Lördags-belöningar

För mig är träningen en belöning i sig. Att kunna och få röra på sig, bli svettig, känna hur kroppen fungerar, bli fysiskt trött och uppleva olika miljöer, känslor och äventyr är en ynnest och ett privilegium om du frågar mig.

Sen är alla pass inte lattjolajbans, och en del är liksom bara ett i mängden, men de är ändå en belöning.

Löppasset gick i skogen och kändes förvånansvärt lätt. Inte en isfläck och den där solen visade sig minsann i dag igen!

Hade tänkt köra ett ledarlett spinning-pass men orkade inte vänta (haha) så jag körde ett eget och det funkade lika bra det. Jag blev både trött och svettig.

Som en extra belöning traskade jag från Medis ner till Årstaviken för ett litet fullmåne-bad. Härligt friskt om jag säger så och det var som om vattnet frös på kroppen! En ny upplevelse!

Perfekt med en (egen) brygga!

Kram från Ingmarie

En isig fördel

Några plusgrader och det blev genast lite enklare att springa även om stora delar av skogen fortfarande är skridskobana. Jag höll mig i alla fall på benen och sånt får man minsann vara glad över i tider som dessa!

I ärlighetens namn finner jag inget positivt med vinter i största allmänhet och i is i synnerhet men det finns faktiskt en grej jag gillar med denna årstiden.

Detta!

Jag behövde aldrig använda hammaren för hålet var öppet. Himla bra! Och om du kollar noga så är grenarna jättefint dekorerade!

Som alltid har jag allt strategiskt placerat efter en strikt påklädnings-plan.

Kram från Ingmarie

 

 

Sista?

Om inget oförutsägbart händer så kommer mina nästa löp-sim-gym-yoga-meditations-pass ske på helt andra breddgrader. Men eftersom jag inte helt litar på de som bestämmer just nu så är jag beredd på att det kan bli något helt annat.

Oavsett så jobbade jag sista passet på flera veckor i går. Helt ärligt kändes det väldigt skönt. Vi har vansinnigt mycket att göra och det är väldigt både tufft och tungt. Och det beror ej på covid utan helt enkelt på att det är många som är svårt (konstigt) sjuka…

I går sprang jag själv men i dag fick jag sällskap av den andra Halmstad-bönan i den här stan. Det finns såklart andra från delen av landet här också men det är Åsa jag hänger med när vi äntligen får ihop det. Förlängde vår runda så jag fick ihop några timmar. Jättehärligt!

Lite oplanerat har jag även sålt tre tavlor bara så där på årets sista oktoberdag. Roligt såklart och jag känner en stor tacksamhet för har fortfarande svårt att fatta att folk vill köpa!

Firade med.. ja du vet säkert vad.

Bilden är suddig helt enkelt för jag var i så länge att jag började shivra och hacka tänder. 🙂

Kram från Ingmarie

 

Långdagar

Jag vet inte hur det är med dig men jag upplever jobbdagarna som mycket längre när det är mörkt både när jag börjar och slutar. Eller nu ljög jag för helt mörkt är det inte när jag slutar. Ännu…

Löpturen dit sker i mörker och det är nu jag upptäckt hur galet dåligt det är med gatlampor på vissa ställen. Jag är inte mörkrädd men även om jag äter väldigt mycket morötter så är det skitsvårt att se var man sätter fötterna när det är bäcksvart och belysningen är både klen och gles.

Den här blev lite rolig!

Precis innan tokbacken upp till sjukan har det i alla fall hunnit ljusna!

Min belöning efter dessa långdagar är kvällsbadet i “min” sjö. I går var det helt magiskt fint! Och fåglarna håller mig fortfarande sällskap.

I dag var också magiskt men på ett annat vis.

Hur belönar du dig bäst efter långa arbetsdagar?

Kram från Ingmarie

 

Måndags-konstaterande

Måndagens simpass med TS innebar en hel del roliga och utmanande övningar. Som att simma och blunda, göra kullerbyttor och andas så få andetag som möjligt med och utan leksaker på 25, 50 och 100 m. Riktigt kul och ffa nyttigt! Jag kan konstatera (än en gång) att jag simmar riktigt rakt, kan andas sällan men föredrar 3- eller 5-takt och att jag får rejäla kallsupar när jag ska göra volter.

På så vis är det enklare att kallsimma. Där handlar det mer om att bara fokusera på att andas lugnt. Och kolla på fåglarna.

Varmast i dag har helt klart gympasset varit. Den där höftlyft-maskinen kräver t.ex en hel del svett!

