“Dåligt väder”, dvs regn och under 12 grader, betyder gott om plats i bassängen!
Men det betyder också ont om plats på gymet.
Båda hade sin charm, sitt syfte och sina skojigheter. Och båda gav bra träningspass! Det är väl ändå det som är det viktigaste? 😍
För övrigt tycker jag det är underbart att efter förbudet infördes kunna gå förbi uteserveringarna, busshållsplatserna och entréer utan att behöva hålla andan. Vad tycker du?
Kram från Ingmarie
Hoppet är det sista som överger en heter det ju och tur är väl det. För skulle man ge upp hoppet varje gång det tog emot hade man inte kommit långt här i livet. Det kanske t.o.m är som så att vi ska ha motgångar för att utvecklas. Precis så som Anders Hansen pratade om i “Sommar”.
Är det för enkelt och lätt finns en hög risk att man tröttnar och tappar intresset har jag märkt. Det är också lätt att tro att “alla andra” har flyt och framgång mest hela tiden men vet du, det är inte sant. Ingen har (hittills) glidit fram genom livet på en slät väg utan minsta gupp. Alla möter hinder av olika varianter utmed livets väg. A-l-l-a. Dock hanterar och tacklar vi dem olika.
För mig handlar det nog om hur starkt jag vill något. Och hur mycket kraft jag har för tillfället. Och tid. Allt går ju faktiskt inte att lösa pga just tidsbrist. Ex går ju ett lopp när det går oavsett vad en deltagare råkat ut för. Då handlar det mer om att acceptera och veta att inget varar för evigt men också att det kommer nya chanser! Om man vill.
Under de mer än 35 år jag hållit på med löpning har jag haft fler motgångar än jag kan räkna till. Ändå har jag aldrig gett upp. Med en dåres envishet har jag tagit mig igenom och ur skador och svackor gång på gång och tro det eller ej men för varje gång har det blivit enklare. Och jag har blivit starkare. Kanske delvis för att jag inte längre har löpning som profession. Det är ju trots allt en vis skillnad om man lever på sin idrott. Men mest tror jag det beror på att jag numera vet att det (mesta) kommer gå över. Och att det faktiskt kan bli något både nytt och bra även av elände.
Benet börjar sakta, sakta bli gladare. Det går långsamt och trögt. Det är tungt och den fina formen jag byggde upp i USA är gone by the wind för längesedan.
Men det går framåt och jag känner stort hopp just nu!
Att just detta ljuset kom när jag yogade lite efter dagens löptur är inte planerat eller fixat på något vis men visst är det en smula coolt? Är man på det humöret kan man ju t.o.m tro att det är någon slags (krigar)tecken!
Som du kanske vet är simning inget som varit “naturligt” för mig. Det är inget som varit enkelt, lättsamt och lustfyllt. I alla fall inte de första åren. Ändå har jag fortsatt. Lika dåraktigt envist. Helt enkelt för att jag någonstans långt inne så har jag verkligen, verkligen velat kunna simma.
Nu kommer belöningen. Jag är inte varken snabb eller simmar “bra” men jag grejar att simma utan några större problem. Jag kan och vågar simma i grupp, ensam, i bassäng och i öppet vatten. Det är det som varit mitt mål och nu är jag där. I dag simmade jag först 2 km utan våtdräkt och sen drygt 2,2 med. Utan problem. Något jag inte var i närheten av förra sommaren. Flit och envishet lönar sig!
Simningen och swimrun har ju också gett mig en massa nya vänner. Fredrik är en av dem. Efter mitt första simpass i dag satt vi länge i solen, åt lunch och snackade om livets alla (härliga) kringelikrokar.
Jag har också börjat klura på några nya (sim)mål. Jag känner och tror nämligen att det är dax att ta ännu ett steg på “simstegen”.
Vill du bli inspirerad lite extra så rekommenderar jag denna boken. Låt dig inte skrämmas av titeln. Boken handlar ffa om livet, om hur lågt man kan sjunka och ändå ta sig upp igen.
Liksom ex denna podden när Rich Roll blir intervjuad av Dr Chatterjee. Och förstås hans egen podd.
Enjoy!
Kram från Ingmarie
Ännu en helg när det känns som om “alla” tävlar och har hur kul som helst. Utom jag. Vilket såklart inte är sant.
Det som grämer mig mest är att jag inte kommer hem till Halmstad och att jag inte kunde hjälpa till på Halmstad Triathlon.
Men nu är det som det är och det är inte ett dugg synd om mig.
Efter 10 (!!!) timmars sömn var jag inte som ny men helt klart mådde jag bra mycket bättre och var väldigt mycket piggare än i går. Många jobbkvällar på rad sliter på mig.
Så denna dagen har jag ägnat åt att ladda upp mig igen. En heldag vid och i Flaten är ett garanterat bra recept för sånt!
Simmat, vattenlöpt, läst, sovit, gjort ingenting, mediterar och lyssnat på ”Sommar”.
S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.
