Från 10×1 min intervaller förra veckan till 10×2 min i dag är 100% ökning i min värld. Farten är väl si så där men den är åtminstone snabbare än min andra gammeltraktor-fart. Helt ärligt vet jag inte vad det är för tempo. Jag blev hur som helst lagom trött.😜 Den viktiga känslan är i alla fall där. Och inget ryggont! Det räcker liksom för mig just nu.😍
Det där var tidigt i morse och som total kontrast avslutade jag dagen med skön Yin yoga.
Kram från Ingmarie
Jag har ju inte några kids som har skolavslutning, har inte gått någon kurs som har terminsavslutning eller ens någon jobb-sommaravslutning. Dvs inga anledningar till att behöva fixa till håret, klä sig fint, fira och bete sig som folk.
Det gör mig absolut ingenting för jag har andra avslutningar. Där jag får ha träningskläder, svettas hämningslöst, bli hur rufsig som helst i håret och vara bara jag.
Den första i dag var med mitt härliga onsdagsgäng. Bjöd dem på en saftig trailslinga + korta intervaller och jösses vad de kämpade väl! Som alltid får jag tillägga. Älskar att coacha dem!
Den andra avslutningen i dag var Swimrunpoddens onsdags-Swimrun. Eller avslut och avslut förresten. Det blir ett litet uppehåll inför midsommar och några semesterveckor. Säsongen är som sagt var kort så det gäller ösa på och nyttja tiden till fullo tänker vi som älskar denna underbara sport!
Lika härligt gäng och skoj som alltid! Men det är svårt för oss att vara still…
Fick med mig bästa Fredda också. Vi två kommer dock aldrig ha någon avslutning. Vi kommer gneta på tillsammans med jämn oregelbundenhet tills vi ligger under jord.
Kram från Ingmarie
Det är alltid knepigt att veta när det är läge att börja gasa en smula efter ett längre uppehåll av något slag. Det gäller nog det mesta när jag tänker efter men just nu, för mig, är det löpningen jag syftar på. Jag försökte några gånger i våras men märkte ganska snart att allt liksom inte kopplade. Så det var bara att lägga ner. Kroppen ville inte hur mycket skallen än tyckte det. Det fanns liksom bara en växel. Punkt. Men med Guru-Dannes och Mickes (som alltid) proffsiga hjälp så har det börjat släppa. Smärtan är nästan helt borta och jag känner liksom att det är någon liten förändring på g i steget och “klippet”. Men som sagt var, det är inte helt enkelt att veta när det är läge för ny tryckapå-test. Så jag provade i dag. Inget fancy eller hard och jag hade bestämt att minsta lilla det var trögt så skulle jag skippa det. För det är känslan jag utgår från. Att det liksom flyter även om det är jobbigt. Att steget känns rätt och överkroppen är synkad med underkroppen. Farten skiter jag i men jag var noga med att inte köra längre än en minut åt gången.
Det kändes faktiskt helt ok och hade det inte varit för det där racet på söndag hade jag nog kört några till. Nu får jag hoppas känslan stannar kvar.
Och bokskogen alltså. Finns det någon vackrare skog?
När man simmar open water måste man ju kunna navigera. Annars kan det bli både väldigt tokigt och väldigt långt. Jag är hyfsad på det men eftersom det finns många olika varianter på hur så övar jag på och testar så många som möjligt. Gäller att ha plan B,C,D,E……Ö när det gäller just OW-simning för du vet ju aldrig riktigt hur det blir. Ffa gäller det att skaffa vattenvana och inse att man inte varken kommer att drunkna eller inte kunna andas nästan oavsett vad som händer.
“Alligator-swim” innebär lite kort att man tittar upp som en alligator (d.v,s bara med ögonen), navigerar, tittar ner igen och sen vrider huvudet för att andas in. Vrider man på huvudet och andas in när man har det uppe så är det stor risk att skada nacken. Så det gäller liksom att få in momentet i ryggmärgen.
Skitskoj! Körde även lite poolrun med min goa klubbis Maria och rätt som det var så blev vi tre med TT&M-logga när även Åsa hoppade i. Vi var helt klart en majoritet i bassängen.😄
Har du övat på eller testat något i dag?
