Going forward

Jag tror på riktigt att kroppen har vänt tillbaka till rätt läge igen efter tvärniten. Må det aldrig hända igen och må jag ha kraft att stoppa i tid nästa gång oavsett anledning. För ja, det kommer säkerligen bli minst en “nästa gång” om jag inte bestämmer mig för att flytta ut i skogen, leva på egenodlat, sluta utsätta mig för utmaningar och i princip lever eremitliv. Sannolikheten till ett sånt liv är obefintligt. Fast man ska som bekant aldrig säga aldrig… Jag tror förresten inte ens det hjälper för livet består av någon slags påfrestningar och stress. Vi är bara olika bra på att hantera dem. Jag har t.ex inga som helst problem att prata inför folk, ta kontakt med okända eller fråga 18 gånger när det är något jag inte fattar. Saker som andra nästan hellre dör än att behöva utsätta sig för. Däremot är jag usel på att hantera långa perioder av dålig sömn, hög arbetsbelastning utan ordentliga pauser, av att känna mig otillräcklig och rädslan för att göra fel på jobbet.

Samtidigt som jag vet detta så är det skitsvårt att veta när “för mycket” verkligen är “för mycket”. Jag är en rackare på att kunna bita ihop och stå ut och det har hittills både hjälpt och stjälpt mig. Knepigt det där… Men jag antar att det är något alla mer eller mindre kämpar med och jag tänker att jag trots allt lärt mig en hel del hittills i livet om allt det som är just stress för mig.

Hur som helst. I dag vågade jag mig på lite korta löpintervaller igen och det var så kul! Guru-Danne tycker det är helt ok att jag tränar på så länge det bara är kort och inte gör mig  “fatigue”. Dvs tömd och utmattad. Ungefär samma sak säger PT-Rafael men han ser ändå till att jag blir trött när vi kör. Precis som han peppar mig, utmanar mig, uppmuntrar mig, ser till att jag backar när det behövs och ffa så gör han skitskojiga pass och får mig att lita på att jag visst kan! Även när jag tror det är omöjligt.

Alla, och jag menar verkligen a-l-l-a, borde ha en PT emellanåt. Det är mycket väl investerade pengar! (Om man har tur som jag och hittar den bästa vill säga. )

Kör du med PT/coach?

Kram från Ingmarie

 

Njuter av den lilla stundens måndagslyx

Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪

Det är en  sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!

Kram från Ingmarie

Grått

Alla som känner mig det minsta lilla vet nog också att jag verkligen, verkligen, verkligen fullkomligt tokälskar sol och värme. Det kan liksom aldrig bli för mycket av någon av dem. Ju mer ju bättre och ju härligare om du frågar mig.

Så med tanke på det kan det säkert tyckas väldigt motsägelsefullt när jag också säger att jag älskar november! Jo, du läste rätt. Efter att jag såg filmen Lysleite så har min bild av, och mina tankar om, denna månad helt förändrats. Ljuset som är nu är unikt och inte alls “bara grått” som vi verkar tro. Eller kanske snarare har övertalats att tro. (?)

Nu när jag är ute förstår jag vad de menade på filmen. Det är magiskt och vansinnigt vackert om man bara anstränger sig lite, lite och skippar de gamla (förutfattade) tankarna om “gråa november”.

Och grått är ju faktiskt fint! Den finns i oräkneliga nyanser och kontrasterna kan bli precis hur coola som helst.

Flatensjön som jag sprang runt i dag är som en kaskad med olika former av blyertsgrå och absolut omöjliga att motstå att hoppa i.

Vilket förresten säkerligen också kan verka märkligt och motsägelsefullt med tanke på den värmeälskare jag är. Men Sprada är något helt annat! Det är ett enda stort endorfinrus! Värmen behåller jag ju plättlätt genom att springa både före och efter.

Kram från Ingmarie

Tuffa små prylar

Tills för bara någon vecka sedan har jag tänkt och trott att det där med “gummibandsövningar” är mest trams, omöjligt att bli svettig av och att de på sin höjd kan svida lite för stunden.

Jag hade fel!

Allt beror på vad, hur länge och vilken intensitet man kör. PT-Rafael verkar ha en outsinlig källa på övningar och de här få fnjuttgrejerna gjorde mig åter igen både genomsvettig och darrig i hela kroppen. T.o.m fingrarna!

