Övrigt

Lever lättsamt

Jag kan lätt vänja mig vid detta livet. Eller förresten, jag har redan vant mig! Tror jag gjorde det redan för 35 år sedan eller när det nu var jag reste på första “solresan”. Livet är så vansinnigt mycket enklare när man slipper flera lager kläder bara man t.ex ska till butiken och handla. Det funkar liksom med typ samma kläder oavsett. Möjligtvis behöver man byta t-shirt om man kört hårt på gymet. 😜 Men det kan jag liksom leva med. Tvätthögen är ändå minimal i jämförelse.

När man kutar behöver man inte ens en t-shirt. Bara det liksom. Vi körde på gräsvallen i dag igen. Ja Anders härjade också runt lite!

Han är riktigt flitig! Men tröttast blev utan tvekan jag. Milde himmel vilka funny legs jag hade på slutet. Men jag tröstar mig med att jag repar mig raketsnabbt!

Där vi bor just nu är det bara några minuters gångväg till närmsta stranden. Jag älskar att vara där! Tror aldrig jag kan få nog av att se och lyssna på vågorna.

Boken är utläst sorgligt nog, det blir alltid lite tomt när man hittat en sån där uppslukande, men jag roade mig med att kolla på en extra tuff kite-surfare. Helt galet att det ens funkar! Och ffa att de vågar! Denne mannen var dessutom helt solo! Men man såg att det inte precis var första gången han gjorde det heller. Jag är så sjukt impad! Själv hade jag nog inte ens kunnat stå på brädan på land…

Kram från Ingmarie

Maidens reserve, delfiner, muskelbygg och sköna poser

Bara några kilometer från huset vi bor i just nu ligger Maidens reserve. Ett stort naturområde precis vid havet med vita fina stigar och vägar kors och tvärs i en härlig röra. Ffa är det ruskigt kuperat. En del backar är det nära på att jag inte kommer uppför. Ner kommer man ju liksom alltid.😜 Fick inte till någon bra backbild så du får helt enkelt bara tro mig.

Längst bort kan man välja om man vill kämpa med backarna även på tillbakavägen eller om man vill kuta på platten. Jag valde det sistnämnda. Där finns nämligen även ett vattenhål för även om molnen fortfarande var där så blev det härligt svettigt som attan.

Men de försvann, molnen alltså, och då finns det nästan bara ett ställe man (läs jag) vill hänga på i eller jämte. Ja du fattar nog…😍

Koombana bay är känt för att vara poppis för delfiner och det finns ett Dolphin Discovery center där man kan lära sig mer om dessa fantastiska djur.

Det här är fria, vilda delfiner i öppet hav som inte får röras. Matar man dem får man betala 4000 AUD! De kommer frivilligt in till kanten om man har tur. Precis som det ska vara för djur är inte till för att ”underhålla” eller utnyttjas av oss människoknytt.

Vi har fixat trädgården också. Och gymat så svetten runnit och musklerna svällt. Eller åtminstone användts väl.

Det här är förresten en väldigt bra (yin) yoga-pose för ryggen. “Supported bridge”. Se bara till att bolstret/klossen/rullen ligger långt ner. Typ vid svanskotan. Dvs inte i ländryggen.

Och den här kallas skönt soffhäng i kvälls-solen.

Kram från Ingmarie

Lugnet efter stormen

Stormen har börjat bedarra och värmen har återkommit. Ett tag var temperaturen faktiskt nere på 13 (!!!) grader vilket typ aldrig händer i december. Nu är det över 20 grader kl 19 och de närmsta dagarna blir det mellan 25-30. D.v.s ett perfekt Ingmarie-väder!

Men jag har min lilla kamin. Grace följer mig som en skugga och ligger tätt, tätt jämte mig i sängen. Jag är helt kär! Hon är en bedårande liten varelse. Söt, tillgiven, snäll och vansinnigt rolig! Hon är en “rescue-cat” som fått ett nytt liv och verkligen har hamnat i den jordiska himlen när hon kom till denna familjen.💕

Undra förresten om kissekatter någonsin får ont i ryggen? Så som jag får. Den där flygresan ställde till med oreda och jag har känt mig sned som en vindpinad fura. Och det stämde. Var på samma klinik som förra året men valde en ny kiropraktor som visade sig vara en av de bästa jag någonsin varit hos. Och de är ju en del… Så nu hoppas jag det funkar bättre att kuta.

