Tre trängselfria

Simning är i ärlighetens namn inte en särskilt “social” sport. Åtminstone inte under tiden man håller på. Men när vi samlas för att simma tillsammans så ser vi till att ta igen det där med råge både före och efter. Det är rena hönsgårdstjattret och de som går förbi undrar nog vad vi är för gummiklädda filurer.
Men kul har vi! Och Torvsjön har nog aldrig bjudit på så magiskt fint och ljummet vatten som nu.

IMG_5805torv1
IMG_5806torv2
Grejen med de här passen är inte så mycket att vi ska göra exakt likadan träning utan mer att vi är många på samma plats så vi har koll på varandra. Sjön är stor så det är ingen som helst risk för trängsel även om vi försöker. Man kan enkelt sätta ihop sin egen bana beroende på hur långt/länge man vill simma. Hur bra som helst! De snabba kommer såklart längre men vill man så finns det nästan alltid någon man kan simma tillsammans med.
Alla har en Safety bouy av något slag och i dag hade Micke dessutom SUP:en med så det blev ännu säkrare.

IMG_5804torv3
IMG_5808torv5

Janne simmade så långt att han missade vår fina gruppbild. :-O

Janne simmade så långt att han missade vår fina gruppbild. :-O


IMG_5812torv6
Skogen var nästan lika trängselfri den. Vilket inte gjorde mig någonting för även om jag älskar att kuta tillsammans med andra så älskar jag lika mycket att kuta själv. Passade på att köra ett pass på fina utegymet med. Också helt trängselfritt!
Vad hittar folk egentligen på en fin söndag? Är alla utom jag i parken och jagar Pokemon?

IMG_5797utegym
Enda gången jag egentligen känt det var mycket folk runtomkring mig denna dag var nog när jag yogade lite på gräset vid Nissan. Men då är det bara att blunda och tänka att man är i sin egen lilla värld eller så tittar man (upp och ner) mot den stora himlen. I jämförelse med den blir man ändå på sin höjd en liten, liten pytteliten prick i det stora (trängselfria) universumet. 🙂

IMG_5800hund
Kram från Ingmarie.

Transportlöpning med extra allt

Springa från A till B är ett grymt bra sätt att få både ett långpass och ett äventyr på samma gång. Nu för tiden finns ju dessutom Google Maps så man behöver ju inte ens riskera att springa vilse.

Många av mina klubbisar skulle köra Åhlatriaden triathlon i Gyltige så vad passade väl bättre än att kuta dit? Ombyte och matlåda fick skjuts och jag behövde bara göra det roliga.Gyltige är f.ö ett jättemysigt utflyktsmål. Ligger några mil öster om Halmstad om man tar närmsta vägen.
Min tur blev Halmstad, Sperlingsholm, över Kaneberget (Malin vet ganska väl hur sega backar där är), Hertered, Simlångsdalen, Mahult och sen Gyltige med lite extra omvägs-knorr. Totalt 190 goa minuter.?

Gjorde ett riktigt depåstopp för att fylla på vätskeflaskan.Tyckte det var ett ganska passande ställe. Jag och alla motorcrosshojarna på samma ställe.

Jag är lite oldfashion och bär vattenflaskan i handen. Just i dag hade jag dock piffat till det hela med lite av bästa sportdrycken. Ruskigt bra krut i den!


I Gyltige var det fullt ös och massor av tokladdade triathleter som gjorde sig redo inför start. Jag passade på att testa och inviga målportalen. 

 
Kolla triathlon är superskoj! I synnerhet när man har en massa härliga människor att heja på och babbla med. Och jag älskar verkligen att se på när alla simmar iväg. Det är så otroligt coolt!


Jag har ju lärt mig det där nu. Att min abstinens efter att själv få hoppa i inte är nådig när jag ser sånt här. Så jag var förberedd. Hade packat med simgrejerna och så fort alla tävlande var uppe var jag i. Vilket vatten! Någon sa det var mellan 22-24 grader! Det är ju nästan samma temperatur som bassängvattnet på Brottet! ?


Efter det där var det grymt fint att sitta i solen, käka, kolla race och t.o.m bli bjuden på gratis kaffe av de snälla funktionärerna. Världen må vara crazy men jag är övertygad om att det finns mer godhet än ondska i den och att det förstnämnda är vägen man ska välja.Både att göra och att se.


Men jag åt inte mer än att jag lite senare tillsammans med mamma, Ulf och lillebror Daniel ännu en gång kunde frossa i mig av Glada grisens smarriga vegomat. Är det extra allt så är det ju liksom.?


Kram från Ingmarie.

