När det roliga tar hastigt slut (för ett tag)

Jag lovade ju i går att berätta om det läskiga jag skulle göra och om Bellman. Jag börjar berätta om Bellman. Han är nämligen enbart glädje och absolut oläskig.

Nej, han har inte flyttat in till oss men han bor nästan granne så nu när hans familj är på lite äventyr så får vi vara stand-in!😍 Bellman är söt som få och så himla mysig och go att jag helt ärligt inte vet om jag kommer låta honom bo kvar på sin nuvarande adress. Fast å andra sidan är jag ganska säker på att han inte vill flytta. Kissekatter är ju oftast väldigt bestämda både med var och med vem de ska bo hos och han har det superfint hos sig! Jag är i alla fall glad vi får låna honom då och då!🙏🏻💕

Så till det andra…

Eftersom jag är så himla kass på trail, och tycker det är ganska läskigt med alla rötter som kan gripa tag i en och stenar man kan snubbla över och slå halvt ihjäl sig på, så bestämde jag mig för att ta till proffshjälp. Tomas Granberg är en både extremt erfaren och duktig traillöpare samt en fantastisk coach. Jag har använt honom lite då och då även innan och alltid lärt mig nya grejer!

Det gjorde jag även i dag! Fick massor av bra tips och nya tricks och det gick riktigt, riktigt bra! Med mina mått mätt alltså.🤪

Vi körde massor av bra övningar, Tomas filmade och gav råd och vi sprang på. Ett tag kände jag mig nästan som en ”riktig” traillöpare och det var kanske just det som var felet och gjorde att jag slutade fokusera och slarvade.

Helt plötsligt, när det dessutom var nästan plant och snubbelfritt, så stupar jag. 😱 Platt fall och jag känner hur det gör fruktansvärt ont i min högerfot. På bara några sekunder sväller fotleden till en tennisboll och det första jag tänker på är ”av med skon och linda”. Både jag och Tomas brukar ha någon slags förband med oss men av någon anledning hade vi båda glömt så det fick bli min tröja….

Den lilla biten som var kvar till stora vägen tog sin lilla tid men sen körde Tomas mig hem så jag fick duschat, lindat och lagt den stackars foten i högläge… Och jodå, jag vet att jag har knöliga fötter. Det är inget nytt. Och de funkar. Ännu så länge…

Sen började karusellen med att försöka få tid hos läkare. Ringde vårdcentralen som inte hade tid i dag. Blev skickad till närakuter/1177 som tyckte jag skulle avvakta men ringa VC igen för läkartid i morgon. Ringer dit igen och blir då ombedd att direkt åka till närakuten efter jag förklarat symtomen. Så det gjorde jag. Med snordyr taxi för att gå längre än 10-20 m åt gången är bara att glömma. Tur det inte är allt för kallt för flipflops är det enda som går att få på foten…

Sen var det bara att vänta i 13 evigheter. Eller i alla fall 3 timmar innan allt var klart. ( Vilket ändå måste anses vara ok i 08a land.)

De goda nyheterna är att inget är brutet! Mitt skelett är gjort av pansar! 💪🏻 Ledbanden är antagligen inte heller av.

De dåliga nyheterna är att detta är en ovanligt kraftig stukning som kommer ta tid. Semestern blev avbruten och i stället är jag sjukskriven. Löpning kan jag glömma för ganska lång tid framöver. Plus helgens race och troligtvis även ÖtillÖ. Å andra sidan har jag satt världsrekord i rehab förr…

Jag är såklart skitledsen. Inte bara för att det gör ont som attan utan för att alla semester- och tävlingsplanerna blev helt förstörda bara för att jag klantade mig. Förlåt min franska men skit, skit, skit! Och varför, varför, varför?

Samtidigt tänker jag att jag kan alltid välja hur jag tar det. Jag kommer fortsätta deppa tokmycket ett tag, jag tror nämligen man ska tillåta sig det, men jag väljer också  att tänka att det kunde blivit så väldigt mycket värre!
Kanske det blir något bra av detta? Kanske finns det någon mening med det? Kanske jag ska lära mig något? Kanske behöver jag denna (ofrivilliga) vila eller kanske det är för att jag ska satsa på att simma ännu mer? Vad vet väl jag? Egentligen tror jag inte på något av det där men jag väljer ändå att tänka att det kommer bli bra och att det är någon mening med det hela helt enkelt för att alternativet att tänka att allt är kört och livet är orättvist är så otroligt mycket både tråkigare och sämre. I alla fall i min värld.

