Det viktigaste är inte att se snygg ut utan…

…att inte frysa! Åtminstone när det gäller Swimrun.




Men jäklar vad kul att kunna vara med på Sickla tisdags-Swimrun igen! Så sent som för två veckor sedan vågade jag ju inte ens tänka tanken både för ryggen och kylans skull.  Men inget av de där två var något som helst problem i kväll. Visst stelnar musklerna en smula  i 12- gradigt vatten men mina prylar funkar. Jag frys-fryser inte. I alla fall så länge simningarna är hyfsat korta och löpdelarna tillräckligt långa för att hålla blodet cirkulerande.😜

Det är bästa Janne som ordnar och håller i det hela från sen vår till sen höst. Eller, beroende på hur man ser det, tidig vår till tidig vinter. Precis som alla andra gånger så är det nya såväl som gamla bekanta som dyker upp men det gemensamma är att alla är härliga, goa och supertrevliga. Och att vi har kul!




Efteråt hänger man på verandan, snackar (mest om swimrun och bra prylar) samtidigt som man kämpar stenhårt för att få av sig allt så fort som möjligt innan kylan kommer i kapp.



Tja, sen cyklar man hem för persedelvård och soffmys. Typiskt bra tisdagskväll om du frågar mig.

Kram från Ingmarie


Tredubbel-lyx

Och med den rubriken menar jag egentligen inte att jag lyckats få till både ett Hot mojo och ett gympass så här på veckans första (jobb)dag även om det såklart är megalyxigt!


Nej jag tänkte på de två superfina dejter jag lyckats få till på två dagar inklusive go-grejer för magen.

Den första var egentligen i går. Då träffade jag Jan. Alias Sickla Swimrun-Janne. Vi sågs på jättemysiga Ma Baker här i Kärrtorp. Förstår inte att jag inte varit där innan. Antar det är för nära och då ser man det liksom inte… Pinsamt hur som helst…

Ma Baker är ett café med fokus på såväl ekologiskt och vegetariskt som gigantiska kanelbullar, stora kaffekannor och rejäla surdegsbröd. Jag blev så till mig att jag glömde fota.😳Men det kommer fler chanser. Nu har jag ju öppnat ögonen.😜 En del av det jag och Janne snackade om kommer du i alla fall kunna läsa om på bästa Allt om Swimrun-sidan.


Vad jag och härliga Lisa pratade om kommer dock ingen kunna läsa om. Någonsin. Det som sägs mellan vänner stannar mellan vänner. Så tänker i alla fall jag. Men jag bjuder på några (vegosmak)bilder från vår go-lunch på Hälsocafet. 😍 




Två bra dejter på två bra hak på två dagar. Visst är det tre-dubbel lyx om något? Och det är så jag tycker livet ska vara så ofta det bara går. Det är liksom för kort för något annat.💕

Kram från Ingmarie

Oskulds-premiären done

Jag har en känsla av att har man en gång fastnat för Swimrun så är man hooked forever. Och kanske bidrar den (i vårt land) korta säsongen till att man liksom längtar lite alltid och har svårt för att få nog.

Jag har längtat sen den där senaste gången jag gjorde det i Australien. Det var i januari! D v s vansinnigt många längtan-dagar. Och även om jag mer än gärna Spradar så är steget till att verkligen simma längre än 20 m ganska stor. Det får ju finnas någon rim och reson i hur nedkyld man pallar bli menar jag.