Nu när jag äntligen är smärtfri och energin är hyfsat tillbaka är ändå det absolut jobbigaste att sluta i tid. Efter en timmes svettfest, kunde ju inte låta bli att leka med en massa av de andra skojiga prylarna på SoFo, var jag genomtrött. Och hellycklig!

Och hemma väntade dessa! For no reason at all!❤️

Kram från Ingmarie

Hellre gråfeeling än (grå)vitslafs

Ingen har väl missat hur grått det är och hur tidigt det blir mörkt nu? Men som jag och bästa Lisa konstaterade under vårt sociala vattenlöpningspass: Hellre regn och grått hela vintern än snö för i 08a land blir det ändå bara slask, slir, modd och halka.

Jag kan i och för sig leva utan både snö och vinter oavsett hur enkelt som helst. Mörker är jobbigt men det går liksom att värja sig mot och “bota” miljarder gånger enklare än kyla och halka. Ljus finns och går att skapa plättlätt. Kakel och bassäng är långt ifrån sjö och hav men det ger ljus lyser upp!

Och träning ger som bekant härliga endorfiner men vill man ha ännu mer så finns inget bättre än att Sprada. Jag lovar! Det ger en garanterad både energi- och endorfinkick som röjer bort varenda grå nyans! Förresten, hur skulle jag kunna motstå?😍

Kram från Ingmarie

Veckans tänkvärda

Everything that’s created comes out of silence. Your thoughts emerge from the nothingness of silence. Your words come out of this void. Your very essence emerged from emptiness. All creativity requires some stillness.

Wayne Dyer

Mer inspiration

När novembermörkret verkligen omsluter världen (eller åtminstone 08a land) så gäller det att pigga upp det som kan piggas upp och hitta alla de ljuspunkter som trots allt finns.

Weronica Enlund är en av lärarna på Skaparladan. Just denna veckan har hon en utställning på Galleri Engleson i Gamla stan som heter “Solsken och leende” och vad kan väl egentligen vara bättre än att besöka ett sånt ställe nu?

Dessutom älskar jag hennes tavlor! Så mycket lekfullhet, fantasi och inspiration att det nästan svämmar över! Underbart!

Testa nya vegohak är heller aldrig fel. Mahalo ligger några stenkast från Odenplan. Allt som serveras är veganskt och det enda (lyx)problemet med stället var att välja… Å andra sidan kunde det nog inte bli fel hur jag och Sophia än hade valt.

Den här stunden var inte bara matinspiration utan även en nästan 3 timmar levnadsinspiration! Sophia är en av vårt lands bästa ultralöpare och vegan så det blev mycket prat om livet, moral, djurrätt, träning, miljö, livsstil och etik. Att få prata med en helt likasinnad är så befriande och energigivande att bara den som vet förstår.😍

Eriksdalsbadet är kanske inte jordens coolaste ställe men det är ljust och det finns alltid en bunt människor att liksom “sno” inspiration från. Ja du vet. De där som simmar så snyggt och bra att jag (nästan) dräglar. De som kämpar på med sitt trots skador, handikapp och ålder. Och de där som alltid möter mig med ett leende. Sånt kan jag liksom inte bli annat än peppad, glad och inspirerad av!

Kram från Ingmarie

En svag länk

Jag har nog i och för sig flera svaga länkar i kroppen, det har vi troligtvis alla, men två jag upptäckte i går var händerna och fingrarna! PT-Rafael klarar plättlätt att göra armhävningar på fingertopparna medan jag nästan inte kan stå på knä utan att fingrarna viker sig lite hur som helst. Särskilt tummen. Ingen kan i alla fall påstå att jag har stela fingrar.🤪.

