Resa

John Forrest och ett annat paradis 

Inte nog med att det finns fantastiska stränder, hav och stadsparker där vi befinner oss. Bara ett par mil från city hittar man stora nationalparker med vandrings-, cykel- och löpstigar, urskogar, picknickställen, historiska platser, vingårdar, berg, dalar och vilda djur. Vi besökte den äldsta nationalparken, John Forrest, i dag. Tror varken jag eller Anders ens i vår vildaste fantasi hade kunnat föreställa oss varken hur bedårande vackert det skulle vara eller hur otroligt hjälpsamma de Park Rangers som jobbade där skulle vara. (Ö.h.t är australiensarna enormt snälla och gästvänliga vilket jag minns väl från förr.)

Vi fick fina tips på rundor och flera kartor så vi inte skulle komma vilse. Inte för att det någonsin var någon egentlig fara, det var ordentligt välmarkerat, men du vet hur halvblind man kan bli när man uppslukas av naturens skönhet!


Upp mot 30 grader, då behöver t.o.m jag både solbrillor, solskydd och massor av vatten. Anders gjorde sin egen solhatt.


 

När jag åkte hit tänkte jag att jag skulle vara glad om jag kunde gå lite trails och kanske småjogga några minuter då och då. Om jag inte helt räknat fel så höll jag på i 80 min i dag utan att känna av ryggen mer än några sekunder och då var max 15-20 min gång! Hur ofattbart är inte det? Oavsett hur det blir sen är jag jättetacksam över i dag!


Lunchlådorna käkade vi i skuggan av de stora träden. Efter att vi smygfotat familjen känguru!

Förutom tips på var vi kunde kuta så fick vi karta och vägvisning till  Lake Leschenaultia. (Nej, jag kan inte heller uttala det…) Visste inte ens att den fanns så vilken tur att de såg hur badsugen jag var! (Hade i och för sig hintat när jag frågade om det gick att bada i de halvtorra dammarna i parken…) Sjön är en oas och en ljuvlig pärla mitt ute i (nästan) ingenstans. Den måste ha blivit gjord för vattenlöpnings- och simnördar som mig. Och Anders fick jag nästan inte upp.?

 

Kram från Ingmarie

Kings Park and some beaches

100 steg, eller kanske 150, från vår lya ligger Kings Park. En oas med massor av fina mjuka stigar för klena diskbråcksryggar. Och även andra ryggar såklart. ?

Förvisso är jag långsam som attan just nu, särskilt när jag går, men trots att vi höll på i över en timme men hann ändå bara med en liten flugskit på kartan. Underbart för det betyder ju att vi har massor av mer att se och upptäcka i denna pärla. Inte för att vara taskig men Central Park kan slänga sig i väggen. ?




Eftersom det varit molnigt en stor del av dagen, det har t.o.m regnat, så passade vi på att reka runt lite. Regndagar är nämligen sällsynta och jag vill undvika sitta instängd i en bil så mycket det bara är möjligt. Särskilt på soldagar.
Så vi drog först in mot stan och kollade in en Running-shop (utan att göra av med en enda cent) och käkade på Raw + more. Helt galet gott! Och så himla mysigt att kunna sitta ute för även om det är mulet är det inte kallt. 


Hur det blev när vi kom ut till havet i mysiga Fremantle kan du nog därför gissa…


Tänk att ha ett helt hav för vattenlöpning och simning! Med vatten så klart att jag såg ända ner till botten. Jag dog nästan lyckodöden.


Anders nöjde dig dock med att doppa fossingarna. I alla fall i dag.


Och det där är inte enda stranden. Här finns mil efter mil med kritvit sand, turkost vatten och vikar som kan användas för allt från stilla plaskande i ryggläge till fartfylld kite-surfing. Många har även full service med (gratis) toaletter, duschar och omklädningsrum. Hur bra är inte det? Vår närmsta strand ligger i Cottesloe bara en kort bit från lyan.


 Där ska vi bl.a hänga i morgon. Efter  att vi lekt av oss på en av de största lekplatser jag besökt. You´ll see tomorrow. ?