Men i dag tog längtan ändå över. 9-10 grader i vattnet och 13-14 i luften kändes  fullt överkomligt. Det tyckte min kompis Fredrik också. Men skulle vi ångra oss? Skulle det bli för kallt? Så där så tänderna hackar och blodet förvandlas till is? Eller tänk om vi inte ens skulle klara mer än 12 simtag innan vi förvandlats till stela ispinnar? Enda sättet att få veta var att helt enkelt testa. Ja så tänkte i alla fall vi.😀

Det kändes härligt pirrigt att åter igen få dra på stassen. Vet du, det är faktiskt det, att ta på och av allt, som är det tuffaste på hela passet. Heatseeker-tröjan, vadkompressions-flytgrejerna och våtdräkten är som ålaskinn man ska i och ännu jobbigare att krångla sig ur. Då sitter allt som en stor sugpropp på kroppen. Blev genomsvettig bara av påklädningen. Det är inte läge att behöva göra nummer två när man väl kommit i om jag säger så… Lägg sen till badmössa, neoprenmössa, vantar och tre kilo (nästan i alla fall) fett insmort på utsatta ställen för att få ännu mer hjälp att hålla värmen. Sånt kräver sin kvinna. Eller för all del man/hen. Och extra mycket påklädningstid.


Men det bra är att det funkar! Frös inte ens en millisekund! Tvärtom svettades jag så mycket under löpsekvenserna att simningen kändes som en befrielse! Då är jag varm





Det var precis så härligt, skoj och livs-kickande som jag hade hoppats. Fredrik är en perfekt partner som aldrig pressar eller stressar och går att lita på till 100%. Sånt är både livsviktigt och A och O i denna sporten. 90 min blev det inkl 8 simningar på mellan ca 50-200 m. Inga långsim alltså men det var också meningen. Vi ville ju vara säkra på att hålla oss “på rätt sida frys-strecket”. 😜

Ruskigt bra start på säsongen 2017 det här!


Det känns som jag hittat bra utrustning för att klara ganska mycket kyla. Faktum är att jag “frös” mer på vattenlöpningen, inomhus i 26-gradigt vatten. Lite festligt ändå, eller hur?


Kram från Ingmarie

Plötsligt händer det. På flera fronter…

Vilken makalös dag! Med både sol och något som åtminstone liknade go värme. Vilket i praktiken betyder superskönt i sol och medvind men inte riktigt lika skönt i skugga och motvind…

Tog fram ett par nya Newton från min lilla låda (jo jag har en speciell Newton-låda som aldrig får bli tom) och om det var de, solen, Mickes behandling i går, planeternas position eller bara one of those days lär jag aldrig få veta men i dag kändes löpningen riktigt bra! 



När jag träffade på två Swimrun-par önskade jag så att jag också haft den stassen på men det blev väldans fint med Spradasim också. Tror faktist det är snubblande nära tvåsiffrigt i både Söderbysjön och Källtorpssjön nu!





Sjukt härligt och alla mina celler  verkligen skrattade av glädje när jag sprang hemåt igen!


Jag var en sväng vid Flaten lite senare också men utan att hoppa i. Det funkar tydligen det med. I alla fall ibland. I stället tog jag en skön powernap på bryggan (väl påbyltad) innan det blev ett pass på Sveriges bästa (?) utegym.


Nu håller jag tummar och tår för att det inte blir busväder igen för jag har gjort mig till och (håll i dig nu) planterat fröer! Som sagt var, plötsligt händer det.😀


Kram från Ingmarie

När planen blir en annan

Jag hade, tyckte jag,  en idiotsäker och bra plan inför denna fredagen när jag vaknade i morse. 

Jobba halvdag, cykla till Eriksdalsbadet, simma, vattenlöpa, tuben till bästa kiropraktor-Micke för lite laserbehandling, tuben tillbaka till hojen, cykla till Hot yogan i Sjöstaden och sen hem för soff-slapp. Visst var det väl en bra plan och det bästa är att det blev exakt så men med en oväntad härlig knorr.

När jag kom fram till bassängkanten och precis ska hoppa i hör jag  någon tjoa:

Men där är du ju Ingmarie! Haka på oss nu.

Det var min kompis Daniel, en grym triathlet och swimrunner, och ett stort gäng från Polisens IF som precis skulle köra igång med sitt fredags-pass. Min första tanke var nej jag vågar inte! Min andra ta chansen nu and face your fears Ingmarie.