Kram från Ingmarie
Minnet kan vara väldigt, väldigt kort ibland. Så där kort att det liksom lika gärna kunnat kvitta. Särskilt när det gäller hur lång en runda är. Planerade att kuta lite längre i dag, typ runt två timmar, och tänkte att det nog kunde vara lagom ta längsta vägen ut till Tylösand och tillbaka igen. Prins Bertils stig som går utmed havet är gudavacker och extremt svår att tröttna på trots att jag kutat den jag vet inte hur många gånger. Jag såg förresten att den var med på någon sån där “15 ställen i Sverige du inte får missa-lista” och jag förstår precis varför. Den har liksom allt. Platt, kuperad, trollskog, öppna fält och ängar, hav, klippor, stränder, bebyggelse, öde, båthamnar, stig, grus och lite asfalt. Och en vansinnigt fin Rhododendronpark!
Det var segt som tuggummi den första halvtimmen och jag hade faktiskt busskortet med mig om och i fall att jag helt skulle få punka borta i Tylösand. För dit skulle jag om jag så skulle gå. Men plötsligt bara vände det. Har märkt att det varit så ganska många gånger nu efter att diskbråcket gett med sig. Trögstartad har jag alltid varit men nu är det löjligt hur lång tid det tar. Men skit detsamma så länge ryggen är glad och benen rör sig! Dessutom var det rejäl motvind hela vägen ut. Ungefär som alltid med andra ord.
Det som också är bra med Prinsen är att man kan fylla på med vatten på flera ställen utmed vägen så man slipper kånka på tunga flaskor/rygga. Och turligt nog hade jag två nötcreme med som extra energi för när jag väl var vid vändpunkten visade klockan 90 min. Jag hade helt enkelt glömt hur långt det faktiskt är hela omvägs-rundan dit ut. Och nu när jag hade stretat hela vägen i motvind så ville jag ju såklart njuta av medvinden också! Så jag travade hemåt. Lite orolig över om detta var smart men samtidigt tänkte jag att om ryggen fortfarande inte protesterat efter söndagens äventyr så borde det vara ok. Busskortet var ju som sagt var med, även om jag innerst inne visste att jag inte skulle palla stå och vänta på någon buss, och vädret var skönt så gå skulle funka utmärkt om jag skulle krokna.
Den sista kvarten var jag nog ingen rolig syn. Eller så var jag det.😜 Benen ville inte mer och jag förstår dem. Hittills är ju det längsta jag kutat två timmar. Men när jag var så nära tre timmar kunde jag ju inte ge upp. Tänkte bl.a på Helenas race rapport från Utö där hon slitit både ont och hårt. Ibland måste man liksom pressa sig en bra bit utanför komfortzonen för att komma vidare. Och vad gör det att benen var sura vedpinnar den sista kvarten när de var med mig alla de andra? Så himla glad och tacksam både att det funkade och att jag vågade!
Den lunchen och powernapen satt fint kan jag berätta. Sen var jag megapigg igen och simpasset gick riktigt bra!
Avslutade det hela med ett klubbevent och fick testa en massa olika Sailfish våtdräkter. Så nu klurar jag på om jag har plats (och ffa råd) med en till…
Hoppas du med haft en fin dag och fått göra minst en sak du älskar.
Kram från Ingmarie
I princip alla mina dagar innehåller sportaktiviteter av något slag men vissa dagar är verkligen extra sport-innehållsrika. Som t.ex just denna tisdag.
* Löpning i sagoskogar. Kändes riktigt bra! För både in- och utsidan.
* Styrketräning med extra allt. Jag lät dock benen slippa allt för tuffa övningar. Tänker att det är dumt att vara för kaxig.
* Simning tillsammans med Karin. Hon blev tydligen inte helt avskräckt i söndags utan vill köra mer race med mig.Tjoho säger jag förstås. Så vi passade på att öva med lina inför Bockstenen. Det är både lite läskigt och utmanande att sikta mot ett gemensamt mål, särskilt när den andra är väldigt mycket bättre, men det är också skitskoj och otroligt peppande!
* Poolrun i solen! Underbart. Höll på tills jag var så kissnödig att det inte gick längre.
