Livet

Det där med simning

Om det finns någonting som heter medfödd talang så har jag inte fått ens en halv sådan gen när det gäller simning. (Och då menar jag crawl.) Jag har absolut ingenting gratis och jag får verkligen kämpa för att ”få till det”. Jag kan simma, det är inte det, men det är liksom inte naturligt eller ”lätt” för mig. Troligtvis spelar det stor roll att simning är oerhört mycket teknik och jag inte lärde mig förrän jag var nästan 50….

Ändå gillar jag det! Jättemycket! När det väl funkar så är det oslagbart! I dag var en ok dag. Fick ihop några kilometer i bassängen utan problem.

Jag började också prata med några män som jag sett simma i havet innan. De är ”riktiga” open water simmare som lätt simmar en mil i havet. Utan våtdräkt! Ja du fattar va? Deras ryggar är lika breda som 4 av mina… För att göra en lång story kort så bjöd de med mig på deras eftermiddags-sim i havet och jag är ju inte den som säger nej till ett sånt erbjudande! Självklart begrep jag att jag inte skulle kunna hänga på dem även om jag vevade på snabbare än någonsin, men eftersom jag inte vill simma själv i havet så var det ju perfekt att veta att någon hade koll på mig.

Det jag inte tänkte på var vinden… Det hart blåst galet mycket i dag, mer än när jag skulle i med Veronika och Åsa, men denna gången tvekade jag inte. Jag skulle i!

Det var skitläskigt och jag var rädd men jag greps aldrig av panik. Vågor har en enorm kraft och jag kände mig som en väldigt liten filur när de guppade och föste omkring mig. Ärligt talat känns det som jag fortfarande guppar!
Killarna försvann så jag var ensam sista biten men det gick bra! Jag pratade förstånd med mig själv och tog det lugnt. Det var t o m lite kul trots att jag var rädd! Så gissa om jag är stolt över mig själv!

Det ser kanske inte så vågigt ut men tro mig, det var det!

Min höjdrädsla har kag också jobbat med i dag. Det har jag förresten gjort varenda gång jag är uppe i ”Playitas-bergen”. Vissa partier är minst sagt läskiga med branta stup, rullgrus och vassa stenar.

Men mest är där fina stigar och de ger mig garanterat starkare ben!

Har du något du är rädd för att göra men gör ändå?

Kram från Ingmarie

 

 

Ingen vilodag

Förra veckan var en vän och extremt duktig multisportare och coach här, Johan Hasselmark på Aktivitus, och vi pratade såklart en hel del träning. Det blir ju lätt så här när två idrottsnördar träffas… Hur som helst så kom vi in på det här med att man (läs jag) blivit långsammare ju äldre jag blivit vilket i och för sig inte är så konstigt men jag vill bli snabbare än vad jag är och tror det ska gå. Som Johan sa så är jag extremt uthållig så den biten behöver jag egentligen inte alls jobba med utan det gäller att öka upp spänst, styrka och få in mer ”hårt och kort”. Egentligen vet jag det men det är alltid bra att höra någon annan säga det också och att få både tips och förslag på hur jag kan gå vidare.

Det knepiga för mig blir inte att träna hårt och kort men däremot att avstå från ”kickarna” mängdträningen ger mig. Jag behöver ju träningen framförallt för att inte trilla ner i något svart hål igen och för att orka med jobbet. Att då träna mindre tid, även om det är hårdare pass, känns ju en smula läskigt. Så till en början blir det nog en ”mellanväg”. Åtminstone så länge jag är kvar här och har vansinnigt mycket tid över till att träna. Och vila också för den delen. Jag behöver ju varken städa eller göra matlådor!

Så i  dag har det inte varit någon vilodag vilket var helt enl. planen.

Dagen började dock lugnt. Det gör mina dagar i och för sig alltid. Jag undviker alltid att stressa på morgonen. Den där yoga- och meditations-stunden jag har varje dag oavsett var jag befinner mig är guld värd. Extra härlig blir den såklart med denna vyn.

Och kissekatt-besöket.

Efter frukosten sprang jag i väg till ”röda vägen” för ett intervallpass. Nu sprang jag i och för sig inte på den för den är gjord av betong och dödar ben fortare än man hinner säga gurkburk. Åtminstone mina ben… Det går dock alldeles utmärkt att springa jämte så det var det jag gjorde. I med och motvind och upp och nedför. 16 x 1 min. efter Johans tips om ”hårt och kort”.