Det  blev förstås tanke nummer två som vann så i stället för ett lagom lättsamt pass i min egen takt blev det ett tufft och skitsvårt pass med jag vet inte hur många andra simproffs. 😳Första kvarten var jag mest i chocktillstånd. Funderade starkt på hur jag skulle krångla mig ur det hela men såklart jag inte kom på någon lämplig lögn. Så det var bara att nöta på med Coach Karins släpahanden- backward- och fartväxlingsövningar och hänga med så gott jag kunde. Det hela avslutades med 8 x 100 m med start varje 2,5 minut. Precis så jag pallade de sista 100 m avsim.😜

Jag var absolut sämst, men någon ska ju vara det, och jag lärde mig massor!




Jag överlevde ju faktiskt allt och det var så jäkla kul att det bara måste bli en repris redan nästa vecka.😀

Kram från Ingmarie


Torsdags-kärlek

Det är (tack och lov) inte ofta det händer men i dag blev det att jag sprang förbi detta vackra utan att ha tid att hoppa i. 


Måste vara höjden av människoplågeri! Men det kommer garanterat fler chanser och jag är ändå allra mest tacksam över att jag hann få den där stunden med mig själv i skogen på morgonkvisten. Vilken oerhörd lyx! Att både få och kunna kuta runt i så fin miljö. ❤️


Liksom att hinna precis lagom till Yin yogan vid dagens slut. Trots att vi är en väldans massa människor i salen så känns det som även det är en stund med mig själv. Det där att blunda är nämligen en himla bra grej för att stilla sinnet. Och att andas lugnt. De där 75 minuterna är som att kärleksbomba sig själv. 😍


Kram från Ingmarie

Maj-frostad

Jag vet att jag inte (direkt) kan påverka vädret, och jag vet att det inte spelar någon roll vad jag tycker och vill när det gäller den biten, men vintermundering i maj för att cykla till coach-uppdraget… Är det riktigt vettigt? Eller ens normalt?


Vantar, mössa och tjockjacka i maj ö h t förresten. Ska det vara så? Jag hade ju plockat undan allt det där.


Känns verkligen absolut ofattbart att utebadet öppnar om mindre än 12 dagar. Men jag kommer vara där även om det snöar på tvären! 😜 Tycker nämligen man ska hålla i de fina traditionerna. 😊 (Jag vågar vara så där kaxig för jag vet ju att där finns även Sveriges härligaste bastu.)


Men just i dag var jag tacksam över både att få vara i en inomhus-bassäng, hinna bli klar innan tokrusningen och bastun efteråt.


Vad har du hittat på för att hålla värmen i dag?

Kram från Ingmarie

Tur i turen

Att jag inte super-gillar att träna i snor-ottan är ingen nyhet men ingen regel utan undantag du vet. Ibland blir man extra förvånad över hur snabbt kroppens status kan skifta. Jag ville ju verkligen ut och med facit i hand var det absolut bästa valet även om det (i min värld) var tidigt. 

Dels gick det oväntat bra! Körde faktiskt en slags fartlek vilket just nu innebär långsamt eller ännu långsammare. Men det var trots allt fartskillnader och då räknar jag det som fartlek.😄 Och dels var det en ljuvligt vacker morgon. Så där så lyckocellerna fick en extra boost.


Efter jobbet var det inte riktigt lika najs ute. Alltså det här med snöblandat och hagel i maj. Jag är väldigt skeptisk…


Men då var det så turligt att jag hade bokat in Hot vinyasa-yoga.  Det var däremot väldans najs. Ibland prickar man minsann helt rätt en hel dag..😀

Kram från Ingmarie

Effektivitets-pass

Jag åker och flänger runt i 08a land obeskrivbart mycket både privat och med jobbet. Mitt SL-kort måste vara ett av de mest välutnyttjade de någonsin haft.  För det mesta tycker jag det är helt ok. Det jobbiga är egentligen allt släpande på väskorna. Rullväskan rymmer ju dessvärre inte hur mycket som helst. (Jag har testat.) När jag då kan göra flera aktiviteter på ett och samma ställe under ett och samma tillfälle så tycker jag det är multi-lyxigt!

