Sista dagen här. Försöker mentalt förbereda mig på (Stockholms) vintern men det är helt omöjligt.🥶
Jag har inte längtat hem en sekund och gör fortfarande inte men allt har ett slut. Även en ( nästan) sex veckors Playitas vistelse. En sista löptur blev det innan den långa hemfärden.
Det har varit underbara veckor och jag är oerhört tacksam över allt jag upplevt och fått här.🙏🏻 Nu är det hemresa, vardagsliv och nya äventyr som väntar.🤩
Kram från Ingmarie
Dubbelpass av The Trip betyder dubbelt jobbigt, dubbelt kul och dubbelt svettigt. Två olika banor och två olika instruktörer så absolut ingen risk att bli uttråkad. Förresten tveksam till om det går oavsett…🥳
Passen är på Sats Stureplan och jag är allt lite udda som inte kommer dit, och går därifrån, med märkes-dräkt, högklackat, make-up, stylat hår och med någon snordyr väska. Mina träningskläder och slitna kasse funkar dock utmärkt.🤪
F.ö säger jag det ännu en gång. Alla borde ha en egen Guru-Danne! 😍🙏🏻 Nya insikter och nya planer och ffa ny motivation!
Kram från Ingmarie
Det här att bara softa omkring efter långlopp är himla fint ändå! I alla fall några dagar! Typ 3-4. Slösprang helt kravlöst i finskogen och avslutade med lite yoga ute innan jobbet. Jättehärligt!
Min träning är i princip alltid kravlös men för mig är det viktigt att då och då helt släppa fokus och ha noll planer. Dagar då jag bara vaknar och känner efter vad jag är sugen på att göra.
Hade förresten medarbetarsamtal med min chef i dag. Kändes väldigt bra och jag är oerhört tacksam över att ha just den chefen. Alla våra, vi har fem till, är fantastiska vilket jag vet inte är någon som helst självklarhet eller ens alltid så vanligt. 😱
Jag hade bytt jobb direkt om min chef varit dålig.
Kram från Ingmarie
Hittills i år har alla de lopp jag kutat varit roliga och känts bra men som med det mesta så varar inte ens det för evigt. Dagens, och årets, SUM 50 km var en hiskeligt tung och tuff historia. Jag minns faktiskt inte när jag tog mig fram så här långsamt sist! Om man kan göra PB i störst tidsskillnad mellan två lopp så gjorde jag det i dag. (Alltid något…)
Banan är tuff med mycket svår teknisk trail, lera och gegga, slir, klättring, snåriga kalhygge och backar men det är också långa partier med grusvägar, en del asfalt och snubbelfria stigar. Första energistationen kommer efter ca 18,5 km men sen kommer de tätt. Totalt 5 st välfyllda med bullar, choklad, chips, dricka, bananer och saltgurka. På den näst sista kan man t o m få sin cola spetsad!
Det var inget fel på min energi men mina fötter gjorde fruktansvärt ont precis hela tiden och det blev ju inte direkt bättre av all sten och alla rötter de tvingades springa på. (Du som sett hur de ser ut förstår varför..) Det fanns absolut noll power i benen och det var liksom bara allmänt trögt. Det hjälpte inte att vädret var perfekt och banan vacker men det underlättade helt klart. Det här loppet var utan tvekan ett av mina jobbigaste någonsin och det handlade enbart om pannben, vilja och till viss del erfarenhet. Det var ju inte första gången jag upplevde den här känslan menar jag och även om det var slitsamt så var det inget jag skulle dö av. Inte heller var det några röda smärt-lampor som blinkade så att bryta fanns inte på världskartan. Vilket jag är en smula stolt över att jag inte gjorde faktiskt. Jag kom i mål, fick medalj och t-shirt och jag kom inte ens sist! Haha!
Belöningen, förutom dusch och fika, var ett dopp i fina Rudan.
Bästa Kajsa var snäll och väntade in mig (hon är en odödlig traildrottning som alltid presterar när det gäller) så jag fick verkligen bästa sällskapet hem. Väl hemma hade världens bästa sambo fixat med mat. Så lyxigt! Och ja, man får ha medaljen på sig när man äter efter att ha sprungit långt.
Tror förresten inte jag behöver gå något extra varv runt huset för att få ihop stegen i dag…
Kram från Ingmarie
Egentligen skulle jag ha varit i Göteborg nu och hängt med världens bästa Anna och Fredrik. I morgon skulle vi ha kutat GBGfive, druckit finkaffe och frossat i god vegomat.
Nu blev det inte så som du kanske förstår. Anledningarna är flera och det är bara att gilla läget. Jag får roa mig så gott jag kan här hemma i stället och klurar på en egen fest. Förvisso inte samma sak utan deras sällskap men vi ska nog få ihop något annat framöver.
Finskogen utanför husknuten har bjudit på magi både i går och i dag. Bästa sättet att förbereda sig för jobbet är att vara i skogen om du frågar mig. Mina lår svider fortfarande från i torsdags men inte värre än att det går att kuta. Nästa PT-pass tror jag dock jag ska vägra göra pistols...
Enda benövningen jag gjorde på gymet i dag var lite lätta marklyft. Resten blev överkropp. I normala fall kör jag igenom hela kroppen när jag kör själv med extra fokus på någon kroppsdel. När jag kör med PT-Rafael så gör jag bara vad jag blir tillsagd att göra. Haha. Så galet lydig är jag.
Styrketränar du med PT
Kram från Ingmarie
Det är nog både bra och dåligt att man inte vet, eller ens kan ana, hur livet ska bli. I dag för exakt 30 år sedan förändrades mitt liv på det mest tragiska och drastiska sätt. Aldrig hade jag kunnat ana att sorg kunde göra så ofattbart ont. Eller att den aldrig går över. Den bara ändrar form.
