Dan före dopparedan
Just nu funderar jag på vilket som är mest pirrigt.Tävla själv, stå jämte och se på när någon man känner tävlar och som man verkligen vill ska ”lyckas” eller arrangera tävlingen.
Jag tror faktiskt det sistnämnda vinner. Följt av att stå jämte. För hur det än är så kan du inte påverka någon annans prestation eller att allt ska klaffa till 100% i en organisation. Inte för att man kan påverka sig själv till 100% heller men jag tror du fattar vad jag menar. 🙂
Alla som är med för att ordna inför morgondagens Halmstad triathlon jobbar som turboflitiga myror dygnet runt nu. De flesta av oss tillhör klubben men utan alla frivilliga utifrån skulle det aldrig ha funkat. Även om jag varit funktionär på åtskilliga lopp så tänker jag som sagt var att det är give-back-time. Något jag tycker alla som någon gång är med på lopp borde prova på. Man uppskattar funktionärerna ännu mer efteråt + att man fattar hur lätt det är att något går fel. Dessutom är det roligt!
Jag tror jag har läget under kontroll nu. Men antagligen är det mest inbillning. Det kommer garanterat bli någon slags kaos men det är bara att lösa det man kan lösa och göra det bästa av situationen. Så länge säkerheten är garanterad så kan man ju faktiskt skratta åt det mesta.
Det ska bli skitskoj, jag gillar det här att vara projektledare har jag kommit på, och jag ser verkligen fram emot att få se alla kämpar, uppleva stämningen från insidan och träffa många härliga människor.
Några tält är redan uppsatta eftersom nummerlappsutdelningen började redan efter lunch i dag. Nu i kväll riggas allt det stora och både cykelbanan och simmet är markerat. Vi kommer rigga löpbanan i morgon bitti. Dels för att det är ju dit alla tävlande kommer sist och dels har snitslar, pilar och skyltar i stan en viss tendens att försvinna en fredagsnatt. 😉
Mina två pauser har bestått av först ett segt men skönt hyfsat långt löppass. Seg kropp är (förstås) inte lika kul som pigg kropp men det underlättar när man får sega i den här miljön. 🙂
Sen ett underbart yogapass på ett av jordens bästa yogahak.
Måste erkänna att jag är en smula avis på alla som bor här som har möjlighet att få yoga för Mikael och hans härliga gäng så ofta de bara vill. Men jag är är otroligt tacksam och glad att jag har chansen att lagra in lite extra av fin yoga av olika slag.
Så nu är jag så laddad jag kan inför i morgon. Jag slipper åtminstone fundera på vilka kläder jag ska ha på mig eller hur mycket mat jag behöver käka. 😉
Kram från Ingmarie.
Tusentals (Galgbergs)trappsteg
Galgberget i Halmstad är egentligen inte ett berg utan en rullstensås. På 1600-talet fanns där en avrättningsplats och en galgbacke, därav namnet, men i dag syns tack och lov inget sånt. Nu är det istället ett superfint friluftsområde med ett 13 meter högt utsiktstorn, massor av löpslingor, ett stort utegym och Hallandsgården med sitt café och museum.
För att komma dit kan man antingen knata alla trapporna upp till toppen, ta asfaltsvägen som kurvar sig upp eller ta en del trappor och sen direkt på något av löpspåren.
Så gjorde jag i dag. Att kuta där är som att kuta i en sagobok. Vet inte vad du tycker men jag får nog lov att säga att bokskog är bland det vackraste som finns.
När jag värmt upp med en halvtimmes löpning tog jag mig an dagens ”riktiga” pass.
Trapporna.
Jag har en liten runda som tar drygt 4 min. och planen var sex varv f.f.a. eftersom det var längesedan sist. Minns liksom inte hur trött jag brukade bli. Däremot minns jag att jag blev trött.
Varje trapp-parti innehåller 191 trappsteg om jag inte räknat helt fel. Räknehjärnan är liksom inte den vassaste kniven i lådan när jag börjar bli trött. Man får nämligen jobba på bra både för att ta sig uppåt och för att inte snubbla. Jag inbillar mig att det är grymt bra träning både för benstyrkan, hjärtat, lungorna och fotisättningen.
Sex varv blev till åtta blev till tio.
Så om jag lägger till de där trappstegen jag tog bara för att komma dit, plus de 191 extra för att fota, så blev det över 2000.
