Löpning

Runningday

Att ha många olika jobb har sina fördelar för man hinner då aldrig att tröttna. Enda bekymret kan väl vara att hålla reda på vilka kläder som gäller och vilken yrkesroll jag ska koppla på. Men i dag var det plättlätt för det har varit löpning från morgon till kväll och vem gillar liksom inte det??

Först egna intervaller. Jobbiga men härliga.


Sen direkt till ett coachpass. Det är väl typ bara till den sortens jobb man kan komma svettig.? 


Direkt efter detta gjorde jag ett fotojobb som väl inte var så mycket löpning i sig men däremot för en Spring-tidning.

Ännu lite senare var det dax för löppasset på Sats där det märkligt nog var full klass trots supervädret. Låtsas att det var för att mina pass är skoj. Och jobbiga.?


Och så till slut ett jätte-event för ett stort företag tillsammans med några av mina goa Urban Tribes kollegor. Är man av någon anledning det minsta oglad  innan så är man garanterat skitglad efter.


Förresten, med tanke på gårdagens tema, kolla in månen! Nog vore det märkligt om inte den påverkade även oss människoknytt när den kan både lysa så starkt och flytta på haven.


Kram från Ingmarie.

Hemmakväll

Mycket pallar jag men när jag sovit dåligt av en eller annan anledning blir det både tvärslut och kortslut i maskineriet. Som om jag är bakis, jetlegad och har blivit stungen av en svärm tsetseflugor. Ja du fattar. Inte ens Pressbyråns största kaffe hjälper och då är det illa.

Varför jag sov dåligt i natt vet jag inte men för att göra det enkelt för mig skyller jag på månen som bara blir rundare och rundare där uppe i universum just nu. Jag har märkt att där är ett visst samband nämligen. Antingen sover jag som om jag vore medvetslös och inte ens en om man smällde ihop två grytlock vid örat skulle jag vakna.  Eller så sover jag inte alls. I alla fall inte före kl. 04 men när klockan ringer sover jag förstås som allra bäst. Hur tänker kroppen där liksom?

Såna här dagar är det bara att gilla läget och tagga ner. Lugn löprunda i skogen med skön avslutningsstretch fick räcka. Och tappert kämpande av att orka med både SL och att hålla ögonen öppna under pliktens timmar.

Sen fick jag helt enkelt tänka och prioritera om. Så helt oplanerat, och ffa extremt ovanligt, hade jag kommit i pyjamasen och ätit kvällsmat innan barnprogrammen ens hunnit börja.


Och helt ärligt känns det både ruskigt skönt och nästan snuskigt lyxigt. ? Kommer troligtvis hinna somna innan mångubben vaknat och börjat störa mig.

Kram från Ingmarie.

Sunkmåndag

Alla dagar flyter minsann inte framåt eller är ens det minsta lattjolajbans. En del dagar är helt enkelt mest bara sunk och skittråkiga.

Jobba inne när det är typ sommar ute känns ju lagom skoj. Eller att det ännu en gång har varit inbrott i cykelförrådet. Inte heller att smälla i benet i ett av gymmets vassaste kanter så det blir en allmän sörja av blod och hudslamsor. Och när headsetet på min Indoor Running klass vägrade både funka och sitta på plats, utan for runt precis hur som helst på min skalle, hade jag väldigt lätt för att hålla mig för skratt. Prova kuta i fullt ös på ett löpband med en hand vid örat för att hålla eländet på plats så förstår du. Och samtidigt prata, hålla koll på tiden och skapa kontakt med deltagarna. Min simultanförmåga klarar allt utom just det där att hålla headsetet på plats.

Men men. Det är såna här dagar jag får jobba extra med att leva som jag lär. D.v.s se ljusglimtarna Ingmarie och sluta gnäll. För såklart har det funnits bra grejer också och nu när jag fått gnälla av mig så känns det genast betydligt bättre. ?

Vattenlöpningsintervallerna gick som tjohejsan även om även de var inomhus. Där är dock gigantiska fönster så mellan varven sprang jag i solen. Benen är pigga och jag röjde runt på gymet som om det inte fanns någon morgondag. Såret på benet var egentligen bara en skråma när jag väl fick torkat rent och hojen stod kvar trots inbrottet! Ja du hör ju! Mer + än -!?

Och när jag väl varit ute har jag verkligen njutit extra mycket av solens strålar.


I morgon är en ny dag och jag ska satsa järnet på att göra den roligare än i dag. Borde inte vara så svårt.?

Kram från Ingmarie.

