Resa

Heritage trail och Lake Leschenaultia

Om det är något jag är bra på här i livet så är det att leta upp bra springställen. Och simställen. Det finns två idiotsäkra sätt att hitta guldklimpar på. Google och (vissa) turistbyråer. Sure, ibland blir det botten-napp men de allra flesta gångerna blir det typ högsta vinsten.

Som i dag!

Mundaring må verka bara vara en liten, liten pytteliten prick på kartan men en riktig juvel i verkligheten med ett fint litet centrum (hittade bl.a första boken av hen som skrivit den där tokbra jag avslutade i går), vacker natur och ( trumvirvel) flera olika trails att välja på.

Jag valde Railway Reserves Heritage Trail.

Totalt är den runt 59 km men riktigt så mycket var jag (läs kroppen) inte sugen på. Men typ 25 km är inte fy skam och det kändes hur bra som helst! Extremt lättsprunget (förstås-det är ju mestadels ett gammalt järnvägsspår), extremt välmarkerat och vansinnigt både vackert och fridfullt. Jag njöt precis hela vägen!

På hela tiden träffade jag bara på 3 cyklister, en walker och denna lilla fina filuren.

Och Anders när jag kom fram till Wooroloo.

Båda ställena har väldigt intressanta historier. Aboriginernas namn på Mundaring är ”Mindah-lung” vilket betyder ”high place”. Och man förstår varför för det är en otrolig utsikt mot Perth därifrån.

Även Wooroolo var förstås också Aboriginernas land ända till 1880-talet då européerna byggde sågverk där. Senare fanns där även bl.a ett sanatorium för människor med tbc och spetälska.

Överallt finns Aboriginernas namn kvar men man ser inte många av dem. Det är en fruktansvärd historia som det finns massor att läsa och skriva om, och jag lär återkomma i ämnet, men nu var det ju egentligen inte det jag skulle skriva om. Lätt att spåra ur om man har en livlig hjärna som min. Sorry!😜

Hur som helst så åkte vi direkt till Lake Leschenaultia för bad och picknick. Stackars Anders hade (som vanligt) fått vänta medan jag roade mig och hunnit svalna rejält så han tyckte det var småkallt. Jag tyckte det var underbart! I alla fall när det inte blåste. Vi börjar nog bli klena för i Sverige hade 25 plus-grader varit som värsta värmeböljan!

Vi var där i december 2016 också och precis som då så simmade jag i dag. Så härligt!

Så himla glad och tacksam för allt i dag och för att kroppen pallade trots gårdagen.😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

En sån dag…

Some days alltså.

Du vet de där när det bara flyter. När man har feeling hela dagen och energin verkar helt omöjlig att få slut på hur man än anstränger sig.

Precis en sån dag har jag haft i dag och den har varit exakt så härlig som de alltid är. Och jag har njutit varenda sekund trots en massa svett och mjölksyra (eller kanske just därför) för vem vet när en liknande kommer nästa gång? De är ju luriga de här unika dagarna för de dyker upp när man minst anar och begriper typ ingenting. Ungefär som med de där motsatta segdagarna.

Hur som haver så blev det intervaller i parken i morse. 16 st 2- minutare för att vara exakt. Plus hopp&skutt-övningarna. Sen var jag ruskigt nöjd!

På gymet gick jag all in på typ allt. Särskilt box-säcken. Vet inte vad det är mellan mig och den för det blir ju samma story vareviga gång. Jag går bananaz!

Gymet hittade vi i ett ställe som väldigt passande heter Success för gymet var verkligen en success. Tyckte Anders med! (Ja han har piggnat till sig igen.😄)

Vi hittade en ny beach som också var en success. Coogee beach. Kritvit strand, friska vindar och härliga vågor!

Vi skippade dock att ligga på stranden, även om sandblästring må vara bra för huden, utan valde gräset. I lä. Så rackarns skönt! 😍

Och jag har läst klart boken! Läs den! Men se till att ha tid för du kommer inte vilja lägga ifrån dig den. Nästan inte ens när den är slut…

Få se hur mycket feeling, energi och flow jag har i morgon eller om jag lyckades förbruka allt i dag. Men strunt samma. Det var kul så länge det varade och snart kommer det en ny liknande igen oavsett. Det gör det alltid. 😍

Kram från Ingmarie

Livets om

Tänk hur livet kan bli av alla dessa ”om”. Om man gjort si eller så, eller om man inte gjort si eller så, då hade…. Visst är det coolt?!

För om jag inte nappat på Mattias erbjudande förr-förra hösten om hus-och kattpassning så hade vi garanterat inte varit här igen och hängt på just denna beachen i dag.

Inte heller hade vi passat just detta huset och katten Billy som gärna både Yogar och mediterar med mig på morgonen.