Kan bli en intressant morgondag.:-)
Vattenlöpningen på Actic innehöll dock inte ett enda trappsteg. (Om man bortser från stegen i och ur vattnet.) Och absolut inga backar! Inte ens ett litet gupp!
En timme helt solo på två banor. Undra om det händer någon annanstans än här? 🙂
Kram från Ingmarie.
Tävlingsförberedelser!
Att arrangera en löpartävling innebär galet mycket jobb.
Att arrangera en triathlontävling är sinnesjukt mycket jobb. Faktiskt så mycket att det är snudd på ogreppbart
På lördag arrangerar min klubb Halmstad triathlon och open water och på något skumt vis har jag blivit ansvarig för hela löpdelen.
Från början hette det att jag ”bara” skulle snitsla banan, sätta ut pilar och se till att funktionärerna var på plats.
I verkligheten visade det sig att det där var bara förrätten.
Jag ska även fixa förcyklister, bära ut stora, tunga betongbumlingar för pilmarkeringarna, spraya vägar, sätta upp kravallstaket, fixa matlådor och tröjor till alla funktionärer (och se till att de kommer ö.h.t.), sitta på timslånga möten och när allt är slut även se till så att alla de där betongbumling flyttas bort och varenda liten snitselbit plockas ner.
Men fatta mig rätt. Det är också väldigt skoj! och lärorikt! Jag ser det lite som att jag ger tillbaks till både klubben och idrotten som gett mig så otroligt mycket genom åren. Och ger!
Mina klubbisar är guld värda. Och att reka banan tillsammans med några av dem är ju faktiskt som att kombinera nytta med nöje på riktigt!
När vi kutade banan så blev jag också påmind om utegymet vid Friskis så när vi var klara hojjade jag dit och roade mig furstligt på egen hand.
Hade hela lekplatsen för mig själv och det kan kanske bero på att det regnade ganska duktigt mellan varven.
Och eftersom vi är som vi är i TT&M, d.v.s. ständigt träningssugna, så passade några av oss på att få till ett härligt sjösim i fina, fina Torvsjön innan kvällens möte. Måste vara en av Sveriges vackraste platser oavsett om man vill simma, kuta, båda delarna eller bara pilla naveln.
Magiskt är bara förordet. Så magiskt att nästan precis när vi kom dit så slutade det att regna. 🙂
Min största fasa inför lördagen är nog att funktionärerna inte kommer. Blir ju liksom en aning kämpigt att fara omkring mellan stationerna och se till att löparna tar rätt väg och bilarna håller sig där de ska. Å andra sidan kommer jag få en väldans massa matpaket och tröjor helt för mig själv…
Så om du råkar vara i Halmstad på lördag och vill ta del av allt roligt, antingen som funktionär, publik eller deltagare så missa inte detta! Startlistan är i och för sig i princip full men som funktionär och publik finns det alltid någon liten plats kvar. 🙂
Som funktionär får man förresten inte bara mat, tröja och trötta ben, man blir även bjuden på fest i höst. Just saying… 🙂
Kram från Ingmarie.
Trainingcamp Halmstad är i gång
Att vara hemma i Halmstad igen känns fantastiskt skönt och superskoj! 08a land har många fördelar men 035-land har banne mig ännu fler!
Här finns skog, öppna landskap, stad, hav, sjöar, platta vägar, grymma backar, kultur, festligheter, lugn och tystnad inom cykelavstånd. Det är ganska coolt när man tänker efter. Som att på något vis vara i en fint inslagen liten presentask!
Sen är det förstås en galet bra plats om man gillar att träna för nästan oavsett sport så finns det möjligheter. det enda jag så här i skrivande stund kan komma på som inte finns inom cykelavstånd är skidåkning som kräver brant backe. Men det finns åtminstone inom bilavstånd om man nu har en sådan lusta.
Under de veckor jag är här ska jag träna så mycket jag bara mäktar med. Jag ska verkligen utnyttja alla fina möjligheter och största utmaningen blir väl att liksom inte overdo it. Samtidigt så känner jag att Trainingcamp Halmstad sommaren 2016 kommer gå till historien som en av de bästa någonsin! Helt enkelt därför att jag vill det och har bestämt att det ska bli så. 🙂
Så för att riktigt rivstarta så började jag med löp-intervaller. Tänkte att det var lika bra att lägga ribban ganska högt och väcka kroppen med en lagom chock. 😉
4 x 3+2+1 min. + hopp & skutt-övningar. Körde i fina Aleskogen vid havet. Har en perfekt, platt liten intervallrunda på några kilometer där och jag behöver liksom aldrig fundera utan det är bara att köra på runt, runt, runt. Vill jag skoja till det så byter jag helt enkelt bara varv.
