Gym

Fridag = lekdag

Det blev lite extra sent från jobbet i går så det blev därmed lite extra sent upp i morse. Men man hinner en hel del ändå!

Intervaller och gym t.ex. Körde 16 x 2 min. med 1 min gå/joggvila på lilla eljusslingan. För ovanlighetens skull var det en till som körde och jag gjorde som jag brukade när någon annan kör samtidigt som mig. Jag hejar några uppmuntrande ord. Fick inte ens en blick i gensvar! Alltså hur trött jag än är på en intervall så hejar någon på mig kan jag/man alltid pressa fram ett leende, ett tack eller i alla fall en liten höjning av handen.

Antingen var hen döv eller så bara väldigt ouppfostrad och tog sig själv på för stort allvar. Tyvärr tror jag det sistnämnda eftersom hen stod och pratade med någon innan hen körde i gång. Trist för även om personen nu trodde jag bara var en gammal lallare som inte visste något om löpning (haha) så kan man vara trevlig tillbaka. Eller hur?

Nåja. Benen var pigga men det känns som jag liksom har klistrigt damm i lungorna efter munblöjorna som jag beskrev för någon dag sedan.. Vilket jag antagligen även har…

En timme på gymet blev det också med fokus ben och spänst. Benen kommer vara möra i morgon…

Och alltid rörlighet

Himla tur att min skobeställning kom i dag då för då kan jag i alla fall hoppas nya pjux hjälper trötta ben i morgon! (Mina distansskor är så slitna att det snart är hål under dem…)

Min lilla målarstudio är förresten klar sedan några dagar så nu kan jag äntligen måla igen. Som jag längtat! Den känns väldigt fin och bra för både skapandet och kreativiteten.

Kram från Ingmarie

God Jul!

Sen många år tillbaka firar vi helt stressfritt och gör bara sånt vi vill och känner för. (Utom möjligtvis städningen. haha)

Jag valde tröskelintervaller på fina skjutfältet. Där är riktigt goa rakor kan jag berätta! Och djupsand vid havet. 4 x 10 minuter. 90 sek. vila. Med tometemössa såklart så det var svettigt om skallen men lite svalt om ansiktet.

Anders var också där men valde lite annat.

Jag fortsatte till gymet och himmel så mycket folk det var där! Aldrig sett så många. jag som trodde jag skulle vara i princip solo där. Haha! Det var dock före Kalle så det förklarar väl en del.

Mellan glögg-drickande, Kalle-tittande, sällskaps-spelande, filmtittande, champagneskålande och ätande så har jag förstås julbadat med. Ingen jul utan bad för mig!
Anders var med så jag vågade ta stegen längst ut på bryggan. Dels för att jag inte visste om stegen var ok (det var den) och dels för att det blir tokdjupt direkt där. Kunde ju blivit lite jobbigt om stegen pajade och jag var tvungen att försöka simma i land… Nu vet jag hur det funkar, hur det ser ut och vilken strategi jag ska ha om något går tok. (Fast jag är såklart alltid försiktig.)

God Jul önskar jag dig! Hoppas den hittills varit precis som du velat och önskat!

Kram från Ingmarie

 

 

Två nya

Så här dan före självaste doppardagen är jag magiskt nog ledig. Faktum är att jag är ledig ända till annandagen! Minns inte när det hände sist. Eller jo, det är sex år sedan. Så det är väl kanske dax… När jag ändå är inne på jobbspåret måste jag få vräka ur mig lite irritation. Under nästan fem år ställde jag upp, slet, var lojal och flitig som en myra på SÖS. För det fick jag inte vare sig ett tack eller en blomma.
I somras jobbade jag mindre än två månader för Bonliva, ett bemanningsföretag, och fick både ett jättefint tackkort och presenter. I dag kom dessutom detta!