Svettis goes slöis

Det händer faktiskt att jag tycker det är riktigt skönt att kolla på när andra sportar och slippa själv. Som under kvällens Sommarcup. Klubben ordnar ju sprint-triathlon (400m sim + 20 km cykel + 5 km löp) varje onsdag under sommaren då vem som helst kan vara med. En del kör det som värsta racet medan andra tar det lite mer easy.

Just i dag var jag funktionär tillsammans med bl. a Sara. Det kan låta banalt att ta och skriva upp tider på in- och utväxlingarna men det var minsann både svettigt och pulshöjande mellan varven kan jag berätta! Och galet skoj!


Ännu svettigare (och den största anledningen till att jag tyckte det var skönt att inte behöva sporta mer) var det på Sannarps tartan i förmiddags. Samma Sara som ovan, hennes coach Lars Rosencrantz och coachens son Axel bjöd med mig till deras träning. Nu körde jag inte deras intervallpass för då vet i sjuttsingen om jag ens hade orkat skriva detta inlägg. ?Sara tränar för Ironman i Kalmar om en månad (3 km sim, 18 mil cykel och 42,2 km löp) och är inne på sin sista maxvecka och den är inte nådig. Alltså, jag trodde jag tränade hyfsat bra men i jämförelse så är jag en fjant-amatör! Om ens det. Det knasiga är att hur tuff den där träningen än verkar vara så kan jag någonstans djupt där inne känna att det vore kul att testa någon gång. Men jag antar att jag först måste lära mig att gilla cyklingen…? Vilket nog egentligen inte vore så svårt om jag hade en ordentlig hoj för när det gäller denna typen av utmaningar är jag inte så svårövertalad har jag märkt…?

Även om man inte kör exakt samma pass så hjälper det oerhört mycket att veta att någon mer sliter häcken av sig någonstans på samma tartan. Och jag slet nog bra för benen är fortfarande en smula skakiga. 

3x400m + 4x300m + 6×200 m + 12x100m + hopp&skutt + corestyrka + upp- och nedjogg. 

“Roligt” är väl kanske fel ord för vi skrattade inte precis, men vi njöt på vårt egna lilla smågalna vis medan lungorna pep, benen stumnade och svetten sved i ögonen och rann utmed kroppen.


För att inte bli helt stelbent i morgon har jag även yogat lite extra och kört ett lugnt poolrunpass tillsammans med Maria. Absolut svettfritt!

Kram från Ingmarie

50,5

Femtio och ett halvt år ung i dag. Planen är ( minst) lika många år till.? 

Jag firar ju mitt halvsekel hela året och fira kan man göra på många sätt och vis. T.ex med att hjälpa (läs lura) bästa Maria till ett nytt tjusigt distansrekord.?



 Den sista tredjedelen var jag väl kanske inte hennes favvo-vän/coach men nog ser hon bra nöjd ut de sista stegen? Och efteråt vet jag att hon gillade mig ganska mycket trots allt.?


När det gäller simning är det ombytta roller så jag lär få betala tillbaks.?

Så därför kan, och bör, man även fira genom att fortsätta öva, öva, öva på det man vill lära sig ordentligt. Testade ett nytt simställe med extra spännande historia tillsammans med klubbisarna Jens, Roger och Micke. För mig är det verkligen hur häftigt som helst att kunna, och våga, prova det ena simstället efter det andra så här.


Drygt två nya härliga kilometrar in på simkontot bara så där.
Om jag håller i som jag gör kommer jag vara oslagbar som hundraåring.?

Men inget party utan lite extra god mat på ett av Halmstads mysigaste hak tillsammans med världens bästa mamma. Det är så himla mysigt att kunna ses så här (nästan) hur ofta som helst.?


Just Norre Katts park där myshaket ligger är ett Pokemon-getto utan dess like har jag lärt mig. Jag och mamma var nog de enda som inte jagade. Och min Sprada-frände Morgan. Han föredrar nämligen (verkliga) pinnar.


Kram från Ingmarie.

Tylösand Aquathlon 2016

Förra året frös jag som en nakenhund. Detta året var det p-e-r-f-e-k-t “Ingmarie-väder” när det var dax för Tylösand Aquathlon.
Precis som i går fanns det flera klasser att välja mellan och jag valde samma som förra året. 400m sim + 21 km löpning.
Egentligen hade jag velat ha 1 km sim men se det fanns inte och 2 km kändes lite långt.
Tänkte också att det skulle bli skoj att se om jag blivit något bättre. 🙂

Åkte med några av mina coola klubb-kompisar ut till Tylösand på morgonkvisten. Hade bottnat med en gigantisk frukost och jag kände mig liksom glad och förväntansfull. Jag älskar ju det här vädret och min kropp liksom förändras och lever upp ännu lite till.
Havet var lika magiskt vackert som i går och jag ångrade lite att jag inte valt 2 km. trots allt för 400m. är över vansinnigt snabbt!