Och jag hade garanterat inte kört ett snorjobbigt simpass i morse i en av de finaste simanläggningarna jag besökt hittills.

Och på tal om bra anläggningar. Kolla in denna ännu inte helt färdiga!

Alltså det måste vara en av universums finaste och jag vet (minst) en som ska dit när portarna öppnats!

Kram från Ingmarie

Nya ställen och rätt ställe

När jag är på nya platser och vill hitta bra löprundor brukar jag, förutom att använda Google maps förstås, springa åt alla väderstreck om det inte verkar helt ospringbart vill säga.Ibland vet jag mer eller mindre exakt hur jag ska kuta. Ibland får känslan och nyfikenheten helt styra.

I dag blev det söderut nästan helt utan plan. Förbi och genom parker där det picknickades för fullt. Och plötsligt dök det upp ett minijärnvägsspår! Utan tåg.

Ibland var det platt och rakt.

Ibland lummigt och böljande.

Halvvägs fanns det en stor park med extra ”räddningshål” för cyklister och andra sportande. Så himla käckt!

Det blev en jättebra runda för jag gillar när jag slipper springa fram och tillbaka.

Med tanke på vad temperaturen var på seneftermiddagen så valde jag helt klart rätt ställe att spendera dagen på! Underbart! Har jag förresten sagt att jag älskar sol, värme och sand mellan tårna?

Anders är fortsatt lite krasslig så jag hade åkt själv till Leighton beach för att slöa. Börjat på ännu en ny bok. När jag börjar läsa är jag snudd på hopplös. Blir helt uppslukad och läser, läser, läser, läser och läser ännu mer. Tills den är slut och jag letar desperat efter en ny att uppslukas av.

Nåja. Antar man kan ha värre laster här i livet.

Men även solen behöver vila och för att inte helt slöa till så testade jag gymet i Fremantle på vägen hem. Nice!

Där var några ruskigt starka gubbar som körde, så där så jag fick hålla i hakan, men jag vågade inte ens smygfota. 😜 Själv är jag inte riktigt så imponerande men allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Det finns en första gång för allt

När vi kom hit fixade vi ganska direkt gymkort på Anytime fitness. Av flera anledningar. Vi hade testat det innan, de finns typ överallt, öppet 24-7, bra grejer, fräscht och hyfsat pris. Alla är ganska lika rent ”innehållsmässigt” så man slipper liksom obehagliga överraskningar som att det saknas bra spinningcyklar. För vem vill köra intervaller på de där vanliga motionscyklarna med sadlar breda som köksbord? Tror förresten faktiskt ingen svettats så mycket som mig på just denna hojjen som jag lyckades med. Men någon ska ju vara först.😜

Och när jag väl var klar där var det bara att göra Anders sällskap och fortsätta med resten.

En annan bra grej som finns på alla gymen är en ”säkerhetstavla” med hjärtstartare, telefon, band aid, nödfalls-instruktioner och t.o.m överfallsalarm att ha på sig för den som känner behov av det.

Men hur kul det än är där inne så kan man ju inte stanna där i evigheter när solen strålar där ute. Dessutom hade min svett tagit slut.

Så vi tog oss till Leighton beach i Fremantle. Det är ett sånt där ställe man bara tror finns i resebroschyrerna. Retuscherade! De här är dock absolut ofixade bilder!

Enda jag kan klaga på är att vågorna blev för tuffa för vattenlöpning men som så ofta har jag en plan B. I dag hette den Bicton Bath. En jättefin liten vik i Swan River med brygga och simdel.

Kan nästan slå vad om att ingen vattenlöpt där innan! Men som sagt var, någon ska ju vara den första.😍

Kram från Ingmarie

Ibland blir det inte som man tänkt och trott 😳

Det här att testa nytt blir inte alltid som man tänkt sig. Men provar man inte så får man aldrig veta och du vet ju att jag inte vill dö nyfiken. Alltså kan det ibland bli mindre lyckade tester.😜

Ända sen jag sprang en av delsträckorna på Bibbulmun track har jag velat testa flera. Helst alla men det krävs en del både tid och pengar för att ta sig de 100 milen mellan Kalamunda i Perth Hills och Albany. Det här är en ren vandringsled med varierande terräng. Vissa delar är superlätta och fullt springbart. Andra är betydligt besvärligare och ospringbara om man inte är en extremt skicklig traillöpare a la Killian.

Det där var något jag inte riktigt begripit förrän i dag när jag gav mig ut på trailen från den ena ändens start

Det började inte ens bra. Stenar och rötter i överflöd och rullgrus på backar från hell. Jag kämpade på och trodde det skulle ändra sig, vilket det väl hade gjort förr eller senare, men jag skulle ju tillbaka också.

