Löpning

Abstinens

I dag är det fyra dagar sen jag simmade och jag toklängtar! Tänk som det kan bli va? Anledningen till att jag inte simmat är för att SM har pågått på Eriksdalsbadet sen i onsdags eftermiddag och även om det är delvis öppet för oss andra mer dödliga så vet jag av erfarenhet att det brukar vara galet trångt. Typ sardinburk. Åka till andra sidan stan för att simma är jag för lat för. Eller rättare sagt jag prioriterar min lediga tid till att göra annat än att åka onödigt långt med SL. Det finns ju andra grejer jag kan göra och springa i skogen är faktiskt perfekt innan en jobbkväll. I morgon förmiddag ska i alla fall abstinensen stillas för nu har proffsen åkt hem. Lekväskan står redan packad och väntar. Frågan är om jag får in den i skåpet på jobbet efteråt…

…Och lördagsmys

Jag vet inte vad du tycker men jag tycker november har varit riktigt härlig so far! Ljummet, halkfritt, snöfritt, mestadels vindstilla och t.o.m en och annan soldag som i dag! Som gjord för att Sprada!

Men visst, det blir mörkt ruskigt tidigt.😱 Helt ärligt är jag redo för pyjamas redan vid kl 17. Så det är tur det finns upplysta gym med massor av roliga leksaker så jag håller mig vaken.

Nu har dock pyjamasen åkt på trots att klockan är jättetidigt och det är så skönt! Njuter lika mycket varje gång det sker. Oavsett dag. Kvällssudd har jag ju liksom tillräckligt av ändå för det är baksidan av den där framsidan.

Kram från Ingmarie

 

Fredagsfeeling

Fördelen med skiftarbete är att jag oftast har chans till att vara ute i dagsljus. För mig är det guld värt oavsett årstid och väder. Att det sen var som att springa i gyttja med blytyngder på släptåg struntar jag i. Det var en perfekt start på denna fredagen oavsett!

Men det bästa är trots allt att jag haft två riktigt ok dagar på jobbet. Full rulle men tid för både rast, fika och kisspauser. Observera pluralformen på det sistnämnda. 🤪 Ibland hade vi t o m mer än en ledig plats! Nästan så jag är i någon slags chocktillstånd.😱

I morgon är jag ledig hela dagen så hurra, hurra, hurra för fredagsfeeling!

Kram från Ingmarie

Inne är bra (ibland)

Jag vet en som har träningsvärk i dag. Hon heter Ingmarie. Ja jag alltså. 🤪 Och vi snackar träningsvärk överallt. T.o.m i händerna. Men jag klagar inte för det betyder att jag tränade hela kroppen  i går, att småprylar är tuffare än jag trott, att jag inte maskade och att även den svaga länken gjorde ett bra jobb.💪🏻 Lägligt nog har jag även lyckats ha en ledig dag i dag så jag har sluppit ranta omkring på hårda betonggolv. Bara en sån grej!

Svettfesten på Sats var förvisso jobb men det känns ändå mest som lek. Vem vill liksom inte kuta barbent och barärmat i ljuset med en bunt glada likasinnade till peppig musik och skvätta svett så det står härliga till?

Det var tydligen en hel del just i dag för det var ganska många som inte fick plats.😳

Tror även de allra flesta simmar inomhus nu. Jag fryser tillräckligt ändå utan att behöva spä på med ännu mer kyla. (Sprada är som sagt var en helt annan grej!) När jag väl simmar är det ingen fara men före och framförallt efter! Tur det finns bastu. Passet gick i alla fall bra och ännu verkar den där simpoletten befinna sig där den ska.

Men hur det än är så är utomhus bäst, åtminstone så länge det är halkfritt, så självklart har jag kutat “på riktigt” ute också! Måtte det vara barmark länge, länge! I alla fall så pass länge att jag hunnit fly till halkfria breddgrader.

