Swimrunsöndag med guldkant

Livet snurrar på i en raslig fart för de flesta av oss. Det ska pusslas, trixas och fixas för att få ihop jobb, hemmaliv, vila och träning. Om man sen dessutom vill göra saker tillsammans med andra så krävs det verkligen att man tänker till. Träna tillsammans är ett perfekt sätt att få den delen tillgodosedd samtidigt som man är social. Jag har märkligt nog mest träningskompisar så på så vis är det väldans enkelt. “Problemet” är att alla oftast inte vill/kan göra samma sak samtidigt. En del vill inte ens göra allt. Jag är inget undantag där heller även om jag älskar att träna. Kanske för att jag ännu inte har någon längtan efter, eller ens fattat grejen med, t.ex klättring, hinderbana och kampsport. Men framförallt tror jag det är för att jag helt enkelt inte har tid med hur mycket som helst. För hur det än är så vill man ju känna någon slags utveckling med det man gör så kör man ständigt nya aktiviteter kommer det inte hända så mycket med just den delen. Dock kommer Cv:t för “har provat på” bli extremlångt. 😉

Jag har inte träffat Karin på 18 evigheter, kanske t.o.m fler, p.g.a just det där livspusslet. Våra liv är liksom helt osynkade. När hon kan så kan inte jag och vice versa. Men i dag fick vi äntligen till det. I alla fall en stund och en stund är bättre än noll stunder, eller hur? 🙂 Vi har en stor gemensam (tränings)nämnare, löpningen, men sen tar det tvärslut på just den biten. Det går dock att klura ihop ett halvgemensamt pass ändå. Jag och Lars ville köra swimrun medan Karin och Ingemar av någon anledning inte alls var sugna på det. Så istället för att alla körde var och en på sitt håll möttes vi upp och kutade 4-5 km. tillsammans innan vi delade på oss och fortsatte våra olika sportlekar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tror Karin och Ingemar fick en härlig tur på slingorna. Svårt att inte gilla dem även om de bitvis är en smula kuperat. Jag och Lars körde två varv på en redan markerad swimrunbana. Ja så bra är det vid Hellas! Två hyfsat långa simsträckor mellan mestadels ganska tuff trail. Lars är en grym simmare men trots att jag fortfarande är långt efter honom så märkte vi båda att jag inte var lika långt efter som när vi körde ihop innan sommaren. Om han nu inte slöade allt för mycket för att vara snäll mot mig vill säga…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är ju inte så rask på trail heller så det tog sin lilla tid. Karin och Ingemar hade fått vänta på oss vid mötespunkten men de såg glada ut ändå. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men jag är seg, och envis, så när de andra fortsatte hemåt fortsatte jag med mer swimrun. Totalt tre timmar blev det igen och det är jag både glad och tacksam över för helt enkelt var det inte. Gårdagen satt helt klart kvar i kroppen. Vore väl kanske rent konstigt annars. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Men sen är det ju så himla bra om du minns att jag går en mini-yogakurs. Två nya fantastiskt sköna timmar med bästa Jenny. Nu är jag som ny igen!
img_6641

Kram från Ingmarie.

Det stora i det stora

Alltså, vilka dagar vi har! Det är ju rena sommarfeelingen. Vem hade kunnat tro att september skulle bjuda på detta kalasväder? Mer än en gång de senaste dagarna har det också slagit mig vilken otrolig tur jag har som lever i detta land. Inga krig. Inga konflikter. Ingen diktatur. Jag får röra mig i princip helt fritt liksom att jag får tänka, tycka och skriva fritt så länge det inte skadar någon. Vårt lands natur är både varierande och vacker. Vi är förskonade från allt för hemsk miljöförstörelse och de allra, allra flesta är skyddade av ett socialt nätverk.

Det är stort. Och fint. Och långt ifrån en självklarhet.

