Roliga timmen

Hade du också ”roliga timmen” i skolan? Det var en timme, oftast på fredagar, då det bara var lattjolajban.

Jag har behållit den traditionen, det var ju typ den enda bra traditionen skolan hade, med ändringen att det kan vara flera timmar på raken och absolut fler gånger än en gång/vecka. Vad är livet annars för mening om man inte har roligt?

Ledig dag betyder att det finns extra mycket tid till roliga timmar.

Först en springandes i hemma-skogen.

Med hjälp av buss och tåg blev det sen dubbel-pass på Sats.
Core plus Transformer.

Ju fler core-pass jag går på ju jobbigare blir det. Borde det inte vara tvärtom? Dock är det nog så att ju mer man fattar och liksom ”hittar rätt” ju jobbigare blir det för när man gör rätt så är det jobbigare hur bra tränad man än är.
Transformer är alltid svettigt och ibland t o m en nära döden upplevelse. Ja sånt tycker jag är roligt! Haha

Bada är bland det roligaste och härligaste man kan göra om du frågar mig. Särskilt när man tränat och särskilt med härliga vänner.

Har du också roliga timmar varje dag och vecka?

Kram från Ingmarie

Sim x 2 och ett sommar-parti

Vi hade inga som helst planer för i dag men som så ofta när man inte har det så blev det (ändå) väldigt bra! Spontanitet och go with the flow är underskattat. Jag ska minsann ha som mål att ha så mycket blanka blad som möjligt i kalendern framöver.

Det jag dock ville var att simma men då helst utan vågor så vi drog till Saxtorpssjöarna. Det är alltid ett säkert kort och jösses så härligt det var!

1300 m blev det och jag får ju lov att säga att det var extra skickligt med tanke på att jag verkar ha gjort det på land fastän jag med säkerhet vet att jag blev blöt…

Sen somnade jag en stund i solen. Älskar det!
Tror faktiskt det är bästa återhämtningsgrejen alla kategorier.

Fikat blev hemma innan vi gjorde det som man bara ”måste” göra åtminstone en gång/sommar.
Minigolf såklart!
Vi har en bana som granne men det var första gången vi var där. Ja jag vet. Det är snudd på pinsamt. Dessutom en jättefin bana som drivs ideellt.
En sak är säker och det är att nästa säsong kommer jag/vi hänga här mycket mer! Trots att jag förlorade… Å andra sidan blir det både lugnare och bättre stämning när jag gör det för om det är något Anders är kass på så är det just att förlora.

När Anders sen drog till gymet drog jag till havet. Hade fått tips av Carin på ett lite mer vindstilla ställe vid Oceanhamnen. Det är ännu en pinsam grej för jag har aldrig varit över den där Varvsbron och längst där ute. Har liksom aldrig fattat vad det är riktigt men nu vet jag! Ett supermysigt nytt område som jag vill tillbaka till och även om det inte var ett regelrätt badområde så är det helt klart många som badar där.

Jag skippade våtdräkten och höll mig i kanalen men nästa gång ska jag ta på mig den, vara lite modigare och våga mig lite längre ut.

Detta var sista semesterdagen och nej, jag är inte alls redo för att jobba i morgon.
Ärligt talat hade jag kunnat gå i pension i går.
Men nu är det ju som sagt var som det är och jag har redan börjat räkna ner till nästa ledighet.

Kram från Ingmarie

Näst sista

Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…

Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.

löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.

Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.

Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.

Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!

Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet  är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.

För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…

Kram från Ingmarie

Snopet avslut

Även Halland har sin led och en av delsträckorna är mellan Halmstad och Haverdal. Delen till Tylösand har jag sprungit en massa gånger men även den andra halvan. Dock inte riktigt lika många och det var längesedan så det kändes nästan som ett åtminstone delvis nytt äventyr. I Haverdal där denna etappen slutar finns ett jättefint naturreservat så för att Anders också skulle få uppleva lite nytt så tog han bilen dit så vi kunde mötas där när vi kutat klart.

Att det inte skulle bli så visste vi inte då…

Första biten är samma som Prins Bertil-leden och även om det är snudd på som att svära i kyrkan så tycker jag delen till Grötvik är ganska tråkig helt enkelt för att jag sprungit den så många gånger och för att det nästan alltid är motvind.
Det var det i dag också..
Lägg till en seg kropp och regnstänk så var det si så där skoj men jag gnetade på.