Så jag hoppade på en annan väg som tog mig upp till starten igen och sen vidare på Kalamunda Heritage trail där jag hittade Anders.

Väldigt mycket mer lättsprunget och jag hittade roliga MTB-trails att leka lite extra på!

Och bara någon kilometer därifrån finns en Waterpark så nu har jag simmat även där!

Anders också! Han körde fjärilsim så det stod härliga till!

Sen kom en massa (ovanliga) moln och vi tyckte det blev ”kallt” så det blev en innefika i fåtöljer man nästan försvann i.😳

Så du ser! Det blev väldigt bra till slut även om det blev lite ”fel”. Trailen är lång och det kommer fler test-chanser!

Kram från Ingmarie

Fremantle och närområde

En av de roligaste sakerna med nya platser är just att de är nya och det finns så himla mycket att upptäcka! Bara att hitta bra mataffärer är ju ett äventyr. Det finns ju en del att välja på men vi har börjat lära oss vilka kedjor som är bäst vilket såklart underlättar. Mat är ju viktiga grejer för utan energi blir det klent med ork för alla de andra upptäcktsäventyren.

Som att springa i vårt nya närområde. Kutade utmed Swan River i morse. Det är väldigt vackert och det går att fortsätta i princip hur långt och länge som helst men dels är det mest asfalt och dels är min rygg ganska oglad sen gårdagens många timmar i bilen så jag tog det väldigt lugnt.

Jag hittade dock en perfekt park för (gräs)intervaller! Där ska jag roa mig så svetten rinner!

Vi gjorde sen ett kärt återbesök på South beach i Fremantle. Jag minns att det var fint men inte att det var så fint!

Och man kan välja om man vill ligga i sanden eller på gräset. Vi valde det sista i dag. Har ännu en gång fått tag på en sån där bok som man blir helt absorberad av. Visst är det härligt när det händer?

Något det finns gott om här är simbassänger. Och det är snorbilligt! I snitt får man betala max 40 kr och då ingår det både 25- och 50-metersbanor, omklädning, gott med plats, café, shop samt ordning&reda. Solen får man på köpet. Fremantle Leisurecenter var inget undantag. Älskar verkligen att simma ute så här!

I morgon blir det garanterat ännu fler nya upptäckter!

Kram från Ingmarie

Munda Biddi, skogspool, rumpskav och ny huskompis

Bara här i sydvästra Australien finns flera riktigt långa trails. En är ju Cape to cape som vi testade lite på nyårsdagen.. En annan är Munda biddi trail. Den startar utanför Perth och slutar i Albany. Eller vice versa såklart. Totalt är den ca 1000 km och räknas som en av världens längsta off-road cykelleder i världen! Naturligtvis kan man både springa och gå på den också. Vi tog oss till fina lilla Nannup och hoppade på trailen där. Makalöst fint!

Jag fick super-feeling och körde intervaller så svetten stänkte. (Vilket i och för sig inte är så svårt när det är över 30 grader…)

Anders körde lite andra vägar, han tyckte nämligen trailen var för smal på sina ställen och att det var för mycket prassel i buskarna.😜

Jag hörde också prasslet men de enda djur jag såg var 2 kängurur som skuttade i väg när jag kom flåsande.

I Nannup finns det även en perfekt gräsplan för hopp&skutt-övningar. Sen var jag tokslut!

Det finns även fint ordnat med duschar där men vem vill ödsla tid på sånt när det finns en helt perfekt liten Barrabup-sjö bara några mil in i skogen. Så underbart!

Och ett perfekt ställe för picknick!

Sen har vi kört en vansinnigt massa mil genom ändlösa skogar med unika träd, genom böljande vidder, förbi vingårdar och stora äppelodlingar, på raksträckor som aldrig verkade vilja ta slut och genom både välmående byar och ställen som Gud verkar ha glömt. Men även i de minsta små hålor finns det glass!

Lite närmre Perth roade vi oss på gymet i Mandurah en stund. Det där med att sitta still i timmar är ju liksom inte riktigt min grej…

Att vi nästan var framme vid vårt nästa uppdrag spelade ingen som helst roll För att orka sista biten så krävdes det lite gofika.

Och nu är vi i Perth igen! För att bo hos Billy ett tag.😍

Kram från Ingmarie

Och en grandios start!

