Nattsudds-förberedelser

Innan nattjobb gäller det att göra sig lagom trött för att kunna sova. 😄 En klurig balansgång som det gäller att hitta. Den är både individuell och skiftande med åren och årstiderna.

Så här blev det i dag:

Ett riktigt bra simpass.


Ett bra gympass.

Och en härlig simtur i Söderbysjön.


Kram från Ingmarie 

Ledig lördag!

”Ledig lördag” betyder inte att jag ligger på soffan och käkar praliner hela dagen. Det betyder bara att jag inte behöver stämpla in på ett jobb. Det är egentligen helt otroligt hur mycket man hinner göra på en ynka dag utan att behöva stressa!

Lördag betyder LV-träning och just denna var verkligen karaktärsdanande. Vassa snöflingor i ögonen, lera, slir, kalla vindar och tuffa intervaller. Efter uppvärmning och löpskolning kunde man välja mellan 5-7 varv av 700-metersbanan. Det var bara vi som är äldst som valde sju. Ungdomarna pallade inte. Haha!

Väldigt skönt att veta att man kunde komma in i värmen efteråt och tur vi har tvätt-tid i morgon… (Och nej, jag fryser aldrig om vrister/vader.)

Betydligt varmare var det på gymet och som alltid så försvann tiden och plötsligt hade jag kört en timme utan att riktigt begripa hur det gick till. Jag vet dock att i princip varendaste muskel fått jobba och att jag blev härligt trött.

Sen blev abstinensen för stor så på vägen hem cyklade jag ner till sjön och.. ja du vet ju…

Dessutom har jag hunnit yoga och meditera, städa inklusive rensat en garderob, träffat finaste Inger för att gratta på hennes födelsedag, handla och laga mat. Vi festade till det med lite vin från vår Sydafrika-resa. Det är ju faktiskt en ledig lördag!

Jag tror faktiskt att jag kan vänja mig vid detta att ha ledig helg!

Kram från Ingmarie

 

Väder

Alltså jag vet inte, men det här….Gör det någon glad?

Hade det inte varit för att jag hade två olika Sats-jobbpass inbokade, ett på morgonen och ett på sen-eftermiddagen så de absolut inte gick att samköra, så hade jag nog fått kämpa mer för att ta mig ut. För ut ska jag, och träna ska jag, även om det blåser storm och spikar på tvären. Sån är jag. Dåligt väder är inte en anledning att skippa träningen om du frågar mig.

Nu blev det först en löptur in till Sats på Sveavägen. Hyfsat torr tur!

Lite senare sprang jag till Södermalm och blev betydligt blötare. Men vem bryr sig? jag skulle ju ändå svetta ner mig ännu mer och väta som väta. Haha!

 

Att det är många som ville springa inne märktes. Väntelistan var lång på eftermiddagspasset.

De som kom med var desto gladare. Jag blir alltid glad av träning nästan oavsett form. Och väder. Hur det än är så kan jag ju inte göra något åt det. Vädret alltså. Det är bara att gilla läget men det betyder inte att jag gillar det. Jag accepterar och gör det bästa av situationen. Får jag önska, och det får jag ju, så hoppas jag det blir en extra lång och varm sommar efter denna isiga vinter.

Hur gör du vid busväder?

Kram från Ingmarie

 

 

 

När man får kämpa lite extra

Vissa dagar får man kämpa lite mer än andra oavsett vad det gäller. Det är lätt att tro att ”alla andra” vaknar pigga och glada varje dag, längtar efter att träna, äter nyttigt och älskar sitt jobb.

Så är det förstås inte. Det är väl bara media som av någon oförklarlig anledning vill få oss att tro det.

Varenda människa har dagar då det mesta känns blaj och det inte varken är kul att träna eller jobba. Eller ens gå upp ur sängen. Det gäller väl dock att inte ha fler sådana dagar än bra dagar för då är det verkligen en röd lampa som blinkar och man bör göra något åt det omedelbums.

Jag vaknar för det mesta glad (däremot inte alltid jättepigg- haha) och tycker det är roligt både att träna, jobba och ffa leva. Men därmed inte sagt att det alltid känns enkelt och lätt. Man kan få slita hårt även om man tycker det är roligt och absolut inte vill vara utan det. Att måla en tavla kan som sagt var innehålla hela spektrat av känslor.  Hopplöshet, eufori, ilska, lycka, frustration, flow och tröghet. Dvs samma som när man t.ex tränar och jobbar. Men erfarenheten gör att man vet att det förr eller senare vänder, eller hur? Dagens intervaller innehöll typ alla de där känslorna. Plus lite isfläckar, trötthet, stumma ben och med- sido- och motvind. Det var inte den bästa känslan men inte heller den sämsta. Jag gjorde dem, jag gjorde så gott jag kunde och det är good enough tycker jag.

