Löpning

Första intervallerna och möte med en riktig (löpar)legend

Strålande sol, vindstilla, några minusgrader, studs i benen och ruskigt full av energi. Vad passar då bättre än ett intervallpass? När jag tar ”omvägen” till elljusspåret så får jag en perfekt uppvärmingssträcka och efter lite dynamisk stretch och några stegringslopp drog jag i väg. 3 x 10 minuter med 90 sekunders vila. Kändes grymt bra och det blev ju inte sämre av varken solen eller att få komma hem till vårt nya fina (dock fortsatt stökiga) hem.

Passade även på att köra styrka när jag ändå var på gymet för en intervju. (Ja, det blir högst troligt mitt nya instruktörsställe! Hurra!)

Vet du att det numera bor två stycken Stockholm marathon-vinnare i lilla Åhus? Det är ganska galet när man tänker efter. Jag är alltså den ena men den riktigt stora är såklart Kjell-Erik Ståhl.. Löparlegenden och den stora stjärnan nummer ett alla kategorier och troligtvis den bästa löpare vårt land någonsin haft.

Mycket snack om löpning och Åhus förstås men också om livets skörhet och hur snabbt allt kan förändras. Förhoppningsvis kommer det bli ännu en artikel om denne fantastiske man.

Kram från Ingmarie

Livsfarliga stigar

Det här att testa nya löpvägar kan verkligen vara livsfarligt!

I alla fall när de är fina, vackra, roliga och tillsynes oändliga så det gäller att inte ha någon tid att passa .. En timmes planerad löpning blir lätt både en och en halv och två timmar. Men jag klagar inte! Tvärtom! Springer med ett leende på läpparna och känner mig mest bara barnsligt lycklig. Jag fattar att detta också kommer bli vardag men det kommer dröja ett tag med tanke på hur mycket det finns att upptäcka.

Lika barnsligt glad blir jag av mina kall/is-bad. Den långa bryggan har flera stegar och det var perfekt för att ta sig ner i havet. Två gånger bara för att det var så obeskrivbart härligt!

Det var nästan vindstilla så min lilla testund efteråt blev extra både lång och mysig.

Kram från Ingmarie

Ny runda & nytt gym

Jag tror minsann vi har flyttat till paradiset! Åtminstone om man gillar att springa, simma, gyma, havet, natur, stillhet, närhet,
Eller att vi är på semester trots röran, jobb, förvirring och ouppackade lådor. Jag kanske bara drömmer? Fast nej, man kan inte drömma om så mycket uppackande och letande! Väl…?

Men antagligen är jag bara nyförälskad. Det brukar ju gå över. Haha. Fast å andra sidan om man kan bli det nu mitt i det gråaste, mörkaste och kallaste så lär jag vara störtkär till sommaren!

I dag provade jag andra hållet på Skåneleden som går precis utanför huset. Blev inte besviken i dag heller! Mamma Mia så fint!

Jag har också testat det som numera är mitt hemmagym. (Och kanske en av mina arbetsplatser!)
Inte som SoFo-gymet men det kändes oväntat bra! Tiden bara försvann och jag hade jätteskoj!

Kram från Ingmarie

Åhus trailrun, upptäckter och advent

När jag låg  (blodtom) på sjukan för några månader sedan kunde jag egentligen inte ens drömma om att det skulle gå men jag klarade det med råge!
17 km på Åhus trailrun.. 🥳🥳🥳

Anders valde 6 km och klarade det med bravur! Men han fick frysa mer eftersom han var tvungen att vänta på mig… :-O

Det här var ett av de roligaste, finaste, tuffaste, kallaste och mest välorganiserade lopp jag sprungit!
(Och jag har ju sprungit en del.🤪)
Över 300 höjdmeter ( Skåne är INTE platt om någon nu tror det), djup sand, varierande trails, mossa, havsvatten och ännu mer sand.
🥳🥳🥳

Jag frös duktigt mycket före loppet. Var inte ens badsugen! Hade nog inte vågat ändå med tanke på hur vågorna och vinden var…


Dessutom träffade jag Pernilla som jag inte sett på minst fyra  år. Ändå kändes det som i går.🤩❣️

Du vet väl förresten att när man kutat lopp får man äta både oduschad och med medaljen runt halsen. 🤪 Det är redan andra gången vi är på detta pizza-haket, de har nämligen supergoda falafel-tallrikar, så då kanske vi kan kalla oss för stammisar där nu?

Jag börjar för övrigt tro att jag hamnat i varje löpares drömland. Hittills är det bättre än jag ens kunnat fantisera om! I dag upptäckte jag t ex att Skåneleden går nästan runt husknuten och att den avknoppar sig till en massa andra lika fina stigar. Jag har verkligen mycket att upptäcka här! 🥳

Havet här har jag badat i innan men då var det stekhett. I dag var det inte riktigt så… Isande vindar, lätt regn, någon ynka plusgrad i luften och mörkt men som sagt var, när jag drabbas av badviruset stoppar inget mig!

