Halmstadliv dag 5

Allt som finns har en början och ett slut. Utom möjligtvis runda former och universum… Besök hemma i Halmstad har det i alla fall. Fem dagar går rasande fort! Särskilt när man har roligt och känner sig lycklig.

Jag bjöds på en väldigt vacker löptur denna morgon. Det var lite som att staden ville visa sig från sin bästa sida. Inte för att det egentligen behövs. Jag kommer ju tillbaka oavsett.😍

Det är något med den där kombinationen av djupa skogar, öppna fält, sjöar och hav som tilltalar mig. Som gör att just Halmstad är så “perfekt” trots att det kan blåsa både friskt och isande kallt från precis alla håll. Samtidigt! Eller kanske just därför förresten. För att alla kontrasterna finns och gör att jag aldrig hinner tröttna.

Så nu sitter jag här igen. På tåget. Och ser landskapet passera genom rutan. Snart är jag tillbaka i 08a land och nya äventyr. Både stora och små. 😍

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 4

Alla som bor, lever och varit i Sverige i november vet hur kallt, grått och blött det kan vara i allmänhet och på väst-bästkusten i synnerhet. Nu var det långt ifrån något värstingväder i dag men det blåste och regnade tillräckligt mycket för att intervallerna skulle vara lite extra utmanande. Det är inte utan att det krävs ett visst mått av bestämdhet för att genomföra det man tänkt sig vid sån här väderlek men känslan efteråt blir som alltid såklart extra skön!

Särskilt bra blir det förstås när man kan belöna sig så här efteråt!

Snacka om guldkantad lyxtillvaro! Den står precis inpå husknuten! Jag håller på att bli väldans bortskämd…

Om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig själv på olika sätt. Tycker nämligen det är superviktigt att vara självsnäll. Vem ska liksom annars vara det? Mysfika tillsammans med mamma och Ulf på mitt favvocafe är verkligen en belöning som heter duga!

Dessutom var det en perfekt uppladdning inför kvällens coachpass med min härliga klubb. Tror faktiskt de kommer påminnas om detta passet, och mig, några dagar framöver…😍

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 3

Rubriken är egentligen lite missvisande för nästan halva dagen har jag tillbringat i Göteborg. Som sagt var, tur att jag gillar att åka tåg.😄

Enda anledningen till att jag åkte dit var för att luncha med denne mannen.

Bengt lärde jag känna i början av 90-talet. Förra seklet alltså.😱

Jag har ofattbart mycket att tacka honom för. Inte bara för att han tog sig tid för att luncha med mig i dag utan även för alla timslånga telefonsamtal om allt mellan himmel och jord, alla hundratals träningspass vi kört tillsammans och (minst) lika många träningsprogram han gjort för mig genom åren. För att inte tala om all pepp och all stöttning han gett i med-och motgång. Det var han som gjorde att jag blev så pass bra löpare som jag blev när det begav sig. Utan honom hade jag aldrig lyckats för ensam är sällan stark. Jag är honom evigt tacksam!🙏🏻🏃🏻‍♀️💕

Men när jag nu ändå var där, och tågen inte går så där superofta, så passade jag på att köra ett pass på Sats kompassen också. Gillar verkligen det stället. Ett av de där gymen jag alltid går igång på.

Det här är förresten en av de utmaningarna jag pysslar med nu. Fotstretch. I början klarade jag typ 10 sekunder. Nu kan jag sitta flera minuter. Sägs vara bra för hela baksidan av kroppen. Hoppas det stämmer så jag liksom inte gör det i “onödan”…

Sen är det ju måndag. Och måndag i Halmstad betyder simträning med Klubben. Coach Pedda drillade oss som alltid och vi höll på tills vi inte fick vara kvar längre. Personalen ville visst gå hem…🤔

Tror inte vi hade orkat mer heller förresten… Jag och Sara hade dessutom kört poolrun innan och efter 2 timmar är t.o.m vi nöjda.😀

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 2

Mitt enda ”bekymmer” denna dag har varit när och var jag skulle kuta långpass. Alldeles för många val och sånt är förödande för en velmaja.😜

Fast egentligen var det ett enkelt val när jag bara tänkte till. Kuta A till B men då riskera bli stående och frysa i väntan på duschgrejer. Kuta med trevligt sällskap var ett annat alternativ men då hade jag fått vänta på starten plus garanterat fått kuta snabbare än min kropp velat. Så det blev sololöp. Me, myself and I på Prinsens stig med förlängningar.

