Om det där viruset och om energikickar

Hanna skrev ett så fint inlägg om det här med att blogga. Om att det är lite som att sitta i någons vardagsrum och diskutera saker och fastän man tycker olika så respekterar man varandra. Tack och lov har jag inte fått några elaka eller hatiska kommentarer på bloggen men desto mer på Fb. Framförallt nu när jag ifrågasätter både restriktioner och de sk vaccinen.

Samma Hanna delade ett annat väldigt bra inlägg ang. restriktionerna  och om nedmonteringen av vården. Tusentals (!!!!) IVA-platser har försvunnit sen 1990-talet trots att vi har en ökande befolkning. Det säger sig själv att det blir kaos. Jag rekommenderar även detta klipp med läkarna Sven Roman och Nils Littorin i samma ämne. Att viruset finns och att man kan bli sjuk av det vet jag, men man måste komma i håg att 99,9 % inte blir farligt sjuka om de blir smittade. Allvarligast är det för de som är 80 + men helt ärligt är de flesta virus farliga då. Plus att man högst troligt har en hel del andra riskfaktorer. Media har verkligen lyckats göra många människor livrädda och jag tycker det är fruktansvärt när det faktiskt inte är befogat.
Vill man ha mer statistik så rekommenderar jag att kolla ex. vad virologen Ann-Cathrin Engwall, läkaren Sebastian Rushworth och ovan nämnda Nils Littorin skriver. Tänk om man varje dag hade skrivit hur många som dött av rökning, cancer eller diabets. Och hur många som fått diagnosen cancer, diabets, högt blodtryck eller fetma. Vilket liv det skulle blivit! För jag lovar, det är många fler som dör av det än av viruset. man kan också fundera på varför man inte pratar någonting om att förebygga när man vet både riskfaktorer och vad som hjälper. Kan det vara att läkemedelsindustrin än en gång styr? Det är ju i så fall inte första gången. Lobbyismen är gigantisk.

Om sjukvården inte vore så nedmonterad hade detta inte varit ett så stort problem. Nu sliter vi som tokar varje pass. Men det gjorde vi innan också. Det är inget nytt.
Varje gång jag tränar tänker jag vilken tur det är att jag har den ventilen och det sättet att skapa kraft och ork på.
Som i går i skogen.

Och i dag med Kari och Sälka!

Fortfarande bara lugnt för det där ryggskottet är inte helt borta. Dessutom har spinningskon klämt ena foten på ovansidan så någon sena är irriterad. Märkligt hur det kan bli! Men det går över och jag är inte särskilt orolig. Löpskorna gör i alla fall inte ont!

Kallbad med vänner är alltid rätt! Finns nog inget det inte botar. 6 grader i vattnet och 3 i luften i dag. Vart tog våren vägen och vaddå sommartid?

Kram från Ingmarie

 

Helgkneg

Det finns några extra bra grejer med mitt jobb.

1: Det gör inget om man har a bad hair day för ingen ser det ändå under mössan.

2: Man behöver inte oroa sig för att inte få ihop sina 12-15000 steg/dag. Det här är min söndag och det var typ samma i går..

3: Man behöver heller aldrig oroa sig för arbetslöshet. Särskilt inte i mitt yrke. Eller för att inte bli av med energi. Övertid och ingen rast gör en garanterat trött. Så där trött så man nästan inte orkar ta sig hem…

Fördelen med att jobba kväll är ju de där lediga förmiddagarna!🥳 Både i går och i dag har jag kutat i vårvädret! Så himla fint och härligt!

Men nu säger jag tack och hej då till detta paret. Ingen kan som sagt var anklaga mig för att inte slita ut mina grejer eller slänga saker i onödan.🤪

Kram från Ingmarie

Knasiga beslut

Jag längtar vansinnigt mycket till Stockholm stad tar sitt förnuft till fånga och öppnar upp simhallarna igen men tyvärr lär det dröja. Främst för att där helt enkelt inte verkar vara så mycket förnuft bland de styrande. Så istället fortsätter vi som vill och behöver simma för att må bra åka kors och tvärs över stan vilket tar massor av extra tid och ger massor av mer tid på buss/tunnelbana vilket ju liksom blir en smula kontraproduktivt om det nu är smittspridningen som är motivationen till denna evighetslånga nedstängning.

Tack och lov finns det andra aktörer som inte dragits med i hysterin. För ja, jag tycker det är det. Den sk Pandemilagen ger klara direktiv på hur många som får vistas i en lokal så hur svårt kan det vara? Onsdags-simningen i Långbrohallen innebär gott om plats. Att få komma hit är värt den där timmen det tar one-way. Men den är onödig!

Linorna är inte så där krokiga när vi simmar. Vi drar in dem när vi är klara helt enkelt! 🙂

På jobbet har de nu bestämt att vi ska ha både munskydd och visir hela tiden. Exakt varför är det ingen som kan svara på. Få tror väl fortfarande på att det ger något större skydd? Särskilt inte 10-20 meter från någon annan…

Kram från Ingmarie

 

Nöden har (nästan) ingen lag

Jag har inte kört spinning på flera år. Kan omöjligtvis minnas när det var sist. Ingenting har kunnat motivera mig till det och bara tanken har gjort mig smått både uttråkad och illamående. Men så blev det som det blev med min rygg och plötsligt kändes det som ett väldigt bra alternativ.

Men jösses vad det var jobbigt! Och svettigt. Jag körde efter eget huvud och med samma musik som på mina Indoor-running pass, dvs sån musik jag gillar och går i gång på, så det hjälpte säkerligen till för att skapa spagetti-ben.