Jag blev galet trött. Fick t o m blodsmak i munnen. Men det kändes bra! Jag la även till en del ”hopp&skutt-övningar” för att fortsätta öva på (den urkassa) spänsten. PT-Rafael har gett mig många bra övningar så jag vet vad jag ska göra. Det gäller ju liksom bara att jag gör dem också…

Fortsatte sen direkt med nästan en timmes styrka + en timme i bassängen. Uthålligheten är det som sagt var inget större fel på…

Inger hade anmält mig till spinningen på eftermiddagen och jag är ju inte den som är den och säger nej. Kul och bra som alltid!

Tyvärr kunde hon inte vara med på hela själv men hennes Joakim som kommit hit körde och bada kan man ju göra oavsett.

Efter allt detta tyckte jag faktiskt att jag var värd den här.

I morgon ska vi på äventyr!

Kram från Ingmarie

 

 

Minns rätt

Det är många år sedan jag var här på Playitas , minns inte ens hur många, men jag minns att jag gillade det väldigt mycket och inte ville åka härifrån.

Jag gillar det fortfarande! Det är precis så bra, vackert och härligt som jag minns det. Faktiskt t.o.m bättre för det är otroligt lugnt. Visst är här andra men det är liksom ingen hets som när det är väldigt många på samma ställe som vill få plats oavsett var det gäller. (Matsal, gym, bassäng, solstol… Ja du vet.) Ett ställe med sådana här skyltar kan man ju förresten bara älska!


Och om man nu är det minsta orolig för att bli smittad av det där viruset så är detta stället man ska vara på! Det är otroligt säkert! Inga som helst problem att hålla avstånd eller följa de väldigt enkla reglerna.
Munskydd krävs när du inte tränar, äter, badar eller solar. (Dvs nästan aldrig om man är som mig…) I matsalen är det bra uppdelat och det är noga att man alltid tar handsprit innan man går in för att hämta mat. Äta kan man göra både ute och inne. Hur maten är får jag återkomma med. Känns lite tidigt att säga varken bu eller bä men so far är den ok.

Jag tog mig upp mot bergen i dag. Sprang lite fel för jag missade markeringarna. Jag känner igen mig men minns liksom inte riktigt var jag skulle svänga av och är man inte uppmärksam missar man de där färgfläckarna som visar vägen. Ovan som man är vid värmen var jag orolig vattnet inte skulle räcka och jag skulle få värmeslag men det gick fint! Tur man är lite kamel. Jag älskar verkligen denna miljön! På hela tiden mötte jag en löpare och en som körde mountainbike. Ja du fattar hur lugnt det är!

Inger cyklade med ett gäng men vi började vår morgon tillsammans med yoga och meditation på ”Yoga-verandan”. (Den är ny från förra gången jag var här.) Det behövs nog inte skrivas så mycket om hur det var…

Det finns massor av olika (gratis) pass att välja på och jag valde ”stretch and relax” i kväll. Efter simpasset. Denna bassängen måste vara en av världens bästa och vackraste!

Det är bra när man minns rätt.

Kram från Ingmarie

Påsk-helg

De flesta tycker antagligen inte alls som mig för jag tycker det är ganska skönt att denna påsk-helg snart är över. Den har varit väldigt tung, svettig och slitig.

I går höll jag på att helt rasa ihop av syrebrist och blodtrycksfall. Har man redan lågt blodtryck blir det nämligen inte särskilt mycket bättre av att vara instängd bakom både en mask och ett visir. Syrebrist skapar blodtrycksfall. Att det är ohälsosamt att ha det på timme efter timme kan väl de flesta räkna ut men exakt hur illa det är vågar jag nästan inte fundera på. Det finns många forskare som menar att det kan ge både hjärnskador och ffa sämre immunförsvar. En del menar även att det inte ens hjälper för att förhindra smitta. Särskilt inte för allmänheten. Med tanke på hur mycket kommunalt jag åker så vågar jag påstå att de allra, allra flesta gör mer skada än eventuell nytta med sina munskydd. Jag kan köpa att det behövs i vissa situationer, ffa för oss som inte kan hålla avstånd, men för de flesta är det mest meningslöst. Dessutom sjukt både dyrt och miljöförstörande. Tre miljoner (!) munskydd slängs varje minut! Det är ju helt sinnessjuka siffror! Själv har jag aldrig munskydd privat. Så fort jag går utanför salen åker det av och när jag får gå hem åker även mössan av.

Men nog om det.

Jag andas desto mer frisk luft när jag är ledig.’