Kram från Ingmarie

Going forward

Jag tror på riktigt att kroppen har vänt tillbaka till rätt läge igen efter tvärniten. Må det aldrig hända igen och må jag ha kraft att stoppa i tid nästa gång oavsett anledning. För ja, det kommer säkerligen bli minst en “nästa gång” om jag inte bestämmer mig för att flytta ut i skogen, leva på egenodlat, sluta utsätta mig för utmaningar och i princip lever eremitliv. Sannolikheten till ett sånt liv är obefintligt. Fast man ska som bekant aldrig säga aldrig… Jag tror förresten inte ens det hjälper för livet består av någon slags påfrestningar och stress. Vi är bara olika bra på att hantera dem. Jag har t.ex inga som helst problem att prata inför folk, ta kontakt med okända eller fråga 18 gånger när det är något jag inte fattar. Saker som andra nästan hellre dör än att behöva utsätta sig för. Däremot är jag usel på att hantera långa perioder av dålig sömn, hög arbetsbelastning utan ordentliga pauser, av att känna mig otillräcklig och rädslan för att göra fel på jobbet.

Samtidigt som jag vet detta så är det skitsvårt att veta när “för mycket” verkligen är “för mycket”. Jag är en rackare på att kunna bita ihop och stå ut och det har hittills både hjälpt och stjälpt mig. Knepigt det där… Men jag antar att det är något alla mer eller mindre kämpar med och jag tänker att jag trots allt lärt mig en hel del hittills i livet om allt det som är just stress för mig.

Hur som helst. I dag vågade jag mig på lite korta löpintervaller igen och det var så kul! Guru-Danne tycker det är helt ok att jag tränar på så länge det bara är kort och inte gör mig  “fatigue”. Dvs tömd och utmattad. Ungefär samma sak säger PT-Rafael men han ser ändå till att jag blir trött när vi kör. Precis som han peppar mig, utmanar mig, uppmuntrar mig, ser till att jag backar när det behövs och ffa så gör han skitskojiga pass och får mig att lita på att jag visst kan! Även när jag tror det är omöjligt.

Alla, och jag menar verkligen a-l-l-a, borde ha en PT emellanåt. Det är mycket väl investerade pengar! (Om man har tur som jag och hittar den bästa vill säga. )

Kör du med PT/coach?

Kram från Ingmarie

 

Hemfärd, insikt och tips

Det här att åka bort på en mini-weekend är bra härligt alltså. Särskilt när den är en fin present! (Och därmed “gratis”. T.o.m tågresan har varit “gratis”‘ för vi har åkt på poäng.😍)

Det känns som att jag hunnit med att uppleva en vansinnig massa och har varit borta jättelänge! I verkligheten är det ju bara lite mer än ett dygn och mesta tiden har jag verkligen bara slöat och liksom tillåtit mig själv att bara vara utan krav på någonting förutom att göra det jag känt för.

Kuta på nya platser är nästan alltid inspirerande och kravlöst. I alla fall när man hittar så fina löpvägar som jag gjorde i dag!

Vi softade verkligen in i det sista med lunch, soffhäng och en (försenad) tågresa innan vi var tillbaka i 08a land och tempot där. Varje gång jag är i city så slår det mig hur tacksam jag är över att bo i Bagarmossen. För även om det bara är en 20 minuters färd med tuben så är Bagis som en helt annan världsdel. Ganska häftigt egentligen!

Jag känner och tror att den här lilla resan kom precis i rätt tid och att den varit ett steg i rätt riktning efter att min kropp så bestämt sa stopp. För jag har verkligen förstått att det är precis det den gjorde. Och den gjorde det i god tid så jag inte skulle ha en chans att bita ihop längre och åsamka mig själv ännu större skada. Den är så himla smart!😍 Att yoga och meditera är ingen “garanti” för att leva ett för evigt lyckligt och harmoniskt liv eller klara av vad som helst. Vi är ju som sagt var bara människor. Men jag tror bestämt att de gör att man blir lite mer lyhörd och lite mer ödmjuk, att man accepterar enklare och kanske även återhämtar sig fortare efter de nedförsbackar livet bjuder på. Åtminstone för mig. Yoga-Jona har skrivit en mycket bra text om yogafilosofi här för den som vill lära sig mer. ❤️

Vill som avslut även slå ett slag för detta Podd-avsnitt med YogaWifeInLife och Jenny Boström. Mycket bra om att (inte) räcka till, att inte orka, om prestationskrav och om att överprestera men också om less is more och #såjävlatillräcklig. På slutet får man även en fin meditation.