2,5 timmar totalt så det är jag nöjd med även om det var fortsatt segt. Fattar faktiskt inte varför. Ibland är det ju bara så och sen plötsligt vänder det och man fattar lika lite.

Hur som helst var det superskönt att efteråt kunna hänga på lillebror Markus, lilla Iris och Juno ut till pappa och ännu en gång bara parkera sig vid dukat bord. Fars dag är himla bra på det viset.😜

Hann även gå en liten runda innan mörkret helt suddade ut varenda kontur. Bögilt må ligga ute i ingenstans men det är vansinnigt fint där. Och fridfullt.

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 1

En del har det bra fint just nu! Äntligen är jag tillbaks i min lilla fina stuga i hemstaden. Som jag längtat! Eller min och min förresten, den är ju bästkusinens och bästkusinens mans, men jag kan ju låtsas att den är lite min.😀

Det är så mysigt att vara här att det nästan inte finns ord. Så himla tacksam! Så vad gör det egentligen att de s.k intervallerna var segare än någonsin? Tror faktiskt det var någon slags PB i långsammaste ever… Men jag skyller på den groteska vinden och den där tandoperationen… Båda tar mer på krafterna än man kan tro. I alla fall mina…

Men intervaller är intervaller och alla räknas. Även de långsamma. Väl?😳

Prins Beril stigen är magiskt fin och det är verkligen megalyx att ha den inpå husknuten. Lika megalyxigt är det att ha en alldeles egen Sara att härja runt med. Actic simhallsbadet måste vara en av Sveriges roligaste lekplatser. Åtminstone för grownups.

Och extraextra-lyxigt var det förstås att avslutningsvis bli bjuden på mat hos mamma och Ulf.

Som sagt var, en del har det ruskigt fint just nu!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Och plötsligt är man där!

Har du tänkt på hur ofta det är vi toklängtar efter en viss stund och så plötsligt är man just där. I den stunden. Men det kan vara lätt att glömma bort att faktiskt stanna upp och verkligen dubbelnjuta lite när det väl är.

Jag är i just en sådan stund nu. I början av veckan längtade jag som en galning tills tanden var borta, jag fick äta hyfsat ” normalt” igen, hade kunnat kuta en gång och satt på tåget till hemstaden. Det är alltså där jag är nu. På tåget. I stunden.❤️

Löpturen var vacker men seg som extralerig gyttja. Bara hoppas det var tillfälligt och snabbt övergående…

Kram från Ingmarie

Laddar

I morgon är det tänk att den där krångeltanden ska bort och jag får bara hoppas det går så smidigt som möjligt. Funderar allvarligt på att be om något lugnande innan. Eller några whiskey… Funderar även på hur det där med löständer fungerar. Just nu känns det nämligen som ett vansinnigt bra alternativ! 😱

Tandutdragning innebär träningsförbud minst ett par dagar. I alla fall om man vill minska risken för komplikationer typ blödning. Med andra ord gäller det att jag har rastat av mig innan så gott det nu går.

Brukar ju bara mysjogga på tisdagarna för att spara på krafterna inför kvällssimningen men ingen regel utan undantag du vet. Så jag drämde till med 30×30-30 sek. i morse. (Joggvila.) Kändes helt ok! Har dock inget bildbevis men det såg väl typ ut som alla andra tiotusentals pass jag gjort. En lagom mix av svett och snor helt enkelt.

Och simningen, jädrans vad den gick bra i dag! Utan tvekan ett av mina bästa någonsin.

Det känns verkligen som att det har hänt grejer sen jag började köra med Coach Ulf. Inget pass är det andra likt men alla är superroliga och precis lagom utmanande.