I går blev det i skogen tillsammans med Kari och Sälka.

I dag med mitt eget sällskap. Inklusive en sprada. Så härligt! Jag tror det är snudd på två-siffrigt i vattnet nu!

Hur har din påsk-helg varit?

Kram från Ingmarie

 

Älskade onsdagar

Egentligen älskar jag alla dagar för de blir ju vad man gör dem till, eller hur? Jag tycker uppriktigt synd om dem som ogillar måndagar och bara längtar efter fredagen och helgen. Det blir ju liksom inte många dagar/år man gillar då. Så sorgligt att leva sitt liv så!

Visst har jag dagar som är mindre roliga men jag kan ärligt säga att 90% av mina dagar gillar jag. Om det är något jag ogillar så ser jag alltid till att göra något jag tokgillar så att det blir mest positivt. Vad är det annars för vits med att leva? Om man ogillar majoriteten av sina dagar menar jag.

Onsdagar är superenkla att gilla just nu. Dels har jag ju simningen i Långbrohallen. Det är guld att få vara där och att få träffa bästa Inger varje gång.

Det finns olika simpass att välja mellan och i dag blev det detta. Jag hann nästan hela.

Solen sken också på oss!

Att ha pass på Sats är en annan kul grej. Indoor Running 30 minuter kanske inte låter så märkvärdigt men jag lovar, man kan bli väldigt trött på den tiden om man vill. I alla fall på mina pass.

Jag har även börjat med en ny målarteknik. Nu när jag var i Skaparladan sist fick jag prova på att måla med gouache och blev helt såld så jag köpte ett set med egna färger. Skitdyra men väldigt dryga och värda varenda öre. Ännu så länge är det mest bara att jag leker och testar. Det vill säga som jag alltid gör när jag tänker efter. Jag har ju noll planer när jag börjar och vet aldrig hur eller var det slutar.

Sist men inte minst denna onsdag så blev det detta.

Simmade ut till isen och jag tror att i morgon går det att simma även från stranden. Det går fort med is-smältningen nu!

Har jag tur kan jag även få ett månskens-sim snart!

Kram från Ingmarie

När det är skönt att ha valt inne

Värsta snösmåspiksregn-ovädret har dragit in över 08a land i dag, och säkert många andra ställen också, och jag var minsann tacksam både över att jag skulle jobba och gyma inne. (Jag hade förresten inte kunnat kuta ute hur gärna jag än hade velat för benet/ryggen strejkar…)

Gyma gick dock hur bra som helst. T o m denna rumpbaksidalår-mackapär. Fast jag märkte att jag inte kört den på några veckor…

I morgon röstar jag för både snöfritt och smärtfri rygg.

Kram från Ingmarie

Genom-lycklig

Som så många gånger förr när jag varit här så känner jag mig nästan löjligt lycklig. Du vet så där så det pirrar i magen och hjärtat liksom sjunger!

Men hur skulle jag kunna annat? Jag gör ju enbart sånt jag tycker om att göra. Inga plikter, inga klocktider, inga krav, inga sjuka människor och inte ens någon struktur. Jag verkligen bara är.

Tränar, yogar, målar, mediterar, äter, sover och badar. Dessutom är det ju makalöst vackert och fridfullt här.

Har du något ställe du känner dig så där genuint genomlycklig på?

Kram från Ingmarie

Tyst dag

På Skaparladans målar-retreat har man alltid en helt tyst dag. I dag var den dagen och det har varit så otroligt skönt. Jag älskar de här dagarna. De är extra lugna, extra softa, extra långsamma och såklart extra tysta. De gör att det är mycket enklare att tagga ner och vara i nuet. I går kväll skickade Peppe med oss ett kuvert vi skulle öppna nu på morgonen som start på dagen.
Så här såg det ut.

Så himla bra grej!
En del gör jag i och för sig redan, som att le, känna efter hur kroppen är, yogar långsamt, mediterar och känner efter. Men frukosten brukar inte vara riktigt så ”medveten”. Jag gick dock långsamt till samlingen. Det är jag bra på!

Hann även gosa lite med katten Jonsson och fascineras över årets första blommor!

Att vara tyst en hel dag är en baggis för mig, trots att jag gillar att prata, utom när jag träffar någon som säger hej. Som på löpturen. Det hjälper inte att jag vinkar,  jag känner mig helt enkelt oartig! Löjligt, jag vet.

Det var hur som helst magiskt att springa. Strålande sol och både vårdoft och vårljud!