Vi har även varit på Åhus julmarknad. Helt otroligt mycket folk! Varenda bybo plus gäster måste ha varit där. Superfint, mysigt och oväntat stort. Faktiskt en av de största jag varit på!

Kram från Ingmarie

Första gången

Det där att sätta nyckeln i dörren och för första gången kliva in i sitt nya hem är både en läskig och häftig upplevelse. Känslorna har åkt upp och ner som värsta berg-och-dalbanan.

Jag har också påmints om varför vi inte fått ändan ur vagnen förrän nu för det här att flytta är ingen barnlek.  Från tidig morgon till nu har det fixats, packats upp, lyfts, flyttats, fixats lunch till flyttgubbarna plus instruera dem var allt skulle vara, färd till Kristianstad för att köpa lampor och hyllor, mer uppackning, ta emot sängleverans, handla mat, skruva upp lampor, slänga skräp och någonstans hann vi visst äta lite också. (Hittade en cool liten Thai-vagn med riktigt fräscha och goda vegorätter!)

Phju!

Och vi är inte ens färdiga till en tiondel! Men vi hinner. Röran lär ju liksom inte försvinna någonstans…

För att vara säker på att få till träningen så sprang jag i ottan och bara under den lilla timmen blev jag helt kär!
Tänk dig bara att denna skylt är bland det första du ser när du kliver ur bilen vid hotellet! Slingan ligger dessutom bara två – tre stenkast från vårt lilla hus!

 

Allt känns fortfarande väldigt, väldigt overkligt men ja, det känns också väldigt väldigt bra!

Kram från Ingmarie

 

Så kom dagen…

…när flyttlasset gick.

13 år på Sockenvägen och Bagarmossen är över och det känns oerhört konstigt. 😳 Åren har haft sina upp-och nedgångar såklart, livet har ju det, och nu är det dax för nya äventyr. Kanske flyttar vi tillbaka, kanske inte. Vem vet vad livet har i beredskap?

Min sista löptur blev en vacker historia. Sol (!!), dimma och helt vindstilla.

Det har varit många mil i bilen, träsmaken har frodats, men det har ändå gått oväntat bra. Bara man stannar och fikar, gör lite benböj och traskar runt då och då.

När vi kom till Åhus åkte vi inom vår nya lya. Mörkt förstås men den var där! I morgon kommer vi få nycklarna och (förhoppningsvis) kommer även våra grejer men för att gardera oss bor vi på hotell några nätter. Funkar det med!😀

Och ja, det känns bra!

Kram från Ingmarie

Lite tårar

I dag var jag sista gången på mitt SoFo-gym. Passet gick galet bra och jag började fundera på om de hittat på något med benpressen för det gick så vansinnigt lätt att jag fick lasta på gång på gång för att bli nöjd. Maskinen var precis som den alltid har varit så det var helt enkelt bara jag som blivit starkare. Som det kan bli trots att man är 56+ år!

På en timme hinner jag köra igenom hela kroppen och enda ”problemet” är väl att tiden går så himla fort!

Mest var det bara roligt och lustfyllt men när jag skulle säga hej då brast det. Tårarna rann och jag kände mig oerhört ledsen. Jag älskar detta ställe, svårt att förklara för det är något som sitter i väggarna, och jag kommer sakna det vansinnigt mycket. Det kan verka helt galet och väldigt konstigt men så är det. Samtidigt så är jag tacksam för alla år här, alla bra pass, alla Pb och alla människor jag mött. Såklart jag kommer träna där igen men det dröjer och det blir ju inte ”mitt vardags-gym”. Bara hoppas det blir bra i Åhus.

Samma sorgsna känsla blev det i kväll. Söderbysjön är min oas här. Sommar som vinter. Mitt sista riktiga isbad blev i alla fall väldigt vackert. Trots duggregn och mörker. Eller kanske just därför.

Nackareservatet är såklart också något jag kommer sakna men konstigt nog känns det inte lika sorgligt. Antagligen för att jag vet att det finns så otroligt mycket fina ställen i Skåne att springa på! Och för att det ser ut som det gör här nu… Ytterst begränsat om du vill ha barmark utan asfalt och vass sten. Det finns dock några snöfria grusvägar där man kan få ihop runt en mil utan slir, så det är där jag snurrar runt.

Fatta mig nu rätt. Jag vill flytta och ser verkligen fram emot det, men det kan ändå kännas sorgligt att lämna. Som jag skrivit innan så är det nog mest bra för det betyder dels att man haft det bra och dels att man inte ”flyr” utan lämnar för att prova något annat. Blir det inte bra så vet vi och slipper dö nyfikna.

Sista natten i Bagis väntar och den blir på en madrass. Haha. Sängarna är slängda och nya kommer (förhoppningsvis) finnas i nya lyan på torsdag.

