Mörkret

När jag har mina koordinator- och driftledar-arbetspass, i praktiken betyder det att jag har hand om flödet mellan bl.a operation och uppvakningsavdelningen, så innebär det extra långa dagar med tidiga morgnar. Dvs mörkt när jag tar mig till jobbet och mörkt när jag lämnar jobbet denna tiden på året.

För mig blir det då extra viktigt att få vara ute så jag åtminstone får frisk luft! Så jag springer till jobbet på morgonen för att få energi, efter hade jag aldrig pallat för mina ben är stendöda efter alla timmar gåendes och ståendes på betonggolven, och även om jag inte är en snö-människa så hjälper den verkligen till att lysa upp det mörka!

På kvällen hjälper pannlampan mig så jag kan ta mig till ner till sjön för ett bad. Ett perfekt sätt att varva ner och stilla virrvarret i skallen.

Kram från Ingmarie

Såklart jag gör det!

Om jag hade fått en tia för varje gång någon frågar om jag springer på vintern hade jag (nästan) inte behövt knega på sjukan.🤪

Egentligen förstår jag inte frågan för såklart jag gör det. Liksom resten av året. Man får helt enkelt bara anpassa längd, fart, runda och ambitioner utifrån väder och vind.

Just i dag var det runt nollan och vindstilla men det betyder också modd, is och slir. I alla fall här i 08a land.

Tog ”långa” rundan runt Flaten och även om jag avskyr sliret och väljer sommar före allt annat alla årets dagar så är jag oerhört tacksam för att jag har denna natur inpå husknuten. Ska jag slira runt så är detta bästa stället. Det finns ju faktiskt de stackare som ”måste” springa på asfalt bland smutsig slask, bilar och höghus varje pass.😱

Jobbet var som vanligt och så här kan det se ut när man haft (för) bråttom.🤪

Kram från Ingmarie

 

En ledig dag kan man…

  • Städa ut julen, tvätta, handla och laga mat. Och ta in lite vår.😀

  • Springa fartlek till gymet. Det föll sig ”naturligt” för när det var snö, modd och is fick jag ta det lugnt vare sig jag ville eller ej.🤪 Där det var barmark/fast underlag kunde jag däremot ha ”fri fart”!

  • Köra hårt och lyfta tyngre än på länge när man väl är på gymet.💪🏻

  • Hänga med Puzzel-katten.😻 ( Hon är inte jätteförtjust i att bli blöt om tassarna.😄)

  • Cykla till sjön trots snöslir mörker och modd för att få uppleva och njuta av stillhet, tystnad och isvaksbad. Dessa stunder med mig själv så här är ett av mina absolut bästa och säkraste knep för att ladda om mina batterier.

Det är lite ”besvärligt” och liksom omständigt men det är också en del av det hela och ingår i hela isbads-ritualen. Vem har förresten sagt att allt ska vara så himla enkelt och bekvämt? Ingen människa utvecklas eller växer väl av det? Jag tror vi alla behöver lämna tryggheten och komma utanför vår comfort-zone lite oftare eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

Bra ändå

Jag skulle ha simmat i dag men ”försov” mig (extra sen jobbkväll i går pga hög belastning så somnade väldigt sent😱) och hann helt enkelt  inte komma dit i tid. (Man måste ju boka tid numera vilket är oflexibelt och svårare kommer det bli!😳)

Så i stället sprang jag till jobbet och med facit i hand var det nog det bästa för annars hade jag ju missat detta!

Nu, sent på kvällen, vet jag också att den boosten den där solskens-spradan gav verkligen behövdes för det blev övertid och utebliven rast även denna kväll. Vården är verkligen extra tungt belastad nu men det är som sagt var inte pga covid utan pga för få personal och sjukare och sjukare patienter. Oräkneliga av mina kollegor (och vänner) är sjuka i covid trots både 2 och 3 sprutor. Får inte ihop det. Var inte syftet med dem att man inte skulle smitta/bli smittad? 😳

Kram från Ingmarie 

Skumma ben

Dagen efter dubbla intervaller och ett (hyfsat tungt) styrkepass är det helt ok att benen är lite sega. Fast i ärlighetens namn var de ändå förvånansvärt pigga. Inte ens kylan bekymrade dem. Så lite man fattar ändå av hur kroppen är funtad!😳

Men jag tog det lugnt. Dels för att jag inte vill riskera att ”overdo” något hur bra det än känns, och dels för att det var förrädiskt halt under det nya snötäcket. Men det var (som alltid) perfekt att få en löptur i solen innan jobbet!

