Author: Ingmarie

Andra tagningen

Vi blev ju inte riktigt klara i fredags med filmandet så i dag gjorde vi ”del två”. Galet skoj och jag tror det blev ganska ok. Joachim och Ville är i alla fall nöjda så nu finns snart alla 13 klippen på Youtube och även på deras hemsida inkl beskrivande text. Känns verkligen superskoj! För att inte tala om ärofyllt.

Det kommer bli fler filmer med helt annat innehåll så småningom. Så som sagt var, stay tuned!

Men man kan ju inte bara jobba även om det är skitskoj jobb. Det är ju måndag! Och måndag betyder De Lux-träning med coach Ulf och TS-gänget. Kul och bra som alltid! Så kul att jag simmade lite extra bara för att. Jag var ju liksom ändå blöt och det var helt tomt överallt.

Min gym-abstinens börjar bli ganska svår, SATS är ju fortsatt stängt p.g.a Corona, så jag passade på att utnyttja ett av mina två gratis-pass på Bruce. Det är en himla bra grej och jag funderar starkt på att faktiskt gå med ”på riktigt”. Men det kostar ju en del… Det blev i alla fall ett bra pass på X-Force. Deras koncept bygger på negativ träning och sägs bibehålla styrkan längre och ge bättre resultat på kortare tid. ”X-Force maskinerna har en unik konstruktion, genom att luta viktmagasinet 45 grader i den positiva rörelsen vilket ger 40% tyngre negativ belastning.” Inte vet jag men det låter ju troligt och jag blev i alla fall både lagom trött och fick abstinensen stillad för ett tag. Men jag hoppas det blir som vanligt igen på torsdag…

Har även varit inom kiropraktor-Micke. Har klarat mig utan någon som helst känning någonstans men 2 dagar i kyla och hela jag stelnar till och ryggen blir ledsen. Men nu är alla delar glada igen!

Kram från Ingmarie

Bästa alternativet

Märklig känsla att jag bara för 5 dagar sen var i skön värme och mådde hur bra som helst för att nu frysa och mest känna mig less. Jag vet, det är lyx”problem”, men jag är verkligen less. Särskilt på blåsten. Den är så jämrans kall att jag liksom dör inuti och jag har oerhört svårt att hålla livsgnistan vid liv så den inte helt slocknar.

Att träna hjälper massor, åtminstone en stund, och jag är tacksam jag orkar ta mig ut även om jag tycker det är skittråkigt. Alternativet är nämligen ännu tråkigare. Visst sken solen på löpturen men det kändes mest trögt och oinspirerat.

Simpasset gick bättre och det som är bra i dessa galna corona-tider är att det är gott om plats även en söndag. I normala fall är man liksom inte på E-badet mitt på dagen en helgdag om man slipper. Det är liksom som att be om att bli frustrerad. Men inte i dag alltså!

Jag, Anders, Fredrik och Carola gjorde sen en liten picknick-utflykt vid vattnet och emellanåt, när vinden tillfälligt höll sig lugn, var det riktigt härligt! Och sällskapet var oavsett det absolut bästa!

Det kommer att vända och bli varmt, skönt och härligt igen. Det vet jag ju. Tills dess är det bara att kämpa på och härda ut.

Kram från Ingmarie

Som att börja om igen

32 intervaller mellan 30 och 120 sekunder.  Det är banne mig jobbigare än man tror! Jag vart tokslut efteråt!

Det kändes helt ok men jag märker jättemycket av kylan. Blir liksom stel och kantig och har inte alls samma flyt som när det är varmt. Samma sak oavsett vad jag gör när jag fryser/är kall förresten. Utegym i all ära men jag kommer nog aldrig kunna bli lika ”på” eller köra lika bra som inne. Åtminstone inte när det är 2 plusgrader och blåser isvindar från precis alla håll. Hjälpte inte ens att jag hade fantastiska Veronica som sällskap.Fast det underlättade!!!!

Solen må ha skinit men vindarna gjorde att det var som att stå i en isfläkt. (Inte för att jag har gjort det men det är ju inte jättesvårt att föreställa sig…)
Vi frös faktiskt. Och velade läääänge om vi verkligen skulle. Samtidigt vet jag att vi båda visste att jo, vi skulle. Och så blev det.

Om vi ångrade oss? Inte ens en millisekund!

Men jag har blivit klen, mina bruna fettceller har tydligen tagit semester ,så det finns en del att jobba med här.