Det stora i det stora

Alltså, vilka dagar vi har! Det är ju rena sommarfeelingen. Vem hade kunnat tro att september skulle bjuda på detta kalasväder? Mer än en gång de senaste dagarna har det också slagit mig vilken otrolig tur jag har som lever i detta land. Inga krig. Inga konflikter. Ingen diktatur. Jag får röra mig i princip helt fritt liksom att jag får tänka, tycka och skriva fritt så länge det inte skadar någon. Vårt lands natur är både varierande och vacker. Vi är förskonade från allt för hemsk miljöförstörelse och de allra, allra flesta är skyddade av ett socialt nätverk.

Det är stort. Och fint. Och långt ifrån en självklarhet.

Sånt tänker jag ofta på när det svider i ögonen av svett, lungorna piper efter syre och benen nästan viker sig av trötthet under intervallträning. För egentligen gör jag ju det av fri vilja och för att jag både kan och får. Då ska man banne mig inte gnälla. 🙂

Åsa och Annika som jag körde med i dag, två supergirls som jag träffat via swimrunträningen faktiskt, är ruskigt snabba. Jag kunde ju ha valt att inte ens frågat dem om de ville köra med mig för att på så vis slippa bli avhängd. Men jag tänker som så här, och det är ganska ego egentligen, att om jag kutar med vassare löpare så borde jag ju med bli vassare.

5 x (3+2+1) min. blev det. På en ickeplatt runda i skogen. Kul som attan även om jag var långsammast. Jag bet i vad benen klarade. Fanns inte en chans att jag kunde maska för då hade jag blivit lämnad ensam och grejen var ju att vi skulle köra tillsammans.

img_6622

Det positiva är att även om jag inte är så snabb (allt är relativt-jag vet) så känner jag mig fortsatt stark och min återhämtning är ruskigt snabb. Eller som Åsa sa i en av pauserna: “Du pratar för snabbt efter intervallen!”

Kul att vara lite extra bra på något även om just det där aldrig kommer ge mig något pris.

Himla mysigt var det i alla fall och nu har det plötsligt blivit lite nya planer. Det blir ju lätt så när man pratar med likasinnade du vet. Mer om det framöver. 🙂

Mysigt var det även att cykla till Flaten och käka lunch med världens bästa sambo.Har jag sagt att jag älskar det där stället?

img_6628

Och bada lite.

img_6624

Sen somnade jag i solen. Bästa powernapen om du frågar mig. Plötsligt hörde jag Anders säga att han skulle kuta runt sjön. Kuta? Själv orkade jag bara rulla över på magen och slappa vidare. Du ser, jag är väldigt bra på att slöa också. 🙂 I alla fall en stund för när han var tillbaks, varm och badsugen, var jag snabbt uppe och ännu snabbare redo för att simma. Utan våtdräkt! Magiskt! Och nej, jag frös inte en sekund! Makalöst!

 

img_6632

img_6634

img_6630

img_6636

Torka i solen är bland det bästa jag vet. Ja vara i den överhuvudtaget. Kan riktigt känna hur solens energi liksom går rakt in i varenda en av mina pyttesmå celler. Så när vi cyklade hem, och “råkade” rulla förbi ett av områdets finaste utegym, kunde jag ju inte låta bli. Ett helt gym för sig själv! Snacka om lyx!

img_6640

Kommer fortsätta att suga allt detta gottiga ur sommarvärmen och solens strålar så mycket jag bara kan och förmår. Och fortsätta vara tacksam för allt det jag har och får. Livet kan vara hårt, brutalt och skitjobbigt men i det stora hela är det ändå fantastiskt. Troligtvis den största gåvan vi fått.

img_6612

img_6613

Kram från Ingmarie.

 

AW

Efter en absolut fullproppad dag där jag transporterat mig under tidspress med tub, buss, pendel, cykel och ben mellan olika jobb och möten var det väl egentligen inte så märkligt att andningen satt i halsgropen och hjärtat pickade på med lite för många slag. Tack och lov hade jag både möjlighet lyxen att få det bästa “botemedlet” mot det där onödigt höga stresspåslaget. Yin yoga med allra bästa Jenny.


Måste vara den bästa After Worken alla kategorier.? I alla fall för mig. Vilken är din?

Kram från Ingmarie.

En sån där dag…

Jag tror vi alla då och då vaknar på morgonen och undrar hur i all sin dar man ska orka med den. Så där så man nästan längtar sig fördärvad efter att få få lägga sig igen fastän man inte ens gått upp.

Men på något vis blir det ju alltid kväll ännu en gång och man har både överlevt och klarat av allt. När jag har sådana dagar, som i dag, koncentrerar jag mig stenhårt på att göra en sak i taget. Till 99% funkar det alltid.

Jobbade hemifrån innan jag for in till stora staden för att först  köra egna intervaller. Jag ljuger rejält om jag säger att benen var pigga men passet kändes ändå helt ok. Dessutom var ju vädret fantastico!