Det bra med trainingcamp är att man kan vila en stund efter lunch om man vill och behöver. Sen är man som ny igen. 🙂
För här i Halmstad finns ju även min fina klubb TT&M och förutom rent organiserad träning så finns det alltid någon som ska göra något mer och vill ha sällskap. När Fredrik SA, en av Sveriges bästa swimrunners, flaggade att han skulle träna just swimrun, så var jag inte direkt svårövertalad.
Han, plus Micke och Magnus, stack i väg med mig i släptåg och jag vet inte om de bara var ovanligt snälla, eller om de kanske var i chocktillstånd över min långsamhet, men inte en enda gång gnällde de över att det gick för söligt. Löpningen var inga större problem även om jag bromsade rejält när vi var i absolut obanad terräng. Jag kom ändå ikapp bra när jag bara fick fast mark under fötterna. Det är simningen som blir ”problemet” när man ska hålla ihop hela tiden och är ojämna. Alla de där är nämligen starka, snabba simmare så för att de inte skulle behöva vänta ihjäl sig så fick de helt enkelt simma en extra lång runda.
Allt går om man bara vill!
Rundan var hur bra som helst även om jag ibland svor (tyst) över risbuskarna, rötterna och lösa stenbumlingar. Tror banne mig vi fick in alla underlag som finns på en radie av max 3 km.
Asfalt, sandstrand, klippor, stenar, stigar, snår, hav och sjö. Hur många ställen kan bjuda på något sånt?
Kram från Ingmarie.
Hemma
Allt som oftast har jag lätt för att anpassa mig och känna mig ” hemma” där jag är för tillfället.
Men såklart finns det vissa platser som är mer hemma än andra. Som t.ex. skogen hemmavid och runt fina Flaten. Extra fint blir det på något vis när jag får dela upplevelsen med någon annan. Som med Annelie i dag.
I skrivande stund sitter jag på tåget. Lite hemma det med för man boar ju snabbt in sig på sin lilla plats.?
Snart, snart är jag hemma i Halmstad. Och som jag längtar!?
Kram från Ingmarie.
Nuvaro och härvaro
Att ge sig hän och verkligen vara i nuet är banne mig ingen enkel grej. Särskilt inte i vår tid när allting verkar vara ”på” 24/7/365. Jag tror också att för en del människor är det en smula läskigt att stanna upp och börja känna efter hur livet egentligen är och väljer därför helt enkelt att inte ta sig tiden att pausa.
Men vill man så går det med lite övning. Det finns dock ingen Quick fix och man blir liksom aldrig färdig. Dock blir det enklare och enklare att finna den där inte stillheten om man håller i sin träning. Vill det sig väl kan man uppnå den oavsett hur fort, turbulent, grymt och kaotiskt livet och världen runt omkring är.
Att yoga och meditera är en väg. I dag fick jag med mig Annelie. Inte för att hon var så svårövertalad men hon kunde valt att säga nej just p.g.a att livet för tillfälligt var en smula rörigt för henne. Men som hon sa efteråt: ”det här var precis vad jag behövde”. För så är det ofta. När man minst vill och känner för att yoga, det är då man verkligen behöver det!
Swimrun är också ett väldigt bra sätt att öva närvaro på om än på ett helt annat vis än yoga och meditation. Men på något vis tror jag ändå de hänger ihop. Båda kräver balans mellan mjukhet och styrka. För mycket/för lite av det ena eller andra och man hamnar lätt ur kurs och förlorar flow.
Jag vet att det finns de som tycker sporten är fjantig (!) men pilutta dem i dag när regnet vräkte ner. Då var vår ”klädsel” den bästa tänkbara. ?
I dag har jag övat tillsammans med Jan-Erik. My new partner in crime. Om några månader ska jag och denne superman köra Stora stöten swimrun tillsammans. Kommer bli kanonbra!