Men man glömmer fort du vet. Hemma igen, varmduschad och med mat i magen så är man redo igen!

Kram från Ingmarie

 

 

Värme i kylan

Jag förstår mer och mer att de där supermodellerna och stjärnskådisarna verkligen är värda sina pengar för att göra film och fota ute i snöyra, kalla vindar och några ynka plusgrader kräver sin kvinna.  Och man. Å andra sidan har de väl både någon som klär på och av dem, serverar varma drycker och sätter på en värmelampa om det behövs. Vi höll ut länge, jag och Joachim på TOT, utan någon sån lyx men till slut fick vi ge oss. Det blir liksom inget bra när fingrarna slutar samarbeta med fotografen och modellen fryser så hon hackar tänder. Fortsättningen får bli om några dagar då vi tinat upp igen.

Men kul var det och bra blir det! Kanske inte min insats men själva grejen som sådan är snorbra! Stay tuned!

Bastun efter vattenlöpningen med delvis sällskap av Fredrik har nog aldrig varit ljuvligare. För att inte tala om den värmande goda vego-maten på Mahalo och den ännu mer värmande stunden med Karin.

Kylan tär på mig både fysiskt och själsligt. Det är inget nytt, och såklart en bagatell med tanke på världsläget, men likväl något som jag verkligen vill undvika. Därför är det en väldans tur att jag har roliga saker som detta, och så underbara vänner, för annars hade jag hamnat i ”det svarta hålet” inom 3 sekunder.

Kram från Ingmarie

I besvärliga tider

Precis som t.ex bästa Anna hade jag inte tänkt skriva så mycket om corona men det går ju liksom inte att undgå hur den förändrar allt och alla. Aldrig har jag sett så mycket folk ute i Nackareservatet och på utegymet en vanlig vardag mitt på dagen som i dag. Visst var det fint väder men det spelar ingen roll i vanliga fall. På något vis är det ju faktiskt positivt att. folk är ute och rör på sig! Jag har också läst att på många håll har luftföroreningarna minskat dramatiskt tack vare den minskade flygtrafiken. Det är ju superbra!

Men jag vet och förstår också att många är rädda, ledsna, arga, frustrerade och t.o.m panikslagna. Det är faktiskt helt naturligt för detta är något  i princip ingen av oss varit med om förr. Vi kan inte heller påverka detta hur och vad vi än gör och hur mycket vi än vill. Vi måste acceptera och gilla läget. Det betyder dock inte att vi gillar det…

Och vet du, även detta kommer ta slut. Jag lovar! Förhoppningsvis kommer det då även bli bra saker av det hela. Så mitt tips är att försöka på allt bra som faktiskt också finns runt omkring oss. Hur mörkt det än är så finns det en strimma ljus någonstans även om den kan kännas svag. Håll fast vid den!
Det kan vara att du har vänner, en familj, mat i kylen, gjort något bra på jobbet eller hemma. Själv har jag köpt blommor i massor för att liva upp.

Elviras lilla hörna. 🙂

Det kan vara en hjälpande hand eller ett leende från en okänd, att vi har el, känslan av att kunna sova i en säng eller kunna höra fåglarna. Kanske du är så lyckligt lottad som mig som har naturen inpå knuten där det går att springa tills man bara inte orkar längre, (gratis) utegym och både träd och mossbeklädda stora stenar att vila mot och känna den sköna solen mot huden.

Det är jättelätt att gripas av panik när det blir sånt här medialt pådrag som det blivit. Jag dras också med men jag tänker att det hjälper inte ett skvatt. Särskilt inte för vårt immunförsvar. Vi ska vara försiktiga och tänka extra på att inte riskera sprida smitta men kom ihåg att corona är inte livsfarligt för de allra flesta. Så låt oss hjälpas åt att andas lugnt, stilla våra sinnen, ta hand om oss själva och om varandra.

Kram från Ingmarie

Hemma

Långflyg är aldrig kul. Särskilt inte när man helst vill stanna kvar där man är. Det är möjligt att corona-hysterin kommer att bli den samma i Sydafrika men den är enklare att härda ut när solen skiner. Dessutom verkar den lilla rackaren inte trivas i värme om jag förstått det hela rätt.

Det flöt hur som helst på ganska bra. Vi fick t.o.m sitta vid exit (= extra benutrymme) på båda flygen. Underlättade betydligt!
I Kapstaden var det jättelugnt.