Jag hoppas innerligt att det landsting jag nu valt inte bara ser mig som några bokstäver på ett papper. Jag vet i alla fall vilket bemanningsföretag jag kommer välja när det är dax igen för ja, det kommer det bli. Och ja, jag är allt lite bitter. Men det är inget att göra åt och jag tänker karma…

Här är det i alla fall toppenbra på alla sätt och vis. Varenda flyttlåda är nu uppackad och vi ska ”bara” få lite ordning på allt också. Jag minns när vi satt på Sockenvägen och sa ”tänk när vi har packat upp allt i nya lyan och bara ska pyssla, finjustera och göra det mysigt”. Nu är vi där! Livet alltså. Så himla häftigt och coolt!

Jag testade en virtuell ”The Trip” i dag. Det var gott om plats om jag säger så. Bara jag och en till som svettades i kapp och jag blev precis lagom trött. Det kändes dock lite fjuttigt med den ”lilla” skärmen ( i jämförelse med Sats) men eftersom jag kunde sitta precis framför så funkade det hyfsat. Fast det hjälpte nog att jag är både lättroad och lättlurad. Haha!

Både jag och Anders har nu blivit medlemmar i OK Pan och förutom orientering och löpning så har de även simträning så i dag testade jag även det. Som förening simmar man i den ”stora” bassängen och har även ett annat omklädningsrum. Fördelen var att ha kompisar, olika pass att välja mellan och en fast tid. Nackdelen var att den bassängen är mycket kallare. Den andra är å andra sidan ovanligt varm så detta var mer en ”normal” simbassäng. Förenings-omklädningen har inte heller någon bastu (!) så det blev en ruskigt (och onödigt) lång dusch för att jag skulle tina upp. Men det var det värt och jag kommer absolut att fortsätta!

Nu hoppas jag att du liksom jag känner lite julefrid. Vi har i och för sig inte känt någon julstress på många, många år helt enkelt för att vi valt bort det.

Kram från Ingmarie

 

 

Hur man dödar ett par (veteran)ben

Många timmars sömn, ledig dag, vindstilla, plusgrader och nya skor. Då blir det inte lätt att vara ben på mig.

4 x (5-3-1) minut med 1 minuts vila. Från tröskelfart till snudd på max. Jag blev jättetrött!

Efter att ha skrivit klart det jag skulle (en artikel alltså) drog jag till gymet. Ett av de Instakonto jag följer hade en riktigt skojiga kombo-övning jag ville testa och sen gav det ena andra och jag hittade på en massa egna. T.ex benböj + hopp och utfall + enbenshopp upp på bänk. Min fantasi är det åtminstone inget fel på!

Bara hoppas benen inte helt har tröttnat och totalstrejkar för mig i morgon…

Fast jag tror de är glada igen för jag belönade dem med ett bedårande vackert skymningsbad. Jag tror förresten att just de, skymningsbaden alltså, är de allra bästa. I alla fall när det är som i dag. Lugnt, stilla och knäpptyst.

Kram från Ingmarie

Olika är bra

Det är en himla tur att det finns de som gillar att gå upp i ottan och vara redo för jobbet kl 6.45 för jag är inte en av dem. Jag är mer död än levande och känner mig jetlegad precis hela dagen. Hjärnan är mos, kroppen trög och jag mår verkligen illa. Denna tiden på året är det ju dessutom mörkt både när man åker till och från jobbet.


Kommer undvika dessa morgonturer, och detta var ett undantag, men nu blev det så här just i dag. Tack och lov är kvälls- och nattpassen inte lika poppis så det finns massor till mig för de är mer min kopp te. Och nej, jag kommer inte ”vänja” mig om jag skulle fortsatt med ständig dagtid. Är tillräckligt gammal nu för att veta hur min kropp fungerar.

Hur mosig jag än var när jag väl kom hem så kunde jag ju inte gå och lägga mig. Av (jetleg)erfarenhet så vet jag att rörelse och träning är bästa sättet för att komma på banan igen så jag drog till gymet. Inte mitt bästa pass men inte heller mitt sämsta och jag mådde definitivt inte sämre efteråt. Jag är ju fortfarande vaken fastän klockan snart är 19.30 haha

Vilka arbetstider föredrar du?

