En liten vinst utan något lopp

Ibland vinner även jag på utlottningar!
Denna vinsten kom på posten i dag! Fina handgjorda koppar och exklusivt kaffe. Oj vad jag ska njuta! Extra skoj att det kom i dag när knegandet började igen.

För att ladda till jobbet drog jag till Olympiaskogen och körde fartlek. 30 x 30-30 sekunder. Kändes riktigt bra!

Innan dess hade jag hunnit måla lite också. Det har sina fördelar med att börja sent. I alla fall första passet för jag kommer ju i säng sent också vilket betyder att jag sover lite längre på morgonen därefter men för mig är det perfekt!

Kram från Ingmarie

 

Sim x 2 och ett sommar-parti

Vi hade inga som helst planer för i dag men som så ofta när man inte har det så blev det (ändå) väldigt bra! Spontanitet och go with the flow är underskattat. Jag ska minsann ha som mål att ha så mycket blanka blad som möjligt i kalendern framöver.

Det jag dock ville var att simma men då helst utan vågor så vi drog till Saxtorpssjöarna. Det är alltid ett säkert kort och jösses så härligt det var!

1300 m blev det och jag får ju lov att säga att det var extra skickligt med tanke på att jag verkar ha gjort det på land fastän jag med säkerhet vet att jag blev blöt…

Sen somnade jag en stund i solen. Älskar det!
Tror faktiskt det är bästa återhämtningsgrejen alla kategorier.

Fikat blev hemma innan vi gjorde det som man bara ”måste” göra åtminstone en gång/sommar.
Minigolf såklart!
Vi har en bana som granne men det var första gången vi var där. Ja jag vet. Det är snudd på pinsamt. Dessutom en jättefin bana som drivs ideellt.
En sak är säker och det är att nästa säsong kommer jag/vi hänga här mycket mer! Trots att jag förlorade… Å andra sidan blir det både lugnare och bättre stämning när jag gör det för om det är något Anders är kass på så är det just att förlora.

När Anders sen drog till gymet drog jag till havet. Hade fått tips av Carin på ett lite mer vindstilla ställe vid Oceanhamnen. Det är ännu en pinsam grej för jag har aldrig varit över den där Varvsbron och längst där ute. Har liksom aldrig fattat vad det är riktigt men nu vet jag! Ett supermysigt nytt område som jag vill tillbaka till och även om det inte var ett regelrätt badområde så är det helt klart många som badar där.

Jag skippade våtdräkten och höll mig i kanalen men nästa gång ska jag ta på mig den, vara lite modigare och våga mig lite längre ut.

Detta var sista semesterdagen och nej, jag är inte alls redo för att jobba i morgon.
Ärligt talat hade jag kunnat gå i pension i går.
Men nu är det ju som sagt var som det är och jag har redan börjat räkna ner till nästa ledighet.

Kram från Ingmarie

Näst sista

Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…

Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.

löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.

Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.

Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.

Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!

Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet  är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.

För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…

Kram från Ingmarie

Snopet avslut

Även Halland har sin led och en av delsträckorna är mellan Halmstad och Haverdal. Delen till Tylösand har jag sprungit en massa gånger men även den andra halvan. Dock inte riktigt lika många och det var längesedan så det kändes nästan som ett åtminstone delvis nytt äventyr. I Haverdal där denna etappen slutar finns ett jättefint naturreservat så för att Anders också skulle få uppleva lite nytt så tog han bilen dit så vi kunde mötas där när vi kutat klart.

Att det inte skulle bli så visste vi inte då…

Första biten är samma som Prins Bertil-leden och även om det är snudd på som att svära i kyrkan så tycker jag delen till Grötvik är ganska tråkig helt enkelt för att jag sprungit den så många gånger och för att det nästan alltid är motvind.
Det var det i dag också..
Lägg till en seg kropp och regnstänk så var det si så där skoj men jag gnetade på.

Efter handikapp-badet börjar min favvo-del. Förbi Tjuvahålan, Tylösand och bort mot Frösakull.
Friska vindar och stora vågor men där kom de åtminstone lite mer från sidan.

I Haverdals naturreservat finns tydligen Sveriges högsta sandkulle, 36 m ö h, så den fick jag såklart ”bestiga”. (En del säger den t o m är norra Europas största men det finns tydligen en i Danmark som är högre.)
Det är säkert mycket sand i högen men det är också väldigt mycket träd runtomkring så det kändes mer som vilken hög som helst om jag ska vara ärlig.

21 km blev det och jag ville inte ta ett steg extra.

Det var strax före jag kom till reservatet som Anders messade att han stukat foten och knappt kunde gå.
Så istället för att jag skulle ha en extra yoga-klass innan vi for hem så blev det ett besök på Halmstads-akuten. Inget brutet tack och lov men det är lite ynkligt här hemma nu. Han är ju man. Tur han inte har mina fötter! haha

Det blev i alla fall ett dopp i havet (lite kyla är bra du vet) och (som alltid) jättegod mat på mitt Halmstad-favvoställe.