Efter handikapp-badet börjar min favvo-del. Förbi Tjuvahålan, Tylösand och bort mot Frösakull.
Friska vindar och stora vågor men där kom de åtminstone lite mer från sidan.

I Haverdals naturreservat finns tydligen Sveriges högsta sandkulle, 36 m ö h, så den fick jag såklart ”bestiga”. (En del säger den t o m är norra Europas största men det finns tydligen en i Danmark som är högre.)
Det är säkert mycket sand i högen men det är också väldigt mycket träd runtomkring så det kändes mer som vilken hög som helst om jag ska vara ärlig.

21 km blev det och jag ville inte ta ett steg extra.

Det var strax före jag kom till reservatet som Anders messade att han stukat foten och knappt kunde gå.
Så istället för att jag skulle ha en extra yoga-klass innan vi for hem så blev det ett besök på Halmstads-akuten. Inget brutet tack och lov men det är lite ynkligt här hemma nu. Han är ju man. Tur han inte har mina fötter! haha

Det blev i alla fall ett dopp i havet (lite kyla är bra du vet) och (som alltid) jättegod mat på mitt Halmstad-favvoställe.

Nu är vi hemma, väskorna uppackade, Anders fot är lindad och lagd i högläge. Inte som vi hade tänkt men det kunde också ha slutat otroligt mycket värre så hur det än är så är tacksamhet den största känslan.

Kram från Ingmarie

Variationen

En sak jag gillar med löpningen är all variation. Man kan springa kort, långt, platt, kuperat, långsamt, snabbt, på asfalt eller olika slags trails, ensam eller med andra och man kan göra det nästan var och när som helst.

Vilken annan idrott bjuder på så mycket variation?

För mig blev det en dryg timme i skogen med både platt, kuperat, stigar, asfalt, med- och motvind och i olika fart beroende på just vind och backar.

Jag hojjade ner till havet för att njuta av havet och solen en stund. (SMHI hade som vanligt fel så solen försvann oh ersattes av moln och ännu mer vind. Bada gick finfint men simningen sparade jag till senare.

Precis som det finns solskens-cyklister så finns det solskens-simmare. Eller åtminstone vågfri-simmare.
Jag kan tycka en viss grad av vågor är ok men mest gillar jag när det är så här.
Lugnt, fint vatten utan båtar eller annat som kan störa.

Sjön heter Glänningesjön och ligger vid Laholm. Vi pausade där på väg till Halmstad och passade på at äta medhavd matsäck. Så mysigt!

Kram från Ingmarie

 

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie

Skåneleden från Ekevallen

Förra gången jag sprang Skåneleden från Ekevallen i Genarp var det med nummerlapp i  januari och det var både snorkallt och fullt av isvatten.
I dag var det väl så mycket motsats det kunde.
28 grader, sol och helt snustorrt i marken. Dessutom skippade jag de där extrarundorna loppet hade helt enkelt för att jag har ingen aning om var de var.

Jag älskar ju sol och värme men jag får lov att erkänna att det var ganska skönt med både vinden och skuggan från träden. På denna rundan finns heller ingenstans man kan fylla på vatten. Inte ens i några av husen var det folk att be om några droppar men det visste jag inte när jag gav mig i väg med mina (tack och lov) två välfyllda 4 dl flaskor.

Jag valde att göra rundan motsols utan någon som helst anledning mer än att jag kände för det. Anders hade siktat in sig på att traska en av alla rundorna där och vi hade en plan på när vi skulle ses vid bilen igen. Av erfarenhet vet dock både han och jag att de där planerna aldrig brukar hålla. I dag blev inget undantag..

Det började finfint även om en del av backarna sög rejält i benen. Sen blev det brötigt värre och som den snubbelfia jag är så tog jag det löjligt lugnt men det värsta var alla kilometer med hård vass sten på skogsvägarna. Varför lägger man sånt hemskt på marken?

Man springer i skogen, på öppna fält, upp och ner för backar, genom en miljon (nåja) grindar, förbi små stugor och gigantiska gårdar som alla var folktomma just i dag om man bortser från bönderna som slet på åkrarna. Dvs ingenstans att fylla på vattnet. Det var ingen kris men jag snålade rejält för att det skulle räcka.

