Snökaoset som utlovades verkar ha kommit av sig en smula. I alla fall här i 08a och i alla fall tillfälligt. I stället kom det precis lagom mycket snö för att lysa upp omgivningen en gnutta och för att täcka över allt iselände så pass mycket att t.o.m skogen plötsligt blev springbar igen! Och jag är ju inte precis den som gnäller över sånt. 😄
Kram från Ingmarie
I år är det 10 år sedan Löpningens dag blev en Temadag och precis som alla andra år ska den förstås firas! När jag googlade runt lite på så hittade jag en hel drös av inlägg. Bl.a de här som RW , Trelleborgs Allehanda och Hela Hälsingland skrivit. Kul!😃
Vem som helst, var som helst och (nästan) hur som helst funkar. Bara det handlar om löpning. Och är gratis alt görs för något välgörande ändamål. Anna har redan skapat ett arrangemang och på Facebook hittar du både mer info och kan lägga in om vad du ska hitta på.
Om du inte har FB men vill dela med dig så skriv gärna här i kommentarsfältet. Har du sen en bild så kan du bara skicka den till mig!
Kram från Ingmarie
Ibland är det bra att vara lite envis, plikttrogen och inte känna efter så himla mycket. Och ibland är det dumt. Rent av korkat. Gränsen kan vara hårfin och oftast vet jag inte förrän jag provat. Som i dag. Jag hade sovit kasst, drömt så där “sant” att jag inte visste hur den riktiga verkligheten egentligen var när jag vaknade och jag kände mig ruskigt illamående. Men så hade jag ju det där Indoor runningpasset jag skulle köra och eftersom jag vet hur svårt det är att hitta vikarie så bet jag ihop. Tänkte att i allra värsta fall får jag väl coacha från golvet. Så jag joggade iväg med (den blytunga) ryggan på ryggen. Inte ända fram, jag fuskade lite med tuben, för någonstans inom mig hade jag en förhoppning om att kunna kuta hemåt efteråt och en gång genom City räcker liksom. Det kändes märkligt nog helt ok. Passet också trots musikstrul och ett headset som levde sitt egna liv.
Det verkade med andra ord inte vara några större fel på mig.🤪
Så jag kutade vidare hemåt efteråt. Med ryggan som nu även innehöll en bra mängd svett. Tog mig genom stan och ut på Söder Mälarstrand på isfria cykelbanor. S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.
På andra sidan Söder, vid Eriksdalsbadet , hittade jag det jag ville. Ett litet isfritt område i vattnet precis vid en av bryggorna!
Det var så härligt uppfriskande att jag var i två gånger!
Sen jäklar var jag minsann helt friskförklarad från både trötthet, skumma verklighetsdrömmar och illamående. Fast jag mikrosomnade nog på den varma, sköna Hot yoga release-klassen kollegan Tonny hade. Jag må vara bra på att tagga till mig men jag är också minst lika bra på att tagga ner mig.
Kram från Ingmarie
Wohooo! Jag hittade så mycket barmark att jag minsann fick ihop 75 min löpning i dag utan att halka. Faktum är att jag kunde gjort turen mycket, mycket längre men det här med att kuta på enbart asfalt är inte min kropps favvo-grej. Inte ens när den är is- och grusfri. Det funkar men den gnäller liksom. Kroppen alltså. Dessutom vill och behöver jag skogen för själen och den lilla extraknorren jag gjorde bland Skogskyrkogårdens träd var lite klen. Men bättre än inget. Och jag fick jättefint sällskap av bästa Lisa när jag kompletterade med ett ännu längre poolrun-pass. Halkfritt även det. Och bra för både kropp & själ! 😍 Det finns inte ett enda bildbevis på något av detta men däremot på första portionen mat jag klämde i mig efteråt. F.ö en av mina julklappar från världens bästa sambo.❤️
En extra bra grej med Chutney, förutom den makalöst goda vegomaten, de obegränsade portionerna och mysmiljön, är att det ligger bara några stenkast från Medis och biografen där. Perfekt avslut på söndagen! (Och ja! Jag gillade filmen jätte-jätte-jättemycket!)
Kram från Ingmarie
Det är minsann inte lätt att vara löpare i (is)tider som dessa. Särskilt inte när man har en klen kropp som inte klarar dubbskor…
Jag investerade förvisso i ett par icebugs i höstas men de är nog mer lämpade för geggamoja och swimrun än att hålla den som har på sig dem upprätt på blankis. Dessutom känns de stenhårda. Men jag ska ge dem några chanser till.