Sånt tänker jag ofta på när det svider i ögonen av svett, lungorna piper efter syre och benen nästan viker sig av trötthet under intervallträning. För egentligen gör jag ju det av fri vilja och för att jag både kan och får. Då ska man banne mig inte gnälla. 🙂

Åsa och Annika som jag körde med i dag, två supergirls som jag träffat via swimrunträningen faktiskt, är ruskigt snabba. Jag kunde ju ha valt att inte ens frågat dem om de ville köra med mig för att på så vis slippa bli avhängd. Men jag tänker som så här, och det är ganska ego egentligen, att om jag kutar med vassare löpare så borde jag ju med bli vassare.

5 x (3+2+1) min. blev det. På en ickeplatt runda i skogen. Kul som attan även om jag var långsammast. Jag bet i vad benen klarade. Fanns inte en chans att jag kunde maska för då hade jag blivit lämnad ensam och grejen var ju att vi skulle köra tillsammans.

img_6622

Det positiva är att även om jag inte är så snabb (allt är relativt-jag vet) så känner jag mig fortsatt stark och min återhämtning är ruskigt snabb. Eller som Åsa sa i en av pauserna: “Du pratar för snabbt efter intervallen!”

Kul att vara lite extra bra på något även om just det där aldrig kommer ge mig något pris.

Himla mysigt var det i alla fall och nu har det plötsligt blivit lite nya planer. Det blir ju lätt så när man pratar med likasinnade du vet. Mer om det framöver. 🙂

Mysigt var det även att cykla till Flaten och käka lunch med världens bästa sambo.Har jag sagt att jag älskar det där stället?

img_6628

Och bada lite.

img_6624

Sen somnade jag i solen. Bästa powernapen om du frågar mig. Plötsligt hörde jag Anders säga att han skulle kuta runt sjön. Kuta? Själv orkade jag bara rulla över på magen och slappa vidare. Du ser, jag är väldigt bra på att slöa också. 🙂 I alla fall en stund för när han var tillbaks, varm och badsugen, var jag snabbt uppe och ännu snabbare redo för att simma. Utan våtdräkt! Magiskt! Och nej, jag frös inte en sekund! Makalöst!

 

img_6632

img_6634

img_6630

img_6636

Torka i solen är bland det bästa jag vet. Ja vara i den överhuvudtaget. Kan riktigt känna hur solens energi liksom går rakt in i varenda en av mina pyttesmå celler. Så när vi cyklade hem, och “råkade” rulla förbi ett av områdets finaste utegym, kunde jag ju inte låta bli. Ett helt gym för sig själv! Snacka om lyx!

img_6640

Kommer fortsätta att suga allt detta gottiga ur sommarvärmen och solens strålar så mycket jag bara kan och förmår. Och fortsätta vara tacksam för allt det jag har och får. Livet kan vara hårt, brutalt och skitjobbigt men i det stora hela är det ändå fantastiskt. Troligtvis den största gåvan vi fått.

img_6612

img_6613

Kram från Ingmarie.

 

The race of the races

Så sent som i våras så tänkte jag att det där racet ÖtillÖ var något jag aldrig skulle ens fundera på att göra. Totalt 75 km varav 10 simning. Från Sandhamn till Utö. Det är galet långt! Och tufft. Det var där hela den här swimrungrejen startade och anses i dag som ett inofficiellt VM. För att ens komma med måste man kvala.

Men du vet hur det är. Man ändras och förändras. Dagens sanning är inte alltid morgondagens sanning och vice versa. I dag har loppet gått och jag som aldrig brukar vara förtjust i att kolla när andra sportar har tokglott på livesändningen varje möjlig sekund.

När jag inte glott har jag ändå varit där med tanken. När jag simmade och vattenlöpte tänkte jag på hur många timmar alla där ute på loppet nött i bassängen och att alla där en gång varit nybörjare de med.