IMG_5521aqua1
Babblade med mina kompisar, värmde upp, la ut grejerna i växlingsområdet och känslan var fortsatt god. Många fasade över värmen men jag bara myste. Längtade verkligen efter att få springa ut i vattnet med alla andra och simma, simma, simma och sen springa, springa, springa!

Maria gör sig redo. De andra missade jag att fota.:-(

Maria gör sig redo. De andra missade jag att fota.:-(


IMG_5523aqua2
Och så småningom gick det där startskottet. Jag känner mig så otroligt mycket säkrare och “tuffare” när jag ska i vattnet i en mass-start nu. Det gör mig (nästan) inget längre att det är stökigt, att jag får en fot i sidan, att någon simmar på/över/under mig eller att någon nafsar mig i fötterna. Jag vevar på och tycker mest det är skoj. 🙂
En sak är säker. Flit lönar sig! Jag simmade nästan fem (!) minuter snabbare i år och min växlingstid som förra året var snudd på katastrof hade förbättrats med fyra minuter.
Löpningen gick också väldigt mycket snabbare och jag låg jämt som en klocka på de tre varven. Endast 6 sek. skillnad mellan kilometertiderna.
Jag kanske borde ta jobb som pacer. 😉
PB med 15 (!) min. och en ny pallplats. Att det bara var fyra med bryr jag mig inte om. Inte heller att hon som vann var minst halva min ålder. Jag är sjukt nöjd, glad och tacksam!

IMG_5531aqua5
IMG_5535aqua4
Kul dag, kul lopp och så himla härligt att slippa frysa utan kunna bada, borra fossingarna i sanden och njuta strandliv med världens bästa mamma resten av dagen.

IMG_5538sand
Kram från Ingmarie.

Heldag på Tylösand

Om det är något som de flesta vet om Halmstad så är det att där finns Tylösand. En superpopulär 7 km lång strand som drar folk årets alla dagar men såklart särskilt en dag som i dag när solen och värmen är här. Tylösand har även (förutom svindyra hus) camping, golfbana, strandbutiker och Hotell Tylösand med sin After beach. Prins Bertil stig passerar också här.
Här finns även en livräddarskola som året runt ställer upp med sina insatser.

Just i dag var det livräddardagen då de visade oss “vanliga” vilka enorma hjältar de är! Inte bara för all kunskap och allt mod de har. Allt detta sker helt ideellt. Det är stort tycker jag!

IMG_5518livr1
Syns kanske inte så bra på bilden men de visade bl.a hur ett stort pådrag med räddningsbåtar och helikopter går till när det sker en olycka.

IMG_5514livr2
För att stödja denna verksamhet kan man bl.a skänka 50 kr. genom att sms:a SLSBEVAKA till 72980. Väl investerade pengar om du frågar mig.

Tylösand är väldigt fint med sina enorma sanddynor och sina speciella vass- och nyponbuskar. För mig är det… Halmstad. 🙂

IMG_5517nypon
Men helt ärligt så är det lite väl hysteriskt mycket folk en dag som i dag.
Här är det sardinburkpacknings-varning x tusen!

IMG_5516strand
Tidigt i morse var det dock något helt annat. Havet låg så stilla så stilla att det nästan var lite kusligt och stranden var nästan helt tom.

IMG_5490tyloshav
Och det var väl tanken för annars hade det var i princip helt omöjligt att genomföra Tylösand beachrun. Man kunde välja mellan 2, 7, 14 och 21 km. Jag valde 7. Vilket räckte. Kuta i djup, knölig sand är inte helt svettfritt om jag säger så.

Många från min klubb var där och vi hade förstås vår fina banderoll med. 🙂

IMG_5495jagfore1Det här är verkligen inget superstort lopp (ännu) men insatserna och glädjen snålades det minsann inte på!
Faktum är att vi har roligt nästan jämt oavsett om man är elit eller nybörjare. Och på något vis lyckades jag knipa till mig en pallplats. 🙂

IMG_5501treefter
IMG_5492jagfore
IMG_5509prisp
Såklart blev det simning med. Och massor av skratt!

IMG_5511sim1
IMG_5512sim2
IMG_5513sim3
Efter över 8 timmar där åkte jag tillbaks till stan i en till bristningsgränsen full (kokhet) buss. Om det här var en bra uppladdning inför morgondagen då “det riktiga racet” är får tiden utvisa men en sak är till 100% stensäkert.
Jag kommer inte att frysa som förra året.

