Vissa träningspass är skitjobbiga och t o m tråkiga. Vissa plättlätta och superroliga. Vissa är varken eller. Typ mittemellan och ”lagom”. Antar att det är samma för de flesta?
Men om man lägger till en sprada så blir det alltid bra! Jag lovar!
Tur jag är smidig. 😉
Kram från Ingmarie
Jag har turen att få köra ett swimrun-lopp till detta knasiga år så om 2 veckor ska jag och Veronica ta oss till Utö och köra ”sprinten”. Jag har kört den två gånger innan och den är verkligen fin! Dessutom älskar jag Utö. De gångerna har den dock gått i maj men pga av det där viruset så har allt blivit flyttat. Om det är bra eller dåligt lär visa sig. Vattnet borde åtminstone vara lite varmare…
Vi körde ingen swimrun-träning i dag, båda hade kutat på var sitt håll innan, men vi övade lite med lina. Veronica är en super-kvinna som är bra på precis allt, och såklart supersnabb, så vem som ska dra är liksom inte ens något att fundera på. För mig blir det bara att hänga på så gott jag kan oavsett om vi är på vattnet eller på land. Men eftersom vi har linan kan hon aldrig försvinna från mig!
Egentligen pratade och skrattade vi mer än simmade men sånt behövs ju också, eller hur?
Vattnet var svalt men helt ok.
I dag har vi även haft besök av vår fyrbenta vän igen. Nero är en sköning på alla sätt och vis och denna gången gick det betydligt bättre. Ett ben och sin egen bädd sen var han liksom installerad. I alla fall en stund.
En av de bästa grejerna med att ha vovve är ändå att det blir 100 gånger roligare att vara ute och gå i skogen.
Tyvärr verkar han inte trivas riktigt hos oss ändå. Han är ledsen och orolig så det känns både oschysst och ohållbart att ha honom här. Jättetråkigt förstås.
Kram från Ingmarie
Det var så längesedan jag körde ett ”riktigt” backpass att jag inte ens minns när det var sist. Hammarbybacken är förvisso en lång rackare men där handlar det mer om långsam uthållighet. Jag tänker mer på de där kortare backarna där det (helst) ska vara lite tryck och fart.
Men i dag tog jag tag i det och vi kan väl säga som såhär att det var varken särskilt mycket tryck eller fart men däremot jobbigt och kul!
Två olika backar blev det. Den ena tog ca 100 sekunder upp ( jogg ner) och den andra 40 sekunder ( jogg ner) och båda x 10
Totalt ca 90 minuter. Kanske inte världens bästa laddning innan jobbet men gjort är gjort och jag överlevde ändå hela kvällen.🤩
Kram från Ingmarie
Jag har en kollega som myntat ett väldigt bra ord. ”Njutar-löp”. Visst är det fint? Det ägnade jag mig åt i dag. Förvisso en seg sådan men njutning var det och sprang gjorde jag.
”Sprada” ordet har ju jag ”uppfunnit” och det gjorde jag också. Ljuvligt!
Med lite sällskap!
Om det var samma pippi när jag lite senare var vid samma sjö för att simma vet jag inte men lite sällskap hade jag även då i alla fall.
På tal om kollegor så har jag gjort något jag inte gör särskilt ofta. Man kan nog snudd på säga aldrig för det är så galet sällan om jag ska vara ärlig. Men i dag så! Jag tog på mig människokläder och var på AW med några kollegor. Jomensåatt. Superskoj såklart för jag har underbara jobbkompisar.
Miss Behaves vegan salad. Helt ok och snordyr.
Kram från Ingmarie
Vissa dagar orkar man knappt kravla sig ur sängen, andra är man universums superduracell-människa. Visst är det bra märkligt? Men en sak är säker, vi är inga maskiner som man på förhand vet hur de ska fungera nästkommande dag. Inte ens nästa timme faktiskt.
I går hade jag bly både i skorna, benen och säkert lite i huvudet också. Allt var liksom segt och långsamt.
I dag däremot var det studsiga fjädrar uppifrån och ner inklusive någon slags energi-överskott. Kanske beror det på att jag gjorde allt så långsamt i går. Åtminstone träningsmässigt – jobbet är ju aldrig särskilt långsamt oavsett vad jag vill eller inte vill.
Intervallerna gick oväntat bra. 10 x 3 min. med 1 min. vila. Pigg hela vägen! T o m nedjoggen hem kändes lätt!
PT-timmen med Rafael gick lika bra. Kul var det som alltid. Och vansinnigt jobbigt.