Kram från Ingmarie

Några sista pass

Det är väldigt mycket ”hej då” nu. Något jag har väldigt svårt för. Framförallt när det gäller människor men även platser. Saker har jag däremot inga problem att skiljas från.🤪

I söndags var det Kari och Sälka. De två är utan tvekan de jag kommer sakna mest. Plus alla härliga människor på Sats. I dag hade jag mitt sista pass som blev på Sveavägen. Fantastiskt nog blev det ett av mina bästa med extra mycket energi och positiv feedback från deltagarna .🥳🙏🏻 Nu blir det i stället vick när jag är i Stockholm och så småningom troligtvis även uppstart av Indoor Running i Halmstad!🥳


Även om transportlöpning till, genom och från stan har sin charm så är det inget jag kommer sakna. Skogen är mitt element.

Hann med ett (sista) pass på Eriksdalsbadet också och även det blev himla bra! Bra känsla och gott om plats. Tack för det! 🙏🏻 Ska bli spännande att testa Kristianstads sprillans nya simhall. Måtte den vara bra och att folk är snälla där!

Vi avslutade denna vår näst sista dag här med att fira Anders bror som fyller 50 i dag så nu har även han blivit stor.🤩

Kram från Ingmarie

Gå tillbaka

Ditt meddelande har skickats

från Ingmarie

 

 

Första advent utan ljus men med ⭐️

Vi har inte en endaste adventsljusstake framme, känns lite meningslöst för två dagar🤪, men det funkar finfint att fira ändå.

Ett slirigt, geggigt, hinderbanerikt (det ser emellanåt verkligen ut som om det varit ett krig i skogen 😱) 2,5 timmars löppass fick bli första kalaset. Det skulle förstås kunna tänkas vara mest elände men med bra sällskap spelar inte ens underlaget någon roll. Dessutom är rundan runt Flaten och Drevviken i princip alltid fin.

 

Det enda tråkiga var att nu lär det dröja länge tills det blir ett långpass med Kari och Sälka igen.🥲 Kommer sakna dessa två vansinnigt mycket!

Andra kalaset blev det här. Två gånger t.o.m! (Men vid samma tillfälle alltså.) Behövs egentligen inga ord men observera att nu är det officiellt is-bad/sim.👌🤩

Tredje blev ännu ett besök på fantastiska Fotografiska.

Deras utställningar är till 90% alltid bra men i dag blev det banne mig 100! Särskilt ”News Flash – A Century of News”.

Så otroligt bra att alla borde se den! Kort sammanfattat kan jag väl säga att vi verkar inte ha lärt oss särskilt mycket av historien… Så mycket som vi upprepat gång på gång trots att man sagt ”aldrig mer”. Som t.ex förföljelse, grupperingar, utfrysning, censur, våld, krig, manipulering och politiska lögner. Har man kort minne så är det bara att fundera på hur det är nu och har varit de senaste åren…

De andra två med Hans Gedda och Omar Victor Diop var också ruskigt bra! Geddas fotografier alltså! Wow!

Fjärde kalaset blev middag på Bistro bread & wine där. De har mest vego att välja på vilket jag såklart tycker är superbra! Som alltid valde vi två olika rätter så vi kan smaka av varandra.😄

Så du ser! Det blev advent även utan adventsljusstake! Men vi har druckit glögg. Den hinner lätt ta slut långt innan flytten på onsdag. Haha!

Har du firat första advent?

Kram från Ingmarie

 

Lördags-trippel

Jodå, jag har en rejäl träningsvärk sen i går men det har inte stoppat mig från dagens skojigheter. Faktum är att jag tror de har varit riktigt bra!

Ömma muskler eller ej så har det inte varit några problem med energin i alla fall. Tur det!

Jag började med löpintervaller och fick absolut bästa sällskapet av Kari och Sälka. Vi var inte helt säkra på hur det skulle funka med att ha med fyrbent men alltså, vilket stjärna hon är. Hon fattade direkt och drog på som attan. Den hunden alltså! Vilken fart! Jag fick jobba på bra för att hänga med och det var mer än tretton gånger jag önskade det var mig hon drog i draglinan.

Extra bra var det att vi hittade en grusvägsrunda som var barmark till 100%. Vilken lycka!

Egentligen hade jag sen bara tänkt fortsätta med packandet och röjandet plus et litet bad men så fick jag plats på en HIIT Circuit som jag visst ”råkat” anmäla mig till men alltså varit på väntelista till. Sånt kan man förstås inte missa!

Det var exakt så jobbigt som det verkar när man läser tavlan.

Men mest var det svettigt, roligt och gav mig massor av extra energi!

Och jodå, jag har ändå både hunnit röja, packa och bada.
Hur skulle jag liksom kunna låta bli detta?

Kram från Ingmarie