Starka händer (och fötter) är nog något många inte prioriterar men faktum är att de är otroligt viktiga att jobba med. För precis som med allt annat så gäller “use it or lose it” även här. Så jag har börjat öva. Små steg för att kunna “stå på fingrarna”, hålla fast/hårt grepp och orka bära tyngder med dem. Det finns en rejäl utvecklingspotential om man säger så…

Det jag dock är superbra på är att fördriva tiden på en crosstrainer trots att jag tycker det är ganska trist

Och att äta! Lillebror Daniel och jag valde att frossa på Paradiset city i dag. Kanske tur i oturen att han var tvungen att åka tillbaka till sin stad för annars hade vi nog fikat-ätit-babblat-tränat ihjäl oss. Sa jag att vi är släkt?😍

Kram från Ingmarie

Inspirationsdag

Hur livet än är för tillfället, vad som än händer och har hänt, hur du än gör och vad du än planerar och vill så vet man att åtminstone två saker är absolut säkra.

Inget varar för evigt och inget är statiskt.

Så när livet känns ljust, mjukt, fint och vackert får man se till att turbonjuta och när livet känns mörkt, hårt, tråkigt och fult får man trösta sig med att veta att det kommer att vända så småningom. För att skynda på det hela kan man ju “fuska” lite. Som att t.ex åka på mini-weekend. Men det finns många fler knep! Som (kanske) är lite “enklare”.

Ett är att (sim)träna tidigt på morgonen med Coach Ulf och ett härligt TS-gäng som ger garanterad inspiration och glädje. Och tjusiga goggle-ögon som sitter kvar till långt efter lunch.

Ett annat är att hänga med min fina lillebror Daniel som alltid, alltid gör mig glad, peppad och lycklig in i märgen. Lägger man dessutom till väldans god vego-mat på Urban Deli så kan det inte bli annat än tipp-topp bra!

Ett PT-pass med Rafael är också en garanterad inspirations-boost! Han är så himla grym på alla sätt och vis och en stor förebild för mig. Han är stark, vegan, djurvän, ödmjuk, envis, pedagogisk och full av bus. Om du inte har möjlighet att så att säga nyttja honom live hittar du honom här och på Insta under @halsokonsulten.

Insta är förresten också en bra inspirationskälla tycker jag. Mig hittar du på @ingmarie_yoging.😍

Hur gör du för att “inspirera upp” dig själv?

Kram från Ingmarie

Hemfärd, insikt och tips

Det här att åka bort på en mini-weekend är bra härligt alltså. Särskilt när den är en fin present! (Och därmed “gratis”. T.o.m tågresan har varit “gratis”‘ för vi har åkt på poäng.😍)

Det känns som att jag hunnit med att uppleva en vansinnig massa och har varit borta jättelänge! I verkligheten är det ju bara lite mer än ett dygn och mesta tiden har jag verkligen bara slöat och liksom tillåtit mig själv att bara vara utan krav på någonting förutom att göra det jag känt för.

Kuta på nya platser är nästan alltid inspirerande och kravlöst. I alla fall när man hittar så fina löpvägar som jag gjorde i dag!

Vi softade verkligen in i det sista med lunch, soffhäng och en (försenad) tågresa innan vi var tillbaka i 08a land och tempot där. Varje gång jag är i city så slår det mig hur tacksam jag är över att bo i Bagarmossen. För även om det bara är en 20 minuters färd med tuben så är Bagis som en helt annan världsdel. Ganska häftigt egentligen!

Jag känner och tror att den här lilla resan kom precis i rätt tid och att den varit ett steg i rätt riktning efter att min kropp så bestämt sa stopp. För jag har verkligen förstått att det är precis det den gjorde. Och den gjorde det i god tid så jag inte skulle ha en chans att bita ihop längre och åsamka mig själv ännu större skada. Den är så himla smart!😍 Att yoga och meditera är ingen “garanti” för att leva ett för evigt lyckligt och harmoniskt liv eller klara av vad som helst. Vi är ju som sagt var bara människor. Men jag tror bestämt att de gör att man blir lite mer lyhörd och lite mer ödmjuk, att man accepterar enklare och kanske även återhämtar sig fortare efter de nedförsbackar livet bjuder på. Åtminstone för mig. Yoga-Jona har skrivit en mycket bra text om yogafilosofi här för den som vill lära sig mer. ❤️

Vill som avslut även slå ett slag för detta Podd-avsnitt med YogaWifeInLife och Jenny Boström. Mycket bra om att (inte) räcka till, att inte orka, om prestationskrav och om att överprestera men också om less is more och #såjävlatillräcklig. På slutet får man även en fin meditation.

Kram från Ingmarie