Allt kan vända så fort så fort

Livet kan verkligen förändras fortare än man både vill och anar. Åt alla håll. Från mörker till ljus och från ljus till mörker. Vissa händelser skapar en tillfällig förändring. Andra en evig.

I går var allt som vanligt här. Jag hann med både ett tröskelpass och gym innan jobbet. Kroppen var glad och pigg. Våra nära och kära levde på med sitt och naturen fortsatte att växa och sprida sin skönhet och kraft.

Även i morse var det som vanligt. Eller inte riktigt. Det var ju Openwater premiär med Team Snabbare! Totalt var vi nog 30 pers som samlades vid Hellas badstrand i morgonsolen. Som vi längtat!!!

Coach Ulf berättar lite om det speciella med att simma OW.

12.7 grader i vattnet (kontrollerade med två termometrar) och ungefär samma i luften.

Foto:Lena Grundin

Vi körde lite olika teknikgrejer och sen en ”kort distans”. Ingen långsim ännu men nu ÄR verkligen sommaren officiellt invigd!

Foto:Lena Grundin

Visst är det en snyggt synkad simning jag och Veronica fick ihop? 🙂

Foto:Lena Grundin

Men efter detta var dock inget som det brukar. Det blir nämligen aldrig som vanligt när döden kommer på besök. Det blir ett för alltid slut vare sig man vill eller ej och oavsett vad man gör. För mig är den bästa medicinen mot det mesta att vara ute i naturen. Det finns få, om ens några, saker och händelser som inte blir åtminstone lite bättre för mig än av en löptur och meditation.

Så du, lev medan du kan. Det kan vara för sent redan i morgon…

Kram från Ingmarie

Härlig utedag!

Ledig dag samtidigt som solen skiner! Det är lycka det. Och tur. Det blir ju inte direkt sämre av att man ”råkar” springa ett långpass som inte slutade förrän efter 200 minuter. Hittade några vägar jag liksom var tvungen att testa och eftersom jag hade i princip hur mycket tid som helst på mig så tänkte jag att det var ju liksom lika bra att stilla den där nyfikenheten. Nackareservatet är en guldgruva för oss som gillar att vara ute för det finns i princip hur mycket som helst att springa/cykla/vandra på. Förstå hur bra jag har det som har den precis in på knuten!

Mest blev det dock välkända grusvägar. Plus lite asfalt och trail. Och jo, benen var ganska trötta. Inte konstigt alls med tanke på att de fått kämpa hårt de senaste dagarna! Intervaller i går och vansinnigt  tuff styrka i förrgår.

De var dock inte tröttare än att de orkade med en cykeltur fram och tillbaks till Hellas. Jösses vad mycket folk! Överallt! Det var t o m en hel del ”icke.bastande” som tog sig ett dopp! Med tanke på att det var 14,7 grader i vattnet var det kanske inte så märkligt. Makalöst! Förvisso i ytvatten och efter en solig dag men ändå! Snart kanske jag kan simma riktigt länge!

 

Men det där teet efter lär jag behöva ett bra tag framöver oavsett. Liksom mössan. Åtminstone om jag är i tillräckligt länge.

I morgon vet jag en som ska låta benen vila och simma med dolme. Vet dock inte hur sjuttsingen jag ska motivera jobbet att mina ben behöver lite lugn… (Har du förslag så mottages de tacksamt.)

Kram från Ingmarie

Ökar på träningsvärken

Det går uppenbarligen att köra på även om man har träningsvärk ut i örsnibbarna. Gårdagen känns om jag säger så. Och efter i dag lär det inte kännas mindre i morgon. Men det är bra och helt i sin ordning.

Springa intervaller i favvo-skogen under solen är bra fint det. Särskilt när kroppen är pigg!

Simma med min simpis Veronica (hennes smarta ord för simkpmpis) är lika fint det! Vi övade på det vi lärde oss i måndags och avslutade med 10 x 100 mi ”hyfsad” fart.

