Framme!
Denver, CO, är lika bedårande som jag minns det. Blogg kommer när internet vaknat lite mer.
Tills dess får du kolla på denna.
Kram från Ingmarie
Resa
Tillräckligt laddad?
Långflygning, även en rejält uppgraderad sådan, är lite som innan ett långlopp. Man måste ladda. Fast på helt olika sätt och vis förstås. Innan ett lopp ska man ju helst göra så lite som det bara är möjligt utan att helt förlora förståndet. Innan långflyg däremot ska man göra så mycket som det bara är möjligt för att, åtminstone en liten stund, tycka det är skönt att vara stilla.
Vi får se om detta räcker. Obs! Varning! Det blir halvnaket på en halvgammal lite längre ner. Oretucherat.
• Löpning i solen och minusgraderna inkl sprada.
Enda gången jag gillar is är när det är så här. Ju mer is ju bättre!
Jo då, det är kallt och det är ju det som är själva grejen! Men så fort jag fått på kläderna och börjat kuta igen så rusar värmen i kroppen. För att inte tala om endorfinerna!😍
• Tufft gympass inkl mycket svett, mjölksyra och balansutmaningar. Köra axlar samtidigt som man står på ett ben är underskattat.
• Simning. Dels Coach Annas läxa (som var superskoj!) och dels lite korta intervaller. Det “roliga” med dem var att jag simmade om folk hela tiden. Det säger dock inte särskilt mycket om min fart utan snarare att de som var i samtidigt som mig var ännu långsammare.🤪
Sen har jag även packat, varit hos tandis (allt har läkt fint efter höstens hemskheter och inga hål nu heller) och letat efter bagagevågen som tydligen fått benen och vandrat iväg. Kan med andra ord bli en både dyr och spännande start i morgon…
Kram från Ingmarie
Kursstart
Det är väl inte jordens smartaste att börja en ny simkurs två dagar innan man ska på långäventyr men kursen är lååååång så när jag fick chansen att vara med på halvfart och på distans en del av tiden så tog jag såklart den! Och precis som den förra (korta) kursen med Simcoach Anna så var det så där bra att man liksom bara vill fortsätta simma, simma, simma , simma tills man antingen förvandlats till ett klor-russin eller tills vattnet helt enkelt dunstat bort. Jag kommer öva på Annas läxor flitigare än en myra släpar barr!
För att palla långflygningen har jag även mjukat upp mig med både ett härligt svettigt Hot Vinyasa flow-pass och lite justering hos bästa Micke. Gillar förresten deras nya skylt. Lite lagom “osvenskt” kaxig.😍
Långflygningen kommer nog ändå bli en av mina smidigaste och bekvämaste ever. I LOVE uppgraderingar!
Sista jobbpasset är också avklarat. Kändes nästan lite vemodigt trots att jag ju kommer tillbaka. (Tror jag i alla fall…🤪)
Nu ska jag “bara” packa, träna lite till och be en bön att det inte händer något varken hos tandis eller på isgatorna.🙏🏻
Kram från Ingmarie
Målningsretreat i Skaparladan dag 3
Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!
Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!
Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.
Det var friskt om jag säger så. Och underbart!
Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!
Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.
Kram från Ingmarie
Målningsretreat i Skaparladan dag 2
Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.
Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)
För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄
Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.
Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är “fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en “snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?
Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!
Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!
Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️
Kram från Ingmarie
Hemstaden dag 4
De som begriper sig på det där med solljus, planeters position och jordens lutning säger att det vänt nu! Att vår ljuskortaste dag i år är passerad (i går) och att vi nu åter går mot ljusare tider! Inte för att det kommer märkas på ett tag, vi snackar ju bara några ynka minuter mer ljus/dygn, men bara tanken gör mig ännu gladare och piggare! Jag får ju också lov att säga att kommunerna är bra duktiga på att lysa upp vårt samhälle och Halmstad är inget undantag. Deras landskapsarkitekt (eller vad det nu kan heta) har verkligen lyckats!
I morse hade Halmstad även förvandlats till ett vinterlandskap. I alla fall lite. Så där så det mesta blivit vitt och allt plötsligt blev en aning ljusare. Men inte så mycket att det blev klurigt och slirigt att springa (förutom några snorhala isfläckar) vilket jag uppskattar kolossalt mycket! Den största ljuspunkten var dock att jag fick med mig bästa Sara och att vi därmed fick en härlig Run & talk-tur tillsammans!
