I alla fall till de sista intervallerna. Men det är väl så det ska vara. Man vill ju liksom inte bli trött varken för tidigt eller för sent.
20 x 1 min. med 30 sek vila + upp- och nedjogg.
På hemvägen såg jag förresten denna nya fina skylt!
Det var extra tur att benen var pigga just i dag för i motsats till gårdagens lugna jobbpass så var dagen det motsatta. Tror jag satte nytt rekord i att äta snabbt….
Kram från Ingmarie
Så ar ledigheten slut för denna gången men det kommer snart en ny så det kändes inte allt för betungande att dra på lanstings-dressen. Dessutom hade vi en förvånansvärt lugn kväll så det blev en riktig mjukstart!
Jag hade laddat tillsammans med Glenn & Co, du vet de där virtuella instruktörerna som jag tror att jag känner, och svettats ner både min och grannarnas platser. Nu var det dock bara jag i hela salen så ingen annan stackare behövde ducka för stänket.
Kram från Ingmarie
Klockan 22 i dag, eller snarare 22.05, så började min mycket efterlängtade ledighet. Verkligen både välbehövd och välförtjänt! Tre veckor utan någon klocktid, matlådor och landstingskläder. En underbar känsla faktiskt och jag ska försöka att inte tänka på hur juli-veckorna kommer bli….
Jag började fira detta redan innan jag gick på mitt pass. Varför vänta liksom och dessutom är jag för trött för partaj nu när jag är hemma. Först kalasade jag med löpning, gym och bad.
Och sen med mitt livs billigaste tandläkarbesök!
Det beror i och för sig på att jag lagt en förmögenhet innan och har därmed har högsta ”rabatten”. .. Men så billigt och inga hål så på något vis är det ju som en dubbel vinst, eller hur?
Kram från Ingmarie
Ibland är jag avis på Anders som kan jobba hemifrån varje dag och slipper att resa och därmed passa busstider. Å andra sidan hade jag aldrig pallat sitta så där mycket. Jag hade fått rumpskav inom tre dagar. Eller snarare en dag. Så sitt-klen är jag. Vissa dagar sitter jag nästan inte mer än de där turerna på bussen och hur trött jag än är så föredrar jag faktiskt det.
Lägg till en löptrur som i går så är det inte så konstigt att jag plättlätt kommer över 20 000 steg mer eller mindre varje dag. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt men det är nog tur att jag inte har anlag för åderbråck för stödstrumpor vill jag absolut inte (behöva) ha på mig. Det är svettigt nog ändå.
I morgon klockan 22 (hoppas jag) går jag dock på tre veckors (välförtjänt och välbehövd) ledighet så då får benen åtminstone vila lite från betonggolv!
Hurra!
Just i dag har de dock fått jobba dubbelt. Sträckan Åhus – Friseboda har många lättsprungna kilometer men mest är det djup, djup sand eller kuperade spår i skogen. Det är då det är bra att ha kort minne för jag verkar glömma från gång till gång hur jobbigt det är att försöka ta sig fram i mjuk sand. Det gäller verkligen att kolla vinden innan för motvind i detta i 23 kilometer vet i sjuttsingen om jag ens vill prova…
Kanske glömmer jag för att få plats att komma i håg hur magiskt vackert det är! För det är det och det är därför jag gör om det. Sen tänker jag att det måste ju vara grymt bra träning det här! Mina ben är hyfsat starka och det är jättebra tycker jag. Mitt mål är att kunna fortsätta kunna ta mig upp från golvet utan hjälp av händerna, springa i djup sand och uppför backar, hoppa på ett ben och göra djupa benböj med vikt. Hur fort allt går eller hur tungt jag kan lyfta är mindre väsentligt men ju mindre ”raset” är ju bättre är det förstås. Ju äldre man blir ju mer får man dock jobba för det. Inget kommer längre gratis som så ofta när man är under 40. Bara att acceptera och gilla läget.
Vågorna och strömmarna i havet gjorde att jag fegade ur för en simtur men sprada kan man ju alltid! Och fika!
Kram från Ingmarie
Det är ytterst sällan jag kollar tv när jag kommer hem från jobbet. Jag brukar käka, prata med Anders och slösurfa lite. Men i dag ”behövde” jag verkligen skingra tankarna efter allt tungt på jobbet och då är det onekligen en ganska bra metod att kolla på lättsamheter som t.ex ”Vänner”. Ja just precis den gamla serien med femtielvahundra avsnitt. När den gick följde jag den aldrig trots att ”alla” verkade se den så det är kanske på tiden. Den är onekligen fortfarande både rolig och lättsam i alla fall!
Förmiddagen var (tack och lov) också lättsam. Lugn löptur i skogen och en sväng på gymet.
Ibland är det tur man inte vet vad som väntar för då hade jag nog inte upplevt det lika lättsamt…
Kramfrån Ingmarie
Den enda gången jag längtar efter att helgen ska ta slut är när jag jobbar den. Särskilt när det är snortungt på jobbet och solen skiner där ute.