Nu återstår bara att se hur svårt det blir att kravla sig ur sängen i morgon bitti…

Kram från Ingmarie

 

Energikickar

Så seg som jag var i morse är längesedan jag var. Hela kroppen var mer trögstartad än en gammal rostig gräsklippare. Eller en sån där antik traktor. Började t.o.m rensa i garderoben för jag var så himla osugen på att ens gå ut. Trots det fina vädret. Kroppen är bra märklig…

Men jag kom såklart ut och sen jäklar kom motorn i gång! Traktorn blev en racerbil med overdrive! Jag är säker på att det var just den vackra naturen som startade igång mig. Bästa energi-kicken!

Sprada och kall/is-sim är också en garanterad energikick! Just i dag var det helt vindstilla och magiskt vackert i ”min” sjö. Tippar på att det är runt 12 grader i vattnet nu.

Efter det där var trögheten som bortblåst och PT-passet med Rafael gick superbra. Så bra att jag t.o.m körde lite extra efter! Och nej, jag hade inte maskat. Det går inte med honom vid sidan. Svetten rann ohämmat!

Jobbigare än man tror och grymt bra för överkroppen. Det gäller att hålla stången stilla annars kanske man hamnar hos tandis. 😉

Kommer garanterat att vakna med träningsvärk i morgon. Igen… Men det är bra och precis som det ska vara! Det är ju därför jag har PT. För att utmanas och utvecklas och inte fastna i (det förrädiska) bekvämlighetsträsket.

Kram från Ingmarie

Naturpasset sista delen

Jag är ingen ”riktig” orienterare. I alla fall inte om man anser det vara en sån med kompass, orienteringsskor och specialbrallor. Jag följer kartan och kör i de kläder jag har. Det funkar lika bra. Särskilt i dag! Hade 11 kontroller kvar och prickade den ena efter den andra utan problem. T o m de jag inte hittat innan och skippat för att jag tröttnat på att leta. I dag kom jag rakt på dem alla! Inte konstigt jag fick hybris! 😆

Att hitta den där sista kontrollen var en både kul och lite märklig känsla. Tänk att jag grejade det långt innan sommaren är slut och faktiskt har hittat alla 50 kontroller. Mest är jag nog ändå stolt. Jo man får vara det!🤩Särskilt med tanke på att jag inte vurpat en enda gång! (Det är ju ingen autostrada i skogen precis…)

Jag tog absolut inte de snabbaste vägarna för en tanke med detta har ju också varit att hålla igång länge. Totalt blev det över 4 timmar i dag men då var det inkluderat omvägen ner till sjön för sånt här måste ju firas med en sprada såklart!🥳

Som sällskap hade jag 3-4 andfamiljer. Så otroligt söta!

Många timmar i skogen ger också god aptit och som tack till kroppen har jag fyllt på rejält. Det här är busenkelt och går snabbt att göra.

Riv rotfrukter och tillsätt tofu och/eller tempeh-bitar samt ex tomat och broccoli. Krydda med svartpeppar. Lägg i en rejäl kokosfett-klick. Bryn i stekjärn på svag värme tills det blir ”lagom”. mjukt. Dvs med tuggmotstånd kvar. Servera med ex. sallad, kål, färsk ingefära, avocado och sallad. 

Jättegott och snällt mot både djur, natur , våra medmänniskor och kroppen!

Kram från Ingmarie

För att jag kan och vill

Det finns i princip alltid någon som tycker det man pysslar med är konstigt/knasigt/dumt/idiotiskt medan man själv tycker det är absolut helt normalt.😁

Springa intervaller till exempel. Det är jobbigt, det är ju liksom meningen, och många undviker nog det just därför. Men jag gillar det faktiskt och tycker det är skoj! I alla fall när kroppen är med på det hela. (Å andra sidan är det väl aldrig skoj när kroppen inte är med på det man vill oavsett vad det gäller…) Under alla dessa över 30 år jag varit löpare har jag gjort så många intervallpass att de är snudd på oräkneliga och kanske det är det som också gjort att jag liksom gillar det? För att jag helt enkelt vant mig. Jag har hyfsat bra lärt mig att hantera ”obehaget” av att bli trött och vet på ett ungefär var min gräns går.