IMG_5519vader
Kram från Ingmarie.

Vi som aldrig ger upp

Om man vill vara neggig, cynisk och krass så kan man tänka att livet är mer eller mindre en kamp mot (ständiga) stora och små hinder som kommer i ens väg. Man kan t.o.m tänka att det är kört så fort det inte blir exakt som man tänkt sig eller planerat för.

Eller så kan man vara en obotlig optimist som mest blir förvånad varje gång miljonvinstlotten visar sig vara en nitlott. Igen!  Eller att solen inte skiner trots att väderprognosen sa regn.

Sån är jag. 

Vägrar tro att något är kört fastän det kanske både verkar och är så. Helt enkelt för att jag tycker livet skulle bli så sjukt trist om jag tänkte på det viset. Plus att jag tänker att om jag bara håller i tillräckligt länge så kommer det förr eller (väldigt mycket) senare att vända och bli som jag vill och önskar. Det kanske inte blir exakt som jag tänkt mig men åtminstone mer nära själva målet än att det är helt kört. För inget varar som bekant för evigt. Inte ens eländet.

Ta vädret t.ex. Nu har jag varit i Halmstad i snart 4 veckor utan en enda ynka liten stranddag. Molnen, blåsten och regnet verkar ha parkerat sig här och t.o.m jag har börjat tvivla på om det verkligen är bästkusten.
Men så hände det! Solen och värmen kom. Inte ett moln på himlen och jag har njutit av strandhäng, sand mellan tårna och mys tillsammans med mamma och Ulf hela dagen.

IMG_5449sol

IMG_5457tre1

 

IMG_5456tre2

Och just den här tillägnar jag cappuccino-fantasten numro one. Du vet, hon världens bästa Anna.

IMG_5450capp

Många som en gång tränat mycket och/eller på hög nivå slutar den dagen det liksom “går utför”. När tiderna inte längre förbättras och resultaten dalar. Nej, det är inte “roligt” att bli sämre men vad är alternativet? Lägga sig ner och ge upp? Eller dö tråkdöden?
Som den obotliga optimist jag är så inser jag förstås någonstans att det är så det är, att mina toppår har varit, men jag vägrar ge upp! Gör jag det så kommer tiderna och resultaten garanterat att bli ännu sämre och hur kul vore det på en skala? Mål kan man ändå ha oavsett. Mina är att det ska vara skoj och lustfyllt, att jag ska hålla mig hel och frisk och att jag ska utvecklas inom så många olika områden som möjligt.
Det är bl.a därför jag envisas med mina intervaller och styrkepass. Jag kan ju så varför inte liksom? Tröttheten är densamma oberoende av farten så länge känslan är på den övre halvan av “jobbighetsskalan”.

Däremot är jag noga med att vänta in kroppen tills den är redo för fortkörning. I dag var den tydligen det. 6 x 5 min + 12 x 15-15 + styrka på det där braiga utegymet.

IMG_5429int1
IMG_5430int3
Jag kommer heller aldrig att bli någon supersimmare men jag ska banne mig bli så bra jag bara någonsin kan. Att lära sig något nytt är ofta knepigt, särskilt när man inte är 40 längre, men det positiva är att man märker förbättring fort som attan i början. Nu är jag inte längre sist upp ur Nissans vatten efter simningen. Att det kan bero på att det har tillkommit fler nybörjare bryr jag mig inte om. 😉

Stort gäng som skulle med på kvällens Sommar-cup. De flesta körde hela Triathlon sprintdistansen men en del simmade "bara" alt. simmade + cyklade och hpppade löpningen.

Stort gäng som skulle med på kvällens Sommar-cup. De flesta körde hela Triathlon sprintdistansen men en del simmade “bara” alt. simmade + cyklade och hoppade över löpningen.

Genomgång innan start.

Mattias har genomgång innan start.


IMG_5463cup2
För mig är att lägga av helt inget alternativ så läge jag själv vill fortsätta, tycker det är skoj och lusten finns.
Och vem vet, en dag kanske det bara smäller till och jag är både supersnabb löpare igen och en riktigt racersimmare.:-)
Det är i alla fall en härlig tanke och dröm att hålla vid liv. Och framförallt är den väldigt mycket roligare, häftigare och positivare än dess motsats. Eller hur?

persist
Kram från Ingmarie.

.

Olika slags (icke-)tankar

Tror minsann dagens bassäng-simpass var det första detta år då jag inte frös ens på slutet.

