Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie

Nöden har (nästan) ingen lag

Jag har inte kört spinning på flera år. Kan omöjligtvis minnas när det var sist. Ingenting har kunnat motivera mig till det och bara tanken har gjort mig smått både uttråkad och illamående. Men så blev det som det blev med min rygg och plötsligt kändes det som ett väldigt bra alternativ.

Men jösses vad det var jobbigt! Och svettigt. Jag körde efter eget huvud och med samma musik som på mina Indoor-running pass, dvs sån musik jag gillar och går i gång på, så det hjälpte säkerligen till för att skapa spagetti-ben.

Kul? Njae, men alternativet hade varit ännu tråkigare. Dvs att inte träna alls. Hade ex Eriksdalsbadet varit öppet hade jag till 100% hellre valt det.

Ingert ont medan jag höll på men nu efter ännu ett jobb-pass gör det ont precis hela tiden. Inte ens Ipren hjälper längre. Går det inte över måste jag nog kontakta vårdcentralen på måndag men du vet hur det är. De kommer säga vila och ät (starkare)  smärtstillande…

Nåja, snön har i alla fall börjat smälta bort igen!

Kram från Ingmarie

Kategori märkliga skador

Kroppen kan då verkligen hitta på saker. Minns du att jag berättade om hur jag plötsligt fick så ont i vänster bröstkorg att jag nästan inte kunde andas? Det gjorde så ont att jag inte ens kunde sova!😱 Jag fattade verkligen ingenting. (Och gör förresten fortfarande inte.) Eftersom jag inte kunde sova tog jag en Ipren. Där går liksom gränsen. Eftersom jag tar det typ aldrig så somnar jag direkt! Sen försvann det onda lika snabbt som det kom!

Nu har (nästan) samma sak hänt med mitt korsben. Det kom efter Indoor Running-passet i måndags.. Helt från ingenstans. Fick nästan inte med mig högerbenet. I tisdags morse var det mycket bättre och jag sprang trail utan större problem.

När jag kom till jobbet började det igen. Samma sak att benet inte ville med och jag hade så ont att jag mådde illa. Att jag klarade av att jobba är ett mindre mirakel! När jag väl fick gå hem grät jag av smärta. Då har jag ont. Tog en halv Ipren och det var lite bättre i morse men långt från bra. Simma funkade dock finfint! Så härligt att vara i bassängen igen!

Tack och lov hade kiropraktorn tid i dag men inte ens han fattar. Ett mystiskt akut ryggskott av okänd orsak typ. Men han lossade hårda muskelspänningar och triggerpunkter med händer och nålar så förhoppningsvis går det snart över.

F.ö har jag skapat en “konst-sida” med en del av mina tavlor. Här hittar du den.

Kram från Ingmarie

 

 

Fest x 2

Jag har varit på födelsedagskalas i dag! Ett riktigt! Du vet ett sånt med tårta, presenter, blommor och vänner. Vi var inte så många och lokalen var stor om nu någon tänker på restriktionerna. Själv är jag ju inte så orolig av mig som du kanske märkt…

Det var min vän Eva som fyllde 50 och jag är så tacksam jag fick vara med och fira i hennes musikstudio!

Den andra festen var ett 2-timmars löppass på nya och gamla vägar. Egentligen var det inte så mycket “fest” för det kändes en smula segt fastän kroppen egentligen var pigg. Märklig känsla…

Karaktärsdanande raka… Och ja, det var motvind.

Ett litet minne från lite obanad terräng.

Något dopp i Djupsjön blev det dock inte av uppenbarliga skäl.

Tänk att det är här jag brukar simma! Känns ganska ofattbart just nu.