Därmed inte sagt att det gör det enklare. Jag är ganska säker på att oavsett vilken nivå man befinner sig på, och oavsett vilken sport man utför, så medför just intervallträning en viss dos av både nervositet, ”ångest”, obehag och fokus.

Intervaller för mig kan vara på hur många olika sätt och vis som helst. Just i dag blev det 8 x 5 minuter ( 1 min. vila) + hopp&skutt i backe och löpskolningsövningar. Plus förstås upp- och nedjogg.

Hemma igen på ”min” gata. Intervaller (och den mesta av min löpning) sker i skogen på grus/stig. För mycket asfalt och min kropp sparkar helt bakut!

Det gick inte ”fort” men känslan var bra och jag kan ju alltid skylla på backarna. 🤪

Sen har vi ju det där med is/kallsim. Vet inte hur många gånger jag fått frågan ”men hur kan du?” Senaste året verkar dock fler och fler verkat fattat grejen och jag ser oftare och oftare folk som badar trots att det är en-siffrig temperatur i vattnet. De som säger att de inte gillar det är till 99% de som aldrig testat alternativt probvat max två gånger.😉Det kan ta lite tid att vänja och ”öva upp” sig men när man väl gjort det så är man fast. (Undantag finns förstås som alltid.)

Själv älskar jag  det! På riktigt! Men det tog nog något år innan jag blev helt angripen av ”the bug”. Nu sitter den fast värre än en tatuering. Jag får hjärtvärk när jag springer förbi en sjö och inte har möjlighet/tid att hoppa i. I onsdags var en sån dag trots snöjoxet uppifrån. Eller kanske på grund av… Söderbysjön var så vacker och inbjudande att det var obeskrivbart. Men plikten kallade så det var bara att blunda och springa vidare. Men i dag! Då fanns tid! Och sällskap! Veronica är den mest lättövertalade jag vet när det gäller sånt här!😍Men allvarligt, hur skulle man kunna motstå detta…🤩

Glömde kolla temperaturen men jag tippar på ungefär samma både i vatten och land. (Ca 10 grader.)

Och som alltid varmt te och mys efter!

🥳🥰

Foto: Veronica W

Tror för övrigt vi hade alla årstider utom högsommar-värme under vår stund där. Bara en sån sak liksom! 😁

Kram från Ingmarie

 

 

Oplanerat (kan bli bra)

Planen i dag var att springa några timmar med Josefin och Ulf. I alla fall delvis. Jag kutade en halvtimme före till vår mötesplats och sen skulle vi då kuta en sväng ihop så det blev typ 2 timmar totalt. Men eftersom jag har så kort minne och liksom glömmer hur lång en runda är som jag inte kutar på ett tag så blev det inte ”några” timmar för mig innan jag var hemma igen. Det blev tre. Och det är jag rackarns glad över!  Särskilt med tanke på att rundan är ganska kuperad och jag ”överlevde” den på en liten ynka nötcreme och 2,5 dl vatten…

Observera våra synkade löpsteg! 🤩

Fast visst var det skönt att springa in på gårdsplanen! Så här långt och länge har jag inte kutar sen jag minns inte när. Benen var inte så spänstiga på slutet om jag säger så…😱

När man simmar behöver man dock inte använda benen jättemycket om man inte vill. I alla fall inte på samma vis som när man springer. (Benspark är dock galet jobbigt om man fokuserar på det!) Vet inte var energin kom från men det blev lite  (oplanerad) intervallträning! Hann precis bli klar innan det blev allt för trångt. Folk har visst börjat hitta dit igen verkar det som.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Ett annat kalas

I stället för att vara samlad med min familj på födelsedagskalas för att fira min fina extrapappa Ulf nere i Halmstad så har jag haft ett annat kalas med en annan Ulf och en Josefin här i 08a land. Långt ifrån detsamma men helt klart det bästa substitutet jag kan tänka mig!