Kram från Ingmarie

Olika variationer

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågorna;
– hur långt springer du varje gång?
– är det inte tråkigt och enformigt?

– vad tänker du på när du springer?

Jag kan förstå att man undrar men det är ändå obegripliga frågor. För mig är löpning så otroligt varierande och inget pass är det andra likt. I går blev det distans och i dag intervaller. Olika fart, olika längd och olika platser. Ibland tänker jag på allt och inget, ibland löser jag problem och ibland tänker jag inte alls.

Egentligen är få saker särskilt enformiga i mitt liv. Det är ju ett val man gör tänker jag. I går jobbade jag och det är väl typ allt utom just enformigt. I dag har jag varit ledig och vi har bl.a varit på en liten utflykt norrut för att vidga våra vyer. Sverige är vackert och det finns många ställen jag kan tänka mig att bo på. Men också en del där jag skulle få snudd på panik om jag skulle bo.

F.ö kan jag berätta att det nu verkligen kan kallas kallsim.

Undrar förresten om Puzzel fattar hur söt och rolig hon är? (Förutom när hon väcker oss på nätterna vill säga…)

Kram från Ingmarie

 

Samma men olika

Min onsdag var nästan som en repris på tisdagen. Förutom att i går var det uppehåll på morgonen och regn på kvällen. I dag tvärtom. Löpturen till jobbet var lite längre i dag men den tog ändå ungefär samma tid. Förklaringen stavas medvind. Dvs inte en plötslig toppform.

Kvällsbadet var i samma sjö som i går men på ett annat ställe. Och regnfritt. fast det spelar ingen roll för det är lika härligt oavsett!

Passade även på att (dubbel)kolla temperaturen. Ganska snart är det “riktigt” kallsim!

Både i går och i dag har kvällsmyset varit med denna lilla böna.

Hon är bra på att sova. På dagen vill säga. Så hon kan leka hela havet stormar kl 02 på natten. Eller jaga inbillade möss och råttor kl 04 och tjata på mat 04.30. Men har man så här söta tassar är väl allt tillåtet antar jag…

Kram från Ingmarie

 

 

Dimma

Jag vet inte varför men jag älskar dimma! Allting blir liksom så mjukt och stilla. Som om hela naturen blir inlindad i en mjuk gosig filt. Min morgonlöpning till jobbet var verkligen sagolikt vacker!

Hade jag vetat detta innan hade jag gått upp ännu tidigare, trots att jag tyckte det var för tidigt redan som det var, för åh vad jag hade velat ner i vattnet!

När jag väl hade slutat så var dimman bytt mot ett lätt regn och det är i och för sig inte så dumt det heller. Jag blir ju liksom ändå blöt.

Kram från Ingmarie

En udda gen

Lite undrar även jag ibland vilken gen som felar i min kropp. 🙄

Jag frös så tänderna skallrade på dagens simpass inomhus.

Lik förbenat skulle jag i sjön på kvällen. Den var ju inte direkt varmare…

Kram från Ingmarie

Fri för ett tag!

I går gjorde jag mitt sista pass på IVA på ett par veckor. Jag ska vara tjänstledig och det känns minst sagt fantastiskt! Jag är såklart också tacksam att jag kan med tanke på hur det är men mina chefer är de bästa och efter att ha skjutit upp den här ledigheten tre gånger så är det äntligen dax. Kraftigt förkortad men ändock. Jag får vara ledig! Faktum är att jag tror det är i näst sista sekunden. Jag har inte skrivit så mycket om det här men jag mår inte superbra rent psykiskt. Jobbet tär. Jag har börjat drömma mardrömmar igen, har en ständig oroskänsla i magen innan jag ska till jobbet och jag saknar den vanliga arbetsglädjen. Vi får väldigt mycket stöd och hjälp men det räcker liksom inte riktigt. Hoppas detta avbrott gör att det vänder…

I morgon ska jag dra söderut till värmen så i dag blev det sista passet på ett tag här hemma. Körde ett riktigt bra intervallpass (12 x 2 min.) + utegym.

När jag väl stannade och njöt lite i vårsolen märkte jag hur trött jag blivit men den tröttheten är härlig! Helt annorlunda den jobbet ger…

En simtur i sjön blev det (förstås) också. Jag är ganska säker på att det blir två-siffrigt nästa gång jag är i.

I går blev jag förresten fångad på bild av min kompis Memo. En gång i tiden sprang vi i landslaget ihop. Numera är vi mest Bagis gladaste löpare! Och kanske de mest envisa, entusiatiska och uthålligaste med tanke på hur länge vi hållit på.

Kram från Ingmarie