Resa

Ännu en lyxhelg! (Och varning för en massa bilder.)

Det är här jag så hastigt och märkligt fick snoront. Alltså rödlampa-ont!

Vi hade planer på att passa på att äventyrslöpa denna helgen i samband med fortsatt firande av mina 60 levda år men med tanke på att jag haltade mig fram hela fredagen och även lördag fm så hade jag redan lagt det på hyllan.

Men kroppen alltså. Den är verkligen ett mirakel!
Och helgen! Olalallla! Den blev så bra att det är snudd på ofattbart! T o m vädret var perfekt!

Innan vi for iväg så drog jag till gymet för att rasta av mig. Om du vill bli garanterat trött så kör intervaller på Air-biken. Den är fruktansvärt jobbig!
36 x 30-30 sekunder + uppvärmning och någon slags nedvarvning blev det. Sen var jag helt rökt!

Helt klart så jag maskade jag inte och jag var precis så trött som jag kände mig.

När bilen var packade for vi direkt till fina Kronoskogen i Ängelholm. Vi parkerade på ett annat ställe mot vanligt och passade på att besöka detta festliga och fascinerande ställe. Har du inte läst den minst sagt fascinerande storyn så hittar du den här.

Inte långt därifrån ligger även Ängelholms havsbad och eftersom jag varit där innan och vet att det är ett fantastiskt badställe så var vi ju liksom ”tvungna” att åka dit så jag fick stilla min längtan.

Nästa stopp var själva målet. Ännu en födelsedagspresent och himmel alltså! Har du aldrig varit på Margretetorp Gästgivargård så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit för vilket ställe!
Precis allt var perfekt! (Fastän där inte är något gym.)
SPA , en underbart god middag, chill i vårt makalöst fina rum och en lika makalöst god frukost. Allt inramat av superb service och vacker miljö.
Hit vill jag igen!

Födelsedagsrum!

När vi svullat i oss den där makalöst goda frukosten och checkat ut så for vi till Hålehall vid Förslöv.

Även där har vi varit innan men då var det högsommarvärme, min fot var gladare och jag hade ett helt annat sällskap.

Vi traskade iväg tillsammans med sikte på att gå 5 km rundan.

Kanske var det vårsolen, kanske var det luften, kanske var det den där gigantiska frukosten, kanske var det någon bokstavskombination jag inte fått diagnos för (ännu) men plötsligt ville jag prova springa lite trots att jag gnällt bara några timmar innan över att foten ömmade.

Först kändes det jättekonstigt och jag kom bara några steg innan jag ville gå igen. Men så fortsatte jag sådär. Gå-jogg-gå-jogg.
Klumpigt till en början men sen vågade jag springa mer som vanligt och det funkade helt ok så länge det var platt eller nedför!
Det där gjorde att jag ville mer så efter några kilometer tog jag vänster medan Anders fortsatte höger.

Förutom några gånger när jag hade solen rakt i ansiktet och var osäker på om jag sett någon markering så var det busenkelt att hitta. Här snackar vi välmarkerat de lux! Sånt älskar jag!

Så här roliga grejer kan man hitta i denna skogen! Hur underbart som helst!

11 km senare var jag tillbaka och även om jag inte kunde kuta hela tiden så var det miljarders miljarder gånger bättre än jag ens hade vågat hoppas på. Tack foten!

På hemvägen stannade vi vid en jättefin lien gårdsbutik och köpte lite godsaker. Betydligt trevligare än stora matbutiken som vi också stannade vid..

Hann precis hem och packa upp innan nästa rolighet.

Svettigt och skoj som alltid!

En så fin helg som jag avslutade på allra bästa sätt med ännu ett magiskt dopp. Fortfarande under 5 grader. Dvs fortfarande isbad.

Är, som du nog förstår, obeskrivbart tacksam för dessa dagar.
Tack min älskade Anders!

Kram från Ingmarie

En magisk helg

De här att fylla 60 och fira varje månad är en himla bra grej!
Särskilt när man har vänner som Anna och Fredrik som bjuder en på en makalös weekend i deras superfina sportstuga.

Vi, jag och Anna, började med en löptur som Fredrik planerat så den skulle bli exakt mitt födelseår. Det slutade dock med att jag numera inte ens är född. Jag ska förklara hur alldeles strax.

Rundan var så där fin och full av alla slags underlag och miljöer att hjärtat liksom hoppar dubbla kullerbyttor av lycka. I ärlighetens namn gjorde även backarna att hjärtat slog dubbelt emellanåt.
Precis allt var perfekt! T o m mina fötter var ovanligt glada!
Har du inte varit i Hovdala naturreservat så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit!