Nu är vi hemma, väskorna uppackade, Anders fot är lindad och lagd i högläge. Inte som vi hade tänkt men det kunde också ha slutat otroligt mycket värre så hur det än är så är tacksamhet den största känslan.

Kram från Ingmarie

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie

Rivstart

Bättre start på semestern än så här är svårt att få.

27 km löpning. Förutom att fötterna gnällde något förskräckligt så kändes det ok. Varmt och svettigt. Precis som jag vill ha det!

1 km simning i havet. Vattnet var magiskt!

En magisk konsert med fantastiska Laleh på Sofiero. Den som inte blir berörd av hennes texter har ett stenhjärta. Hennes budskap är otroligt viktiga och jag hoppas alla som lyssnar på henne förstår drt hon vill förmedla…

Avrundade allt med snudd på obeskrivbar månskens-cykling.

Viist lyckades jag bra med denna första dag?

Kram från Ingmarie

Semeeeeeesteeeer!

Två veckors ledigt är ingen evighet men det känns verkligen så himla härligt!

Vi har i princip inget inbokat och det är så vi vill ha det. Minimalt med klocktider och ”måsten”.

Innan jag gick på detta sistapåetttag-jobbpasset var jag hos tandläkaren för ett, hoppas jag, sistapåetttag-besök även där.
Han var i alla fall jättenöjd så då är jag det också!

Plus ett pass på gymet som jag absolut inte vill ska vara ett sistapåetttag-pass. Roliga saker ska man ju inte sluta med, eller hur?

Kram från Ingmarie

Segt & vilt

Snortidig löptur till jobbet så jag skyller på att jag halvsov och missade taggarna…

Jag vet att det där att kuta direkt på morgonen inte är min grej och jag vet att jag har ett val men ibland är skallen så himla envis. Av två onda ting, kuta tidigt eller inte kuta alls för efter jobbet pallar jag inte springa, så valde jag det minst onda. (Dvs kuta tidigt.)
Ofta släpper det efter ett tag men med rygga gör det nästa aldrig det. Det är liksom bara segt. Fast sen efteråt är det himmels-skönt!

När jag väl var hemma igen, lång dag, så rullade jag direkt ner till havet och det var minst sagt vilt! Fattar inte alls hur en del vågade sig längre ut.
Det går ju an att vara där en bit ut men man ska dels ta sig dit och ffa ska man ju in igen! När vågorna kommer är de både både stora och starka och man har absolut ingenting att säga till om. Bli inkastad i stenarna/räcket är inget jag vill så jag fortsätter med mesvarianten. Dvs jag höll mig stenhårt i stegen.
Jag har liksom fått min beskärda del av vågsugs-vurpor och axel ur led så det räcker.
Men roligt är det! Jag skrattade utan tvekan mest av alla!

Kram från Ingmarie

Musik-magi

Ännu en gång hade SMHI ”spått” fel väder så vinden var, snällt sagt, några snäpp värre än de hade lovat. När det gäller att simma i galet hav är jag en mes så jag och gav upp efter 10 minuters våg-kastande. Men jag provade i alla fall!

Det var turligt nog lite lugnare vindar på gymet. Undra om SMHI hade kunnat lyckas spå fel även där…


I kväll åkte vi en liten tur till Malmö och det här!

Från början var det ”bara” Alphaville men så fick vi veta att det blev två bonusar i form av Syd & Ekman och S.P.O.C.K.

Syd & Ekman körde goa klassiker, SPOCK härlig synth och Alphaville… Ja de är ju just Alphaville och helt enkelt magiska!

 

Kram från Ingmarie

Den där tanden…

Kanske, kanske du undrar hur det gått med det där tandbakslaget?
Well, not so good..

Den började göra ont igen för några dagar sedan.
I går var jag inom den där jour-tandläkaren eftersom ”min” ordinarie fortfarande har semester och han kollade max 1,5 sekund och sa att ”det ser bra ut”.

!!!!!

Han måste ha universums bästa syn! Eller snarare, han tror det.

I natt fick jag nämligen ta smärtstillande för att kunna sova så i dag tog jag ännu mer mod till mig för att boka en ny tandläkare. Det var skylten som gjorde att jag vågade…

2,5 timme var jag där!
Ja du läste rätt. Två och en halv timme.
Akut rotfyllning av alla kanalerna inkl en provisorisk fyllning som ska bli en permanent om några veckor.
Jag var en smula mör när jag kraftigt försenad cyklade till jobbet efter det där.
Fy bubblan alltså. Mina kollegor tyckte jag såg lite matt och plågad ut. No wonder liksom!
Men nu hoppas jag att detta ska bli bra. Han som gjorde det var i alla fall snäll och empatisk.

Tur att jag hann fylla på med lite endorfiner före…

Kram från Ingmarie