Livet

Så kom den där dagen….

Eller rättare sagt kvällen. Skåpet är urplockat och jag gick ut genom dörrarna för sista gången på SÖS . I alla fall för nu.

Fyra år på IVA/post-op som verkligen varit upp och ner. Jag ångrar inte en sekund att jag började där även om det bitvis har varit oerhört tufft. Under dessa år har jag lärt mig massor, vuxit både som person och i min profession och fått ovärderliga kunskaper och erfarenheter. Faktum är att det är en av de bästa arbetsplatser jag haft både när det gäller chefer, kollegor och arbetsuppgifter.

Ändå slutar jag.

En anledning är att jag behöver en paus från det sjuka och från akutsjukvården. Jag är liksom mätt på den just nu. Proppmätt!
En annan orsak är att jag behöver nya utmaningar. Fatta mig rätt, jag kan inte allt för det kan ingen, men hur det än är så blir även det akuta “vardag” och mycket går på rutin. För att inte helt fastna i gamla hjulspår och att det börjar kännas tråkigt behöver jag helt enkelt lite ny stimulans.

Jag kommer fortsätta jobba som IVA-sjuksköterska men på en privat uppvakningsavdelning med ”friska” patienter. Inga helger eller röda dagar heller vilket känns jätteskönt just nu. Bytet kommer också göra att jag är mer ledig och det tackar åtminstone inte jag nej till.

Detta ”steget” känns både sorgligt, spännande, tråkigt och befriande. En salig blandning med andra ord. Vissa delar kommer jag sakna, andra känns bara jätteskönt att slippa. Utsikten kommer helt klart vara svårslagen.

Hur det är och vad jag vill om 3-6-12-48 månader har jag ingen aning om men jag vet att SÖS och akutsjukvården finns kvar och att jag alltid kan gå tillbaka.😀

Jobbhelg eller ej, tränat har jag förstås gjort ändå.🤪

I går med LV-hänget. Ny fartleksrunda (ca 700 m) som kryddades med tuffa vindar.

Kul och härligt jättejobbigt!

I dag blev det lugn distans i skogen. Jättehärligt det också!

Nu har jag några dagar ledigt och jag ska spendera dem väl på en plats flera mil härifrån!

Kram från Ingmarie

 

 

När det äntligen sker

Det är onekligen lite läskigt att trots att man bor i samma stad så kan det gå flera evigheter innan man får möjlighet att ses trots oräkneliga tappra försök. Anledningen är helt enkelt (oftast) att man har helt olika livspussel och att man bor i varsin ände av stan.

Men skam den som ger sig för förr eller senare får man till det. 😀

Jag och Inger har försökt sen i höstas (ja det är hemskt!) men i dag blev det äntligen! På köpet fick jag träffa sötaste Elias för första gången.😍

Vi hade vansinnigt mycket att prata om och även fast vi inte hann med allt så är vi åtminstone lite mer i fas. Nästa gång vi ses kanske isen hunnit smälta men ännu är den kvar!

Efter gårdagens svettfest nöjde jag mig med ett simpass i dag. Kändes bra och var lite så där “lagom” jobbigt. Det är möjligt att “mellanmjölkspass” är meningslösa men de är ganska härliga!

Bästa var ändå att det var gott om plats. Och bastun efteråt såklart!

Kram från Ingmarie

 

Covid-dag

Nej jag har inte covid men däremot har jag, liksom alla som jobbar för Stockholms läns landsting oavsett med vad, extra lediga dagar även detta år pga covid. Väldans gentilt och trevligt såklart samtidigt som jag är fortsatt fascinerad över hur man liksom “trollat fram” alla dessa pengar. Både till oss anställda i form av ledighet, bonusar och extra friskvårdsbidrag (det spelar ingen roll om du vänt papper eller jobbat med de svårast sjuka – alla får ta del av kakan) och sen även till alla kampanjer, injektioner och ffa alla dessa (oftast onödiga) tester. Vi snackar miljarder med kronor! Men utöka sjukvården med mer personal så det blir blir fler platser det går inte för det finns inga pengar till… Inte heller att skapa bra arbetsmiljö och ge vettiga löner så folk stannar. Mycket märkligt tycker jag…

Men hur som helst, ledig har jag varit och frisk är jag. Har faktiskt inte haft en sjukdag på hur många år som helst nu (peppar, peppar) och kanske det delvis beror på baden. Vem vet? Jag är i alla fall övertygad om att de inte gör någon skada. Jag önskar faktiskt fler gjorde det för jag är övertygad om att världen hade blivit både snällare och friskare då. Vem kan liksom vara arg och elak när man får uppleva mån-bad i en vacker sjö en stilla kväll som i dag? Jag tror faktiskt det är absolut omöjligt!