Kul? Njae, men alternativet hade varit ännu tråkigare. Dvs att inte träna alls. Hade ex Eriksdalsbadet varit öppet hade jag till 100% hellre valt det.

Ingert ont medan jag höll på men nu efter ännu ett jobb-pass gör det ont precis hela tiden. Inte ens Ipren hjälper längre. Går det inte över måste jag nog kontakta vårdcentralen på måndag men du vet hur det är. De kommer säga vila och ät (starkare)  smärtstillande…

Nåja, snön har i alla fall börjat smälta bort igen!

Kram från Ingmarie

När det är skönt att ha valt inne

Värsta snösmåspiksregn-ovädret har dragit in över 08a land i dag, och säkert många andra ställen också, och jag var minsann tacksam både över att jag skulle jobba och gyma inne. (Jag hade förresten inte kunnat kuta ute hur gärna jag än hade velat för benet/ryggen strejkar…)

Gyma gick dock hur bra som helst. T o m denna rumpbaksidalår-mackapär. Fast jag märkte att jag inte kört den på några veckor…

I morgon röstar jag för både snöfritt och smärtfri rygg.

Kram från Ingmarie

Kategori märkliga skador

Kroppen kan då verkligen hitta på saker. Minns du att jag berättade om hur jag plötsligt fick så ont i vänster bröstkorg att jag nästan inte kunde andas? Det gjorde så ont att jag inte ens kunde sova!😱 Jag fattade verkligen ingenting. (Och gör förresten fortfarande inte.) Eftersom jag inte kunde sova tog jag en Ipren. Där går liksom gränsen. Eftersom jag tar det typ aldrig så somnar jag direkt! Sen försvann det onda lika snabbt som det kom!

Nu har (nästan) samma sak hänt med mitt korsben. Det kom efter Indoor Running-passet i måndags.. Helt från ingenstans. Fick nästan inte med mig högerbenet. I tisdags morse var det mycket bättre och jag sprang trail utan större problem.

När jag kom till jobbet började det igen. Samma sak att benet inte ville med och jag hade så ont att jag mådde illa. Att jag klarade av att jobba är ett mindre mirakel! När jag väl fick gå hem grät jag av smärta. Då har jag ont. Tog en halv Ipren och det var lite bättre i morse men långt från bra. Simma funkade dock finfint! Så härligt att vara i bassängen igen!

Tack och lov hade kiropraktorn tid i dag men inte ens han fattar. Ett mystiskt akut ryggskott av okänd orsak typ. Men han lossade hårda muskelspänningar och triggerpunkter med händer och nålar så förhoppningsvis går det snart över.

F.ö har jag skapat en “konst-sida” med en del av mina tavlor. Här hittar du den.

Kram från Ingmarie

 

 

Passar på

Ett (soligt) sprada-pass, ett gympass och ett (mega-svettigt) Indoor-runningpass. ( Det sista var oplanerat men det behövdes akut hjälp och jag är ju inte den som tackar nej till såna jobb.🤪) Fortsätter veckan så här blir den grym!


Fast det vet jag redan nu att den inte gör så det gäller att passa på när man kan! Eller hur?

Kram från Ingmarie 

Nu börjar den!

Det här är vad jag kallar en riktigt bra (jobb)lördag.

Först ett löp-pass med Kari och Sälka. Kameralinsen immade igen så bilderna blev blaha men vi vet ju såklart ändå att vi fick en härlig tur. Och en smula “slafsig”. Det smälter fort nu!

På jobbet har det varit galet mycket med flera nya inläggningar (inte covid) men, och det här vågar jag nästan inte skriva, jag tycker det är jätteskoj. Jag gillar det akuta (till en viss gräns förstås) och flödet det innebär. Men visst var det skönt att få stämpla ut och veta att nu har jag två veckors ledighet framför mig. Två veckor! Som jag har längtat! På måndag ska jag dra i väg till ett av mina favvo-ställen och jösses vad jag ska njuta.

Kram från Ingmarie

Enkla saker att uppskatta

Man behöver inte resa långt bort, ha coola prylar eller en fet lön för att hitta guldkorn i vardagen. Där kanske det t o m är extra viktigt att glädjas åt de små och ”vanliga” sakerna för hur det än är då är ju vardagen den mesta tid vi har. Gillar man inte sin vardag bör man nog fundera på att ändra den så fort som möjligt.

Jag gillar t.ex mina (Sprada)löpturer till jobbet och doppet på slutet! (Jag ogillar dock fortfarande modden.)

 

Jobbet är som det är. Upp och ner. Förhoppningsvis kan vi dra ner på antalet IVA-platser ännu mer och därmed få en mer “normal arbetssituation”. Något jag verkligen ser fram emot!

Kram från Ingmarie 

Massor av hål!

Nu har isen lagt sig även i Årstaviken. Det är bara en smal sträng på mitten där båtarna går som är isfritt. Jag sprang den längre rundan om Liljeholmen i dag. Det är verkligen fint där och jag önskar jag hade ställt mig i kö när jag föddes för att få en kolonistuga där. Nu är det liksom inte lönt för jag kommer hinna både dö och begravas innan. Men utsikten och omgivningarna kan jag njuta av oavsett!

En rolig grej är att vid precis varje brygga med badstege så finns ett litet hål lagom att bada i trots all is. Gissa om jahg är tacksam att fler kommit på det här med vinterbad! Jag nyttjade ett av dem. Hur skulle jag ha kunnat låta bli? Fanns till och med en pinne att hacka upp den tunna isen som hunnit bildas!

Det slår aldrig fel för sen var jag ännu piggare och mer redo för jobbet.

Kram från Ingmarie