* Lång spännande intervju av en annan superkänd atlet. Du kommer kunna läsa (nästan) allt på Alltomswimrun.com inom en snar framtid.😄
* Tävlingsmöte inför Halmstad triathlon.. Sjukt mycket att fixa och hålla reda på men det kommer bli ett såååå bra event. Du har väl bokat in det i kalendern? Antingen som deltagare eller som publik. Kommer även hända massor i stan den helgen.
Kram från Ingmarie
.
Det är verkligen, verkligen plättlätt att älska Halmstad. Chansen är stor du läst det förut men låt mig ge dig några exempel. Det finns såklart massor av fler tips och de kommer. Jag vill ju inte göra dig övermätt direkt.😜
Galgberget ligger mer eller mindre mitt i stan och förutom att det var här 91:an, 87:an & Co höll till (du som är yngre än 35 år får antagligen googla vilka de var) så finns här bl.a både fint utegym och flera olika typer av löpslingor. Kan man någonsin få nog av bokskog, sommarblommor och Rhododendron?
Simstadion Brottet är ett stort utomhusbad med flera mindre bassänger samt en 50-meters. Samtliga innehåller renat saltvatten vilket gör det extra härligt att simma där. Dessutom har de både öppet många av sommarens veckor plus att det är gratis! Hur bra är inte det? Jag körde med våtdräkt, för att öva, men det var snudd på för varmt t.o.m för mig trots jag valt den tunna. Gött!
Sist men inte minst på dagens Halmstad-tipslista är Yogainstitutet. I Love it! Varenda klass är top notch! 100 min hot yoga fick jag njuta av nu i kväll. Underbart!
Kanske du också har några Halmstad-favoriter?
Kram från Ingmarie
Man ska aldrig ropa “hej förrän man är över ån” och bla bla bla har jag hört men jag börjar känna mig ganska säker på att det vänt för mig nu! Att ryggen slutat vara så ledsen att den nästan inte ens vill gå och att nerver, muskler och allt annat som ska funka är med mig igen. I alla fall till 90%. Diskbråcket kan fortfarande ibland protestera om jag t.ex sovit på magen eller varit still för länge och det går då inte fort när jag kutar. Men vem bryr sig om fart när jag utan problem kan springa i två timmar? Då anser i alla fall jag mig vara på rätt bana igen! Hur som helst är jag absolut sten-säker på att det är tack vare Micke på Kiropraktorkompaniet och Guru-Danne jag är där jag är. Utan dem hade jag garanterat fortfarande varit hänvisad till promenader.
Fick dessutom finfint sällskap för Camilla hakade på en stor del av turen.
Hon behövde dock korta av för att hinna med ett flyg. Jag skulle förvisso med ett tåg men hade gott om tid så jag hann även med en underskön Sprada! Om du fortfarande inte varit i vattnet så är det hög tid för nu är det banne mig fisljummet! Enjoy summertime! Det är nu den är!💕
Just i detta nu sitter jag på tåget mot min hemstad och har det fin-fint. Älskar åka tåg! Jag är på väg fastän jag gör en massa annat. Behöver ju inte ens göra toastopp! Och (gratis)kaffet är super-gott! Hur bra är inte det?
Kram från Ingmarie
Nu är verkligen sportsommar-säsongen i full gång! Nästan överallt och hela tiden finns olika event för t.ex open water simning, swimrun och triathlon. Beslutsångesten för vad man ska välja är nästan plågsam emellanåt. ( “Ren” löpning och cykling räknar jag inte riktigt för det körs ju mer eller mindre året runt.😀)
Jag är ingen triathlet men en grej jag blev ruskigt sugen på, men som rent logistikmässigt inte funkar i år om jag inte kommer på hur det där med kloning funkar, är Lidingö terräng- triathlon den 13/8. Läs deras beskrivning här så förstår du vad jag menar!
“Är du sugen på en ny utmaning? Kanske drömt om att prova på ett triathlon, men tänkt att triathlon bara är för supervältränade och elitsatsande långdistansare? Då är Lidingö Triathlon Terrängloppet för dig!
Välkommen till ett naturskönt och familjärt lopp som är perfekt för den som vill prova triathlon för första gången. Här får du testa det roliga i att kombinera simning, cykling och löpning i en härlig naturmiljö bara ett stenkast från Stockholms innerstad.