Samma sak med träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Att man blir friskare och full av må-bra-hormonor av träning är ju ingen hemlighet. Intervaller i sol och på barmark kan ju inte ge annat än lycka och glädje! Sen blir man ju trött också och orkar helt enkelt inte bråka. Ännu mindre kriga! Dvs enbart win-win!

Lägg till yoga och meditation  i någon form varje dag och världen vore en bra mycket fredligare och friskare plats. Då kanske även sjukvården hade pallat med…(?)
Tänk så enkelt och så bra! Eller hur tänker du?

Kram från Ingmarie

En enkel dag

Vissa dagar är bra mycket enklare, lättare och roligare än andra.

Springa till jobbet en sån här morgon t ex. Med sol, vindstilla, lätta ben (trots tung rygga) och doft av vår! Nästan så jag trodde jag fortfarande sov och drömde alltihop.

Bra flyt på jobbet med trevliga kollegor och sen AW my way. 🤩

Livet alltså! Det kan verkligen bjuda på stora variationer. Djup sorg ena dagen, obeskrivbar lycka nästa. Och det enda vi människoknytt kan göra är väl att försöka hänga med så gott vi kan?

Kram från Ingmarie

 

Äntligen söndag kväll!

Äntligen är denna jobbhelg över! Fredag-söndag kväll och vi har inte nött några stolar om jag säger så…🥺

Jag nöter väl förresten inte så mycket stolar när jag är ledig heller.🤪Dagar som dessa när vårsolen strålar vill åtminstone jag vara ute så mycket som möjligt. I går blev det tillsammans med lördagsgänget. Vi körde fartlekspass-intervaller på en modifierad bana. Den där isen gör nämligen att man måste tänka om både tre och åtta gånger.😱 Sju varv à ca 580 meter. Vila ca 1 minut. Plus uppvärmning, drills, stegringslopp, speed/”flytlopp” och nedjogg.  Fick jättebra pepp och inspiration av de andra och förutom att jag vurpade en gång (dock inte på isen utan leran😱) så gick det riktigt bra!

På tal om is så var dagens halvlånga pass minst sagt varierande… Torr asfalt, blankis, snö, gegga, torra stigar och is-sörja. Ibland svor jag, ibland ville jag löpturen aldrig skulle ta slut, ibland slog hjärtat extraslag pga rädsla när benen for bort under mig och ibland slog det i ren eufori över solen och barmarken.

Som jag längtar tills jag kan simma här igen!

Ja du fattar va…?

Mer sånt här tack!

Finns det någon vår-dans man kan göra så den kommer fortare?

Kram från Ingmarie

Hjärnboost

Visst är det både festligt, fantastiskt och förvånansvärt hur lite träning kan få hjärnan på helt andra tankar och nivåer? Vi som tränar vet ju det där redan men nu när det verkligen finns forskning på att det är så behöver man ju inte ens fundera på om det är inbillning att man blir gladare, piggare, effektivare och t o m smartare av träning.

Så det där att “lyssna på kroppen” är inte alltid det bästa. Efter två tuffa jobb-pass var jag minst sagt seg i morse. Kände mig låg, omotiverad och totalt osugen på att träna. Faktiskt inte sugen på att göra någonting!  Illa, illa. Men om det är något jag har lärt mig i livet så är det väl att “göra ingenting” förvisso kan vara både välbehövligt och skönt för stunden men det gör mig varken piggare eller gladare. Så trots ett inre motstånd packade jag väskan, tog tuben till stan och gick på det där The Trip-passet jag hade bokat in.

Sen blev det som det blev och som det brukar bli för såklart jag piggnade till och såklart jag ville ha mer! Så jag fortsatte på egen hand efteråt.