När jag snorat färdigt och snutit näsan så har jag några grejer jag direkt ska jobba med och fokusera på.

Att kunna gå.
Att fortsätta träna allt det jag trots allt kan.
Att meditera ännu mer för att hålla skallen lugn.

Om någon har tips på yoga och/eller simresa till varmt land med snar avgång tar jag tacksamt emot det.🙏🏻 Och såklart om någon har tips på hur man rekordläker en sån här grej…

Kram från Ingmarie

Två triss på två dagar

Tre pass i går och lika många i dag. Är man ledig så är man och kan man så gör man. Dessutom är det i princip sista veckan jag kan köra på om jag nu ska försöka mig på det där tokloppet. 😱

Tanken är att jag med vilje ska tvinga kroppen och knoppen att jobba fastän de är trötta. Inte jättetrött så det är risk för skada eller sjukdom, men inte heller så pigg så det liksom spritter i kroppen. Gränsen är förstås hårfin och om det är rätt vet jag inte men jag tror på filosofin.

I går sprang jag en halvlång runda, körde styrka på utegymet och satte nytt distansrekord i en av ”mina” sjöar.

Det där att simma med trötta armar är speciellt! Men å andra sidan inte värre än att springa med trötta ben. 🤪 Intervallerna i förmiddags (14 x 2 min) går inte till historien som varken pigga eller raska men det kändes ok och var helt klart godkända! Gympasset också!

Och simpasset!

Det var ju ett tag sedan jag dels körde i bassäng och dels körde ett mer eller mindre rent teknikpass och det var riktigt skoj! Och ffa både nyttigt och nödvändigt.

I morgon ska jag göra något (för mig) halvläskigt men extremt nödvändigt! Och jag ska även berätta om Bellman!

Kram från Ingmarie

En sån där (för mig) unik dag

Ett par gånger varje år beter jag mig som lite mer ”vanligt” folk. (Hur nu en sån beter sig…?) Men det är i alla fall då jag både kammar jag mig, tar på mig klänning, åker in till stan, äter ute och är kulturell. I dag var en sån dag.

Maten avnjöts på veganhaket The plant som är ett av mina favvoställen. Jag gillar konceptet och det faktum att grundaren och världskocken Maximillian Lundin en gång var stor köttälskare men som ändrade sig och blev vegan när han insåg vad det gjorde med hans välbefinnande. Vill man så kan man! Åtminstone när det gäller en så pass enkel grej.

Det kulturella blev på Hallwylska museet. Jag har varit där massor av gånger förr men nu är det längesedan. Man kan gå in och kolla runt på egen hand men allra bäst är att gå en guidad tur. För ynka 70 spänn får du en ”resa” genom både familjen Hallwyls och vår historia. Stället är en smula svårt att förklara, det är ett undangömt palats vid Norrmalmstorg som fru Hallwyl lät byggas för alla sina samlingar, men det låter så himla trist vilket det inte är. Varje gång jag varit där har jag lärt mig nya saker och jag lovar att du inte ångrar dig om du gör ett besök. Det är inte bara intressant och lärorikt utan även obeskrivbart vackert och rogivande.

Palatset var klart i slutet av 1800-talet och modernt redan från början. Bl.a fanns det flera telefoner för olika bruk. Både för internt inom palatset (där är 40 rum!) samt för Sverige-samtal och Stockholms-samtal. Jo det var olika ”linjer”.

Fru Hallwyl var spänstig som attan och vägrade t.ex använda personhissen. Hon sprang/gick i alla trappor (5 våningar) hela sitt liv och hade dessutom ett eget gym och en personlig sjukgymnast!

Rinnande kallt och varmt vatten var en självklarhet. Fanns en kran för regnvatten också! Även badrum med både dusch och badkar samt toa såklart.