Vi hittade Anders där ute i skogen vid en ruin när han letade kontroller

Med lite fantasi kan man hitta på en massa siffer-kombinationer från sitt födelseår/ålder för att fira sin nya ålderssiffra. 60 km hade såklart varit allra häftigast men det sa mina fötter blankt nej till innan jag ens hann fråga dem. I alla fall just nu.
Jag lyckades minsann se exakt när klockan slog om till 19,66 km, dvs mitt födelseår men med ett kommatecken. Det tycker jag var super-coolt! Tack Fredrik för en så välmätt runda.

Nu var det dock som så att vi ”råkade” ta lite för långa kurvor ibland så innan vi var hemma igen stod klockan på 20,89 km och om fantasin säger att kilometerantalet är ens födelseår så är jag med andra ord inte född ännu. Faktum är att jag är inte ens påtänk!

Jag var helt inställd på att få bada och när jag är det så spelar det ingen roll att det är is i vägen eller att det är så grunt att inte ens vaderna blir blöta om man står upp.
Till slut fick jag till ett härligt badkar!
Helt ärligt föredrar jag ändå att få hoppa i där när bryggan ligger i, jag slipper skära benen på vassa iskanter och det är lite djupare vatten.

Firandet fortsatte till sent in på natten med massor av god mat som värdparet fixat, bubbel, blommor, presenter och oräkneliga skratt. Och såklart gos med sötnosarna Ove & Bertil. Jag funderade starkt på att  smussla med mig dem hem men de håriga svansarna skulle nog ha avslöjat mig…

Vi sov i deras mysiga och jättefina gäststuga och nu på morgonen blev vi serverade frukost och en härlig promenad i vårsolen.
Vilken lyx och vilken perfekt start på en dag. Så skulle det ju egentligen vara varje dag för inget kan väl möjligtvis gå fel med en sån början?

Sen fortsatte vi kalasandet!

Som ”tack” för allt Anna och Fredrik gett mig (och Anders) bjöd jag på en svettfest med många extra knorrar. Det är en av alla fördelar med fina med vänner som gillar samma saker som man själv. Haha!

Antagligen bara jag som fattar vad det kråkorna betyder… Sen blev det inte alls som det står för min fantasi for iväg igen. Undra just om det finns en diagnos för sånt?

Vi gillar även att fika och äta. Särskilt när man har tränat.
Nu hoppas jag att jag blir extra ihågkommen i morgon i form av träningsvärk hos alla!


Nu är vi hemma i vardagen igen en massa fina, roliga, härliga och mysiga minnen. Dvs det som skapar livet.
Tack, tack, tack Anna och Fredrik! Jag är så himla glad att ni är en del av mitt liv! Tänk om vi inte börjat blogga då för längesedan! Då kanske detta aldrig hade hänt.
Vilken fruktansvärt hemsk tanke.

Det blev ett bad till denna helgen. Här hemma i havet. Ett sånt där obeskrivbart vackert som för att verkligen ringa in denna magiska och minnesvärda helg.

Fylla och vara 60 år är bra fint alltså!

Kram från Ingmarie

Sista dagen denna gången

Jag är hemma igen och är en smula trött men det är inte helt konstigt efter denna dagen när jag tänker efter.

Två timmars löpning på mestadels snö- och isfri mark men på tok för mycket asfalt för mina ben. Foten gör ont oavsett men ibland får den för sig att vara glad och då lever mitt hopp upp igen.
Förstås…
Hoppet om våren är dock ännu starkare för nu är det nära!

För längesedan, på den tiden jag var snabb på riktigt, var detta en del av en runda där jag körde klassiska tusingar. Kan inte minnas att raksträckorna var SÅ långa!

Är man rädd om skorna och strumporna är det ingen bra tid att vara ute nu. haha!

Två bad blev det som belöning.  Kunde inte låta bli! Isen från i lördagfs är helt borta! Bara lite hård snö som jag fick kliva/kravla över.

Nästa grej var frissan. Jag är jättenöjd! Som vanligt för jag har utan tvekan den bästa frissan ever! Hoppas hon aldrig går i pension.

Sist men inte minst var februaris 60-årsfirande. Om du har möjlighet så gå på Night of famous musicals. Du kommer inte att ångra dig!

Sen har jag städat Halmstad-lyan och åkt tåg + buss hem också.
I helgen vankas nämligen jobb igen.
Tror i alla fall jag kommer somna ovaggad.