Anledningen till att jag körde i stan  var helt enkelt att det kändes bäst att “vara på plats” inför nästa aktivitet. Man kan ju aldrig helt lita på SL och ett coachpass på lunchen med småstressat kontorsfolk betyder start på pricken. Så där blev det ännu lite mer intervaller och transportrännande.



Åter hem. Fixa matlådor, hämta paket på postutlämningen (jobbrelaterat så inte ett skvatt spännande),  jobba lite till och sen in till stan med SL för ännu ett coachpass men denna gång stod jag bara jämte och gastade och såg till att gänget jobbade. Sånt är jag sjukt bra på! ?

Passade på att köra ett eget styrkepass innan jag traskade vidare till nästa gym för ett Hot mojo pass. Det här är typ vad som fanns kvar av mig efteråt..


Nu efteråt så tänker jag att det gick ju hur bra som helst och att jag oroat mig helt i onödan. Men jag antar det är en del av livet. Och kanske en nödvändighet. Att oroa sig, och gräma sig, men sen ändå anta utmaningarna.

Kram från Ingmarie.

Coachat med coachen

Coach Nicolas är inte bara en rackare på att simma, springa och köra swimrun. Han är även en grym traillöpare och har flera olika grupper han tränar. I kväll fick jag äran att vara med som hjälptränare. Nicolas höll i själva traillöpningen, där hade jag garanterat mer stjälpt än hjälpt annars, och jag höll i styrke- och  rörlighetsdelen.

Galet skoj!  Jag lärde mig massor av nya grejer och upptäckte stigar jag absolut inte visste fanns trots att jag kutat där miljarder gånger. ( Ja nästan i alla fall.) Passet innebar långa intervaller på trail och korta på platten med ännu kortare vila.



Jag bjöd på hopp&skutt övningar kombinerat med svidiga styrkeövningar. Tror en del kommer minnas mig i några dagar.?


Men jag var extra snäll på slutet.? Tänja och sträcka ut på trötta muskler  och andas lugnt brukar uppskattas av de flesta.


Ett superhärligt gäng som verkligen gav allt och har jag tur får jag vara med igen. Att Nicolas är en outstanding coach har jag ju ältat några gånger vid det här laget men nu börjar jag på riktigt undra om han verkligen är gjord av kött och blod som vi andra dödliga. För trots att han körde ÖtillÖ i går, där han och partnern kom fyra, så kutade han både lätt och glatt med i dag.

Some guys really have it all. Själv hade jag troligtvis behövt ha benen i högläge i en vecka. Minst. Innan rullatorn fått ta över.

Kram från Ingmarie.

The race of the races

Så sent som i våras så tänkte jag att det där racet ÖtillÖ var något jag aldrig skulle ens fundera på att göra. Totalt 75 km varav 10 simning. Från Sandhamn till Utö. Det är galet långt! Och tufft. Det var där hela den här swimrungrejen startade och anses i dag som ett inofficiellt VM. För att ens komma med måste man kvala.

Men du vet hur det är. Man ändras och förändras. Dagens sanning är inte alltid morgondagens sanning och vice versa. I dag har loppet gått och jag som aldrig brukar vara förtjust i att kolla när andra sportar har tokglott på livesändningen varje möjlig sekund.

När jag inte glott har jag ändå varit där med tanken. När jag simmade och vattenlöpte tänkte jag på hur många timmar alla där ute på loppet nött i bassängen och att alla där en gång varit nybörjare de med.


När jag höll mitt Indoor Running pass påminde jag både mig själv och deltagarna om att det finns de som har det mycket tuffare och är mycket tröttare just då. Vet förstås inte om det hjälpte. De kanske bara tyckte det var en tramsig jämförelse. Men de verkade ialla fall nöjda och jag hade lika kul som alltid.


Vid varje målgång jag sett har känslorna svämmar över och jag har lipat en skvätt. Ja sån är jag. Men fatta vilken grej det är!  Två och två kämpar man timme in och timme ut genom hav och land. Snacka om teamwork och snacka om att vara ett med naturen.

De första i mål, Lelle Moberg och Daniel Hansson, satte ett nytt fantastiskt banrekord. Sub 8 timmar! (7.59.04) Damernas vinnare, Kristin Larsson och Annika Ericson, förbättrade rekordet med 50 (!) minuter. 9.32.03 timmar lyder det. Mixklassen vanns av Eva Nyström och Adriel Young på 8.49.58. Tror även det var nytt banrekord. Men oavsett så är varje lag som klarade cut off-tiderna och kom i mål superkämpar! Swimrun ÄR tufft på ett annat vis än att “bara” kuta eller simma men som en av kommentatorerna sa: “har man en gång börjat är man fast”.