Efteråt roade jag mig med näst sista dagen på armhävnings-utmaningen. Jag kan berätta att det där att göra armhävningar när man har benen på en bosuboll och händerna på två medicinbollar är ruskigt svårt. I alla fall för mig…
Kram från Ingmarie
I dag var sista openwater-simningen med Team Snabbare och en bättre Grande Finale tror jag inte vi hade kunnat få! Magiskt! Ja du ser ju!
Och fika efteråt såklart.
17 grader i vattnet så det var helt ok. Körde inte riktigt hela sjön runt men tre kilometer blev det i alla fall.
Man kan ju bli blöt av annat än att simma. Som när himlen öppnar sig och man precis just då är ute och springer långt ute i skogen. Tur jag inte har någon frissa jag måste ”vara rädd om”.
Dag 20 blev förresten så här.
En helt annan grej. Vänner är som de flesta vet otroligt viktigt. Helt ärligt tror jag det är oerhört svårt att leva utan åtminstone en vän, eller vad tror du? Jag hade troligtvis ruttnat inombords och känt mig oerhört ensam utan mina vänner. Som de i morse t.ex. (Kan vara svårt att tro men simning är oerhört socialt!)
Vi har fått en ny liten vän. En fyrbent. Eller fått och fått, vi lånar honom. Nero har fyra ben, är två år och är räddad från ett hårt liv i Ryssland. Han är oerhört söt och snäll och smart som få. I dag har han varit hos oss några timmar för att testa om det funkar. Ungefär som inskolning på dagis!
Kram från Ingmarie
Det är när man (t.ex) gör såna där utmaningar à la 25 armhävningar/dag i 25 dagar som man man märker hur rasande fort tiden går! Jag är redan inne på dag 18 av 25! Vad hände? Tycker jag började typ i förrgår.
Jag tycker också det bara var nyligen Eriksdals utebad öppnade men även om det var väldigt försenat i år, faktiskt flera, flera veckor, så var det fortfarande långa ljusa kvällar med en känsla av att ha hela sommaren framför sig. Nu är det snart mörkt klockan 19.30 och utebadets öppetdagar lätträknade. Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där.
Springa funkar fortfarande göra barbent och trött går ju alltid att bli om man är på det humöret. 30-sekundare (med lika lång gå/joggvila) kan verka plättlätt men gör man bara tillräckligt många, typ 60 st, blir åtminstone jag förbenat trött.
Hur märker du att tiden går (extra) fort?
Kram från Ingmarie
Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!
Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90% av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!
Morgon-sprada i sol är bra fint det!
Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.
Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.
En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!
Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!
Kram från Ingmarie
Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….
Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…
Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte ”tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!
Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.
I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.
En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.
Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…
Kram från Ingmarie
Jag känner mig ofta både bortskämd och oerhört priviligerad för allt jag har och får av livet. Tänk ändå att jag av alla miljarder människor som finns på vår planet bor där jag gör, gör det jag gör och har de vänner jag har. Det är banne mig hisnande när man tänker efter! Allt är förstås till låns under den tid jag är här på vår jord men det skulle ju lika väl ha kunnat bli att jag fötts i slummen någonstans där jag tvingats tigga varje dag för att få mat, där mitt hem (i bästa fall) bestått av två plåtväggar och där de enda vänner jag hade var de i samma situation. Eller att jag fötts upp i en djurfabrik utan att få se varken ljus eller gräs under min korta levnadstid innan slakthuset gjorde slut på plågan.
Ibland får jag väldigt dåligt samvete över detta fastän jag ju vet att det inte hjälper ett skvatt. Som många andra ”dövar” jag mitt samvete genom att skänka pengar och kläder till organisationer som jobbar med att hjälpa de som behöver. Nu hjälper jag förvisso sjuka människor i mitt jobb men det är en annan sak. Jag får ju faktiskt betalt för att göra det. Mest skänker jag nog ändå pengar till olika djurrättsorganisationer för djur har verkligen ingen som helst möjlighet att få det bättre utan snälla människors hjälp.
Varför jag tänker extra mycket på detta just i dag är nog för att jag tillsammans med Fredda varit hemma hos Eva och Roger i deras supermysiga hus. Så otroligt gästvänliga, trevliga och härliga människor att man nästan inte tror det är sant! Blev bjuden både på lunch, efterrätt och lån av tvättmaskin. Plus oräkneliga skratt, djupa samtal och massor av inspiration.
Plus att jag fick gosa med alla söta kissekatterna som verkligen lever riktiga djurliv! Tror de var totalt fem med granngästerna. Total lycka för en sån som mig!
Sprungit har jag också gjort. Två timmar av en annan slags total-lycka. Vår svenska natur och allemansrätt är unik och alldeles för lätt att ta för given men de är inte självklara. Jag tror vi måste påminna oss om det med jämna mellanrum och inse hur förbenat bra vi faktiskt har det.
Och dagens 25armhävningari25dagar-plats.
Kram från Ingmarie