F.ö rekommenderar jag Anders Hansens ” Sommar”.
Faktum är att jag tycker det borde vara obligatoriskt att lyssna på. För alla. Nu fick jag ännu mer bekräftat att min alldeles egna metod mot “det svarta hålet” är helt rätt. Och att min hjärna fungerar precis som den är menad att göra.
Kram från Ingmarie
Bästa simningen och vattenlöpningen sker utan tvekan i en vacker sjö. Eller ett vackert hav. Men ibland väljer jag ändå bassängen. Oftast för att jag ska vidare (till jobbet) eller som i dag för att jag ville köra mer “renodlad” teknik och intervaller. Och när jag ändå var där passade jag på att köra ett längre vattenlöpningspass för det är garanterat frysfritt i det vattnet.
Många timmar i plurret blev det och det är inte utan att jag funderar på hur mycket klor som sipprat in genom huden till min stackars kropp. 😱 Tror bestämt jag måste sluta fundera så mycket. 🤪 Viktigast är ju ändå att ha kul och må bra tänker jag. 😍
Jag har även hämtat hem sex av mina dukar som numera är uppspända. Lika spännande varje gång trots att jag ju verkligen vet hur de ser ut. Hade lämnat dem i konstnärsbutiken I B Wahlström och trodde inte de skulle vara klara förrän i augusti men bra nog hade jag fel. Billigt var det också! För att inte tala om den suveräna servicen! De t o m slog in tavlorna så jag enkelt kunde frakta hem dem.
Min braiga bärhjälp (d.v.s Anders) hade egentligen inte behövts men det gjorde att det blev löjligt enkelt att få hem dem med tuben och fötternas hjälp.
En av tavlorna heter “The Flowerpower-girl”. Jag gillar henne jättemycket.😍
Kram från Ingmarie
Klockan 9.30 samlades detta härliga lilla gäng för att midsommardags-simma.
Varmt, soligt och rejält blåsigt så det blev en bitvis väldans guppig historia.
Jag hade ingen egentlig plan på hur långt/länge jag skulle simma. Tror förresten ingen hade det.
Första varvet (1500m) simmade vi alla. Sen blev det splittrat. Jag fick feeling och fortsatte ett varv till medan de andra körde ett varv fram och tillbaka till brygga nummer ett.
Hade sen bara tänkt ta den kortare en kilometers-loppen men jag bara fortsatte veva på. Fanns liksom inget stopp. Och ingen tid att passa!
1,5 km utan paddlar + 3 km med paddlar blev det till slut och jag hade lätt kunnat fortsätta minst ett varv till! Vilken fantastisk känsla! Det går inte snabbt men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! Jag är faktiskt jäkligt stolt! Inte bara över nytt PB på simmautanpaus utan även för att jag utan problem simmar solo även när det blåser och guppar rejält i vattnet. (Syns inte på bilderna/filmen men i den södra delen av sjön var det vita gäss.)
Observera de små söta barnfåglarna med sin mamma i hörnan!
Det blev faktiskt en kilometer till lite senare Tillsammans med Anders och utan både våtdräkt och paddlar. Men med fin-mössan.
Hoppas, hoppas sommaren fortsätter vara så här ljuvlig så det blir mer sådana här ljuvliga (sim)dagar. Inklusive picknick!
Den här Vego-sillen är förresten supergod! Och snäll mot både människor, djur och natur. Hur bra som helst ju!
Kram från Ingmarie
Jag var ju hos läkare häromdagen för att få hjälp att reda ut vad som egentligen felar med benet. Av erfarenhet vet jag att MR är bästa sättet och det sa läkaren också. Alltså trodde jag det skulle bli så.
Men icke.
Det är för dyrt så istället tyckte de jag skulle göra ett ultraljud. Så är rutinerna nämligen. Man gör det billiga först även om risken/chansen är stor att det ändå inte räcker. Fick en tid redan i dag (jättebra!) men vad hjälpte det? Röntgenläkaren hittade inte ett jota så nu ska hon rekommendera läkare nr 1 att jag ska göra en MR. Precis vad jag sa från början. Nu blir det hela ännu dyrare och tar ännu längre tid. Att det ska vara så svårt att göra rätt och lyssna på patienten. Särskilt när de redan gjort flera feldiagnoser med mig. Kanske läge byta vårdcentral…
Jag kan ju också tycka att man som vårdpersonal på landstinget borde ha en något enklare väg när något felar i kroppen. Men icke det heller. Slitjobba för dem går däremot jätte-bra. Ja, jag är lite bitter just nu…🤪😱
Tur simningen gick så bra! Och det är så här den oglamorösa afterswim-krullhårsfrissan, inkl goggle-ögon, ser ut på riktigt.
Och den lika oglamorösa efterengalenkvällpåjobbet-minen.
Kram från Ingmarie
När man jobbar oregelbundna (och obekväma) arbetstider har man fördelen att vara ledig på vardagar. Vara ledig en solig och varm måndag är ruskigt fint! Särskilt nu innan alla semestrar drar igång.