Asfalten är fortfarande förrädisk och jag tappade till slut räkningen på hur många gånger jag höll på att vurpa på dagens löppass. (Jag vill förstås aldrig trilla och slå mig men särskilt inte nu när jag vet hur läget är på SÖS och Stockholms alla andra sjukhus just nu. Bli inte sjuk här säger jag bara!)
Så gissa hur glad jag blev när en av grusvägarna hade flera stråk av barmark? Korta men underbara!
Liksom de korta men underbara sittpauser jag lyckades få till på jobbet.
Jomensåatt. Man får som sagt var vara glad och tacksam även för det lilla.🤪
Kram från Ingmarie
Ibland bara orkar jag inte kriga mot is, modd, regn och kyla. Dessutom var jag sugen på fart i dag så då fick det bli hamsterbandet. Men antingen är jag i sämre form än jag trott eller så var bandet galet felkalibrerat för jäklar vad jobbigt det var trots ganska modest speed.
Eller så berodde min “långsamhet” (jag vet att allt är relativt) på att jag dels slitit hårt på jobbet med övertid, klena pauser och sena kvällar och dels pga att jag drillades hårt av PT-Rafael i går när vi körde ett delvis gemensamt cirkelpass. Skitskoj! Och skitjobbigt! Men det var skönt att slippa bli trött ensam.🤪
Simintervallerna gick hur som helst helt ok.
Det bästa är att jag sluppit både slir och att frysa och jag kunde belöna mig med lite smarrig havremjölks-cappuccino. Vi har nämligen inget sånt i Bagis. Ännu…
Kram från Ingmarie
Det var andra gången på bara tre dagar jag gick upp i snorottan för att via Alfridas stormvindar och isgator ta mig till Eriksdalsbadet. Alla som känner mig inser att det är medaljläge på det!
Men så skoj är det som sagt var att simma med Team Snabbare och Coach Ulf att jag alltså masar mig upp utan att ens snooza! Vi bjöds på ett riktigt skoj och utmanande intervallpass som gav mjölksyra ut i örsnibbarna. Och darr i varenda lekamen. Kanske därför jag ser ut som en groda.🤪
Kram från Ingmarie
…löptur blev en rackarns hal historia. Skogen är hopplös just nu med så mycket is att det var nära på krypvarning.😱 Och nej. Dubbskor funkar inte för mig. Hela kroppen tokprotesterar direkt.
Och “Älta-rundan” som brukar vara det säkraste kortet med fixade cykelvägar hade massor av förrädiska snoris-fläckar som inte syntes. Plötsligt for fötterna liksom bara iväg och det är ett mindre underverk att jag kom hem hel i ett paket. Så bilden ljuger lite. Det ser finare ut än vad det var. Men solen sken!
….miss var att jag helt glömde att det är en sån där super-röd dag och att gymet stängde redan kl 18. Men jag hann! Med marginal. Men jag var visst sist ut…🤪
…besök i lyan blev av lillebror Markus med familj. Så himla mysigt! Lyckades även göra så mycket mat att vi alla blev proppmätta men att det ändå blev över till morgondagens matlådor. Bra gjort tycker jag!
Hur har din första dag 2019 varit?
Kram från Ingmarie
När jag helt frivilligt går upp 06.15 any morning, och ffa Nyårsaftons morgon, då är det garanterat något verkligen speciellt och extra skoj.
Och det var det! Som alltid! För simträning med Team Snabbare och Coach Ulf är alltid, alltid, alltid roligt! Många var vi också för en hel bunt lyckliga har kört simcamp sen innan jul och är inne på sluttampen nu.
Det “klassiska” nyårspasset är det där 100 x 100 meter men då hade vi behövt lite mer tid än den som var bokad åt oss. Och tid för vila efteråt. Vilket jag inte hade haft oavsett för min nyårsafton har spenderats på jobbet. Väldigt bra sätt att hålla sig vaken på ända till tolv-slaget!
Det har varit ett fantastiskt 2018! Förvisso med några rejäla dippar men det mesta har varit väldigt bra! Om jag ids ska jag göra en sammanfattning av det. Jag är jättenyfiken på vad 2019 har att erbjuda mig och ser verkligen fram emot ett helt nytt år att leva och upptäcka! Så tack 2018 och välkommen 2019!
Gott slut och Gott Nytt År!
Kram från Ingmarie