Vet du, jag känner på mig att det här är bästa medicinen alla kategorier för sorgsna själar och kroppar. Känner redan hur livsandarna har börjat vakna till liv igen. Faktum är att jag tror det är snudd på omöjligt att inte känna lycka här…


 Kram från Ingmarie

 

I’m down under again

Jag kom på att det är ganska exakt 28 år sedan jag besökte Perth och västra Australien sist. Jag backpackade mig runt hela detta stora land + Nya Zeeland och Asien. Vi var ett gäng som bilade från öst till väst, vilket f.ö är världens längsta raksträcka, och på den tiden var det mest party som gällde. Om jag inte helt missminner mig så var det väl här man började med Bag-in-box? Jag minns i alla fall att det gick åt en himla massa sådana. Och tro det eller ej men jag t.o.m både rökte och snusade.? Vi har alla våra små spöken i garderoben.?

Jag har varit i Australien en gång till efter det men då som en mycket seriös elitlöpare. Tror inte ens jag tittade på en Bag-in-box. Bodde då flera månader i Canberra och var i mitt livs form innan jag stöp i backen och spräckte ena knät.  För att få bort gruset fick man skrubba med en stålborste och inte förrän ett par dagar senare kunde såren sys ihop på det fotbollstjocka  stackars knät. Den hemresan var inte rolig om jag säger så…  Ärret på knät finns kvar och gör att jag aldrig kommer glömma det heller.

Denna gången är det väl en slags mellanting. Det är nog egentligen mest för att få en välbehövlig paus. Hösten har varit tuff och jag är ganska mör. Mest i själen. Och i hjärtat. Fast de där två hänger förstås ihop precis som allt i kroppen. Att tro något annat är bara tramsigt. Vi kommer resa runt en del men mest hänga på samma ställe. Träna ska jag ju förstås men utan några planer på att kvala till något mästerskap. Tack o lov säger jag faktiskt för även om det var en fantastisk tid så var den också både osäker, tuff och kravfylld. Ett oförsiktigt steg och sen var hela satsningen borta. Och det där var ju liksom varken första eller sista gången. För att inte tala om hur mycket pengar som s.a.s gick till spillo varje gång en utlandssatsning inte blev som tänkt.

Men skit i det. Nu är nu! Resan hit gick oväntat smidigt men långflyg är långflyg och ungefär lika roligt som att stryka skrynkliga kläder. Först ca. 10 timmar till Bangkok där vi hängde en stund.


Och sen ca 7 timmar till i plåtburken ovan molnen innan vi kom fram till Perth.


Konstigt ändå hur man kan piggna till för hur trötta vi än var så när vi väl kom till biluthyrningen märktes inget av varken jetlag eller sömnbrist. Så nu har vi kört på fel sida, rekat omgivningarna, handlat och installerat oss på första stället som visade sig vara långt över förväntan. Ett helt litet hus med två sovrum, tvättstuga, kök, tre badrum och lika många uteplatser.


Som granne har vi två stora parker som gjorda för all slags träning. Vädret går inte heller att klaga på.Jag föredrar ju detta veckans alla dagar…


…före detta:


Börjar mer och mer verkligen tro att detta är bästa medicinen för både min in-och ut-sida.

Kram från Ingmarie

 

So long!

Nu drar vi. Långt bort. Till sol, värme och sand mellan tårna.

Jag hoppas och tror det kommer göra gott för både min kropp och själ.?


Kram från Ingmarie

S-n-ö

När plogbilen, även om det bara är en sån där liten, kör fast i drivorna då vet man att det kommit väldigt mycket snö.?

Liksom när man inte ser varken fötter eller underben trots att man går på en trottoar.?


Det har verkligen vräkt ner snö i princip hela dagen och jag kan inte annat än skratta åt det här. Och fascineras!


Det blir liksom så crazy när bilar, bussar och lastbilar står huller om buller på vägarna, folk åker skidor mitt i stan, det nästan inte går att se ut genom fönsterrutan pga snön och varenda liten kulle förvandlas till pulkabacke. Varför man väljer att köra bil, eller odubbad cykel, en dag som denna begriper jag dock inte. Alla de som slirade/körde fast på vägarna kan ju inte ha livsviktiga jobb de måste ta sig till i tid? SL har väl funkat si så där (som vanligt alltså) men åtminstone tuben har rullat hyfsat regelbundet. ”Bättre komma lite sent i detta livet än för tidigt till nästa” tänker jag…



Men jag har hunnit, och kunnat göra, det jag ville rent träningsmässigt. Med hjälp av tuben och benen klarar man sig ganska bra även i ett snökaosigt 08a land.