Kram från Ingmarie

Mer men mindre

I princip alla cykelbanor och större gångvägar som hållits rena är helt fria från snö här nu. Underbart! Hoppas allt försvinner fortare än fort nu!

På Prinsens var det desto slabbigare, blötare och ffa halare. Det var rena skridskobanan emellanåt så det blev väldigt mycket obanat för att jag skulle komma hem med armar och ben i behåll. Fördelen var att det var absolut ingen trängsel där…

Jag vet inte men jag tror att hela kusten har fått den här tjocka slush-isen inpå land. Det är otroligt fascinerande att stå och titta på den när den guppar långsamt ut och in i mjuka vågor.

Jag valde samma badplats som i går och jag tror minsann det var ännu grötigare i dag för jag fick liksom trycka ner mig i is-sörjan. För dig som aldrig testat så kan jag berätta att det är en ruskigt bra (gratis) peeling!

Har också passat på att hänga med stora delar av min familj och i morgon ska jag njuta av februaris 60-årsfirande!

Kram från Ingmarie

Jag är här

Jag har varken gått i ide eller slutat skriva utan tog bara några dagars (blogg/sociala medier)paus mest för att jag hade lust till det. En av alla fördelar med att vara ”egen” och göra precis som man vill!

Det enda som har hänt de senaste dagarna är att jag jobbat lite, gymat lite, sprungit lite och just i dag både svettats mycket och haft upp pulsen genom taket.

Fördelen med de här passen är att foten tycker de är helt ok. Antagligen för att den liksom hinner ”vila” mellan varven. Sprang en halvtimme progressivt på hamsterbandet innan men t o m det börjar den tjura över nu. Eller egentligen är det inte själva foten utan den där ”inåtvända” stenhårda blodblåsan under tå nummer tre som gör vansinnigt ont. Typ som att springa på en vass sten varje gång foten nuddar marken.
Nåja, allt annat går som sagt var bra och jag blev trött som attan!

Just nu är jag i Halmstad igen för några dagar. Invigde det hela med ett riktigt isbad. Kom nästan inte ner i slushen! Sjukt häftigt! Doppa huvudet var dock bara att glömma.
Den var liksom för tjockt för det. Slushen alltså. Inte huvudet. haha!

Kram från Ingmarie

Isgata

Om det är slirigt och svårt att springa i Helsingborg så är det ändå inget mot hur det är i Halmstad. Jag vågar påstå att jag vet det eftersom jag testat båda inom 24 timmar.

Tog den vanliga vägen till Galgberget men det var ingen väg längre. Det var en knölig skridskobana! Kommunen hade minsann inte ens bemödat sig att slänga ut några gruskorn.

Galgberget var inte bättre.  Jag försökte en bit på 5an innan jag gav upp och tog asfaltsvägen.

Många av cykelbanorna var helt ok och vid Nissan var det superfint med allt det frusna vattnet.

Resten av dagen spenderades på Galleriet innan jag åkte hem igen.

Så var den lediga helgen slut. I morgon är det jobb igen!

Vad har du hittat på?

Kram från Ingmarie

Dim-dag

Som du kanske minns så älskar jag dimma.
Verkligen tokälskar!
Allt blir liksom mjukt, vackert och mysigt när den omsluter världen. Det är faktiskt mitt favvoväder näst efter en varm sommardag.
Så det var den stora behållningen av dagens löppass.

Att det sen även var slabbigt, slirigt, blött och 95% ben-och fotdödande asfalt försöker jag filtrera bort.
15 km var vad jag mäktade med och det fick vara bra nog just i dag.

En påminnelse om att det kommer bli både sommar och Helsingborg marathon på barmark igen!

Badet behöver jag ingen dimma för att uppskatta men en dag som denna då det dessutom var is och jag hade bästa sällskapet av Nina slår de mesta.
Detta är inte hemma utan i Halmstad. Snudd på ofattbart vackert och vi fick flera härliga timmar tillsammans. Dock inte i vattnet…

Kram från Ingmarie

Tillbaka

Nu är vi hemma igen och har hunnit både packa upp, vattna blommorna och göra en drive på stormarknaden inför lördagen.

Allt flöt på hur bra som helst och vi kom precis lagom till en av färjorna som skulle gå över sundet. De går förvisso var 20e minut så det är aldrig någon jättelång väntan oavsett. Hur bra som helst!

Vi lämnade Danmarks-huset i förmiddags och åkte till Bidstrup skoven.