Kram från Ingmarie

Frysansikte

Att jag är en sommarmänniska vet du nog vid det här laget. I min värld kan det liksom aldrig bli för mycket av varken värme eller sol. Jag har egentligen inga problem med kyla heller när det kommer till att träna i den, till en viss gräns förstås, men jag har inga problem med att ex köra intervaller så länge det är över – 10. Som i dag. Vi hade 7-8 minus men jag var intervallsugen så då blev det så. Visst hade jag kunnat köra inne på band men det var jag inte sugen på för solen sken som värsta strålkastaren och sånt vill åtminstone jag passa på att njuta av!

6 x 5 minuter med 1 min ståvila + upp och nedjogg. Ingen risk för överhettning i alla fall och frysansiktet var ett faktum. Tog ett tag innan det tinade upp och jag blev pratbar igen efteråt.. M a o ett bra och effektivt sätt att få mig att vara tyst ett tag. Haha.

Lika kallt var det på kvällen. Solen må ha varit stark men den försvinner rasande fort så när det där vinterbads-viruset bitit sig fast och det är mörkt får man helt enkelt ta pannlampan till hjälp. Funkar toppen! Minusgrader i luften betyder också att det är varmare i vattnet men också en isig stege. Ner går ju an om man halkar men  hur mycket jag än gillar vattnet så vill jag ju helst komma upp ur det när is-badviruset är nöjt. Anders avstod märkligt nog hela äventyret…

Enda svettiga denna dag var gymbesöket. Försökte få Anders att köra samma som mig men det gick så där bra. Det är inte helt enkelt att få (vissa) gamla hundar att ta ny väg har jag märkt. Själv är jag ju lite tvärtom när det gäller gym. Provar gärna nya grejer och hoppas få uppleva träningsvärk på ställen jag inte visste fanns.

Kram från Ingmarie

 

Barmarks-feeling

Det hade kommit några korn snö här i morse men tack och lov är de redan borta. Nej, jag är ingen snö-fan och jag tror det är ”tack vare” alla år i 08a land där det i princip alltid handlade om modd, slir, grus, is och en salig s-ö-r-j-a. Livsfarligt, oanvändbart och fult.

Jodå, jag vet att många tycker det är fint och att det ”lyser upp” och visst kan det vara så. När vi bodde i Falun var det helt annorlunda. Fint packad snö som gick både att cykla och springa på plus att det fanns massor av bra skidspår. Det var toppen då men nu jublar jag i stället varje gång jag får springa på barmarks-stigar. Mjukt, roligt och säkert.
Särskilt när man vill köra lite intervaller.

4 x 1,5 km blev det. Start var 9:e minut så ju snabbare jag sprang ju mer fick jag vila. Första mesade jag tydligen på för sen gick det snabbare och snabbare och den sista var hela 20 sekunder snabbare än den första. Fast egentligen tror jag mest det berodde på att jag var/är trögstartad. Har alltid varit och det har knappast blivit bättre med åldern…

Trött blev jag hur som helst. Och nöjd!

Gympasset var tänkt bli lite soft men jag fick feeeeeling och öste på som om det inte fanns något slut. Eller någon morgondag. Men den kommer onekligen bli intressant…

Kram från Ingmarie

En annan miljö

Att flytta från 08-land till lilla Åhus är såklart en gigantisk omställning. Från trängsel, stress, ljud, ständigt ljus och högt tempo till dess absoluta motsats. Gott om plats, lugnt, tyst, mörkt och långsamt. Vi visste ju detta och har därför helt frivilligt valt det. Ännu känns det mest bara väldigt, väldigt skönt. När/om lappsjukan kommer så är det bara att åka in till Kristianstad eller Malmö. Det går snabbt för (nästan) allt är ju nära i Skåne. Haha.
Sen tar det max fem timmar till Stockholm med tåg, ibland inte ens fyra, och till Köpenhamn drygt två-tre så möjligheterna är snudd på oändliga.

När jag springer i skogen här jämte är det egentligen ingen stor skillnad mot Nackareservatet för där var också tyst och gott om plats. Framförallt var där väldigt många fler backar! Här på den sidan ån vi bor är det små gupp emellanåt. Men det finns backar! Bäst är att det (ännu så länge) inte är någon snö och att det är modd- och isfritt.