Någonstans djupt där inne inser jag att jag också vill vara med. Och ska. Innan jag fyller 55. Det kommer krävas jäkligt mycket jobb, svett och högst troligt även tårar. Plus att jag måste hitta någon som är tokig nog att vilja köra med mig. Vi pratar ju många timmar tillsammans här då man dessutom kommer bli sjukt trött. Och det vet vi ju alla att trötthet har en viss tendens att plocka fram mindre smickrande sidor av oss själva.? Men så tänker jag att om andra kan så måste väl jag också kunna?

Mål och drömmar är viktiga men man får ta ett steg i taget. Jag har massor av saker jag behöver förbättra och jag har en plan! Funkar inte den får jag helt enkelt tänka om och hitta en plan B, C, D eller vad som nu krävs. För jag tror att om man verkligen vill något innerst inne så har man också kraften att förverkliga det. Vill man inte på riktigt, tja då blir det heller inget. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie.

Super-Sunday med balans

Mat är livsviktigt. I alla fall för mig. Och jag väljer att äta mat som gör både min kropp och knopp glad. Snabbmat och junkfood  tillhör inte den kategorin. Men (den mesta) vegomaten gör det.  Som t.ex den de har på The Plant. Vego och eko. Kan inte bli mycket bättre! Att dessutom bli bjuden efter ett 2-timmars löppass och få sällskap av både lillebror Daniel och sambon gör ju att det hela blir extra guldförgyllt.




Vegomat gör mig pigg så det var bara att fortsätta till gymet och rasta av sig. Eftersom lillebror och jag är släkt (!) så var han inte särskilt svårövertalad att få med. ??



Men som du vet behövs balans mellan Yin och yang så efter alla de här yangaktiviteterna har kvällen under flera timmar tillägnats att balansera just de där två delarna. Bästa Jenny har en kurs som jag har lyckan att kunna vara med på.

Rekommenderar att prova någon av alla hennes klasser och event av hela mitt hjärta. Så otroligt fin kväll och jag känner en oerhörd tacksamhet över allt jag har och får av livet.


Kram från Ingmarie

 

Let the stress flow off

Vissa veckor är verkligen extra röriga, stressiga, kaoitiska och blajjiga. Denna veckan har varit så för mig. Kanske inte blajjig som i tråkig och trist utan mer som i nollkollfattaringentingochstressadsomfasiken. Ja du vet nog vad jag menar. När det är en massa grejer som man inte riktigt kan göra något åt men som påverkar vardagen. Ibland spelar det heller ingen roll hur mycket man vet att det sitter i skallen. Stressen biter sig fast som en envis blodigel oavsett.

Och om det är något jag inte är bra på så är det just stress. Förutom att frysa så är det min absolut sämsta gren.
Då gäller det att bromsa och hitta en motvikt fort som attan för annars går det åt pipsvängen direkt för mig.
Kuta i skogen är ju en klassiker. Hjälper alltid!
I går blev det även ännu ett Hot Mojo-pass. Dubbelt extra bra för dels var det en ny release (gillade inte den andra för det var extremt mycket vridningar och min överrörliga rygg went cräjsy direkt) och dels var det en av mina absoluta favvoinstruktörer som hade passet.

Tonny är inte bara en superbra instruktör. Han är en rackare på att baka med!

Tonny är inte bara en superbra instruktör. Han är en rackare på att baka med!

Och snäll som få.

Och snäll som få.

Den här releasen älskade jag! Mycket balans och styrka. D.v.s hög utvecklingspotential under de 4 månader den kommer vara. 🙂 Ja sen älskar jag ju att det är hot så svetten får rinna precis hur mycket den vill. För mig är det som att med svetten så rinner all skit ut oavsett om det sitter i cellerna eller i skallen. Efteråt är jag ren, mjuk och skär som en bebisrumpa. Och ännu lite gladare.

Simma är ett annat sätt att vaska av den där stresskänslan. I synnerhet om man är där strax efter lunch för då är det nästan folktomt på Eriksdalsbadet.. Tänk dig bara. En hel 50-metersbana för sig själv hela passet. Det är überlyx det! Andas in och andas ut. Fokus. Går inte att tänka på något annat än det för då blir det kallsup direkt.

IMG_6483simgl
Det finns dock en sak jag både kan stressa till, och för, utan problem. Sami´s Hot vinyasa flow-pass är skitsvårt att få plats på så när jag får det gäller det att hugga direkt oavsett var eller hur jag är. För jag vet att det kommer bli hur bra som helst när jag väl kommer dit. I dag var inget undantag. Jag begriper inte hur karln gör men varje gång överträffar han liksom sig själv. För hur bra förra passet än var så är nästa ännu bättre.
Magic, eller hur?

IMG_6485sami
Och nu när jag sitter här i fåtöljen och skriver så begriper jag ännu mindre vad det var jag var så förbenat stressad över innan.
Livet går upp och ner men när det är ner så får man ta några djupa andetag, tänka att det bara är en dålig dag. Inte ett dåligt liv. 🙂


Kram från Ingmarie.