Var bra sugen på att palla ett av dessa vackra men nej, jag gjorde det inte. 🙂

Strax efter 22 km fick jag väldens håll och jag tror det var för att jag helt enkelt hade lite vätskebrist. Än en gång har jag fått bevis för att jag inte är en kamel…
Fick gå/jogga en dryg kilometer innan det släppte. 25 km senare, inklusive en liten felspringning, var jag tillbaka men då också ungefär 45 min senare än vad planen hade varit från början. Det gick dock ingen nöd på Anders…

Stod med huvudet under kranen en bra stund innan vi åkte vidare till lilla Pudesjön där vi också varit innan men då var det betydligt lugnare än i dag. Tror minsann hela bygden hade tagit sig dit! En kort svalkande simtur blev det i alla fall innan vi for hemåt.

I morgon blir det mer svett!

Kram från Ingmarie

Hallands väderö-dag

Ungefär 3 km rakt ut i havet från Torekov ligger Hallands väderö. Den är inte så stor, ca 3 km lång och 600 m bred på smalaste stället, men i förhållande till sin storlek är ön en av landets artrikaste platser.

Berggrunden består av näringsfattig gnejs som är starkt söndersprucken. Det skapar en terräng med omväxlande torra hällmarker och fuktiga kärr. I söder finns en liten skärgård. Norra delen av ön överkorsas av gångar med mörka bergarter näringskrävande växter trivs.

Många fornfynd vittnar om att människan sedan stenåldern har fiskat och jagat på Väderön. I modern tid har ön varit bebodd året runt under drygt hundra år. En lotsfamilj kom till ön 1844 och därefter en skogvaktare. Fyrfolket lämnade ön 1965, som de sista året-runt-boende. Husen vid Kappelhamn, som även använts av stenhuggare, skogsarbetare, forskare och konstnärer, är nu endast sommarbostäder. I lotsstugan finns idag det sevärda Väderömuseet.

Varför den heter Hallands väderö har jag inte fattat för den är skånsk men det finns en del olika gissningar.

Jag har bara varit där en gång innan för typ hundra år sedan. Eller i alla fall över 25.
Man tar båten från Torekov och stiger av på Sandhamnsbryggan och man kan sen välja att gå någon av alla välmarkerade stigar. Eller så går man alla som vi mer eller mindre gjorde. Det finns också ett litet café där med en smula osäkra öppet-tider.

Ön är oerhört varierande och emellanåt är det rejält utmanande med klippor och stenbumlingar. Här och var betar får, kor och islandshästar, vyerna är hisnande och jag tror banne mig man hade kunnat överleva flera veckor på alla björnbär som finns där. Några sälar såg vi dock inte trots att det tydligen ska finnas gott om dem runt ön..

Vid Kappelhamn hittade vi en perfekt brygga för bad och fika. Kanske den simplaste fikan ever men banan och danskt rågbröd ska banne mig inte underskattas. Det satt som en smäck i magen.

Sista biten tillbaka till båten var lätt-traskad och med helt annorlunda natur. Tack vare att det börjar bli lågsäsong så var vi nästan helt ensamma hela tiden. Jätteskönt!

Vi hann i perfekt tid till sista båten tillbaka. Man kan förvisso bo över om man vill men för oss räckte detta finfint.
Rekommenderar det verkligen!

Den här lustiga hittade jag förresten på min löptur i morse. En röd trädsvamp? Har aldrig sett liknande innan, har du?

Kram från Ingmarie

Två fester på en dag

Det är ju tur jag inte är 60 ännu så jag orkar med att vara på två fester på en dag.

Den första var min egna på gymet. Var i ärlighetens namn lite småseg innan men det räcker med 5 minuter på det där stället sen är jag igång och fattar inte alls vad kropp & knopp höll på med för (latmask)trams innan.

Den riktiga festen var för Anders. 56 år i dag vilket betyder att han är stor på riktigt nu.

Vi tog båten tillsammans med våra cyklar över till Danmark. Förutom att det var kasst skyltat vart man skulle cykla för att komma med så var det sjukt smidigt. Först på och först av.