Vår fenomenale guide förklarar mat-och personhissen

Men helt utan träningskläder och okammat hår har jag inte varit. Vattenlöpning är en perfekt aktivitet dagen efter race men för att kunna köra lite längre utan att frysa ihjäl så blev det i Eriksdalsbadets utebassäng. Halvkasst väder betyder färre människor där så det blev hur bra som helst!

Kram från Ingmarie

Stora Stöten Swimrun 2018

Man kan nog tycka och tänka mycket om mig men en sak är säker. Jag en rackare på att hitta bra Swimrun-partners! 😄

Kenneth är en Falu-kompis som jag lärt känna via diverse olika kanaler (long story) och som inte tvekade ens en halv sekund när jag frågade om han ville köra Stora Stöten Swimrun med mig. Trots att jag varnat honom för att han troligtvis skulle kunna springa baklänges och ändå hålla min fart och dra i simningen. Men det blir som bekant inte alltid så illa som man tänkt sig.🤪

Starten var inte förrän kl 13 så det var massor av tid att slöa och bli nervös på om jag hade varit lagd åt det hållet. Hade sovit ok men inte jättebra för tydligen var parkeringen vid hotellet en väldigt bra plats att festa på efter midnatt. Jag hade tydligen missat något där…🙄

Kroppen kändes ok men inte topp och jag valde att tänka att det kanske skulle ändra sig. Ibland är den ju väldigt lurig du vet. Kroppen. Det skumma är att jag känner mig mer trygg och säker i simningen när det gäller just den biten, där matar jag ju liksom bara på i typ samma fart oavsett, men i löpningen kan det verkligen, verkligen skifta från allt till blyben och stövlarna på till gasellsnabba lättviktsstudsiga ben. Man kan liksom aldrig riktigt veta!

I lagom tid blev jag upplockad av Kenneth och vi åkte till starten vid Falu gruva. I år var det inte bara två swimrunsträckor (ca 11,7 och 23,4 km) utan även två ”vanliga” traillöp som följde våra banor men skippade simmen. Precis som alla andra race jag kört i år så var vädret perfekt! Bara hoppas det håller i sig så resten av säsongen!🙏🏻 Vi hann precis lagom kitta upp oss, testa lina och värma upp innan den gemensamma samlingen och promenaden ner till starten i gruvan.

Hela detta område, inkl mestadels där vi sprang, är ett av Sveriges Världsarv så restriktionerna och reglerna var och är stenhårda! Att få gå/springa där nerifrån är förvisso tufft, 100 höjdmeter de första 750 meterna, men också bara ytterst få förunnat. Som vi swimrunners t.ex.😍 Löparna fick nämligen nöja sig med att starta från toppen.

Foto: Stora Stöten Swimrun
Foto: Stora Stöten Swimrun

Efter den där starten så är backarna dock inte slut. Faktum är att det är i princip uppför hela vägen de där första ca 3 km till första simmet i Vällan. Har man tryckt på för mycket och är slut redan där kan resten bli väldigt jobbigt! Vi körde lugnt och jämnt  Kenneth låg lite före och höll farten och jag bara hängde på vilket var perfekt för mig! Men helt klart var han piggast för han babblade t.o.m mer än jag!🤪 Jag hade å andra sidan öronpropparna i mest hela tiden och var därmed rejält lomhörd och ingen vidare bra snackekompis.😱

Första simmet gick lätt. Snabbt i och snabbt upp. Andra löpet var det längsta, drygt 6 km, och vi travade på. Det är gudomligt vackert! Faluröda dalahus blandat med ängar, skog, kopparröd slaggsten, stigar och publik både i buskarna och med häst och vagn! Andra simmet drog Kenneth också på men jag kände att jag fick vila lite för mycket så vi provade simma jämte varandra på resten vilket var perfekt! Sjukt coolt att samtidigt hämta andan och få ögonkontakt när man simmar jämte varandra! Banan följer vattnets väg och den är bitvis ganska tekniskt tuff och kuperad men mest är den bara vansinnigt vacker! Två av simningarna är lite väl fyllda av växtlighet men alla de andra är superfina! (Tack för dessa bilder Maria!)