Så vad du än gör, vilka mål du än har och hur fort än världen snurrar. Sträva efter att vara närvarande, behålla fokus och uppskatta allt du har och får. Och kom ihåg att livet är en gåva.❤️
Kram från Ingmarie.
Mer glad midsommar
Hur mycket jag än anstränger mina grå kan jag inte komma ihåg när det var så här fint väder en hel midsommar. Gör du?
Däremot kommer jag ihåg förrförra sommaren när jag sprang runt Flatensjön och det kom ”en sån där swimrunner” kutande i full mundering. Ja, det var så jag tänkte då.? Att de var en smula tokiga och något jag aldrig skulle få för mig att göra.
Men se hur det har gått! Nu är jag värsta swimrun-nörden och kutar glatt runt, och i, Flaten bland solbadare, SUPare, leksaker, grillar och hängmattor.
Och jag är ju (tack och lov) inte ensam om att gilla detta.
Jag och Jonas mötte upp hos Annelie vid hennes fina stuga i Skrubba. Det där stället är förresten så nära en Bullerby-idyll man kan komma. Om jag ställer mig i kön nu kanske jag har en stuga där lagom till min 80-års dag.?
Bara några hundra meter från husknuten finns första sjön. Sen är det bara att fortsätta hur länge man vill. Upp och ner i vattnet. Simma, simma, simma. Springa på grusvägar, stigar, stenhällar och obanat. Precis hur man vill och känner för.
Jonas och Annelie skulle iväg på annat så jag fortsatte själv. Ett par timmar senare var jag tillbaks vid stugan och så lycklig att det nästan var löjligt. Inte blev det sämre av att sen bada, sola, käka och hänga tillsammans med Anders.
Vi var långt från ensamma i sjön. Vattnet är så underbart där nu så t.o.m badkrukorna vågade sig i.
Jag längtade efter att få simma utan våtdräkt men eftersom baddräkten låg kvar hemma fick det bli det jag hade. Funkade det med! Såklart!
Do what ever makes you happy. Every day. ❤️
Kram från Ingmarie
Glad midsommar!
Under åren jag levt har jag firat midsommar med allt från fester ute i de djupa skogarna med mygg och hembränt (!) till dragspelstjo, knätofsar och majstångsresning i Dalarna. Många gånger har jag även jobbat och några gånger har jag t o m firat utomlands. Med andra ord är jag absolut traditionsfri.
Midsommar kan man verkligen fira precis hur som helst så länge man bara har roligt tänker jag. Det är väl liksom därför man säger och önskar ”glad midsommar”?
Så här har jag roat mig: (Städningen är ej inkluderad av naturliga skäl.?)
Så berätta, hur har du haft en glad midsommar?
Kram från Ingmarie.
Svett och värme
Det känns som hundra evigheter sedan jag körde ”riktiga” intervaller men det är förstås inte riktigt sant.
Som löpcoach kutar jag ju intervaller av något slag på var och vartannat pass. Men de blir liksom inte ”mina” och de blir aldrig särskilt hårda eller ens så mycket som jag vill. För att ö h t orka gäller det ju att ”fuska” en del så ofta skippar jag några + att jag maskar. Jodå, jag är en lat rackare emellanåt. Faktum är att jag tror jag skulle kunna få ett latmaskpris om det fanns en sådan tävling. Att köra egna hårda intervaller upptill är vanskligt både när det gäller skade- och orkesrisken så därför har jag helt enkelt inte gjort det. Jag må vara galen men helt korkad är jag inte. I alla fall inte hela tiden.
Men nu är det långt uppehåll på coachningen och jag kan göra precis som jag vill! Eller nästan i alla fall. Hur det än är så är det ju kroppen som är bossen.?
12 x 2 min. med 30 sek. joggvila blev det i alla fall och det kändes väldans bra! Hjärta, muskler och lungor fick jobba och svetten rann så där härligt så det sved i ögonen . Älskar känslan!
Den varma luften har även gjort utebassängen så varm att inte ens jag fryser!
Så njut av sommaren nu när den är här på kort visit!☀️
By the way.
Swimrunpoddens intervju med mig är tydligen den mest lyssnade i Sverige på Itunes under Friluftsliv. Ofattbart ( förstås) men såklart superskoj! Nästan så hjärtat svämmar över lite av både glädje, lycka och tacksamhet. Och ja, lite osvensk stolthet med om jag ska vara ärlig.?
Kram från Ingmarie