När jag höll mitt Indoor Running pass påminde jag både mig själv och deltagarna om att det finns de som har det mycket tuffare och är mycket tröttare just då. Vet förstås inte om det hjälpte. De kanske bara tyckte det var en tramsig jämförelse. Men de verkade ialla fall nöjda och jag hade lika kul som alltid.


Vid varje målgång jag sett har känslorna svämmar över och jag har lipat en skvätt. Ja sån är jag. Men fatta vilken grej det är!  Två och två kämpar man timme in och timme ut genom hav och land. Snacka om teamwork och snacka om att vara ett med naturen.

De första i mål, Lelle Moberg och Daniel Hansson, satte ett nytt fantastiskt banrekord. Sub 8 timmar! (7.59.04) Damernas vinnare, Kristin Larsson och Annika Ericson, förbättrade rekordet med 50 (!) minuter. 9.32.03 timmar lyder det. Mixklassen vanns av Eva Nyström och Adriel Young på 8.49.58. Tror även det var nytt banrekord. Men oavsett så är varje lag som klarade cut off-tiderna och kom i mål superkämpar! Swimrun ÄR tufft på ett annat vis än att “bara” kuta eller simma men som en av kommentatorerna sa: “har man en gång börjat är man fast”.

Någonstans djupt där inne inser jag att jag också vill vara med. Och ska. Innan jag fyller 55. Det kommer krävas jäkligt mycket jobb, svett och högst troligt även tårar. Plus att jag måste hitta någon som är tokig nog att vilja köra med mig. Vi pratar ju många timmar tillsammans här då man dessutom kommer bli sjukt trött. Och det vet vi ju alla att trötthet har en viss tendens att plocka fram mindre smickrande sidor av oss själva.? Men så tänker jag att om andra kan så måste väl jag också kunna?

Mål och drömmar är viktiga men man får ta ett steg i taget. Jag har massor av saker jag behöver förbättra och jag har en plan! Funkar inte den får jag helt enkelt tänka om och hitta en plan B, C, D eller vad som nu krävs. För jag tror att om man verkligen vill något innerst inne så har man också kraften att förverkliga det. Vill man inte på riktigt, tja då blir det heller inget. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie.

Super-Sunday med balans

Mat är livsviktigt. I alla fall för mig. Och jag väljer att äta mat som gör både min kropp och knopp glad. Snabbmat och junkfood  tillhör inte den kategorin. Men (den mesta) vegomaten gör det.  Som t.ex den de har på The Plant. Vego och eko. Kan inte bli mycket bättre! Att dessutom bli bjuden efter ett 2-timmars löppass och få sällskap av både lillebror Daniel och sambon gör ju att det hela blir extra guldförgyllt.




Vegomat gör mig pigg så det var bara att fortsätta till gymet och rasta av sig. Eftersom lillebror och jag är släkt (!) så var han inte särskilt svårövertalad att få med. ??



Men som du vet behövs balans mellan Yin och yang så efter alla de här yangaktiviteterna har kvällen under flera timmar tillägnats att balansera just de där två delarna. Bästa Jenny har en kurs som jag har lyckan att kunna vara med på.

Rekommenderar att prova någon av alla hennes klasser och event av hela mitt hjärta. Så otroligt fin kväll och jag känner en oerhörd tacksamhet över allt jag har och får av livet.


Kram från Ingmarie

 

Utan (själv)koll (?)

Klockan hann bli över 10 innan jag var redo att svira om till swimrunstassen. (Städ-och tvättdag. Sånt behöver ju också göras du vet.)

– Hur länge blir du ute, undrade sambon.

-Runt två timmar, svarade jag.

-Då är du alltså hemma vid 13.30?

-Nej, nej absolut inte så länge.

Sen var jag iväg. Och klockan tickade på. Fyra sjöar senare, med 10 simningar och en massa kutande däremellan, var jag tillbaks igen. Då var klockan 13.35… D.v.s ganska exakt tre timmar efter jag stuckit ut. Jag tror Anders känner mig bättre än vad jag själv gör. Men är det kul så är det och det gäller ju verkligen att passa på när det är Ingmarie-väder!☀️




Liksom det gäller att passa på att ladda om och ladda nytt i alla batterier inför nästa vecka.