12+10+8+6+4+2 minuter med 2 till 1 minuts vila. (De första hade längre vila än de sista.) Inget pass jag bara snyter ur näsan precis utan jag får slita på ganska rejält. Men bra är det och nöjd blir jag!

Gympasset var lite samma faktiskt men som alltid så försvinner en timme i rasande fart när jag väl kommer i gång.

Kram från Ingmarie

 

Extra mycket fredagsfys

Jag fredagsfysar alltid (liksom måndag-tisdag-onsdag-torsdag-lördag-söndag) men en helt ledig fredag betyder extra mycket tid till fysträning, eller hur? I alla fall när jag får välja och det får jag ju tack och lov.

Började med intervaller. Nu går det äntligen att springa på alla slingor så jag körde mina vanliga rundor vilket innebär ”rolling hills” mest hela tiden. 4 x (5-3-1) minut. Skitjobbigt! Jag blev verkligen helt slut.

Men lite (vego)mat och en snabbsiesta (20 minuter) på soffan så var jag pigg igen. Tog mig till gymet och kände mig som en mindre variant av Hulken. (Både storleks- och grön-mässigt. Haha!) En timme höll jag på och som alltid är det i princip non-stop. Visst har jag sagt att jag tycker gym-träning är skoj?

Trots att jag så sent som i går skrev att jag undviker att simma på Forsgrenska så gick jag ändå dit i dag för att göra just det. Anledningen var helt enkelt att det ligger väldigt nära Sats Sofo och det gjorde att jag sparade minst 30-40 minuter mot om jag knatat till Eriksdalsbadet. Jag hade tur för det var bara två till på ”min” bana. Kände mig som en bulldozer när jag vevade på så jag är tveksam till om de tyckte det hade lika mycket tur… Haha!

Har du fredagsfysat?

Kram från Ingmarie

Så kom den där dagen….

Eller rättare sagt kvällen. Skåpet är urplockat och jag gick ut genom dörrarna för sista gången på SÖS . I alla fall för nu.

Fyra år på IVA/post-op som verkligen varit upp och ner. Jag ångrar inte en sekund att jag började där även om det bitvis har varit oerhört tufft. Under dessa år har jag lärt mig massor, vuxit både som person och i min profession och fått ovärderliga kunskaper och erfarenheter. Faktum är att det är en av de bästa arbetsplatser jag haft både när det gäller chefer, kollegor och arbetsuppgifter.

Ändå slutar jag.

En anledning är att jag behöver en paus från det sjuka och från akutsjukvården. Jag är liksom mätt på den just nu. Proppmätt!
En annan orsak är att jag behöver nya utmaningar. Fatta mig rätt, jag kan inte allt för det kan ingen, men hur det än är så blir även det akuta ”vardag” och mycket går på rutin. För att inte helt fastna i gamla hjulspår och att det börjar kännas tråkigt behöver jag helt enkelt lite ny stimulans.

Jag kommer fortsätta jobba som IVA-sjuksköterska men på en privat uppvakningsavdelning med ”friska” patienter. Inga helger eller röda dagar heller vilket känns jätteskönt just nu. Bytet kommer också göra att jag är mer ledig och det tackar åtminstone inte jag nej till.

Detta ”steget” känns både sorgligt, spännande, tråkigt och befriande. En salig blandning med andra ord. Vissa delar kommer jag sakna, andra känns bara jätteskönt att slippa. Utsikten kommer helt klart vara svårslagen.

Hur det är och vad jag vill om 3-6-12-48 månader har jag ingen aning om men jag vet att SÖS och akutsjukvården finns kvar och att jag alltid kan gå tillbaka.😀

Jobbhelg eller ej, tränat har jag förstås gjort ändå.🤪

I går med LV-hänget. Ny fartleksrunda (ca 700 m) som kryddades med tuffa vindar.

Kul och härligt jättejobbigt!

I dag blev det lugn distans i skogen. Jättehärligt det också!

Nu har jag några dagar ledigt och jag ska spendera dem väl på en plats flera mil härifrån!

Kram från Ingmarie

 

 

När det äntligen sker

Det är onekligen lite läskigt att trots att man bor i samma stad så kan det gå flera evigheter innan man får möjlighet att ses trots oräkneliga tappra försök. Anledningen är helt enkelt (oftast) att man har helt olika livspussel och att man bor i varsin ände av stan.