Kram från Ingmarie

 

Hur svårt kan det vara (att räkna)

Stockholm stad har som bekant stängt ner alla sina idrotts-anläggningar sen lång tid tillbaka. (Med vissa undantag för elit-idrottare och ungdomar.) Syftet är att minska smittspridningen. Samtidigt gör detta att många åker kors och tvärs över stan till Medley’s simhallar för de har öppet. Med restriktionerna. De räknar och kollar så det inte är för många varken i bassängen eller omklädningsrummen. Precis som t ex. Sats gör. Så hur svårt kan det vara för t ex Eriksdalsbadet att göra detsamma? Det var inga problem i somras när utebadet var öppet. Kan de plötsligt inte räkna? För det är väl inte av ren lättja de har stängt?

Folkhälsa försämras, smittspridningen riskerar öka pga ökat resande och många mår sämre både fysiskt och ffa psykiskt av dessa restriktioner. Det finns tydliga och enkla riktlinjer så hur svårt kan det vara? Har fortfarande inte fått något vettigt svar trots idogt frågande.

Tyresö är i alla fall öppet och det är jag tacksam över! Det tar en väldans tid att åka dit och blir extremt  mycket krångligare när jag ska till jobbet efter, men det är så värt det!

Träffade även på coach Ulf och fick inspireras av hans makalösa simning.

Kram från Ingmarie

Enkla saker att uppskatta

Man behöver inte resa långt bort, ha coola prylar eller en fet lön för att hitta guldkorn i vardagen. Där kanske det t o m är extra viktigt att glädjas åt de små och ”vanliga” sakerna för hur det än är då är ju vardagen den mesta tid vi har. Gillar man inte sin vardag bör man nog fundera på att ändra den så fort som möjligt.

Jag gillar t.ex mina (Sprada)löpturer till jobbet och doppet på slutet! (Jag ogillar dock fortfarande modden.)

 

Jobbet är som det är. Upp och ner. Förhoppningsvis kan vi dra ner på antalet IVA-platser ännu mer och därmed få en mer “normal arbetssituation”. Något jag verkligen ser fram emot!

Kram från Ingmarie 

Sånt man vill kunna utan att använda det (och sånt man vill båda kunna och använda)

Långt ner under Södersjukhuset hittar man bl.a ett stort utbildningscentrum. Där har jag i dag gått ännu en kurs i AHLR  (Avancerad hjärt-och lungräddning) för barn. En utbildning som såklart är jätteviktig men som jag hoppas jag aldrig behöver använda. Egentligen är det väl det samma med vuxna men den kunskapen har jag använt fler gånger än jag kan räkna.

Hela dagen har vi varvat teori med praktik och jag vågar nog påstå att jag skulle känna mig ganska trygg om det hände IRL nu. Grymt bra utbildning! Vet inte om det är helt korrekt att säga men jag tycker detta är kul! Jag gillar (för det mesta) det snabba flödet och det oförutsägbara.

Utbildningar är ju dock (för det mesta) på dagtid och de börjar hyfsat tidigt så det var bara att gå upp långt före solen. Men även den hade gått upp när jag sprang sista backen upp till sjukan. Att kunna kuta till jobbet är en ynnest! Enormt tids-sparande. Någon sprada hann jag tråkigt nog inte med men jag överlevde även det. Förhoppningsvis kommer det ju fler chanser.

Efter i kväll när vi hämtade nya fina varor i Skarpnäck från några av producenterna för Reko ringen linje 17 kommer inte bara skallen vara  proppfull utan även magen.🙏🏻❤️ Vilken grej! Älskar det! Så himla smart liksom!

Kaffe, vegoburgare och korvar, hummus, rågbröd, tempeh, veganska semlor, sylt, frökex, marmelad-godis och olika slags biskotti. Mums alltså!

Köper du på Reko-linjen? Och har du någon kunskap som är bra men som du helst vill slippa använda?

Kram från Ingmarie

 

Urspårat inlägg om motivation

Jag har förstått att många har (ovanligt) svårt med motivationen just nu. Inte bara när det gäller träning utan även rent allmänt.