På gymet är det som på de flesta gym. Vissa tider jättelugnt och vissa tider knökfullt. Jag gillar båda! I dag var jag där så jag blev klar precis innan ruschen.

Den stora skillnaden är nog mer ”allt annat”.
Det är ingen trängsel i butikerna, gatan genom stan (den är förvisso pytteliten) kan vara helt folktom, man kör bil lugnt, köerna är minimala, det är mörkare för gatlampor och neonljus är färre, det är tystare (antagligen för att det mesta är stängt efter kl 18) och de butiker/restauranger som finns är verkligen lokala. Med undantag av ICA, Coop, Willys, några bensinmackar och apoteket så är de flesta egna små företag utan en stor kedja bakom sig.

Vad jag tycker om detta om några månader vet jag inte men just nu tycker jag det är jätteskönt! Jag vet också att hela Åhus kommer vara proppat med turister från maj till september så det gäller kanske att passa på att njuta och försöka bli ”uttråkad” av det lugna.

Kram från Ingmarie

Tomtar på banan, lättlurad på gymet och Ståhl-legenden igen

Fick lite fereling i dag (igen) och körde ett av mina favorit-fartlekspass. 4 x 10,5 minut som är så här: 90-90-60-30-60-60-120-120 sekunder. (Börja med snabb fart sen långsam, snabb, långsam o.s.v) Ingen paus emellan utan jag tutade på i 42 minuter. med uppvärmning och nedjogg blev det ett ganska tufft pass. Körde på elljusspåret och för att skoja till det lite, och inte bli yr i skallen, så bytte jag varv efter halva tiden. (Som sagt var, snacka om att vara lättroad…)

Det gick oväntat bra och kanske var det för alla tomtar som satt i träden och hejade på mig? Det är åtminstone vad jag tror de gjorde. Haha!

Tanken var sen att ”bara” gyma också. Vilket jag i och för sig gjorde och jag hann ungefär halva passet…

18.30 skulle det bli ett Indoor Runningpass och mirakulöst var där en plats över så vad händer? Jag tar den förstås, trots att benen redan var mosiga av bl.a marklyft.

Det var verkligen inte de raskaste benen jag haft men det var ruskigt skoj och lika ruskigt svettigt!

Efteråt blev det lite för sent att fortsätta med vikterna så jag får göra resten av gympasset i morgon helt enkelt. Då ska jag försöka) att inte lockas med på några villovägar.

Mitt i allt har jag varit hemma hos herr och fru Ståhl för att avsluta det vi påbörjade i torsdags. Nu är det klart att du kommer kunna läsa en del av allt det vi pratade om i Runner´s World i början på nästa år!

Kram från Ingmarie

Första intervallerna och möte med en riktig (löpar)legend

Strålande sol, vindstilla, några minusgrader, studs i benen och ruskigt full av energi. Vad passar då bättre än ett intervallpass? När jag tar ”omvägen” till elljusspåret så får jag en perfekt uppvärmingssträcka och efter lite dynamisk stretch och några stegringslopp drog jag i väg. 3 x 10 minuter med 90 sekunders vila. Kändes grymt bra och det blev ju inte sämre av varken solen eller att få komma hem till vårt nya fina (dock fortsatt stökiga) hem.

Passade även på att köra styrka när jag ändå var på gymet för en intervju. (Ja, det blir högst troligt mitt nya instruktörsställe! Hurra!)

Vet du att det numera bor två stycken Stockholm marathon-vinnare i lilla Åhus? Det är ganska galet när man tänker efter. Jag är alltså den ena men den riktigt stora är såklart Kjell-Erik Ståhl.. Löparlegenden och den stora stjärnan nummer ett alla kategorier och troligtvis den bästa löpare vårt land någonsin haft.

Mycket snack om löpning och Åhus förstås men också om livets skörhet och hur snabbt allt kan förändras. Förhoppningsvis kommer det bli ännu en artikel om denne fantastiske man.

Kram från Ingmarie