Men, och det är ett stort men, jag är ändå mest glad över att jag kan gå hem från jobbet och slipper ligga kvar där som patient. Och att jag hinner njuta av det fina vädret innan passet börjar såklart!
Så jag har verkligen inget att gnälla över men jag tror du fattar vad jag menar.
I går fick jag med mig Anders på en del av mitt backpass minsann! Nog för att jag vet att han kan mycket mer än både vad han tror och vill men att han var en sån rackare på att trycka på i backar visste jag inte. Jag hade inte en chans! Kanske bara en tidsfråga innan han slår mig i antal också. Fast det skulle bara vara bra för då har jag ju ännu bättre draghjälp!
I dag sprang jag dock själv. Genom skogen ut till havet, på stranden och via bryggan för en sprada. Outstandning! Kolla in vattnet alltså! Makalöst!
En grej till förresten. Kolla in denna coola månen som gjort mig sällskap hem från bussen!
Hur har din helg varit?
Kram från Ingmarie
Även om jag tokälskar att det är sol och varmt så är naturen verkligen i behov av regnvatten nu. Det är dammigt och torrt och tillsammans med vinden är brandrisken extremt hög! Jag hoppas folk har vett att inte elda men inget förvånar mig längre. En del tänker tyvärr bara på sig själva och sitt. Kanske det alltid varit så?
På bussen till jobbet de senaste dagarna har t ex 10-15 ungdomar förstört för oss andra genom megafonskrik, visselpipor, skrik, spritdrickande och hotfullhet. De har (såklart) inte lyssnat när folk bett dem vara tysta och varken chauffören eller Skånetrafiken bryr sig. (Jag har kontaktat dem.) En buss räknas som ”allmän plats” och då kan man inte avvisa dem enl. Skånetrafiken. (!!!) Om jag betett mig så hade jag åkt av innan jag ens hade börjat och hade jag gjort så på torget hade det blivit blåljus till finkan.
Visst, jag har också varit ung och tagit studenten men jag betedde mig inte så där.
Nåja. De lär må ganska skit i morgon men jag kommer må bra trots (kvälls-sudds)jobb för jag har detta!
Kram från Ingmarie
Det är verkligen väldigt märkligt att man inte har obligatorisk grund-utbildning i HLR samt att det finns hjärtstartare på alla idrotts-kultur- och arbetsplatser. Genom att starta HLR tidigt kan vi inte bara rädda många liv varje år utan även skapa förutsättningar för ett bra liv för de som överlever eftersom ju längre tid det tar innan hjärnan får syre ju större blir skadorna. Att lära sig HLR är att ta samhällsansvar. Typ miljarders miljarder gånger mer än makten ville få oss att tro genom att ta de där sprutorna som inte fungerar men som ger fruktansvärda biverkningar/död om du haft oturen att få av fel batch. (Nej, jag hittar tyvärr inte på.)
Inom sjukvården måste man (såklart) kunna detta med HLR och då även hur man analyserar EKG, vilka läkemedel man ska ge och när samt ta reda på orsaken för de kan vara fler än ”bara” fel på själva hjärtat.
Tack och lov behöver vi inte använda denna kunskap varje dag och för att verkligen hålla oss uppdaterade så övar vi ofta. Minst två gånger/år gör vi både teoretiska och praktiska övningar med olika scenario. Varje gång känns det lika läskigt före, man vill ju liksom helst inte få hjärnsläpp och verka helkorkad, och varje gång så är det så ”roligt” att man nästan vill det ska komma en hjärtstopps-patient på nästa jobbpass. Fatta mig rätt, jag vill såklart inte att någon ska drabbas men när det sker så vill man det ska ske på ens eget pass för efter repetionerna är man verkligen helsäker på varje steg. Även på barn. (De får dock hjärtstopp av andra anledningar än vuxna och tillvägagångssättet är något annorlunda.)
Man blir dock galet trött i skallen av det och det hjälpte antagligen inte att jag var uppe före tuppen för att hinna springa en sväng. Av erfarenhet vet jag nämligen att efteråt pallar jag nästan inte ens att stå. Nästan. Längtan efter ett kvällsbad gjorde dock att jag orkade cykla både dit och hem, simma, traska lite på stranden och sen ännu lite mer bad. Vattnet är så klart att man ser sandkornen!
I morgon kväll är jag förhoppningsvis vid en annan kustremsa!
Kram från Ingmarie
Jag har inte cyklat inne på ett tag helt enkelt för att jag har lite svårt för att motivera mig när det är fint ute. Det är en typiskt bra vinteraktivitet om du frågar mig. Nu är jag dock en för dålig (och feg) cyklist för att få bra träning när jag cyklar ute, plus att jag inte ens har en bra cykel, så i dag när det var lite mulet så passade jag på att köra en virtuell klass efter gymandet. Hade helt glömt hur jobbigt det faktiskt är (särskilt om man gör som den virtuella instruktören säger) och hur mycket svett man kan producera på nolltid.
Det var tur jag cyklade ute hem så jag svalkades och slapp eftersvettas på bussen till jobbet. F.ö hoppas jag SMHI:s prognos för i morgon stämmer så jag får svettas av solvärme på min lediga dag!
Kram från Ingmarie