Först ett långpass i skogen med extra allt.

Väl tillbaka hos Ulf bytte vi snabbt om och hojjade iväg ner den korta vägen till Drevvikens strand.

Det roliga är att det var faktiskt Josefin som föreslagit det. Jag hade gjort det oavsett men helt klart är att även hon har fått ”the coldswim-bug”. Det är något speciellt!

Josefin har t o m skaffat en Dryrobe!

Nu var det inte så jättekallt men det blåste så in i bängen och i motvinden blåste vattnet rakt upp i näsan. (Hade glömt badmössan så det fick bli ”tantsim”…) 10.3 grader i vattnet minsann!

Att sen få fika och sitta ute på verandan och snacka i flera timmar med dessa två finingar gjorde denna dag extra bäst!

Så otroligt tacksam för detta. Tack!

Kram från Ingmarie

Inställt

Jag har tampats med en extrem inre moralisk konflikt. (Min lillebror Hannes väldigt braiga sammanfattning av det hela.) Om ”rätt sida” vann vet jag inte. Och kommer aldrig få veta. Det känns som att hur jag än skulle ha gjort kommer det kännas fel. Planen var att jag skulle åkt hem till Halmstad för att träffa familjen och fira bästa Ulf som fyller 75 år på söndag. Vi skulle fira ute, hålla avstånd och allt det där men ändå har jag grubblat. Även om både jag och resten av familjen varken smittar eller blir smittade så är det den där inre moraliska fajten. Rekommendationerna är ju trots allt att vi inte ska resa om det inte är absolut nödvändigt och hur gärna jag än vill så kan jag inte påstå att längtan och kalas är tillräckligt nödvändigt för att det ska vara befogat… Faktum är att jag vill ju åka av rent egoistiska skäl.

Jag tänker på alla de som inte ens fått hälsa på sina nära och kära när de varit sjuka och/eller dött. Liksom alla de som inte kunnat eller fått/får vara ute, de som inte fått/får träffa sina nära eller de som ligger sjuka utan någon verklig kontakt med omvärlden. En annan tanke är om jag av någon anledning behöver vård när jag är där nere så belastar jag ju dessutom sjukvården i ”fel” landsting.

Så jag är kvar i 08a land.

Moraliskt känns det bra och helt rätt. Känslomässigt känner jag mig ledsen. Samtidigt skäms jag för det för både familjen och Halmstad finns ju kvar. Det är verkligen ett ”lyxproblem” det här och jag är långt från ensam om att behöva ta beslut som detta.

Men det hjälper inte att skämmas. Eller vara ledsen för en sån här grej. En av mina styrkor är att jag väldigt bra på att acceptera och finna (nya) lösningar. I stället för att sitta på tåg en massa timmar fick jag ju extra tid att göra annat på.

Springa intervaller hade jag hunnit ändå. Körde på så bra att benen blev alldeles krulliga av trötthet. (Anledningen var delvis att jag tänkte att det skulle bringa lite ordning i skallen.) 4 x (5 -3-1) minuter + utfallssteg och burpees så svetten rann ännu mer. Vilken härlig känsla!

Tog faktiskt en liten powernap efter det där och jag tror det var den som gjorde att jag hade så tokmycket energi på gymet. Helt klart underlättar det säkerligen att jag gillar det så mycket, att jag har så himla många roliga övningar i min ”kunskaps-bank”  och att jag har PT-Rafael som ser till att jag hela tiden utmanas. För även om han inte är med varje gång så vill jag ju inte inte behöva säga att jag inte övat när vi ses.

Det kommer bli mycket svett denna helgen!

Kram från Ingmarie

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie