Fredag betyder egentligen fredags-boost med coach Ulf men eftersom jag skulle jobba så funkade inte det. Men jag har fredags-boostat i bassängen ändå. Med bästa Åsa! Som också kommer från Halmstad och blivit 08a. Hur bra som helst och ett ruskigt skojigt pass in på simkontot!
Men ja, det var besvärligt ned för trappan sen i går.
Kram från Ingmarie
Mina ben må vara uthålliga men jag måste nog erkänna att bristen på benstyrka inte har gjort dem direkt starkare. Visst gör jag lite benövningar emellanåt men riktigt tungt har jag inte kört sen jag vet inte när. I våras någon gång kanske?
I dag tyckte PT-Rafael att det fick vara slut på maskandet. Det var då jag ”upptäckte” förfallet. När man knappt kan gå nedför trappan efteråt vet man garanterat att det kommer kännas i flera dagar efteråt. Hur jag fick i gång dem för IR-passet direkt efter är jag fortfarande lika förundrad över!
Jag blev i alla fall rejält upptinad efter simpasset. Och turligt nog är det simning även i morgon så de stackars benen får vila. Om jag tar mig upp och ner för trappan till simhallen vill säga…
Kram från Ingmarie
Min onsdag var nästan som en repris på tisdagen. Förutom att i går var det uppehåll på morgonen och regn på kvällen. I dag tvärtom. Löpturen till jobbet var lite längre i dag men den tog ändå ungefär samma tid. Förklaringen stavas medvind. Dvs inte en plötslig toppform.
Kvällsbadet var i samma sjö som i går men på ett annat ställe. Och regnfritt. fast det spelar ingen roll för det är lika härligt oavsett!
Passade även på att (dubbel)kolla temperaturen. Ganska snart är det ”riktigt” kallsim!
Både i går och i dag har kvällsmyset varit med denna lilla böna.
Hon är bra på att sova. På dagen vill säga. Så hon kan leka hela havet stormar kl 02 på natten. Eller jaga inbillade möss och råttor kl 04 och tjata på mat 04.30. Men har man så här söta tassar är väl allt tillåtet antar jag…
Kram från Ingmarie
Jag vet inte varför men jag älskar dimma! Allting blir liksom så mjukt och stilla. Som om hela naturen blir inlindad i en mjuk gosig filt. Min morgonlöpning till jobbet var verkligen sagolikt vacker!
Hade jag vetat detta innan hade jag gått upp ännu tidigare, trots att jag tyckte det var för tidigt redan som det var, för åh vad jag hade velat ner i vattnet!
När jag väl hade slutat så var dimman bytt mot ett lätt regn och det är i och för sig inte så dumt det heller. Jag blir ju liksom ändå blöt.
Kram från Ingmarie
Så var jag tillbaka i 08a land igen. Med mig hem fick jag en (hyr)bil full av tavlor, minnen, upptäckter, färger, målarpryttlar, ofärdiga dukar, smutstvätt och ffa inspiration.
Jag vet inte var jag fick energin från när jag var hemma igen i går kväll men när jag väl packat ur, in och upp allt så fick jag världens ryck och började röja i mitt ”målarrum”. (I verkligheten är det en plats för böcker, förvaring/kontor, ett prisskåp och målargrejor inklusive staffliet.)
Slängde bl a sju (7!!!) kassar med böcker och torkade bort flera kilo (nåja) damm. Och himmel vad bra det blev! Det där att rensa och röja bort är verkligen en härlig känsla. Du kanske tycker det verkar rörigt fortfarande förresten men nu är röran sk organiserad. Haha!
Måndag betyder, när det funkar, simträning i ottan med TS. Gick riktigt bra! Jag jobbar (fortfarande) extra mycket med min rotation. Emellanåt tror jag att jag fattat grejen men som så många gånger innan förundras jag över hur något som ser så enkelt ut kan vara så förbenat svårt…
Hann även med ett gympass. Inget märkvärdigt men kul och bra. Lite som vanligt alltså.🤪
Sen har jag hängt med goa Daniel och Noel som är på blixtvisit i stan men alla stunder räknas!
Lunch på UD för att få energi och babbla. Inklusive få kolla in deras nya fina förlovningsringar!
Och sen ett besök på Fotografiska . Jag gillade ffa ”Between These Folded Walls, Utopia”.
Lever vi i en förlorad utopi? Vems utopi har vi i så fall förlorat? I skenet av rådande politiska oroligheter och strömmen av flyktingar och migranter som försöker bygga upp ett nytt liv i Europa riktar konstnärsduon Cooper & Gorfer kameran mot en grupp unga kvinnor, vars liv har påverkats av påtvingad migration, och undersöker vad det innebär att förlora sin identitet. Genom sitt skickliga bildberättande framställer konstnärerna denna nya diaspora som en utopisk teaterscen där de utforskar idén om ett Utopia – hur det ser ut i människors föreställningar och vem som tillåts vara med.
Och alltså, visst är Stockholm vackert..?
Kram från Ingmarie
Min skalle är helt proppfull av färger. Och linjer. Och former. Jag drömmer om nyanser, kanter, konturer, färgblandningar och att jag totalsabbar något jag är nöjd med. 😱
Det är så min verklighet är just nu då det är väl inte så konstigt antar jag. Jo jag ”sabbar” en hel del IRL också. Men det ingår. Det är ju faktiskt så man oftast lär sig oavsett vad det gäller. Roligt är det i alla fall även om skallen blir helt mosig. Det tar på krafterna att tänka. Haha!
Bästa sättet att rensa skallen är att träna och intervallerna i morse var inte bara färgglada. De var blåsiga också! Men rackarns vad det gick snabbt i medvinden! 😄
Och att det här är ett alldeles galet bra sätt att stilla det mesta i kropp och knopp vet alla som provat. Och färgerna. Helt magiskt!
Kram från Ingmarie
Det är nog både bra och dåligt att man inte vet, eller ens kan ana, hur livet ska bli. I dag för exakt 30 år sedan förändrades mitt liv på det mest tragiska och drastiska sätt. Aldrig hade jag kunnat ana att sorg kunde göra så ofattbart ont. Eller att den aldrig går över. Den bara ändrar form.
10 år senare träffade jag mannen med stort M som jag ännu efter snart 20 år avgudar, beundrar och älskar mer än någon annan. Vem trodde väl det?
Inte kunde jag heller ana att jag skulle hitta detta lilla paradis när vi 2017 spontanhyrde en stuga där jag får skapa, vara precis hur jag vill och göra precis vad jag vill.
Vilken grej livet är alltså! Och jag tror fortfarande inte det bästa har hänt ännu. Vad tror du?
Kram från Ingmarie
Lite undrar även jag ibland vilken gen som felar i min kropp. 🙄
Jag frös så tänderna skallrade på dagens simpass inomhus.
Lik förbenat skulle jag i sjön på kvällen. Den var ju inte direkt varmare…
Kram från Ingmarie
Det vore att ljuga om jag säger att de där 130 minuterna jag kutade i dag var lätta men de var åtminstone varierande och jag led ju inte precis. Hur skulle jag kunna det?
Asfaltsrakor och småstigar i kombination med grusvägar och obanat. Pluttenutt-byar, djup skog, öppna fält i en salig blandning och när jag tänker efter så tror jag att jag bara stötte på en människa på hela rundan. (Förutom de som satt i en bil vill säga.) Restriktionerna må ha släppt i dag men här är det då ingen risk för trängsel oavsett.
Vissa stigar var dock lite väl besvärliga så då fick jag gå. Och då stänger jag av klockan såklart. Löpning är löpning och gång är gång.
Detta var min belöning.
Stor tallrik med (vego)mat. Älskar falafel och potatis!
Testade sen ett nytt badställe. Väldigt fint, väldigt öde och väldigt långgrunt.
I dag är jag också äntligen tillbaka i min skaparhörna. Det är fantastiskt att kunna göra så här. Två kurser med bara några dagars mellanrum då jag hunnit fundera och tänka på vad jag ska göra och hur jag ska gå vidare.
Kram från Ingmarie