Och frågar du mig så måste det här absolut vara ett av de bästa sätten för det alla kategorier.


Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun 2016

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Är så vansinnigt glad, tacksam och nöjd att jag nära på vill lipa en skvätt nu när vi sitter här i bilen på väg till 08a land igen. Men det kan jag ju inte göra.?


Stora Stöten swimrun i Falun är utan tvekan något av det absolut roligaste, vackraste, häftigaste och mest fantastiska race jag någonsin gjort! ALLT, och då menar jag verkligen ALLT, var perfekt! T.o.m vädret var perfekt!☀️

Jag och Karl, som jag körde med, träffades för första gången i går kväll för att testa simma med lina. Det blev i Lugnets uppvärmda utomhusbassäng för jag för frusen (läs klen) för att köra  OW.?

Så de där få minuterna var allt vi hade i team-bagaget när vi laddade för starten längst ner i gruvan.


Men jag var faktiskt inte ett dugg orolig över den biten. Karl är förvisso både ung och en tuff triathlet men jag märkte redan efter två sekunder att han också är otroligt ödmjuk, lättsam, flexibel, följsam och supersnäll.

Kl. 12.30 var det genomgång, 12.45 gick vi alla ner till gruvbottnen och kl.13 sprang vi väg. Eller sprang och sprang. Snarare trippade lätt för det är en rejäl stigning den där backen upp. Och det fortsatte upp, upp innan första simningen. Solen sken, benen var ok och vi två både pepp och förväntansfulla.!

Löpningen var magiskt vacker. Mycket trail men ok även för en snubbelfia som mig. Här fick Karl “vila” lite för som gammal orienterare hade han helt klart kunnat köra på väldigt mycket fortare. Jag gjorde i stället mitt bästa för att kompensera min snigelfart under mer löpbara partier och under simningen.

Karl drog på de tre första simningarna sen körde vi fritt innan jag drog på de tre sista helt enkelt för att jag var lite starkare just då. Bara det, att jag drog, känns helt ofattbart! Jag som alltid varit jättesämst och sist på allt vad simning heter. Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!? Flit lönar sig som sagt var!

Inte en enda gång kände jag att jag ville stanna, att jag var trött, att det var “tråkigt” eller jobbigt. Enda gången jag frös lite var efter simning 3  och 4 i tjärnen och det var för de låg i princip jämte varandra. Hann liksom inte springa mig varm emellan då.?

När vi kom i mål var jag förstås skitglad, vi kom dessutom 4:a, men mest tyckte jag det var trist att det redan var slut. När man känner så efter över tre timmars jobb, då har man jäkligt kul!


Efteråt blev det härligt babbel med sköna människor och vi bjöds på massor av godsaker att käka, fick priser, dusch på Friskis och en stor härlig buffé på Kopparhatten. Vilken festdag!


Stora stöten swimrun får lätt 100 av 10 swimrun⭐️av mig. Helt ofattbart att det bara är deras andra år för det här är ett proffsevent!
Tack Tomas Viker för ett toppenarrangemang. Jag längtar redan till nästa år! Tack alla som hejade och tack alla funktionärer för galet bra service. Tack alla sponsorer för alla fina grejer vi fick och priser vi vann. Tack Robert Westman och Mighty sport för bästa sportdrycken/gelen/barsen. Tack alla som var med för skön stämning och tack världens bästa sambo som kom och hejade och körde mig hela vägen hem efteråt. 🙂 Tack bästa coach Nicolas för all hjälp (hittills) och tusen tusen tack Karl Tiselius för att du var min teammate i dag. Du är fantastisk!?Vilket race vi gjorde!?????????