Det var också kul att emellanåt stöta på traillöparna. De i täten fullkomligt flög förbi oss! Jösses alltså! Jag kan ju låtsas att de löpare vi sprang om tänkte samma om oss. 🤪 Sista simningen går i Faluån och den var riktigt skoj! Hade inte alls samma ”växtlighetsdekoration” med mig som förra gången. Lyckades dessutom simma om några! 💪🏻

Foto: Stora Stöten Swimrun

Totalt är det 9 löp och 8 sim och det blev ca 23,8 km enl. våra klockor. Längsta simmet är 670 m och längsta löpet 6,2 km.

Foto: Stora Stöten Swimrun

Allt är enormt välorganiserat och fint arrangerat. Så himla glad jag ännu en gång fick vara med (tack Erik och Hoka!) och att just Kenneth ville köra med mig!

Resultatlistan var inte helt uppdaterad men tror vi kom 6a. PB med drygt 10 min mot 2016 blev det i alla fall och ett grymt både roligt och bra träningspass!

Kenneth var tvungen hasta hem och missade den goda maten vi fick på Kopparhatten. Men jag lassade in för åtminstone 1,5 person för näst efter att hitta bra Swimrun-partners så är jag en jäkel på att äta!

Hann t.o.m fixa en koffeinfri (klockan var ju långt efter 15) kaffe med skummig havremjölk innan tågfärden hem. Hur smarrigt som helst!

Kram från Ingmarie

Vindar, födelsedag, mat och resa

Man skulle kunna tro att vi bor på bästkusten nu för jösses vad det blåser. T.o.m lilla Söderbysjön hade vågor som emellanåt stänkte långt över näsan när jag körde min vattenlöpning i förmiddags. Och det märks att vattnet (redan!) är svalare. Kallt vatten är jättehärligt när man Spradar men inte för sim och vattenlöpning. Men ännu viker jag mig inte!

Anders fyller år i dag och jag har firat honom så gott jag kunnat innan den där resan norrut. Han säger att han inte är så mycket för att fira men jag undrar jag. Tror inte han velat vara utan varken presenterna eller maten på Lilla Utban Deli. Food to (nästan) die for! 😍

Men sen hann vi inte mycket mer för jag skulle med tåget till fina Falun! Älskar åka tåg och jag älskar Falun!

Allt är nästan sig likt sen vi bodde här. Ibland kan jag sakna Falu-livet fruktansvärt mycket. Så där så hjärtat gör ont. Därför känns det extra fint att vara här! Hotellet jag bor på har jag bott på jag vet inte hur många gånger och det är också sig likt.

Och Faluån ligger där och väntar på oss swimrunners. När vi väl tagit oss hit i morgon är vi i princip i mål.

Ska bli jättekul att köra med min kompis Kennet. Han är en grym både löpare och simmare så jag känner mig trygg där. Bara hoppas han inte har för bråttom till målet. Men vi är ju som sagt var ett team så utan mig blir det ingen målgång hur bråttom han än har.🤪

Kram från Ingmarie

Och okallt

Det här att ha flera olika ”bassänger” i sin närhet är vansinnigt lyxigt! Alltid öppet och noll i inträdesavgift. Stora är de också. Och absolut trängselfria! Mina närmaste är Söderbysjön, Flaten och Hellas/Källtorpssjön. Jag gillar dem lika mycket för de har alla sin egen lilla charm. Hellas är dock den som de flesta simmar i. Det är i princip alltid någon mer som simmar så även om man kör solo är man inte själv. I går körde jag ju med klubben, då var vi många, i dag körde jag solo. Om man inte räknar saferswimmern vill säga. Den är ju alltid med. 😄

Ljuvligt och absolut frysfritt!

Simmade bara någon kilometer. Behöver nämligen spara armarna till lördag. Liksom benen. Körde en enkel serie med korta intervaller för att väcka lite liv i skånkarna. Om det hjälpte vet jag inte men jag svettades åtminstone väldigt duktigt!

Kram från Ingmarie

Kallt!

