Jobb

Det sköra livet

Mitt jobb innebär, som de flesta vet, både glädje och sorg. Och faktiskt väldigt mycket som mer eller mindre “försvinner i mängden”. Det är helt enkelt omöjligt att engagera sig till 100% i varje patient. I synnerhet inte de dagar då jag kanske träffat på, och haft hand om, fler än 30 st. Men många är de som stannar kvar i mitt minne för evigt. Jag minns fortfarande människor jag vårdat för över 20 år sedan. Det kan vara både roliga, tokiga och sorgliga möten. För de flesta blir det ju bra till slut, och livet fortsätter, men ibland tar ju även allt slut. För en del efter många levda år, för en del mitt i livet och för en del innan det ens har börjat… Vid de, tack och lov ytterst få tillfällena när livet släcks innan det ens har levts färdigt, är det extra svårt att räcka till. För vad kan man göra och säga så att det lindrar?

Det är också vid de tillfällena jag tänker extra mycket på livets skörhet och hur kort vår tid här på jorden egentligen är. Och hur viktigt det är att leva medan man faktiskt lever.

Att jag fick några härliga timmar i poolen denna förmiddag tillsammans med Ulrika känns därför särskilt fint och bra. Det är livskvalité för mig! Och det gjorde helt klart att jag fick den där extra kraften som behövdes på jobbet just denna kväll.

Kram från Ingmarie

Luddigt

Planen var att gyma före jobbet, inne alltså, men trots att det var mulet och regnet verkligen hängde i luften så valde jag utegymet. Det var ju ändå hyfsat varmt och jag ville vara ute helt enkelt!

Det blev ett bra pass. Har inga som helst problem att hitta på roliga och bra övningar!

På tal om ute. Ingen har väl undgått att det snöar bomull! Ja alltså det är inte bomull utan Asp-ludd. Vi har drivor av ludd här! Inne så väl som ute för det flyger runt precis överallt och det är ruskigt svårt att bli av med.

På ett sätt är det ganska vackert för naturen blir liksom lite extra mystisk och trolsk. Men det är ju inte helt normalt och ffa är det extremt brandfarligt!  Bara i vår närhet här har det brunnit säkert över 10 gånger på några dagar. Läskigt!

Kanske det lilla regnet som kom, för det kom precis när jag cyklade iväg mot tuben, hjälper till att minska risken. Och att folk begriper att minsta lilla fimp och gnista kan orsaka enorm förödelse…

Har du också mycket ludd hos dig?

Kram från Ingmarie

Värme!

Värmen som kom – har du också fått känna den? Wow alltså! Så makalöst skönt!

Helst hade jag ju velat vara ute hela dagen. Sitta still och lyssna på, förvisso superbra, föreläsningar i en varm sal är ju inte riktigt samma sak som att vara ute i den varma solen.🤪

Och lite har jag/vi i alla fall fått traska. I november i år kommer nämligen den helt nya post-op avdelningen vara klar och vi ska flytta dit hela vår verksamhet. Det kommer bli galet fint och bra när det är klart och det är jättekul att få vara med från början! Ännu är det lite klent med både det ena och andra men utsikten! Kolla!!

Vi hade dessutom en hel timmes lunch (annars har vi bara 30 min) så jag hann med att gå till Tantolunden en sväng och njuta av solen.

Verkligen fint att ha sitt jobb så nära en oas dagar som Tanto.

Bäst är ändå att jobbet är nästan-granne med Eriksdalsbadet. Det blir inte ens en omväg att ta sig dit! Benet fick vila från löpning på land så jag gjorde det näst bästa. Vattenlöpning.

Kram från Ingmarie

Närmre och närmre

Det behövs en hel del skallben och motivation för att välja att träna inomhus när vädret är så där ljuvligt som det bara kan vara i maj. Men ännu mer än att vara ute ville jag träna före jobbet så då får man gilla läget. Sim + poolrun går ännu bara att göra under tak men om bara några få dagar öppnar 08as solskenspool! Då kommer ingen/inget kunna få mig att simma/vattenlöpa inne på många månader!

Och jag har en viss förhoppning om att benet kanske är med på att springa på land snart igen. Men en dag i taget! Tålamod, tålamod, tålamod och ännu lite mer tålamod.

Kram från Ingmarie

Gym-triggers

Det finns vissa saker som triggar igång mig extra mycket på gymet. Som liksom garanterat gör att adrenalinet rinner till och hornen växer ut. Box-säcken är ju en. Den kan få mig från en sovande zombie till en galen markatta på mindre än 30 sekunder. Don’t ask me why. Kanske någon väl dold fighting-gen som pluppar upp?

“Kälken” är en annan. Jag lassar på och lassar på och kör och kör tills svetten förblindar mig. Vad det är för gen som gör att jag triggas igång av den kan jag dock inte ens gissa mig till. 😳

Sen är jag liksom igång och ger mig inte förrän jag måste. Dvs när klockan är så mycket att jag måste sluta för att hinna till jobbet. Duschad. Observera även mina (fokuserade) miner.

Det är betydligt svårare för mig att komma igång med vattenlöpning. Särskilt efter en lång dag stående/gående på betonggolv. Inte ens de där tokstollarna som inte fattar vad rundsim är, utan verkar tro det är någon slags lekbalja, kan få igång mig. Men det gör gott för kroppen oavsett! All vätska som hade samlats i fötterna har jag nu kissat ut.🤪

Röstat har jag också gjort. Utan att ens vela! Och jag hoppas även du gör din röst hörd för vad man än anser om EU så är det viktigt att visa sin åsikt tycker jag.

Kram från Ingmarie

Allt svänger

I går var det min lugnaste kväll ever på jobbet. Så där lugnt så det t.o.m blev tråkigt! Det var inte riktigt så här hela tiden men svart skärm betyder noll patienter!