Hann i alla fall med ett bra simpass före besöket. Förvisso inomhus (finns ingen utebassäng här) men 2600 m är 2600 m oavsett!

Efter kiropraktorbesöket har jag hållit mig lugn. Brukar bli bäst då. Traskat i stan, kollat tingeltangel och fixat med lite “inomhusgrejer” som behövde göras.

Gäller ju att passa på för vem vill vara inne när det ska bli så här? 😍

Kram från Ingmarie

Första uppdraget påbörjat

Jag är en nyfiken filur och en av de värsta sakerna jag kan tänka mig är att dö utan att få veta. Så för att slippa det får jag helt enkelt testa allt jag undrar över. I den mån det funkar rent praktiskt vill säga. Och som plånboken tillåter får jag väl tillägga.😜

Efter att ha läst om, och sett vackra bilder på, Bold park så kände jag att den måste jag testa! Flera olika trails med magisk utsikt.

När jag tänker trail så tänker jag stigar. På bilderna såg det ut som grusvägar vilket var good enough för mig. I verkligheten var det någon slags hårt packad sten/betong. Jag sprang och sprang och sprang upp och ner för mördande backar och hoppades det skulle ändras men icke! Sjukt irriterande för just sånt underlag är rena döden för benen och särskilt jetlaggade sådana. För att inte tala om vad det gör med en klen diskbråcksrygg…

Men utsikten var otroligt fin och jag såg flera små roliga ödlor springa över vägen.

Men nu slipper jag åtminstone fundera på hur det är att kuta där och dö nyfiken…

Ett säkert och inarbetat koncept från förra året är däremot vattenlöpning i Cottesloe beach vatten.

Och picknick-lunch i gräset!

Allt det där hände i Perth. Nu är vi hokus pokus tillbaka i fina Bunbury. där vi hängde så mycket förra året. Jättehärligt och så himla kul att träffa Eriksson-familjen igen. Lär återkomma med dem några gånger. Hur som helst är det här vårt första “uppdrag” börjar. Förutom att ta hand om ett gigantisk hus, + trädgård, så ska vi även ta hand om 4-benta Grace och 0-benta Fred ett tag framöver.

Grace verkar gilla oss. Hon har redan tagit in en gigantisk skalbagge till oss som present. Tre gånger! Fred är jag mer osäker på vad han tycker. 😜 Och om de två är polare ö.h.t.😄

Kram från Ingmarie

Landat

Hej! Jag heter Ingmarie och jag är en tröttmössa i kubik efter en 28 timmars resa dörr till dörr. Plus tidsomställning på 7 timmar framåt. Dvs värsta sorten. Men även om jag just nu känner mig som en heffaklump med gravidmage, prinskorvsfingrar, påsögon och stockben så vet jag ju att det är värt precis allt detta mekk och ovälmående. Som det där att gå upp i snorottan för att hinna men sen är det ändå förseningar redan från start pga snö och is. Inte blev det bättre av att det skulle göras en “teknisk mellanlandning” i Moskva. Det var… intressant.😳 Eller om vi säger så här. På de få timmarna vi var där fick jag i princip alla mina farhågor besannade om att ryssarna är buttra, oorganiserade och omoderna. Men vi fastnade åtminstone inte där.😜

Förseningarna gjorde att vi missade anslutningsflyget i Singapore men där var det däremot bara leende, service, ordning och reda. Precis när vi kom ut från planet stod personal redo för att ge oss nya boardingkort till ett senare flyg. Hur smidigt som helst. Och jäkligt rolig flygplats. Inkl.mycket bling bling och dyragatan-butiker.

Gjorde mitt bästa för att inte somna. Tur det funkar att yoga överallt. Tror min kropp blev lite gladare i alla fall.

Sitta instängd och inklämd på höghöjd med torr luft och käka skum flygplansmat är garanterat inte bra för någon kropp. Min protesterar som sagt var direkt. Men vi kämpade på. Utsikten var i allafall bedårande emellanåt!

Hann även kolla 3 filmer och läsa en halv bok fram till Singapore. Fråga mig bara inte vad filmerna hette för det har jag redan glömt. De var gulliga och roliga helt enkelt.

Därifrån till Perth sov jag däremot som en medvetslös. Så där så det var sittskavsvarning. Benkramp hade jag liksom redan. Jag får alltid det på långflyg. Som små spastiska ryckningar från tårna upp till rumpan. Ytterst oskönt.