Tro det eller ej men jag har frusit så jag hackat tänder i dag. Två gånger t.o.m!😳

Dock inte på land och inte några jättelånga stunder men tillräckligt länge för att jag undrat hur jag någonsin ska lära mig hantera kyla igen.😱

Första gången var när jag körde vattenlöpning. Efter 50 min gav jag upp. Då hade det bildats istappar i både hår och näsa. Typ i alla fall…

Andra gången var under kvällens simträning med De luxe-gänget. Jag var där lite tidigare vilket min kompis Lena också var och eftersom hon ville prova simma i blåst och vågor så hakade jag på. Jag må vara en fryslort av rang men jag är då inte särskilt svårövertalad när det gäller träning. Alltid något…🙄 Inne vid kanten såg det inte så farligt vågigt ut men på andra sidan sjön när motvinden slog till fick vi jobba på riktigt bra för att inte fastna där ute och garanterat frysa ihjäl. I alla fall jag… Karaktärsdanande som sjuttsingen! Hann bara upp och vända för lite tjitt-tjatt med resten av gänget innan vi skulle i igen för det ”riktiga” drillet och det var då fryset slog till med full kraft. Men kul var det! Coach Ulf hade ledigt så det var Coach Tomas som höll i taktpinnarna. Fick flera aha-upplevelser och tror banne mig jag kom upp ytterligare ett pinnhål i min simstege. Vissa saker är helt klart värda att hacka tänder för!

Kram från Ingmarie

Typiskt bra…

…andra semesterdag och därmed andra dagen jag är helt klockfri! (Jag lovar jag ska sluta tjata om att jag är ledig. Snart…🤪) Har enbart roat mig i dag!

• Slog på stort och tog helt nya dojjor till dagens löptur. Eller nya och nya förresten. Mina fötter kan ju bara ha Newtonskor och jag vet precis vilka av deras modeller som funkar. Denna modellen har jag haft i 18 evigheter och fördelen med det är att jag behöver inte ”gå/springa in dem”. Bara sätta på och kuta iväg. Vilket jag gjorde!

• Löpning utan tidspress är grymma grejer! Jag lät känslan styra. Är förvånansvärt fräsch och jag tror inte det blir något bakslag efter helgen. Det borde kommit i dag i så fall. Även om vi höll låg fart så höll vi trots allt på ett tag menar jag. Drygt två timmar njutning i skogen fick jag i alla fall i dag. Bättre kan det inte bli!

• Alla utegymen vi har här omkring är guld! Smidigt, enkelt, effektivt och samtidigt får jag njuta av solen ännu lite mer. Kör oftast ca 20 min när jag ändå passerar något. Dock inte varje gång för då skulle det bli typ varje dag för även om jag gillar det massor så är det inte roligt. Och jag skulle bli stor som en ladugårdsdörr. Kanske.. Vilket skulle innebära att jag behöver köpa ny garderob och det är inget jag varken tycker är skoj eller har råd med. Alltså kör jag (svenskt) lagom.🤪

• Kommer aldrig tröttna på att äta medhavd homemade (vego)lunch med denna vyn. Aldrig, aldrig, aldrig.

• Vyn innehåller ju en av mina favvosjöar. Bara att rulla i och simma så länge man vill och orkar. Och inte fryser för våtdräkten fick vila. Våtdräkt är en fantastisk uppfinning, och jag är oerhört tacksam att jag har två stycken olika, men simma utan är ändå det bästa. Här snackar vi frihet! Det var roliga små vågor också!

Hoppas du också haft en fin tisdag!

Kram från Ingmarie

Semesterstart

Jag skonar dig från att läsa om de där inte så jätteroliga sysslorna som liksom var absolut nödvändiga att göra (läs städa-tvätta-handla) så här på första semesterdagen och går i stället rakt på godbitarna.

Kutade bl.a en längre runda än jag egentligen planerat. Inte för att det kändes extra lätt på något vis men det var liksom så extra härligt! Och varför inte njuta extra länge då?

Samma sak när jag besökte min kära vän Camilla som bor max två stenkast från Drevvikens ljuva vatten. Visst kändes det att jag simmat 5 km bara i förrgår men det var ändå så himla härligt!

Jag toknjöt! Och inte blev det mindre njutfullt av att efteråt få hänga tillsammans med Camilla, Rebuz och fyrbenta Milton på denna fina veranda. Ja hela huset och dess omgivningar är förresten som en enda stor underbar oas!

Jag har bokat en spontan miniresa till ett litet äventyr också. På fredag. Norrut. Men innan dess ska jag bl.a njuta av (den sista?) värmen.

Kram från Ingmarie