Men skam den som ger sig för förr eller senare får man till det. 😀

Jag och Inger har försökt sen i höstas (ja det är hemskt!) men i dag blev det äntligen! På köpet fick jag träffa sötaste Elias för första gången.😍

Vi hade vansinnigt mycket att prata om och även fast vi inte hann med allt så är vi åtminstone lite mer i fas. Nästa gång vi ses kanske isen hunnit smälta men ännu är den kvar!

Efter gårdagens svettfest nöjde jag mig med ett simpass i dag. Kändes bra och var lite så där ”lagom” jobbigt. Det är möjligt att ”mellanmjölkspass” är meningslösa men de är ganska härliga!

Bästa var ändå att det var gott om plats. Och bastun efteråt såklart!

Kram från Ingmarie

 

Covid-dag

Nej jag har inte covid men däremot har jag, liksom alla som jobbar för Stockholms läns landsting oavsett med vad, extra lediga dagar även detta år pga covid. Väldans gentilt och trevligt såklart samtidigt som jag är fortsatt fascinerad över hur man liksom ”trollat fram” alla dessa pengar. Både till oss anställda i form av ledighet, bonusar och extra friskvårdsbidrag (det spelar ingen roll om du vänt papper eller jobbat med de svårast sjuka – alla får ta del av kakan) och sen även till alla kampanjer, injektioner och ffa alla dessa (oftast onödiga) tester. Vi snackar miljarder med kronor! Men utöka sjukvården med mer personal så det blir blir fler platser det går inte för det finns inga pengar till… Inte heller att skapa bra arbetsmiljö och ge vettiga löner så folk stannar. Mycket märkligt tycker jag…

Men hur som helst, ledig har jag varit och frisk är jag. Har faktiskt inte haft en sjukdag på hur många år som helst nu (peppar, peppar) och kanske det delvis beror på baden. Vem vet? Jag är i alla fall övertygad om att de inte gör någon skada. Jag önskar faktiskt fler gjorde det för jag är övertygad om att världen hade blivit både snällare och friskare då. Vem kan liksom vara arg och elak när man får uppleva mån-bad i en vacker sjö en stilla kväll som i dag? Jag tror faktiskt det är absolut omöjligt!

Samma sak med träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Att man blir friskare och full av må-bra-hormonor av träning är ju ingen hemlighet. Intervaller i sol och på barmark kan ju inte ge annat än lycka och glädje! Sen blir man ju trött också och orkar helt enkelt inte bråka. Ännu mindre kriga! Dvs enbart win-win!

Lägg till yoga och meditation  i någon form varje dag och världen vore en bra mycket fredligare och friskare plats. Då kanske även sjukvården hade pallat med…(?)
Tänk så enkelt och så bra! Eller hur tänker du?

Kram från Ingmarie

En enkel dag

Vissa dagar är bra mycket enklare, lättare och roligare än andra.

Springa till jobbet en sån här morgon t ex. Med sol, vindstilla, lätta ben (trots tung rygga) och doft av vår! Nästan så jag trodde jag fortfarande sov och drömde alltihop.

Bra flyt på jobbet med trevliga kollegor och sen AW my way. 🤩

Livet alltså! Det kan verkligen bjuda på stora variationer. Djup sorg ena dagen, obeskrivbar lycka nästa. Och det enda vi människoknytt kan göra är väl att försöka hänga med så gott vi kan?

Kram från Ingmarie

 

Äntligen söndag kväll!

Äntligen är denna jobbhelg över! Fredag-söndag kväll och vi har inte nött några stolar om jag säger så…🥺

Jag nöter väl förresten inte så mycket stolar när jag är ledig heller.🤪Dagar som dessa när vårsolen strålar vill åtminstone jag vara ute så mycket som möjligt. I går blev det tillsammans med lördagsgänget. Vi körde fartlekspass-intervaller på en modifierad bana. Den där isen gör nämligen att man måste tänka om både tre och åtta gånger.😱 Sju varv à ca 580 meter. Vila ca 1 minut. Plus uppvärmning, drills, stegringslopp, speed/”flytlopp” och nedjogg.  Fick jättebra pepp och inspiration av de andra och förutom att jag vurpade en gång (dock inte på isen utan leran😱) så gick det riktigt bra!

På tal om is så var dagens halvlånga pass minst sagt varierande… Torr asfalt, blankis, snö, gegga, torra stigar och is-sörja. Ibland svor jag, ibland ville jag löpturen aldrig skulle ta slut, ibland slog hjärtat extraslag pga rädsla när benen for bort under mig och ibland slog det i ren eufori över solen och barmarken.

Som jag längtar tills jag kan simma här igen!

Ja du fattar va…?

Mer sånt här tack!

Finns det någon vår-dans man kan göra så den kommer fortare?

Kram från Ingmarie