Som när Hot mojon och gym-passet går att synka perfekt på samma hak.



Turligt nog för hade jag inte gymat innan hade jag inte haft några brallor till Hot mojon och utan brallor blir man inte insläppt. Dresscoden tillåter nämligen inte att man har enbart linne även om de är två…😜

Kram från Ingmarie

Mer Utö-lyx

Vi somnade till det här.


Och vaknade till det här.


Plus det här.


Med andra ord var jag väldigt glad (och mätt) i magen redan innan jag fick på löparstassen. Ändå blev det ännu mer lyckokänslor. Hela Utö är full av (diskbråcks-snälla) grusvägar och jag tog den som går rakt söderut utan någon egentlig plan. Tänkte att jag springer dit näsan pekar och vänder när jag tror det börjar bli dax. Ingen superbra plan när man som jag är extremt osäker på kroppen och samtidigt ännu mer extremt löpsugen. Men planen innefattade även att jag i värsta fall helt enkelt hade fått gå tillbaka. Eller lifta. ( I verkligheten hade det sistnämnda dock inte varit någon vidare bra lösning för det var väldans glest med bilar och de få cyklister jag mötte såg inte ut som de ville ha någon passagerare.😜)

Utö ligger ca 40 minuters båtfärd från Årsta brygga och är som sagt var en kontrasternas ö. Hav, klippor, djupa skogar, öppna fält, pyttesmå stugor, slottsliknande gårdar, platt och kuperat i en salig blandning.










När jag såg att det “bara” var drygt 3 km till Ålö-bryggan kunde jag inte låta bli att fortsätta även om jag insåg att det skulle innebära att det blev mitt längsta löppass sen jag minns inte när. Samtidigt tänkte jag att där och då var ett utmärkt tillfälle att testa om ryggen skulle hålla. Farten var och är superlångsam men så länge jag inte har ont så skiter jag fullständigt i det för vem bryr sig? När jag kom fram till bryggan och “boden” ångrade jag mig inte en sekund. Mina få bilder gör sig verkligen inte rättvisa. Inte heller visar de känslan av att dricka iskallt härligt vatten direkt från pumpen precis när törsten börjar göra sig lite väl påmind. Men kanske kan du ändå ana upplevelserna…?😍



Sen var det bara att kuta tillbaka mot Utö gruvby. Medvinden och nerför byttes mot motvind och mycket uppför men solen fortsatte värma så jag tog av mig långbrallorna och sprang i bara kjolen. Jackan hade åkt av redan efter 5 min.  Underbart! Sen blev det som det blev när jag sprang förbi Utö badplats. Hur skulle jag liksom kunna låta bli?





Årets första (svenska) havs-Sprada! Och ja, det var svalt. Men jag sprang mig snabbt varm igen den sista biten till “vår” fina Kvarnvilla. Tror även att lyckovärmen i mage och hjärta bidrog en massa för 130 min. utan smärta är en obeskrivbar glädje. Även om det innebär snigelfart. I alla fall för mig.😍



Nu när jag inte varit det på länge så inser jag också vilken härlig känsla det är att kunna bli då där “efterlöpturen-hungrig”. Fikat på det lilla bageriet satt som en smäck i min mage. Även Anders för han hade haft en minst lika härlig tur som mig. Trots att han missat badandet.  Lyllos oss!💕




Sen var det båt-buss-tåg-buss-tub tillbaka hem till 08a-land igen. Med en liten paus på Eriksdalsbadet för min del. Tyckte jag var värd det.😁

Den här lilla utflykten kommer jag leva på länge, länge.😍

Kram från Ingmarie