Du kan välja Sprintdistansen vilket är simning 850 m, cykling 21 km och löpning 5 km, eller Olympisk distans som är det dubbla i längd. Är du bara simkunnig, kan cykla och springa, samt i hyggligt god form så klarar du det! Eller varför inte bilda ett stafettlag där ni delar och tar en gren var?
Barnklasserna simmar 100 meter, cyklar 3 km och springer 1,2 km. För den yngsta klassen (11 år och yngre) kan man välja om man vill springa 800m istället för att simma 100m.
Cyklingen sker på Lidingöloppets spår, löpningen på stigar i skogen runt Södergarn och simningen i vackra Askrikefjärden/Södergarnsviken strax intill.
Tävlingsområdet är centrerat till Södergarns stora och öppna grässlänt där det finns gott om plats för publiken att heja på deltagarna i loppets alla grenar, vilket gör det till en perfekt familjeutflykt.
Vår ambition är att skapa årets roligaste triathlontävling i terräng, där alla känner sig välkomna och gemenskapen står i centrum.”
Visst låter det både skoj och härligt? Natur-triathlon liksom! Redan nu på söndag, 11/6, finns möjlighet att vara med på deras gratis-träning!
Jag kommer dock befinna mig på ett helt annat äventyr på en helt annan plats just den dagen…😄
Kram från Ingmarie
Lustigt det där hur en sak som en gång varit snudd på livsviktig kan bli totalt ointressant. En gång i tiden var Stockholm marathon under många år en av årets absoluta höjdpunkter och otroligt viktig för mig. Inte bara för mig personligen förresten utan även för sponsorer, ekonomin och klubben. Men det var då. Nu kan jag inte bry mig mindre. Hade det inte varit för Facebook hade jag troligtvis missat att det var i dag. Som det kan bli va? Och visst är det härligt på något vis? Att livet är ständigt föränderligt, att dagens “sanning” inte behöver vara morgondagens sanning och att det kan hända magiska saker om man har ett öppet sinne och litar på att både livet och människorna man möter vill en väl.
För tänk om jag aldrig bestämt för att lära mig simma, om jag inte vågat mig på den där första open water simningen och första swimrunloppet, om jag inte sökt om att få skriva på Allt om Swimrun eller varit med på Swimrunpoddens event i höstas. Då hade denna dagen ganska garanterat inte hänt. Och det hade varit väldigt sorgligt…
För utan allt det där så hade jag troligtvis aldrig träffat Camilla Renz. Denna fantastiska kvinna som inspirerar mig som sjuttsingen och redan tagit en stor plats i mitt hjärta. Då hade vi inte kutat en härlig (halvlång) runda tillsammans i skogen i dag.
Att kunna kuta utan smärta och med någon annan är verkligen dubbel glädje för mig.
Om allt det där ovan inte hänt hade jag inte heller blivit hembjuden till hennes fina hus Ro. (Jo det både heter och är precis så.) Då hade jag inte simmat i Drevviken med henne och Ylva, badat vedeldad bastu och haft en fantastisk grillkväll med alla dessa underbara människor och djur som var med.
Så obeskrivbart tacksam och lycklig över allt livet ger mig. Tack för i dag!
Kram från Ingmarie
Jag vet att det behövs regn men det hjälps inte. Det här är en typiskt bra Ingmarie-väder dag.😍
Ingen vet väl egentligen riktigt hur länge det varar så jag har liksom turbo-njutit. 😄 (Regnet kan väl f.ö komma på nätterna tänker jag…)
Löpning + utegym med diverse övningar.
Sen hojen till Flaten för sim och slöande.
Men även om det var en hel del folk där så simmar jag i princip aldrig OW utan min Buoy. En billig och enkel “livförsäkring ‘. Swimrun funkar lite annorlunda så då får den vara hemma.
Nu är ju Flaten, och sjöarna jag härjar i, tack och lov båtfria men kolla så bra jag syns!
Ville nästan inte lämna min lilla plätt. Så himla härligt att ha det så här! Tog till slut ett sista dopp och cyklade till svägerskans syster på mysfika tillsammans med lillebror, svägerska, brorsbarn och systersvägerska-barn. (Där blev det lite rörigt va?😜)
Kram från Ingmarie