10 år senare träffade jag mannen med stort M som jag ännu efter snart 20 år avgudar, beundrar och älskar mer än någon annan. Vem trodde väl det?
Inte kunde jag heller ana att jag skulle hitta detta lilla paradis när vi 2017 spontanhyrde en stuga där jag får skapa, vara precis hur jag vill och göra precis vad jag vill.
Vilken grej livet är alltså! Och jag tror fortfarande inte det bästa har hänt ännu. Vad tror du?
Kram från Ingmarie
Du vet den där känslan när man mår och har det så där bra att man bara vill stanna tiden. När man måste nypa sig i armen för att fatta att man inte drömmer. Så har jag det nu. Faktum är att 100% av alla gånger jag varit här på Rådmansö, och i Skaparladan, så har jag känt det så. Det är ju inte utan att jag funderar på om det hade varit möjligt att ha det så alltid… Hade jag upplevt samma lycka om jag bott här och haft närheten till allt som finns alltid eller hade ”magin” försvunnit” då?
Vem vet? Just nu spelar det ingen roll för just nu är jag ju mitt upp i det!
Den första kursen tog förvisso slut i dag men om bara två dagar börjar en ny likadan. ”Målardagar med extra stor ateljéplats”.
Denna helgen har jag målat och skapat både inomhus och utomhus. Vi fick tips på en grej jag aldrig testat förut och det var så himla roligt!
Jag har målat litet och stort med varierande resultat men för mig spelar det ingen roll. Det är själva görandet och skapandet som är själva grejen.
Det har verkligen varit fantastiska dagar både för att springa och sprada/bada. Jag har t o m ätit lunch ute!
I går blev det löpning på en av mina fina rundor här på morgonen och lite sim i Infjärden på eftermiddagen.
I dag blev det en annan löprunda och sprada i fina, fina Djupsjön.
Efter vi hade slutat i dag åkte jag in till Norrtälje och gymade.
När jag var nästan hemma igen kunde jag inte låta bli att åka till vattnet. Och vilket tur att jag inte avstod det för jösses alltså!
När är du så där lycklig att du vill stanna tiden?
Kram från Ingmarie
Vissa dagar känns längre andra fastän de såklart inte är längre. Tror jag för vem vet? Det kanske finns någon som styr all världens klockor så de vissa dagar går långsammare. Eller snabbare. För visst undrar man lite ibland?
Min dag har varit lång för den började tidigt och är inte slut ännu.
Måndagar är ju simträning med TS och fastän vi inte hade någon coach i dag så hade vi program. Vi var inte så många där, två för att vara exakt, men är man disciplinerad så är man och kommer även om läraren inte är där. (Jo, jag är det. På gott och ont antar jag.) Just den timmen gick rasande fort! Märkligt…
Jobbet har väl också egentligen gått ganska fort men det blev lite extra många timmar att gå och stå. Jag satt dock när jag åt. Och en liten stund på tuben hem. Då är mina ben trötta!
Och vad tror du? Är hösten här nu? Det känns lite så i luften.
Tur jag har en massa skoj att se fram emot denna höst och att jag ska till solen snart igen!
Kram från Ingmarie
En del människor avskyr av någon anledning måndagar och det är ju väldigt sorgligt. Det är sorgligt oavsett vilken dag man avskyr förstås för det innebär ju att man avskyr delar av sitt liv.
Själv har jag inga sådana dagar, men självklart kan dagar vara olika roliga och bra men det har ju liksom inte med själva namnet på dagen att göra. Eller hur?
Min måndag har varit ljuvlig trots att jag steg upp i snorottan. Nej, jag är ingen fan av att gå upp så tidigt men ibland ”måste” man om man ska få vara med om roliga saker.
Simpasset med TS gick jättebra och var så där roligt att timmen bara försvann. Fattar inte riktigt vad som hände.
I dag var det coach Tomas som höll i passet och här är några av oss som var med
Senare på dagen, efter en del skrivjobb, sprang jag till Sats i Sjöstaden och tröttade ut musklerna lite (mer).
Typiskt kul och bra (mån)dag alltså. Så som det ska vara om du frågar mig. Hur har din måndag varit?
Kram från Ingmarie
Från början var vi två, sen tre och nu fyra. Fyra quinnor med olika bakgrund, olika åldrar och olika liv men ändå med många gemensamma nämnare. Exempelvis rätten till våra kroppar och våra liv. Något som borde vara en självklarhet men som tyvärr inte är det. I kväll har vi träffats för att kunna diskutera, fråga, skratta och fundera tillsammans över livets både stora och små ämnen. Inga ämnen är tabu, inga frågor är dumma och man kan säga precis vad som helst utan att riskera kallas korkad, foliehatt, militant feminist, fanatiker eller konspirationsteoretiker.
Dessutom firade vi Petra (till höger) lite extra för hon fyllde år!
Chutney är ett säkert kort om man vill bli mätt. Testade att ta två olika rätter och det var hellyckat. Så gott!
Bara vego (såklart)
I morse träffade jag en annan härlig kvinna., min vän Lisa, för en timmes vattenlöpning. Underbart! Alldeles för längesedan sist men så där är ju livet. Allt går i perioder och det viktigaste är väl att se till att hålla kontakten tänker jag.
En man har jag hängt med också. (Förutom Anders vill säga. )
Den bästa av de bästa och utan honom hade (tränings)livet varit mycket, mycket både tristare och svagare.
Avrundade med att hålla mitt vanliga Indoor-runningpass så nu är jag verkligen full-boostad av lycko-hormoner!
Kram från Ingmarie