Vi hojjade direkt till pampiga Kronoborg slott som, trots att vi ser det nästan dagligen och trots att jag varit i Helsingör oräkneliga gånger, ingen av oss har besökt innan. ja jag vet, dcet är nästan lite skämmigt…

Det kostar 145 danska riksdaler om man vill gå in på själva slottet och jag kan verkligen säga att det är värt det!
Väldigt fint och lärorikt med ”lagom” mycket att läsa och kolla på. Vi har sett utsikten runt slottet både från land och 145 trappsteg upp upp i luften, Hamlet-scenen, de ståtliga salarna, de gigantiska himmels-sängarna, köket och matförråden som tjänarna fick sköta, det gulliga kapellet och hur konstigt allt blir när man blir full. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi var bland speglarna!

Ser du de tre vita husen i mitten? Det längst till vänster är där vi bor!

Vi har lekt kung & drottning, dansat i neon (eller det var jag som gjorde), gått i fängeslegrottornas smala, mörka, låga tunnlar och suttit fast i skampålen (bara jag igen…).

Det finns flera caféer och matställen att välja mellan runt omkring men jag hade riktat in oss på Kaffebaren Strandvejsristeriet som inte bara hade massor av olika kaffe att välja mellan utan även x antal olika kakor och smörrebröd. Hur mumsigt som helst.

Efter många timmar där tog vi oss norrut förbi flådiga strandhotell och hus som mest såg ut som små slott med ett och annat litet pittoreskt med halmtak. Makalöst vackert och jag vågar inte ens gissa vad de där husen som var till salu skulle kräva för månadslön.
Efter Hellebaek ligger Ålsgårde och där finns även Langebro. Här har man byggt upp bryggor så det skyddar mot de starkaste vågorna och massor av stegar att gå ner ifrån. Plus supersmarta korgar att lägga grejerna i så det inte blåser iväg.

Danmark kan verkligen det här med badkultur! Jag höll på att dö lyckodöden och det vet i sjuttsingen om jag inte gjorde det också.

Anders var inte riktigt lika entusiastisk till att bada (!!!) men han skrattade gott åt badankan som dök upp och ner och aldrig ville gå upp. (Dvs jag) Som han sa, tänk att du numera älskar att vara i vattnet och simmar både över och under vattnet utan rädsla!
Jag ska inte säga att allt går bara man vill men man kan bra mycket om viljan finns! Ffa om man vill övervinna rädslor.

Men jag gick såklart upp. Vi satt kvar en stund och bara njöt av vyerna och konstaterade att hit vill vi igen.

Vägen tillbaka till Helsingör var densamma men (förstås) från ett annat synhåll och med en enorm medvind. Det var nog banne mig nästan Tour de France speed på oss! (Nästan…)

Precis jämte Helsingör centrum ligger Varvets matmarknad med alla möjliga och omöjliga maträtter att välja mellan. Kanske inte den största gourmet-maten men väldigt gott, internationellt, roligt och super-mysigt.

En tur genom centrum blev det också innan vi tog båten hem och hojjade uppför alla backarna till det där vita huset på höjden.

En fantastisk dag som jag tror födelsedags-mannen uppskattade även om han kommer få träningsvärk. Det är ett bra minne om du frågar mig.

Kram från Ingmarie

Krapperup & lite annat

Mellan Höganäs och Mölle ligger Krapperup gods.
Förutom godset, alla dess byggnader och marker så finns det en stor park som är öppen att strosa omkring i (gratis) museum, en konsthall och en musikhall, en butik och ett trädgårdscafé.

Vi har åkt förbi där massor av gånger men aldrig varit där. Förrän i dag och vi fick med oss mamma, Ulf och Sheila.
Det är inte det billigaste caféet du kan hitta men utbudet är både stort och varierat och man blir rejält mätt! Dessutom var det galet gott så väl värt både pengarna och ett besök.

Parken är jättehärlig att strosa runt i och innehåller både urskog, dammar, blommor och stora gräsytor. En liten oas helt enkelt!

Det var så himla mysigt att ha dem här och vi hann även med en promenad vid havet här hemma innan de tre skulle norrut igen.

Benen hade jag rastat lite mer ”ordentligt” på förmiddagen med en liten tur i skogen. Märkligt nog var kroppen helt ok efter gårdagen. Den kanske kommer ihåg det i morgon och börjar protestera då. haha

Planen var att jag skulle ta en simtur i havet också men vågorna var lite för galna för det. De var dock perfekta att leka i!

Kram från Ingmarie