 

Well, så var det inte i dag! Cirkus från början till slut inkl övertid och utan rast. Men det var ändå kul för det flöt på fint något vis och jag kände att jag liksom hade koll på läget trots kaoset. Plus att jag lärde mig en massa nya grejer och sånt gillar jag. Utan att överdriva kan jag säga att jag plättlätt fick ihop mina 12000 steg/dag bara där.

Men de hade egentligen uppnåtts redan innan för 2 timmars poolrun blir typ lika många steg som om jag kutat på land. (Däremot blir man inte lika kissnödig på land…) Mitt ben vill fortfarande inte vara med så nu ha jag lagt ner alla försök till att kuta tills det känns ok igen. Min gissning är att det är mitt gamla diskbråck som spökar, jag känner nämligen igen känslan av “klämd nerv”, så det sämsta jag kan göra är att stressa det ännu mer genom “löpstötar”. Och oavsett anledning till mitt ledsna ben så vill jag inte springa när det känns så här.
Visst är det märkligt hur snabbt det kan svänga? Inom allt åt alla håll…

Kram från Ingmarie

Naturkraft

Flera sena kvällar (pga jobb) efter varandra är väl inte helt sunt för det är svårt att somna i vettig tid när man inte är hemma förrän långt efter läggdax och dessutom är en smula speedad. Men så länge jag slipper jobba kväll-dag är det ändå ok. Det ger mig tid för att sova åtminstone hyfsat många timmar, äta frukost i lugn och ro, träna och liksom “ladda” lite. I alla fall om jag inte glömmer bort tiden. Det är ju ganska lätt hänt du vet när man kutar i den vackra skogen. Det är ju så vackert och fint nu att jag får ögonvärk!

Bara det här att kunna sitta, och ligga, en stund i gräset efter träningen, och särskilt före jobbet, är så himla mycket värt för mig. Jag hade verkligen ruttnat inifrån utan den här närheten till naturen som jag har. Numera finns det ju dessutom massor av forskning och studier som just visar vilken läkande kraft naturen har så helt fel känsla är det ju faktiskt inte.

Kram från Ingmarie

Måndags-skoj igen

Den här nya måndagars-rutinen alltså. Den är bra fin! Vi var en liten skara på dagens simträning så det blev nästan PT! Superskoj som alltid med Coach Anna! Nästan för skoj för dels går den där timmen på tok för fort och dels är det ruskigt svårt att tänka på teknik, simma och skratta samtidigt.🤪

Det hinns inte med någon längre vila innan Coach-passet på Sats. Typ hem, äta, byta om, packa om och sen kuta till ännu en “fel” sida av stan. Ja jag tycker så när det är för långt bort för att kallas nära.😀 Men precis som förra måndagen blev det 90 min “extra” löpning utan att jag egentligen tyckte att jag tränade. Eller jobbade.

 

Kram från Ingmarie

Bra helg

Ibland får man (jag) till det även på en jobbdag minsann. Fördelen med helgjobb är nämligen att vi börjar en timme senare. (I praktiken betyder det förstås då att man får färre arbetade timmar och måste “ta igen” dem på vardagarna…)

Hur som helst så efter att vi städat hela lyan i går, och jag fixat matlådor, så hann jag med att kuta intervaller, åka till badet, simma och vara ombytt och klar i perfekt tid för jobbet. Maten fick jag dock glufsa i mig under rapporten.🤪

I dag har jag varit ledig så jag la helt bort allt vad klocktid heter. (Undantag tvättiden nu i kväll. Den måste ju passas.🤪) Tog sovmorgon och hade slöfrukost. Målade lite och drog sen i väg på en löptur. Den blev 2,5 timme lång inkl 6 x 2.1 kilometer-loopen vid Hammarbybacken. Dvs 12 ggr upp till toppen och lika många gånger ner.

Anders körde sin egen variant gåendes med rygga. Starkt tycker jag! Mun-dregel lyckades vi fixa båda två. Eller mest jag om jag ska vara ärlig. En av mina talanger…

Jag fick dock inte med honom på fler uteäventyr men turligt nog har jag lättövertalade vänner. Ulrika svarade blixtsnabbt ja på att hänga med på lite coldswim i Sicklasjön. Vi hade lite olika klädsel för själva aktiviteten men allt funkar bara man är tillsammans.

Samma temperatur på land som i plurret och jag tror jag kanske hade lite energibrist för efter en kvart kände jag att det fick räcka. Mitt “efterskak” varade i säkert en halvtimme trots fyra lager kläder och en halv balja hett te.

Inte ens cykelturen hem och en varm dusch gjorde att cirkulationen kom igång. Det var inte förrän många timmar senare, efter kryddig mat och insvept i filtar, som jag på riktigt tinat. Men det var det värt för har man drabbats av “the bug” så har man.🤩

 

Kram från Ingmarie

Dubbel-kalas

Att få gå på kalas efter ett bra gympass på arbetstid hör inte direkt till vanligheterna. Men i dag hände det! Ett dubbelfirande dessutom. Dels hade två kollegor fyllt 60 år och dels fyller Södersjukhuset 75 år.

Men jag ska helt ärligt säga att jag inte ens smakade av tårtorna. 😳 Och det beror inte på att de inte var “fina” nog eller att jag har någon slags viktnojja. (Vet inte ens vad jag väger nu för tiden…) Jag var helt enkelt inte sugen för när den serverades hade jag precis ätit lunch och var proppmätt. Att äta bara för att man “ska” har jag slutat med för längesedan. Och det gick såklart bra ändå! Kaffe fanns och det var jag sugen på. 🤩

Kram från Ingmarie