Men det är konstigt hur man sen ändå kan pigga på sig. Hyrbilen, modell stor, hämtad och parkerad på hotellets mini-mini parkering, mat inhandlad och uppäten.

Och här nere kommer jag springa i morgon!😀 Barbent!

Men först ska jag hålla mig vaken längre än till kl 20…

Kram från Ingmarie

Mancold blev ryggskott

Så kom vintern. Vitt och fint!

Och med den även halka och modd.

Kan inte påstå att jag kommer sakna det. Tycker ju vit sand är mycket finare. Och skönare. Och om inget (mer) oförutsett händer är vi båda på väg i morgon till både det plus sol och värme. Anders med förkylning (som nu bara är en mycket svag mancold), ett rejält ryggskott (ska det jäklas så kan det ju lika väl göras ordentligt) och en halvfull väska. Och jag som (fortfarande) är helt frisk med en fullproppad väska som precis gått att stänga. Det där med väskorna är ett ständigt mysterium. Anders är alltid halvfull medan min alltid är överfull. Men jag skyller på alla löpardojjor. Och goggles, baddräkter, våtdräkt, fenor och jag vet inte allt. Vem sa att simning inte är en prylsport…😳 Men rackarns vad jag är redo!

Det enda som egentligen oroar mig just nu är själva resan. Det där med att sitta inklämd är ju inte precis min grej. Inte flygplansmat heller. Tänk om man liksom kunde lagra lite skön träning i kroppen och plocka fram när den behövs. I så fall skulle jag kanske kunna känna av både hot vinyasa-yogan och simningen från i dag.

Samma med maten. Det har faktiskt hänt att jag haft egen mat med men veganmaten brukar faktiskt vara ok. Åtminstone bättre än de andra alternativen. I en drömvärld hade jag haft en egen kock med. Typ hen som gjorde dagens mat. Min numera fd chef Mona bjöd på lunch på Matpoteket. Jag är ingen jätte-fan av rawfood, i alla fall inte vintertid, men då och då funkar fint. Och den i dag var galet god och vansinnigt mättande. För att inte tala om vacker!

Men det ska nog funka denna gången också. Man blir tillknycklad och mår skit ett tag men eftersom minnet är kort, särskilt mitt och särskilt när det gäller jobbiga saker, så kommer jag att ha glömt att jag ens funderade på detta senast torsdag. Om vi inte fastnar i Moskva på den där “tekniska mellanlandningen” vill säga…

Kram från Ingmarie

Förnuftsmössan på

Hur mångalen jag än må vara så har jag (ännu) inte helt tappat förståndet. Även jag begriper nämligen att efter denna helgen så behöver jag tagga ner oavsett om jag vill eller ej. I might be crazy but I’m not stupid du vet.😜

Så fastän solen skinit en del har jag hållit mig på (yoga)mattan, Mickes kiropraktorbänk och i Eriksdalsbassängen.

Bara hoppas denna enorma klokhet betalar sig i form av fortsatt pigg och glad kropp.

Kram från Ingmarie

Det här med välgörenhets-event

Det här med välgörenhets-spring är verkligen ett toppensätt att förena nöje med verklig nytta. Jag lägger mycket hellre pengar till sånt här än till en massa (oftast) onödiga julklappar. Faktum är att jag inte köper några julklappar ö.h.t. Och man behöver ju faktiskt inte ens svettas för att ge.😄

I dag ordnade t.ex Katarina Spring till BUS då man sprang mellan Malmö och Lund för att samla in pengar till avd 62 och 63 där cancersjuka barn vårdas. Av förklarliga skäl hade jag lite svårt att vara med men bidra med en slant funkar såklart ändå!

Här i 08a land ordnade Pernilla tillsammans med bl.a sin sambo Första advent tre-timmars där man kunde skänka en slant till Musikhjälpen med temat “Barn är inte till salu”. Även här går det såklart bra att bidra även om man inte är fysiskt närvarande.

Vi som var med roade oss furstligt! Varje varv var ca 1900 m och jag tappade räkningen redan efter någon timme. Hade ju fullt upp med att babbla.😜

Och vätskebordet (läs gottebordet) måste ha varit ett av de mest välfyllda ever!