Efteråt är det alltid mysbastu och snicksnack så inte konstigt jag ser så löjligt lycklig ut efteråt. Trots glosögon.😜

Kram från Ingmarie

Miljöbalans

Björn skrev ett inlägg om det här med att försöka vara så miljövänlig som möjligt och precis som han äger vi ingen bil (bra) men gör oftast någon långflygning (mindre bra-typ jättekasst för miljön) inkl hyrbil (bu på dig Nilsson) varje år. Vet inte om de där två ändå kompenserar varandra så jag försöker även bidra med det lilla jag kan alla andra av årets dagar. Allt räknas tänker jag och alla kan verkligen bidra för att rädda vår jord. Och bör! Det brinner i knutarna! På riktigt!

Sopsorterar gör väl förhoppningsvis varenda människa nu för tiden? Liksom nyttjar e-faktura/autogiro och pappersreklams-fritt så mycket det är möjligt, undviker palmolja eller andra ”regnskogsskövlande” och giftiga produkter samt köper övervägande eko. Att kött är en miljöbov vet väl också de flesta. Där kan jag nog säga att jag får MVG direkt efter över 35 år med vegoliv. Alltid något. 😀 Om jag inte cyklar, går eller springer åker jag SL eller tåg. I dag blev det mycket sånt så tur jag gillar det!

Springa och yoga är nog också hyfsat miljövänligt. I synnerhet när man som jag använder sina prylar tills de mer eller mindre rasar ihop…

Men å andra sidan nyttjar jag t.ex simbassänger, gym, mobiltelefon(er) och dator(er) flitigt och inget av det där är väl direkt miljövänligt. Så hur jag än vänder och vrider på det så har jag rumpan bak och får fortsätta jobba på att upprätthålla min miljöbalans.

Har du några bra miljösnälla tips att dela med dig av kanske?

Kram från Ingmarie

När jag får välja söndagsaktiviteter

Söndag. Och alla hushållsplikter, jobbplaneringar och andra ”måsten” avklarade. Då kan man göra precis som man vill tycker jag!

Som t.ex ett lugnt och skönt långpass i fina skogar.

Med Sprada förstås!

Jo det är svalt, tippar på runt 5 grader, men det är ju också det som är grejen. Att känna kontrasterna och verkligen tappa andan! När jag sen springer vidare rusar både blod och måbra-hormoner runt i min kropp som på värsta rallybanan!

När jag sen käkat och siestat lite passade det finfint med inomhusaktiviteter typ simning och snack med goa vänner för att göra denna söndag komplett.

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

Embrace the darkness

Jag vill först tacka alla er som på något vis peppat, visat omtanke och kramat mig efter gårdagens inlägg. Jag blir alldeles rörd!❤️ Tack, tack, tack!

Nu är jag ju som jag är. Jag kan deppa järnet, tycka det mesta är skit och verkligen vara en dysterkvist men på något vis så tänker jag också att det är bra för det tillhör livet. Utan en motsats så skulle det ljusa, roliga, härliga aldrig finnas, eller hur? Det är så det är och i stället för att fly det mörka så försöker jag gilla det och acceptera det. På det viset tycker jag det både förminskas och bli enklare att ta sig igenom. Ju mer jag ”flyr” ju värre blir det liksom. “Embrace the darkness” är faktiskt ett av mina ledord. Precis som t.ex “Face your fears”. Att stoppa undan känslor och upplevelser tror jag kan vara skadligt för en själv i längden. Kanske du upplever och tänker samma? Men för att det ska funka för mig så behöver jag yogan och meditationen. Jag får det liksom inte ”gratis”. Och jag kommer nog alltid behöva fortsätta med mitt “inre jobb” men det är det värt!

Faktum är att det hjälper att tänka så där även när jag t.ex kör intervaller. Hur det än är så är det ju både tröttsamt, och ibland t.o.m ruskigt obehagligt, men det kan jag på något vis hantera just genom att säga ”Hej hej – er känner jag igen. Nu kör vi!” Det går ju liksom över. Precis som krånglande tänder och annat elände. Skillnaden är dock att intervaller blir jag ju skönt trött och glad av! Bra gick det också i dag! Kiropraktor-Mickes behandling i torsdags gjorde tydligen susen för ryggen är glad igen!

Styrkepasset gick också bra! Lördags-eftermiddagar är perfekt på gymet. Inte för lite och inte för mycket folk. Jag vill ju liksom gärna se andra svettas men jag vill inte trängas.

Så jodå, det kommer vända och bli bra. För det blir det alltid. På något vis någon gång.

Kram från Ingmarie