Personligen tror jag alla dessa restriktioner, begränsningar och nedstängningar, medias skrämseltaktik och ovissheten påverkar oss mer än vi tror. Frågar man mig tycker jag det är vansinnigt och ett fruktansvärt experiment på mänskligheten. Särskilt när det nu flera gånger har visat sig inte hjälpa med lockdown. Ett virus är ett virus och det gör som det vill. Jag lyssnade på en bra video om “den globala självskadeepedemin”. Mycket intressant och tänkvärd! Frågan är om det ens är en pandemi…

Jag läser och lyssnar förresten på mycket nu och förfäras över det hårda klimatet “där ute”. Minsta lilla att man är skeptisk till vaccinet så är man en foliehatt, vaccin-motståndare, osolidarisk och ska inte varken få resa eller få sjukvård. Under senaste året har jag och mina kollegor hyllats och kallats hjältar men nu är vi som inte vill ta vaccinet inte värda ett rutten lingon. En del tycker t o m att vi inte ska få jobba.
Hur kunde det bli så?
Många verkar helt ha missat att man kan både smitta och smittas trots vaccinet, att det kan ge svåra allergiska reaktioner (jag har flera kollegor som blivit så sjuka att det inte får ta spruta nr 2), att vi inte vet hur länge ett ev skydd varar (man tror ca 6 månader) och att vi inte har en aning om långtidseffekterna. Dessutom har viruset redan muterat en massa gånger och även om man tror vaccinet är verksamt mot en del av dem så vet man inte.
Det här är dessutom en helt ny metod som aldrig använts som läkemedel förut. Inrapporterade biverkningar har redan blivit tusentals och flera har dött kort tid efter att de fått det.

Jag kan diskutera det här i en halv evighet men nu var det inte det jag skulle skriva om egentligen utan om motivation!

Ha ha! Snacka om att spåra ur…

Motivation är inget som bara kommer, i alla fall inte hos mig, utan den måste skapas. En av alla saker jag gör för att hålla motivationen uppe är att träna med PT-Rafael. Jag blir alltid glad, pigg, peppad och motiverad efter ett pass med honom. Träningsvärken får jag på köpet.

Hur skapar du motivation?

Kram från Ingmarie

Väder

Det är såklart alltid någon slags väder men i dag var det banne mig extra mycket.

Snö som kommer från alla håll och som sticker som pilar i ögonen är nämligen just det om du frågar mig. 🤪😱

Det är tur jag kan mina rundor så väl när man tvingas springa halvblundandes.

Men benen var pigga och underlaget helt ok så det får jag väl vara nöjd med.😄

Lagom tills jag var på jobbet lugnade det sig.😀

Vad har du för väder?

Kram från Ingmarie

Äntligen söndagskväll

Det är inte utan att jag säger ”äntligen är helgen över!” Det blir lätt så när jag jobbat.🤪 Faktum är att jag är ganska slutkörd. Salarna är fulla igen så det var väl “tur” jag tog de där bilderna.

Än en gång är jag tacksam jag har träningen som ger energi. Och frisk luft!

I går sprang jag solo. Magiskt vackert i skogen!

Under alla år jag bott här har jag aldrig sett så många skidåkare som nu och aldrig har jag heller fått ”plocka upp” så många som vurpat. Tack och lov inga allvarliga händelser. Det är jättekul att folk är ute och rör på sig men mitt tips är att håll dig borta från skador. I synnerhet sådana som kräver sjukhusvård…

I dag sprang jag med Kari och Sälka. Lugnt och fint i kringelikrokar för att undvika skidåkarna. Lyckades ganska bra i alla fall.

Hade det alltid varit så här så är det nästan så att även jag skulle kunna börja gilla vintern!

Men det är ju den där modden. Om jag bestämde så skulle jag förbjuda den direkt!🤪

F.ö har jag tydligen knatat över 30 000 steg i dag. Och vårt pussel är klart!

Kram från Ingmarie