Men jag klarade mina 3 timmar finfint på 4-5 muggar vatten och två sådana här. Ruskigt bra grejer! Så bra att jag egentligen inte vill “avslöja” dem…🙃

Det kan ju verka “tråkigt” att springa runt, runt, runt i 3 timmar men faktum är att tiden gick rasande fort! Bra sällskap kan göra det mesta roligt du vet och det var gott om det i dag. Fredrik dök upp på slutet och höll mig sällskap. Hur det än är så blir det ju ganska utspritt efter ett tag. Och han är tapper som orkar höra mitt babbel trots att det var mindre än ett dygn sedan vi sågs senast.

Enda som egentligen var “jobbigt” var regnet som kom efter ca 2 timmar. Tror minsann det var extra kallt och blött. Så där så benen inte kändes till slut du vet. Men de fortsatte ändå att trumma på hur fint som helst.(Tack!❤️)

Och efter regn kommer… regnbåge! Kolla så coolt!

Foto: Pernilla Otto

Exakt tre timmar efter start blåste Pernilla i hornet igen för återsamling och det roliga var slut. Turligt nog för mig kunde jag även springa både dit och hem så det blev lite bonus.

Känns alltid härligt efter långpass och extra härligt när man känner att man gjort något ” vettigt” av det. Jag är ganska enkelspårig annars i mitt givande. Förutom olika månadsgivande så ger jag ganska ofta extra till WHO, World animal protection, Djurens rätt, Läkare för framtiden och Läkare utan gränser. Inga stora summor men många bäckar små tänker jag. Hur gör du?

Funkar förresten finfint att även simma med springflätor. Om nu någon undrar. Och som extra tips så är sen söndagseftermiddag perfekt för simhäng på Eriksdalsbadet för det finns nästan alltid gott om plats.

Och om du missat så är supermånen som fetast i dag. Tror minsann jag fortfarande är lite mångalen. 😜

Kram från Ingmarie

Vardag

Vissa dagar finns inget spännande, roligt, ovanligt eller intressant att berätta om. De liksom bara är. Helt vanliga. Man går upp, kokar sin gröt och sen rullar det liksom på med löptur, jobb, gym och lite mer jobb.

Men söker man så finner man. För dagen har varit händelserik när jag tänker efter. Har bl.a hängt på Norrtäljes busstation igen.

Det i sig är totalt ointressant men bussfärden tillbaka till 08a land var av den läskiga sorten när en kraftigt påverkad och påtänd man gick bananaz och polis fick tillkallas. 😳

Sen har vi fått tillbaka en av två väggar vid det läckande fönstret. Andra väggen, plus färg, blir till våren.(!!!) Jomensåatt…Får väl hänga blinkande juldekoration för att liva upp det hela. Eller något…

Vi flydde röran och dammet och gick på bio. Bra val på alla sätt och vis.

Kram från Ingmarie

Bli glad igen-tips

När man lipat mycket är det extra härligt när glädjen och skrattet kommer igen. Eller hur? Och hur ledsamt, mörkt och eländigt det än är så finns det i princip alltid något roligt, ljust och glädjefullt.

Kanske verkar det konstigt men “problemet” för mig kan vara att jag fastnar i de där dysterkvisttankarna och har inte ens lust att göra det jag vet jag blir glad av. Visst är det märkligt? Att man liksom nästan väljer att vara deppig.😳

Mitt “knep” för att hamna på rätt spår, förutom sömn, bra mat och andra “självsnäll-saker” förstås, är att mer eller mindre tvinga mig till någon aktivitet jag vet normalt sett gör mig glad i magen och hjärtat. Så jag åkte till tisdags-simträningen i går trots att jag mest ville ligga i soffan med en filt över mig. Som om det skulle hjälpt. Fatta mig rätt. Man ska sörja och vara ledsen men helst inte fastna i det.

Och såklart blev det bra! Finns nog inget hjärta som förblir ledsamt med Coach Ulf och Team Snabbare-gänget.

Bra gick det också! Testade t.o.m fjärilsim för första gången. Utan att ens vara i närheten av att drunkna. Men det behövs helt klart både fler och nya muskler för just den grenen…

Svettastas i hot-sal är ett annat bra knep. Jag piffade till det med extra bastubad. Sen kan vi snacka eftersvett. Länge.

Garanterat effektiv humörsupphöjare är förstås att vara ute. T.o.m gå är bättre än soffan. Men jag valde att kuta. För att jag kan. Och vill. Och hur grått det än må vara så finns det riktigt coola färger i naturen även nu!

<

Hur gör du när ledsamheten och deppigheten håller på att ta över?

Kram från Ingmarie