Kram från Ingmarie

Firar lyxigt

När jag fyllde 50 för si så där snart 3 år sedan fick jag en jättefin present men det är först nu jag nyttjar den!😱 Varför? Tja, jag antar det helt enkelt stavas beslutsångest.🤪 Men plötsligt vet man (läs jag) att det verkligen är dax! Det är november-grått, jag har slitit med fotskada-tandvärk-käkoperation-kramperfrånhell-sjukhus-painkillers och jobbstressutanstopp. Men det är egentligen inte därför just denna helgen var så perfekt för en liten mini-resa. Just denna helgen för 17 år sedan var nämligen den helgen Anders tog sig hela långa vägen från Uppsala till Halmstad för att besöka mig för första gången. Innan dess hade vi bara träffats en ynka gång på en slags “blind-date” i 08a land. Det kunde ha blivit fiasko men ännu står han ut med mig. Den mannen har verkligen oändligt mycket tålamod! Och kärlek. 💕

Så vi har farit med tåget till Norrköping och bor på fin-hotell tack vare presenten. Den som spar den har!😄

Jag undrar dock lite över denna lilla detaljen på rummet. Jag vet inte hur det är med dig men när jag är på ett hotellrum vill jag slappa!

Däremot gick jag bananas på det tjusiga Sats-gymet här.

Jag som dyrt och heligt hade lovat mig själv att ta det easy efter att kroppen så snällt ställt upp på en fin liten löptur i morse. Men ibland har jag verkligen ingen som helst karaktär!

Mest har vi ändå bara såsat runt. Kollat in city och fikat t.ex. (Dock ingen Italiensk glass.)

Och såklart sett till att bli serverade mat och firat oss själva.

Jag kan helt klart tänka mig fler sådana här presenter och firande!❤️

Kram från Ingmarie

Lättnad

Det här att ha tänder som funkar och inte behöva gråta av (kramp)smärta. Vilken grej alltså! Så himla skönt! Jag är verkligen inte helt på den säkra sidan ännu, och jag är fortfarande rejält rädd att kramperna ska börja om, men peppar peppar så har jag inte haft några sedan i tisdags kväll! Dvs snart 2 dygn sedan! Jihaaaa!

Jag har t o m kunnat (och vågat) både simma och jogga lite i dag. (Med betoning på lite.) Precis så som mina kloka och hjälpande änglar Danne och Micke har rekommenderat mig. Festade även till det hela med att ta på mig ett par sprillans nya skor. (Själva modellen har jag dock haft x flera.)

Känner mig som världens lyxquinna som går på behandling varje dag. Men det behövs och jag är tacksam för att de finns och vill hjälpa mig såklart! Danne på sitt vis och Micke på sitt.😍🙏🏻

Det känns som om det vänt men jag är som sagt var inte helt säker ännu. Däremot är jag helt säker på att efter regn och tårar så kommer det alltid sol och leende igen. Alltid! Det gäller bara att ha tålamod och vänta in förändringen.

Kram från Ingmarie

Avslut

Det är lika trist och sorgligt varje gång de här Skaparladan-helgerna är slut men inget varar för evigt. Inte ens målarkladdiga händer!

Men jäklar så kul det är att gå loss på en blank duk. Så där så jag liksom känner mig smått euforisk och går omkring och laddar innan. Jag börjar oftast på samma sätt. Med några små färgpluttar placerade på måfå.