Det finns de som skriver årssammanfattningar på det gångna året och har klara, utstakade mål för det nya. Jag är inte en av dem… Visst gillar jag minnen och att tänka tillbaka på allt som hänt men jag finner liksom ingen mening med att återupprepa det här.( Eller så är jag bara lat. Skillnaden är hårfin…😜) Och visst har jag planer och mål med nästa år. En del är t.o.m riktigt seriösa. Jag ska bl.a börja ett nytt jobb, måla mer, simma för coach mer och satsa ordentligt på vissa Swimrun-race. Vill det sig väl kommer det även bli långlöpning- och openwater-race! Men allt det där kommer du ju märka efter hand. 😄

I dag är hur som helst första dagen på 2018 och precis som 2017 avslutades i storstil så börjar detta nya år i samma stil!

Bara i denna lilla del av detta gigantiska land så finns det flera riktigt långa vandrings- och cykelleder. En är Cape to cape som går mellan fyrtornet utanför Albany som vi besökte i går och Cape Naturaliste Lighthouse norr om Dunsborough och Busselton där vi är just nu.

Hela leden är ca 14 mil lång så jag har inte kutat den i dag. Jag skulle verkligen vilja men jag är nöjd med den lilla snutten jag fick till i dag inkl några trails uppe runt fyren. Anders sprang också en sväng och trots att han är den som är mest rädd för ormar, spindlar och jag vet inte allt, medan jag är tvärtom, så var det han som fick se både en orm och en ödla. Eller så var det just därför. Borde kanske oroa mig mer…

Inte långt därifrån ligger Meelup beach och jag fick samma overklighetskänsla denna gången som förra gången. Det är nämligen så osannolikt vackert!

Vattenlöpa, bada och simma i det vattnet är obeskrivbart! Brydde mig inte om den där våtdräkten i dag.

Tack 2017 för alla ups and downs. Jag är på riktigt tacksam och glad över allt. Och välkommen 2018! Jag är så redo för allt som väntar!

Kram från Ingmarie

Ett grandiost avslut!

Jag funderade för en stund sedan ett kort ögonblick på hur det kom dig att jag kände mig helt både full och tom i bollen på en och samma gång.

Men så tänkte jag till. Och håll i hatten nu men du kommer snart också begripa varför min skalle är proppfull.😜

Morgonyoga och frukost på balkongen inledde denna sista dag 2017. Inget märkligt eller ovanligt med det. Förutom balkongfrukosten då.

Jag fixade matlådor och vi packade bilen full och drog söderut till mysiga Margaret River. Förutom att hela området ju är världskänt för sina viner så är det också varje traillöpares, cyklist och outdoor-människas dröm. Finns massor att upptäcka i och runt orten och trots att vi varit där ett par gånger innan har vi garanterat inte upptäckt mer än max en hundradel. Hur som helst så stannade vi vid Rotary park och början av 10 mile Brook Trail. Men det är två fel med denna startbilden…

< strong>Ett: Trailen var avstängd. För ett brobygge! Hur kunde de planera så kasst? Fattar väl varenda kotte att jag ville kuta den på nyårsafton!😳

Två: Jag och keps hör inte ihop hur god tanken och syftet än är. Så den hamnade här medan jag körde intervaller i sagoskogen.

10- milern var ju inte helt stängd och när det är så här fint funkar det hur bra som helst att kuta 5-minutare fram och tillbaka 8 gånger hur lätt (nåja) som helst!

Bonus var att det kändes grymt bra! Och att vi kunde avrunda det hela med bad och picknick ännu några mil söderut i Augusta och Granny’s pool. Jo den heter så. Denna magiska lilla plats som gjord för vilken reklambroschyr som helst!

Det kunde ju räckt där.Egentligen. Men när vi nu ändå var på utflykt kan man ju lika väl gå all in, eller hur?

Så vi åkte till Cape Leeuwin Lighthouse. Australiens mest sydvästliga punkt. Where the Southern and Indian Oceans meet. Mäktigt! Och lärorikt!

Lite norrut finns flera olika grottor man kan besöka. Vi valde (såklart) den största i västra Australien. Jewel cave. Det är en extremt väldekorerad grotta med fyra stora valv med fantastiska formationer av olika slags stagmaltiter, corals, heleciter och allt vad de nu heter. Inga foton i världen kan visa hur magnifikt det var men du får fantisera om en sal med 40 m till taket, frusna vattenfall, orgelpipor och gigantiska portaler.

Vi fortsatte vår tur genom Boranup Karri forest och dess fantastiska natur. Man blev ju rent gråtmild av vackerhets-lycka.

Liksom detta. Solnedgång på ena sidan och månen på den andra!

Innan vi kom hem tankade vi, precis som förra året, i Whitchcliffe. Det är liksom lite för crazy för att missas.

Och vi hann även inköpa en varsin brun påse.

Nu återstår att se om vi orkar vara uppe till 12-slaget så vi får användning av innehållet.( I år.)

Gott slut på 2017 alla! I morgon skriver vi 2018 och frågar du mig känns det ruskigt spännande!

Kram från Ingmarie