På vägen hem tog jag omvägen via Eriksdalsbadet och rev av ett simpass av bara farten.

Nu sitter jag här hemma igen efter att ha även ha hunnit fixat en massa andra grejer. Hade jag inte tränat hade jag antagligen suttit kvar i pyjamasen och hur bra hade det varit för skallen….?

Kram från Ingmarie

Grått är flott

Jag vet att många tycker regnet och det gråa är fult och tråkigt men jag älskar det! Tycker det är både vackert och mysigt! Dessutom gör det att is-eländet försvinner vilket gör (löpar)livet så otroligt mycket enklare. Och snabbare! Det var minst 90% isfritt hela vägen till jobbet i morse och det gjorde att jag kom fram många minuter tidigare!🥳

Sista backen och trappan upp till jobbet är dock tuff oavsett.🤪

Att bada i lätt duggregn, grådis och skymning är så ljuvligt att jag inte ens kommer att försöka att förklara. Om du vet så vet du.😍 En perfekt AW ok du frågar mig. Fri från krav, stimmiga miljöer, högt tempo och lysrörs-ljus.

Kram från Ingmarie

Inga stopp!

En av de bästa grejerna med att restriktionerna äntligen har släppt är att nu kan jag simma när och var jag vill! Inga telefonköer, inga begränsningar, inga avspärrningar och inga stängda banor. Allt är i princip som vanligt. T o m bastun är öppen och påslagen!

Om jag stod i solen där det var lä så kunde även jag även inbilla mig att det var lite vår. Fast jag vet. Det är just bara inbillning. Men snart så är det inte det längre utan en verklighet och gissa om jag längtar!

Kram från Ingmarie

Mer fest

Vem säger att man bara kan fira sin födelsedag under en och samma dag? Inte jag i alla fall!🤪

Det är fortfarande min ”födelsedags-vecka” så i dag firade jag vidare.🥳

Först med härliga fredagsboost-gänget och coach Ulf. De andra som är med är typ proffs och jag är absolut långsammast. Men det spelar ingen som helst roll! Man kör sitt eget och sätter sina egna mål och mitt är att hinna med hela passet innan det är slut. Hittills har jag gjort det och det räcker fint för mig just nu! Passen är tuffa och utmanande så det är inte plättlätta ens för de där snabbisarna.

Fortsatte sen partyt på gymet och kunde lasta på ännu lite till både här och där. Även höftlyften så nu är det riktigt nära målet med 100 kilo!💪🏻

 

Finaste, lyxigaste, godaste och mysigaste firandet denna dag var ändå besöket på Ulla Winbladh tillsammans med Anders, Mattis och Maja. Nästan så vi börjar känna oss som stammisar där!

Finaste Mia och Monica skämde bort oss som vanligt.😍

Och maten. Olalllaaa! Vegan till mig såklart!

Fast jag blev ändå allra mest bortskämd för jag fick ännu mer presenter.🙏🏻🤩❤️

Kram från Ingmarie

Ändå bästa valet

När jag har mina dagpass, dvs när jag är driftledare/koordinator, så “måste” jag tränas på morgonen för efter är det totalt och absolut omöjligt. I alla fall inte något “ordentligt” pass där det blir svett och pulshöjning. Yin yoga hade funkat men då hade jag garanterat somnat inom 10 minuter… När det dessutom är som i dag när jag inte ens får någon lunchrast är det helt kört. Det där vet jag ju liksom aldrig innan så även om jag hade planerat något hade det högst troligt mest blivit en kass pannkaka av allt…

Så för att ta det säkra före det osäkra så masar jag mig upp och springer en omväg till jobbet för att få ihop en timme. Jag föredrar egentligen att springa efter frukost alla veckans dagar, min kropp gillar det bäst, men det funkar tack och lov i alla fall ok före. Tror också att hur trött jag än är när klockan ringer, och även om det blir mindre sömn, så blir jag piggare av den där turen ute i syrerik luft innan jag måste ha andningsskydd och visir på. För det är något man verkligen inte blir pigg av! Inte att stå och gå på hårda betonggolv heller.

Kram från Ingmarie