Cykelintervaller i dag igen. (Nej, jag har ingen hemlig plan eller hemligt cykelmål. Tycker bara det passar bra just nu.?)



Indoor Running klassen var överfull, no wonder, men kvällens pannlampetrail- träning var det klent med deltagare på.



Man skulle ju kunna tänka att det var bara det starka könet som pallade men i verkligheten så visade det sig att passet var inställt i sista minuten vilket vi missat.  Men det blev bra ändå. Snön lyser upp fint och den är galet jobbig att springa i. Särskilt med en tung rygga.


Om den där vintern ska envisas med att komma varje år då tycker jag det ska vara precis så här!

Kram från Ingmarie.

Hotell-lyx, bildsaknad  och tillbakafärd

En av de bästa grejerna med att bo på hotell är onekligen frukosten. T.o.m jag går hellre upp tidigare än vanligt för att riktigt kunna njuta och såsa mig igenom den. Aldrig att jag dricker så många koppar kaffe eller läser tidningen så där noga som då. Någon dregel-läcker bild på allt blir det dock inte. Jag påbörjade men kom av mig. Efter en bild. Snacka om att vara lättdistraherad.?


Extra smarrig är den om man tränat innan. Var ute ännu tidigare än i går men i dag mötte jag faktiskt på en likasinnad!?

Klent med bilder därifrån också. Var helt i min egen bubbla. Inte heller har jag någon ny bild på Runn trots att dimljuset och den fuktiga luften gjorde att allt såg helt magiskt ut. Vet inte vad jag ska skylla på där… Tror jag enbart njöt faktiskt. ❤️ Bara för att man bloggar måste man ju faktiskt inte dokumentera allt. Men så här kan det i alla fall se ut dagtid där jag sprang i morse. Fina, fina Falun.


Men jag kom ihåg att fota en annan (välkänd) vy. Det mobila kontoret modell lyx.


Så nu är jag tillbaks i 08a land igen för ett tag. Och får lyxa med annat.

Kram från Ingmarie.

Två mörka i Falun

Låt dig inte oroas över rubriken. Det enda som varit mörkt är att träningspassen varit förlagda utanför dagsljusets lilla besök. Men det är helt ok det med så länge det inte är så varje dag. Då hade nog t.o.m jag haft svårt att finna motivation…? Eller så hade jag blivit inomhusidrottare.?

Mörkt som natten var det i alla fall när jag begav mig ut imorse. I min värld var det förresten fortfarande snudd på natt. De enda till fots som jag mötte var några hundägare och ett par där den ena gick med stavar och den andra med rullator. Sånt händer nog bara i Falun!

Den lilla vita pricken till höger på bilden ovan är en av Faluns stora kännetecken.

Bilden nedan är från en del av rundan runt sjön Tisken. En annan av sjöarna som är tokbra för fart-träning. Dock inte före solen gått upp. Särskilt inte dagen efter ett annat ”sjöpass”

När det var dags för kvällspasset var det lika mörkt men Lugnets stora anläggning flödar tack och lov av ljus.


Det här är ett eldorado för varenda idrottsnörd och snudd på ett måste att besöka om man är på Falubesök. Det är även en av anledningarna till varför jag älskar den här staden och undrar hur i all sin dar vi kunde flytta härifrån? Där finns t.ex.  gym, simhall, bollhallar avi lika slag, innebandybana, ishallar, friidrottsbanor både ute och inne, fotbollsplaner, cafe, golfsimulator, sportshop och jag vet inte allt. Eftersom jag kom på samma tid som väldigt många andra hade jag laddat för ett trångt och bökigt simpass. Ett sånt där man riskerar krockar, slag på fötterna av händer/paddlar, tår och/eller simfenor i ansiktet och lika ojämn rytm som en hackig LP-skiva.(Är du väldigt ung får du googla vad en LP är.?)

Men laddningen visade sig vara helt onödig för trots att det bara var en crawlbana var vi som mest fyra pers där. Däremot var det packat i motionssim-delen, förenings-delen och så småningom även vattengympa-delen. Snacka om dubbelflyt!


Men såklart har det inte varit så där mörkt hela dagen. Under pauserna på kontoret är det bara att gå utanför dörren och njuta av detta.


Runn är utan tvekan en av universums/Guds/naturens/högre makters gåvor till oss människoknytt.❤️
Kram från Ingmarie.

Fina Falun

Minns inte när det var sist det hände men jag vet att det är extremt längesedan.