Det är oftast gott om plats i skogen oavsett men extra mycket en vanlig vardag. Samma på utegymen. Jag håller mig fortfarande till jogg-gång för att inte förvärra något och varje steg framåt är bra. Även om de är långsamma.
Benet är varken bättre eller sämre men jakten på en MR-tid har i alla fall börjat för nu vill jag veta vad som felar. Inte tro.. Tur jag är envis för det är ingen enkel uppgift. 😱
Simma är däremot (hyfsat) enkelt för det mesta. Och härligt! 20 grader i plurret nu. Makalöst ju! Det må se lugnt ut i vattnet men jag kan berätta att långt där borta var det rejält guppigt och en hel del vita gäss. Men det gick bra! Jag höll mig filbunks-lugn trots en hel del (våg)kallsupar.
Jag hängde inte riktigt med de här grabbarna i vattnet men hänga på bryggan med dem grejar jag däremot galant!
Kram från Ingmarie
Hellasgården är en oas för simmare och det har blivit världens sim-Mekka. Det är i princip alltid ett par gäng som fyllt “stor-bryggan” med diverse prylar och kör olika slags träning.
Egentligen hade jag inte tänkt simma i dag igen men när Christian frågade om jag ville haka på behövde han inte ens försöka övertala mig. Det var ju minst sagt ett oemotståndligt erbjudande!!!
Två varv à ca 1350 m blev det. Ett utan paddlar och ett med. Kändes bra hela tiden. Hade gärna kört (minst) ett varv till men det var det där som stavas j-o-b-b som hindrade mig.
Att hänga vid Hellas är också galet inspirerande just för att det är så många som tränar där. En del mer än andra. Bästa Sofia & Co hade t.ex kört 10 km. I mina öron låter det galet långt men vem vet. Om viljan, längtan och lusten finns så brukar även kraften att flytta gränser infinna sig. Eller hur?
Jag känner att det där att simma lugnt och “långt” är väldigt härligt. Det är inte utan att jag undrar, och funderar på, vart det här simmandet ska ta mig i framtiden. Jag är supernyfiken! Men egentligen kvittar det för det är just nu som räknas.
För övrigt har jag haft en av mina mest dramatiska jobbkvällar på många år. Men i morgon är jag ledig!🙏🏻😍
Kram från Ingmarie
Just nu känner jag mig mer som en simmare än en löpare. Landdjuret har liksom blivit ett vattendjur. Som det kan bli va? Men attans vad jag är tacksam över att inte ha lagt alla sport-ägg i samma korg! Då hade livet varit ganska miserabelt nu…
Och tänk att jag, som inte gillar tidiga morgnar, plättlätt går upp innan tuppen för att cykla till Hellas och simma med TS-gänget. Bara det är ju anmärkningsvärt.
Jag fick äran att köra lite uppvärmningsyoga.
Med sällskap av söta dunbarn och en boxer som mest var intresserad av sin boll.
Tomas var dagens simcoach. Superbra som alltid!
Temat var distans och vi simmade runt nästan hela Källtorpssjön. Vattnet var ljuvligt, solen strålade, vindarna ljumna och jag fick jättebra tips av Tomas. Helt klart en av de där (sim)morgnarna som kommer vara kvar i minnet for ever.
Gissa om jag var osugen på att jobba sen! Men vad gör man? Det är bara att gilla läget och jobba på.
Nu blev det förvisso en ovanligt lugn kväll men känslan att få gå ut från “vita huset” är ändå alltid oslagbar!
I morgon kommer jag (förhoppningsvis) köra en slags repris av detta.
Kram från Ingmarie
Ännu en jobbhelg vankas (men jag är ledig både midsommarafton och midsommardagen minsann) och jag har laddat så gott jag kunnat. Fredagsmys och fredagsbubbel på en och samma gång tillsammans med Ulrika är ett exempel på väldans bra laddning.
Ulrika höll mig sällskap under hela simpasset, lika kul som alltid, men vattenlöpningen spenderade jag tillsammans med mig själv. Funkade fint det också såklart även om jag älskar hennes sällskap! Och låt dig inte luras av de grå molnen för de försvann!
Perfekt för utelunch, göra en ny låtlista till yogan, läsa och ta en minisiesta.
Innan jag åkte hem var jag även hos Kiropraktor-Micke. Inte mycket mys och bubbel där men gott om fix, nålar, laser och pepp! Även om besöken där är osköna blir jag alltid glad av dem!
Jobbhelg betyder också fredags-städ. Inte för att jag tycker det är särskilt festligt (jag tycker faktiskt det är skittråkigt) men jag gillar att ha fint och att slippa göra det under en (jobb)helg. Så då är det bara att göra.
Som belöning tog jag hojen till Söderbysjön för detta! Kvällsdopp alltså! Svensk sommar när den är som bäst.
Är otroligt tacksam för att jag har detta så nära och att jag får chansen att uppleva ännu en svensk sommar. Det är ju som bekant inte alla förunnat…
Kram från Ingmarie