Vi var där i god tid och kom blixtsnabbt genom alla kontroller.

Arlanda var minst lika lugn. Addis Abeba däremot var rena tokstället. Med högtalarförstärkare. Ljudvolymen var brutal! Kan folk liksom inte bara prata i normal ton? Vårt flyg var knökfullt och de hade ”förlängt” resan så att även Oslo-borna skulle få komma hem. Dock efter att de släppt av oss. Tack, tack. Min bak hade inte klarat av fler timmar på den stolen hur mycket benutrymme vi än må ha haft. Men hem kom vi efter nästan ett dygns resa. Jag var mest orolig att vi skulle fastna någonstans men det verkar som att de vill få hem/bort folk så fort som möjligt.

Som vanligt packade vi upp, sov, käkade och sen drog jag till E-badet. Ovanlig känsla det där att behöva ha en massa kläder på sig igen. Och att det var så tomt överallt!

Inte ens i bassängen var det trångt! Det var bra! Vet inte folk att corona inte trivs i klor? (Om det nu är det som håller alla borta…) Och jag har garanterat de finaste flip-flopsen man kan hitta i detta land just nu!

Har även hunnit klippa mig, tvätta och handla. Men jag har inte köpt en endaste toarulle!

Kram från Ingmarie

 

Sista (?)

I dag är vår sista hela dag här. Tror vi i alla fall. Vem vet i denna ( galna) Corona-tid hur det är i morgon? Min största fasa är att vi ska bli fast på någon flygplats någonstans på obestämd tid. Faktum är att jag helst hade velat vara kvar ett tag till för helt ärligt verkar det minst sagt vara hysteri Sverige med tomma hyllor i butikerna, folk som snor handsprit från sjukhus och rädsla för att umgås och vara ute. Jösses liksom!😱 Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Fast å andra sidan är det väl bara en tidsfråga innan det är samma tokerier här. Jag såg i dag att även här vara toapapper och handsprit slut i butiken och det var ovanligt lugnt och tyst både på gymet, i bassängen och på vägarna. 

Men nu är det som det är. Det har i alla fall varit en bra sista dag med ett bra gympass,  ett ännu bättre simpass och skön sol.

I morgon hinner jag tack och lov med ett löppass innan vi drar. Lär behövas…

Kram från Ingmarie

Lurad

Är det så här för dig med att när man tror/tänker att något ska vara enkelt och lätt så blir det ofta  jättejobbigt! Men också vice versa. När man tror något ska blir svårt och skitjobbigt så går det superlätt!

Jag trodde t ex att dagens lugna en-timmes löpning skulle vara plättlätt. HA! Jag fick slita som en galning! Och det berodde varken på motvinden eller uppförsbackarna. Det var nämligen lika segt i medvinden och nerför…🙄

När jag läste simpasset i dag då tänkte jag att ”det där kommer jag avklara fortare än på en timme”. Haha! Så tokfel! Det tog 70 minuter.! 😱 Och jag slöade verkligen inte. Anders körde sitt eget pass och var klar före mig…

Kram från Ingmarie

Rätt val

Jag hade funderingar på att springa ännu en Parkrun i dag, eller rättare sagt någon av de två jag gjort här, men jag var absolut helt osugen. Inte på att köra ”hårt” utan mer det där upp tidigt, i väg och passa en tid.

Så därför blev det helt enligt programmet.. Eller nästan i alla fall. Kanske jag körde på lite mer än tänkt men det kändes bra! ”Endurance 90 min” med bl a 18 + 18 + 30 min i runt tröskelfart. Det blev många varv på favoritfältet.🥳

Och svettigt var det.

Anders mötte upp på gymet. Vi kör sällan samma pass. Typ aldrig när jag tänker efter… Jag ”vilar” t.ex i princip aldrig utan kör olika slags cirklar non-stop. Sånt tycker jag är kul och miljön på Maties med en massa topp-atleter är verkligen inspirerande!

Strandhänget efter var hur skönt som helst.

Är fortfarande lika fascinerad över hur tidvattnet helt kan förändra ett landskap! Det här är med bara några timmars mellanrum.

I kväll slipper vi den förbenade loadsheddingen. Det kan vara mysigt ett tag men det är också en smula stressande. Särskilt om man är på gränsen att inte hinna göra mat. I går höll den på i 4 timmar så tur vi var mätta.

Kram från Ingmarie