På den tysta dagen blir man dessutom alltid serverad lunch. Hur lyxigt som helst! Och gott! Löksoppa och vego-mackor. Årets första utelunch!

Mycket målande har det också blivit.Tänkte först skriva ”förstås” men faktum är att det behöver inte alls vara så bara för att man är på målar-läger. Ibland behöver man vila och ibland saknas kreativiteten. Det är det som är så bra här. Det finns inga måsten och man är helt fri.  Men jag fick flyt och att det kändes liksom som det  ”lossnade”. Tänkte mycket på orden jag valt och helt klart hjälpte de. När jag släppte taget och känner tillit händer det (oftast) grejer!

Vad tycks om mina nya fina och fluffiga målar-skor? Visst är de söta!

Det är inte så jobbigt rent fysiskt att måla men jag blir galet trött mentalt. Då är det bara att ta en paus. Jag åkte och badade och vilket bra val det var för vilken kväll!!!

Har du varit (frivilligt) tyst en hel dag?

Kram från Ingmarie

(Ps. Min pappa är lite bättre om du undrar…)

Svårt val och äntligen börjar det!

Det är minsann inte lätt att välja skor när löpturen bjuder på i princip alla typer av underlag. hade inte spelat någon roll vad jag valt faktiskt. Någon del hade blivit extra knivig oavsett.  Ibland var det så galet halt och slirigt att jag var tvungen att gå (men då stänger jag såklart klockan) och ibland så bra att jag flög (nåja) fram. Ibland var det nästan helt torrt och ibland hade jag isvatten upp till knäna.

Bra runda hur som helst och ingen kan väl i alla fall påstå att löpning inte är varierande. Och en smula spännande.

Två timmar effektiv löptid fick jag ihop men själva turen tog betydligt längre tid. Men vad gör väl det? Jag hade ju ingen tid att passa! Målarkursen började inte förrän nu i kväll och jag är säker på att det kommer bli magiska dagar! Den här stunden, när jag fick packa upp mina prylar och installera mig, har jag längtat efter ända sedan jag anmälde mig strax efter jul.

Min hörna ända till söndag em!

Alla har dubbel plats! Superlyxigt!

Dagens bad blev i Kappelskärs hav igen. Jag fick ett infall och skippade mössan. Syns det att jag gillade det?

Kram från Ingmarie

Lurad av kroppen

Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen. Man kan inte lita på kroppen. (Och jag kommer antagligen få det bekräftat många fler gånger.)

I morse kände jag mig vansinnigt seg och liksom låg. Hade mest lust att stanna kvar i sängen och sova tills det blev vår. Inbillade mig ett tag t o m att jag nog var sjuk. Att det nog vore bäst om jag bara chillade hela dagen med en bok i soffan.

Samtidigt så visste jag ju att jag inte var sjuk-sjuk. Om man nu inte räknar vinterdepp som en sjukdom vill säga… Jag tycker helt enkelt att vintern är förskräckligt seg, mörk, besvärlig och liksom tråkig. Då är det lätt hänt att man börjar tycka synd om sig själv och tänker att det spelar ingen roll vad man gör. Det är ju ändå tråkigt och modden ligger allt jämt kvar. Jag har ju mina knep, och jag försöker tänka att det snart blir ljust igen, men vissa dagar är det helt enkelt bara kämpigare att hålla ångan uppe.

Det var extremt motigt att ta sig ut och benen kändes som bly. Ändå fick jag för mig att jag skulle springa intervaller. (!) Dessutom på den där tråkiga rakan som just nu är ännu tråkigare för det mesta är smutsgrått.😱

Stegringsloppen innan var mest ett skämt. Ingen stuns alls i kroppen. (Där och då funderade jag på om jag ändå inte var lite sjuk…)
Men så bestämde jag mig för att ändå testa. Och jäklar! Plötsligt bara levde kroppen upp och jag drämde till med 24 x 60-30 i ganska bra fart.🥳

Sen var jag bara snabbt hemma för att svira om och åkte till gymet. Där levde jag rövare i över en timme och satte nytt Pb i den där höftlyften.💪🏻

Så jag är nog inte jättesjuk…🤪🤪🤪

Innan middagen traskade jag även ner till sjön för att fira att jag inte var sjuk 😄med ett dopp. Det blåste för mycket för att ljusen skulle brinna hela tiden men det var såklart jättefint och underbart ändå!😍

Brukar din kropp lura dig?

Kram från Ingmarie