Jag har  badat badkar! Med badsalt och så där varmt att svetten rann. ?


Egentligen vansinnigt  miljöovänligt och ”onödigt”, jag skäms faktiskt lite, men jag kände att jag både ville och behövde den lyxen i dag. Kanske jag kompenserar det (i alla fall lite) med att jag i princip alltid nyttjar SJ och SL. Eller ben/cykel. Och lever vegoliv…

Falukontors-dagar är hur som helst intensiva och fullspäckade som attan med massor av jobb.


Men de är allra mest otroligt skojiga och lärorika. Bäst är att få träffa alla härliga kollegor.De bästa man kan tänka sig.

Men hur fullt det än är så tar jag mig tid att träna helt enkelt för att jag vill och behöver det. Det finns i princip alltid möjligheter om man bara vill. På mitt hotell finns t.ex ett riktigt bra gym som var perfekt att besöka i kväll när knegandet var klart.


Falun är ju dessutom välkända marker för mig så det är bara att snöra på löpskorna och sticka ut. Behöver varken karta eller gps vilket såklart underlättar för det vet vi ju alla att det tar hiskeligt mycket tid att springa vilse.?

Ett par km. från hotellet finns några sjöar som är perfekta för intervaller så där härjade jag runt i morse. 22×60-30 + hopp&skutt.



Fina Falun! Man blir liksom aldrig besviken trots grårusk.Lyllos mig!

Kram från Ingmarie.

Korthelg

Dagarna går rasande fort i allmänhet och helgerna i synnerhet. Särskilt när den sistnämnda bara är 1,5 dag lång. Eller kort beroende på hur man ser det.

Men man hinner ändå roa sig riktigt bra när hushållsplikterna är fixade. Man kan t.ex. springa långpass där en stor del är upp och ner för Hammarbybacken. 10ggr. närmare bestämt.?

img_7223 img_7224 img_7226

Inbillar mig att det är grymt bra att drilla kropp och knopp med såna här (back)pass. Jag blir i alla fall trött i musklerna och är galet nöjd när jag är klar.

img_7219.jpg

img_7218.jpg

img_7220.jpg

img_7221

Om man sen är som jag så springer man (om)vägen till sjön för ett dopp. Lite Sprada är nämligen aldrig fel även om jag var regnblöt redan innan. En garanterad dubbel endorfin-kick. (Och jo, det är härligt svalt i plurret nu. )

img_7232.jpg

img_7228.jpg

img_7229.jpg

img_7230.jpg

Det blev ganska många timmar ute i höstrusket så lite skönt var det att kunna hänga på gymet lite senare. Lättroad som jag är så kan jag busenkelt glömma både tid, rum och att kvällsmaten väntar där hemma.

img_7239.jpg

Sen kan man kuta ännu lite mer i höstrusket på stigar fulla av färgglada löv.

img_7254.jpg

Det blev lite längre än jag tänkt men tack och lov var min biljett till ”mobila kontoret” ombokningsbar annars hade det blivit krisigt.

img_7255.jpg

Och sämre office kan man ju ha där utsikten hela tiden växlar och kaffet är fritt. Hoppas jag inte drack för mycket nu bara…

img_7256.jpgMen om det blev för många koppar kommer jag i alla fall att ligga vaken i en stor lyxig hotell-säng.

img_7259

img_7261

Och behöver jag gå upp till det stora überlyxiga badrummet så har jag fina tofflor att trä på fossingarna. 🙂

img_7262

Kram från Ingmarie.

 

 

 

Norrut igen

Det är alltid en smula vemodigt att lämna Halmstad. Det är ju på något vis det som är det ”riktiga hemma” i denna del av världen för mig.


Men som jag brukar säga: ”Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Det har ju varit fantastiska dagar och Halmstad bjöd på perfekt löp- och utegymsträning innan jag klev på tåget. Bokskogen levererar fortfarande.?


Jag hade ju tänkt mig ett litet bildinlägg från lördagskvällen och minnena from the old times men hela tågresan har jag intensivjobbat så hårt att nu är jag helt slut i rutan.? Det gäller ju att passa på när energin finns och kontoret är ett av de bästa.


Och helt illa är det verkligen inte att komma tillbaks till 08a land. Världens bästa sambo mötte mig vid tåget och i lyan väntade ju världens sötaste kissekatt.?


Kram från Ingmarie.