Det skulle finnas flera olika markerade slingor att springa/gå men som så ofta stämmer verkligheten inte alltid överens med instruktionerna. De fanns där säkert men jag hittade bara en, plus MTB spåret, för precis inget blir enklare av snö. Särskilt inte när den täckt spårmarkeringar och stigar/vägar.

Jag var oerhört tacksam över att jag hittat Organic maps appen så jag inte blev helt lost.
Har du inte den så ladda ner den bums! Helt gratis och absolut enastående bra!

Jag fick i alla fall ihop 70 effektiva minuter. Hur mycket tid jag la på att kolla på kartan vet i sjuttsingen men det var bra mycket. Tog mig fram på upptrampade stigar, oanvända stigar, uppkörda glashala vägar och minsann även en grusad väg. Tyvärr gick den åt ”fel” håll så jag fick tampas med sliret igen när jag skulle tillbaka.

Inte lätt att välja väg när det inte finns en markering så långt ögat når…

Sandat!

Det är ganska kuperat där och jag blev nästan lite svettig emellanåt trots kylan när jag slirade mig uppåt. Nedför mesade jag för jag hade råkat se att det fanns is på några ställen… Bättre långsam och försiktig än att ha en spräckt skalle tänker jag!

Jag hade kollat upp var jag skulle kunna ta ett sista Danmarks-dopp och jag tror det blev det bästa möjliga en sån här dag när blåsten är som flygande isbitar.
I Skovshoved hamn finns ett jättebra badställe som skyddade både mot vind och sugande vågor. Jag vet att en del tycker det är konstigt men jag blir jättelycklig av såna platser!

Bara några kilometer norrut ligger Tarbaek och där finns detta helt enastående café.

Dyrt som attan, precis som allt i Dk, men alltså! Detta var utan tvekan det godaste jag ätit på hela resan och i hela mitt liv och kaffet var obeskrivbart gott!
Absolut värt varenda krona och varenda omväg!

Kram från Ingmarie

Myggfritt

Om jag fattat det rätt har det varit ett rejält snö-oväder och trippel-varningar i södra Sverige (igen) om att hålla sig borta från vägarna och det är inte utan att jag känner mig lite extra tacksam över att vara ledig just nu. Samtidigt drar iskyla och snöstormar fram både här och där över hela världen och jag kan inte låta bli att undra hur det var med de där varningarna för klimatförändringarna som skulle göra jorden varmare redan för typ 20 år sedan…
För att ”lösa” klimatkrisen flögs de ”allvetande” till Davos med 709 (!!!) privata jetflygplan till Davos förra året för att diskutera problemet vilket är en höjning med 10% mot 2024 och 3 gånger mer än 2023.  Alltså jag vet inte men nog känns det som att något inte stämmer i allt detta?

Här är det i alla fall ingen som helst värme i isvindarna och det vita kom tillbaka i natt men jag såg minsann solen en kort, kort stund på min upptäckts-tur i förmiddags. Inte illa!

Tog mig västerut utmed vattnet och en sväng upp i en skog. Hittade även ett jättefint kallbadhus men där var ingen sån som mig som bara vill bada välkommen. Längst ut på bryggan var nämligen en jättestängd dörr så man inte kunde komma längre ut och nyttja stegen ut i vattnet. Trist.

Men jag är inte den som tjurar för en sån sak. I alla fall inte när jag visste att det fanns andra ställen. Det känns ofattbart att det fanns en tid när jag inte ens kunde tänka tanken på att vinterbada.
Numera är det helt tvärtom.
Beroende är liksom bara förnamnet.
Som det kan bli va?! Livet är bra häftigt om man bara tillåter det att få hända.

Och kolla vilket coolt ställe jag letade upp! Måste ju ha varit mig de tänkte på när de öppnade det. Haha!
Sjukt gott och så mycket att vi inte behöver äta mer i dag.

Kram från Ingmarie

60!

Jag vet inte hur det hände men jag blev 60 år i dag!

Och jag har firat precis så som jag velat trots några (läs många) temperaturgrader för kallt.

Å andra sidan hade jag missat alla de fantastiska kontrasterna om det varit så där lagom varmt.
Som iskylan i skogen, rumpvärmen i bilen, isbadet i Roskilde hamn, det varma caféet,  hjärtgungan i de snorkalla vindarna, svettfesten på gymet, den varma duschen och hemmamyset i stugvärmen. Dagen till ära hade jag också nya fina skor.

 

 

Jag har blivit så ofattbart mycket firad och det har runnit en hel del lyckotårar denna dag.
TACK!

Nu ska jag fortsätta fira detta första år på mitt nya decennium (minst) ett år framåt!

Kram från Ingmarie