Vad det sen blir har jag ingen aning om och det är det som är så häftigt! Kursen heter ju ”Måla utifrån glädje & lust” av särskilda anledningar. 😍 Det finns inga rätt eller fel, snyggt eller fult, bra eller dåligt. Ibland blir det verkligen ingenting och ibland kommer det fram en bild nästan direkt!

Varje gång lär jag mig massor av nya grejer både när det gäller målandet och om mig själv. Denna gången har jag jobbat massor med pyttesmå detaljer vilket är ovanligt för att vara jag. Kanske påverkar den brutala starten denna gångens process? För en process är det! Precis som hela livet ju är. Som alltid har jag kommit fram till vissa insikter liksom jag startat nya tankebanor om hur jag vill mitt liv ska vara. Det är både spännande och lite scary! Man vet ju vad man har men inte vad man får du vet.

Jag vet dock att jag vill kuta så länge kroppen bara är med mig. Jag provade en kort och mycket försiktig runda i dag och det var ok men inte bra. Fast också väldigt skönt att få en stund ute i den fina naturen.

Nypet i ryggmuskeln ligger på lur och jag förstår att det inte krävs särskilt mycket för att det ska hugga till igen. Och det oroar mig. Samtidigt som jag förstår så förstår jag inte. Kroppen talar, högljutt, och jag begriper allt det där mer än väl. Ändå är det så himla svårt att verklige lyssna…

Men kanske det är så man funkar? De allra flesta vill ju kunna orka, hålla i och hålla ut med det man försatt sig i. Eller hur? När man sen inte riktigt kan det så är det ju inte helt konstigt att livet svajar. Jag känner mig en smula vilsen faktiskt. När jag kom hem plockade jag fram den gamla TENS-apparaten och körde på för fullt. Hoppas den hjälper.

Det bästa är att det i alla fall inte dröjer allt för länge innan jag är tillbaka på en ny kurs och får bo i fina stugan!

Kram från Ingmarie

Hur man botar en (tillfällig) pyspunka

Ingen är väl på topp jämt. I alla fall inte jag. Min kropp är gjord av kött, blod, ben, muskler, oräkneliga hormoner, elektrolyter och olika slags laddningar, bindväv, lymfa, vatten och en massa annat. Och sånt påverkas såklart av allt runt omkring. T.ex av extrem arbetsbelastning med hög stress och avsaknad av både rast och energipåfyllning. Det är faktiskt så illa just nu att jag inte vågar dricka för jag kan inte vara säker på att jag hinner gå på toa. 😱 Nej jag varken överdriver eller ljuger. Situationen på 08a lands sjukhus är tuffare än vanligt. (Övriga landet har jag ingen koll på.)  Särskilt inom intensiv- och akutsjukvården. Den biten är ju liksom i princip omöjlig att bedriva på annat ställe än just där. Liksom det är i princip omöjligt att beskriva hur det verkligen är. Jag tror faktiskt man måste vara med och på plats för att förstå på riktigt.

Faktum är att det varit så här under ganska lång tid och det är klart det sliter. Inte bara på min kropp. Mina kollegor är också trötta och det är inte utan att vi undrar hur i all sin dar detta ska sluta. När ska politikerna fatta på riktigt? När ska alla vallöften ske? Och när ska den där förändringen komma? Jobbet är kul och jag trivs superbra men är bägaren full så är den oavsett om det är guld i den… Så vi kämpar på. Cheferna (f.ö de bästa som finns) på sitt vis och vi “på golvet” på vårt. Syftet med att jag berättar är inte att gnälla utan mer en förklaring till min pyspunka.

Tack och lov har jag flera dagars ledighet framför mig och jag gör mitt bästa för att ladda om. Kuta lugna pass i skogen är en bra grej. Och ta en extra lång powernap. Liksom att hålla ett fartfyllt Indoor Running-pass med glada deltagare. Energier smittar oavsett sort om man är mottaglig!

Packa en väska för ett garanterat lyckat litet äventyr är heller aldrig fel. Den är fullproppad med alla möjliga och omöjliga grejer men den är också absolut befriad från “finkläder”. 😍

Kram från Ingmarie