Kryss i himlen x 10 000!
Bra gick det med. Teknik blandat med sim. Längd efter längd.

Simning kan verkligen få hjärnan att helt slappna av. Det finns ju liksom inga “hinder” som man ska ta sig över, trafik att ta hänsyn till eller vägval man måste göra. I bassängen behöver man dessutom inte ens navigera. Det är bara en svart linje man ska följa om och om igen. Och vända när kakelväggen är i vägen. 🙂

IMG_5413simbrottet

Löpning kan också ha inslag av en slags meditation då hjärnan vilar och man liksom bara är. Eller det är väl inte riktigt sant för hjärnan “vilar” väl egentligen aldrig. I så fall skulle det inte bli varken många andetag, hjärtslag eller steg tagna. Men den kan vila från det där eviga tjattrandet som pågår i skallen. Du vet det där som alltid pågår om allt och inget och det som finns mittemellan. Sånt som kanske mest handlar om “när, var, hur, vilka, varför och tänk om”. Ofta samma malande som i går, i förrgår och för en månad sedan och ofta samma onödiga oroande över saker som inte ens har hänt.

Det är en av anledningarna till att jag gillar att meditera “på riktigt”. Att jag lär mig hur tankarna kommer och går hela tiden, sluta tänka går nämligen i princip inte, men att de är just bara tankar som faktiskt går att styra.  “Träningsmeditationen”, d.v.s den som sker när jag tränar, är för mig inte samma sak som när jag mediterar i stillhet då jag även oftast har ett specifikt syfte. Men jag tror att jag har nytta av den ena varianten när jag gör den andra och vice versa.

Jag fick i alla fall ett hyfsat bra löppass. Kroppen har väl haft piggare dagar men själva rundan var det då inget fel på!

IMG_5410skahallvag

IMG_5404ang

IMG_5185

Om jag får önska, och det får jag ju, så önskar jag att molnen håller sig borta och solen stannar kvar nu när den äntligen visat lite av sin bästa sida!

Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

(Natur)godis

Har du märkt vilket enormt bär-skafferi naturen har blivit detta år? Det är så mycket hallon så jag tror aldrig jag sett så många innan! Tur för mig för det är mitt absoluta älsklingsbär!

IMG_5268hallon
Och extra goda och bra var de efter intervall- och styrkepasset uppe på berget.
Jag började själv och fortsatte sedan med bästa Maria. Hon vars fina lya jag lånar och betalar tillbaks med att ge henne både svettiga kläder och träningsvärk. Det är väl en hyfsat schysst deal? 🙂
För min del blev det 8 x 60-45-30-15 sek. med lika lång vila som nästa intervall. Kul (egenpåhittat) pass som kan bli precis hur jobbigt man vill. 🙂 Styrkan körde jag på utegymet igen. Galgberget är verkligen en oas! Som en enda stor naturens lekplats! Inklusive bärgodis.

IMG_5266intervall
IMG_5267styrka
IMG_5270hllonjag
Min kväll blev mer eller mindre förmiddagens kontrast.
När man kör intervaller handlar det ju trots allt mest om hög puls, svett, mjölksyra, stumma ben och små korta meningar.
Ett lugnt swimrunpass med ett makalöst härligt gäng är däremot väldigt lite av det där. Vi var sju stycken som samlades vid vackra Torvsjön. Jodå jag vet att jag upprepar mig som en gammal repad LP-skiva men den ÄR vansinnigt vacker. (Du som inte vet vad en LP är får googla. 🙂 ) Några var där för första gången och någon gjorde swimrundebut.

IMG_5274swimrfore
Enda gången vi inte babblade var väl under simningen annars surrades det på precis hela tiden! Det snackades utrustning, lopp och äventyr. Planer skapades och vänskapsband knöts. Bara så där en helt vanlig torsdagskväll mitt ute i skogen! Sjukt häftigt! Och det kändes så himla coolt och mäktigt att vara en hel grupp i olika åldrar med olika bakgrund som kom farandes på stigarna och i vattnet. Som om vi vore ett gäng urfolk som levde i ett med naturen. De vi mötte kunde nog inte ta miste på varken vår entusiasm eller lycka. Vi höll gänget samlat inför och efter varje moment och de som hade bråttom fick helt enkelt vänta in de(n) som inte hade riktigt samma eld i rumpan under simningen (läs jag…) och samma sak på löpningen.
Så i dag har det blivit minst en ny swimrunfrälst och vi har även lagt grunden till en ny swimrunbana. En bana som alla kan köra och som kommer bli historisk. Stay tuned!

IMG_5278sw1
IMG_5283sw2
Kram från Ingmarie.