Kram från Ingmarie.

Barnasinnebevaring

När man som barnlös vill göra aktiviteter som s.a.s är mer barninriktade, utan att bli helt uttittad, får man låna andras ungar. Och finns det inga ungar att låna, ja då får man helt enkelt göra grejen själv. Eller med någon annan vuxen likasinnad.

Gå på bio för att kolla animerat är väl kanske inte den mest udda grejen som vuxen men jag och Anders var absolut de enda utan kids när vi skulle kolla Husdjurens hemliga liv i dag.


Men en sak är säker. Vi hade minst lika roligt som dem!? Makalöst kul och välgjord! En klockren biofilm! Bör ses i 3D.


Från och med nu kommer vi dock alltid undra vad Elvira gör när vi inte är hemma…? Hon kanske körde värsta rejvpartyt när jag var iväg och körde poolrun-intervaller? Sen låtsas hon att hon bara lekt knycklaihopmattan-leken. För nog ser hon lite klurig ut när jag frågade? ?


Men viktigast är att vi har (barnsligt) roligt oavsett ålder och antal ben, eller hur?

Kram från Ingmarie.

Ny- och återinvigning

Det märks att solen visat sig mer i 08a än på bästkusten. Gräset är grön-gul-brunt. Samma med trädens blad. Och sjöarna har rena bassängtemperaturen!

Torka är såklart inte bra för natuen men för en (frusen) klenis (och swimrunner) är det väldans bra! Min nya Orca core swimrundräkt har legat och väntat i flera veckor och såklart jag ville testa den omedelbums! Min andra, Head swimrun base , var jag tvungen att returnera.En tråd hade lossnat och en ynka tråd i en våtdräkt är väääääääldigt lång. Och vääääääldigt viktig. Så därför fick det bli en ny.


Den satt perfekt! D.v.s man får bara precis på den. För stor frukost och man är liksom körd.?

Det blev ett härligt pass i Nackareservatet och några av sjöarna där. Trots att denna dräkten är tunnare, och trots att jag tog av de avtagbara ärmarna, och trots att jag sprang nedcabbat så svalkade inte ens simningen. Då är det varmt!  And I love it!?

Är jättenöjd med mitt köp. Förvisso lite sämre flytkraft, ingen ögla för draglina, inga innerfickor (men en bra på utsidan) och som sagt var tunnare vilket gör att det kommer krävas extra värmetröja ganska snart. Men den är prisvärd, snygg och skön både att springa och simma i.


Simma i en vacker sjö är magiskt men det är lika fint att sen få ligga jämte och filosofera.


Och när man filosoferat färdigt är det fint att kunna riva av ett pass på stans bästa utegym.

Så trots att jag saknar Halmstad så har 08a så många fördelar att man inte kan annat än älska stället!

Kram från Ingmarie.

Traditioner

Jag är, tyvärr, usel på det här med traditioner. Vet ärligt talat inte varför för det är ju jättemysigt! Kan ibland nästan bli avundsjuk på de som år efter år upprätthåller sina medan jag mest vimsar runt.?

Men några har jag!

Som t.ex den att varje sommar fika och äta hembakat tillsammans med mamma hemma hos världens bästa moster Gun-Lis.? 


När blir det förresten en tradition? Hur många gånger behövs? 2? 10?

Kram från Ingmarie.

Tre saker som…

…jag älskar att göra och då tiden på något förunderligt och magiskt vis både står still och försvinner.

Vara i solen vid havet. Om jag fick bestämma skulle det vara så här (nästan) alltid.


Yoga. Och särskilt när Pernilla har klass på Yogainstitutet. Helt klart en av de bästa lärare jag mött och absolut ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på.


Swimrun! Har jag sagt att det är galet skoj? I dag körde jag tillsammans med Magnus och Karin och jag verkligen bara njöt!



Så berätta! Vilka är dina tre favvosysselsättningar??

Kram från Ingmarie.