Kram från Ingmarie 

Man tar det man har

När favoritrundorna, elljus-spåren och skogsvägarna är hala av is får man ta det som finns gör att kunna köra intervaller. Även om det betyder tråkig väg och att man får köra fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och… ja du fattar.

Egentligen har jag inga som helst problem med det för intervaller är intervaller och då fokuserar jag ändå mer på att orka än hur omgivningen ser ut.🤪

26 x 60-30 blev det.

Plus ett intervall-pass till men då på hamsterbandet inomhus och inte samma.. Dessutom ”fuskar” jag lite när jag coachar. Måste ju kunna prata också!😀

Gympasset före gjorde jag dock vad jag pallade på. Kul och bra! Inklusive en klassisk spegel-bild.🤩

Sen har jag fikat med mina kära vänner och medsystrar. Så viktigt och värdefullt. Kanske extra mycket nu när det är som det är i världen…. Jag förstår helt ärligt inte att inte fler reagerar på vad som händer just nu…

Kram från Ingmarie

Den konstiga tiden

Intressant det där hur samma löprunda kan kännas både lång och kort trots att det är exakt samma sträcka och tar exakt samma tid.

Förra gången var det förvisso modd och slir men i dag hade jag å andra sidan en flera kilo tung rygga. Ändå kändes det som jag knappt börjat springa förrän jag var vid sprada-ishålet innan sista segbacken upp till jobbet. (Även den kändes ovanligt kort!)

Jobb-passet kändes däremot ovanligt långt trots att även det var lika lång tid som det brukar.

Jag antar dock att det inte är någon som fipplar med klockorna utan att det är bara skallen som spelar mig ett spratt.🤪

Kram från Ingmarie

 

Det här med modd och gamla skor

Alltså det här med modd. Jag är väldigt skeptisk. Skulle bra gärna vilja veta vad det är för bra med det?🤪

Det är i alla fall jätte-enkelt att ta det lugnt! Och kanske sliret är bra för något för det är ju sjukt jobbigt. Rena bendödar-träningen. 😱 Och absolut även starkt karaktärs-danande för särskilt kul är det ju inte att slira runt.

F.ö tror jag det är läge att säga bye bye till dessa som jag haft så mycket skoj med. Jag vet att det är fjantigt men jag känner alltid ett visst vemod varje gång det är dax för vem vet om det blir lika skoj med nästa par?

Men sparar dem gör jag inte. Där går gränsen för sentimentaliteten. Hur gör du med utslitna pjux?


Kram från Ingmarie

 

Gott nytt år!

Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken men om löpningen kommer vara som i dag resten av 2022 så kommer det bli ett väldigt bra löpar-år!🥳

Hade tänkt 5×5 minuter strax under tröskelfart men det blev 8 x 5 bara för det kändes så bra och var så kul! Hittade en bra runda som var nästan helt isfri och bara det ger ju ett lyckorus!

Dagen blev ju inte direkt sämre av det här.

Plus det här.

Första gången vi var på Holy cow men inte sista för deras veganmat var verkligen grymt god och personalen supertrevlig!

Faktum är att jag läste ett inlägg där personen som skrev hade läst i en bok att det man gör första dagen på året speglar resten av året. Nu kan man ju såklart inte bevisa att det är så men om det är det så kommer 2022 bli ett ruskigt bra år!

Hur har dit 2022 börjat?

Kram från Ingmarie

Lyxiga alternativ

Att springa ute nu är snudd på livsfara. I alla fall där vi bor. Helt galet halt!😱

Men det är förstås väldigt enkelt att ta det lugnt om nu det är planen. Jag blir liksom inte ens svettig och jag är svett-beroende!

Så det är ju en himla tur att jag har gymet. Där kan jag svettas dubbelt med först styrka och sen mitt Indoor Running-pass. Det är sånt jag kallar (torsdags)lycka!🤩😀

Har dessutom fikat med lillebror Markus och hans Lina och fått plats på en kurs så det har varit en väldigt bra dag. Med livet i behåll och utan benbrott!

Kram från Ingmarie