Underbart är i princip alltid (för) kort. Min hemstads-visit är över för denna gången och det kommer dröja länge till nästa. På gott och ont. Ont för att jag ju älskar att vara där. Gott för att jag ska hitta på en massa annat som gör att jag liksom inte kan åka tillbaka förrän typ i juni. (!!!) Men först ska jag bl.a jul-jobba. Och dricka ännu lite mer SJ-kaffe.
Hur de andra dagarna varit kan du, om du vill, läsa här, här och här.
Kram från Ingmarie
Hemstaden dag 3
Det är verkligen skönt att ha i princip allt och alla inom räckhåll så som det är här “hemma”. Livet är allt lite enklare i en mindre stad där man inte behöver frakta sig själv i halva evigheter för att kunna träffas, handla, träna eller vad det nu är man ska göra. Om man har dem man vill träffa och det man vill göra här vill säga. Och det gör det. Det är ju därför jag är här och älskar att vara det!
Det är så himla mysigt att kunna hänga med mamma, Ulf och Morgan (inkl “Helge” i Morgans mun). Vi har setts varje dag och det är så härligt! Försöker liksom bunkra upp mig för jag vet det kommer dröja till nästa gång…
Jag har också träffat min goa lillebror Markus. Tog med honom till Cortado cooffe trots att jag ju var där i förrgår. Så bra är det helt enkelt!
Markus, och resten av hans familj, får jag förhoppningsvis träffa väldigt snart igen. Fast utan Cortado- haket.
Förutom att jag ser till att träffa så många som möjligt så mycket som möjligt nu när jag är “hemma” så passar jag på att träna så mycket som möjligt. Vad kan väl vara bättre än att ha sitt eget lilla training-camp när precis allt är serverat på gång/springavstånd?
Fina Galgbeget ligger precis i stan och är perfekt för intervaller. Det är kuperat och skitjobbigt men också platt och plättlätt. Bokskog är förresten vackert även när det inte är grönt.
Jag körde 5 x 6 min + hopp&skutt i backe. Efteråt var jag tacksam det var nedför till där jag bor just nu.
Sats i Halmstad är hyfsat nyombyggt och typ 13 miljarder gånger bättre än det gamla. Det gamla var förresten ett av Halmstads första, nu snackar vi 1990-tal, och jag minns att jag tyckte det var sååååå coolt! Nu finns det minst 12 olika slags gym att välja på + Cross-fit, PT-gym och jag vet inte allt. Tiderna förändras minsann. Jag har bara varit där en gång i somras och jag hade lika kul denna gången. Ja det har jag ju förresten alltid för man får ju så skoj som man gör det, eller hur?
På fredagar har klubben en av sina tre simtider vilket betyder att vi har bokade banor. Helt klart hade det inte behövts i dag. Det var ingen där! Varken klubbisar, “vanligt” folk eller andra klubbar/föreningar. Noll, narda, zero. Men hallå! Jag fick ju för sjuttsingen beslutsångest!
Jag hade lite sett fram emot att bli servad ett färdigt pass men det sket sig alltså. Tur jag är påhittig och inte ger upp så lätt. Plötsligt hade jag drillat mig själv en hel timme och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt hur det gick till. Jag plockade ihop övningar allt eftersom de ploppade upp i min skalle. Snacka om att vara in the moment.
Kram från Ingmarie
Hemstaden dag 1
Snö är som sagt var vackert och fint på alla möjliga sätt och vis men när det kommer till löpning så föredrar jag barmark alla veckans dagar. Även om det är megagrått.
Sprang fina Sperlingsholmsrundan förbi stora fält, hästhagar och det vackra godset. Tror faktiskt aldrig jag kommer att tröttna på att springa just där.
Men även på en av mina favvostigar som börjar typ här.
När man är på hembesök under bara några få ynka dagar gäller det minsann att maxa allt. Men utan att stressa. Då blir det aldrig bra. I går kväll passade jag på att hänga hemma hos mamma och Ulf. I dag har jag käkat lunch med Sara och fikat med pappa. Cortado coffee gör btw (bl.a) ruskigt goda sallader.
Har också sett coolaste jul-simmössan! Trots att jag har en halv miljard simmössor redan så skulle jag lätt få plats med även en sån här!
Ägaren var klubbisen Jerker som jag tillsammans med Peter, Rickard och Jonas körde ett “mini-hjältepass” med. Helt kort går det ut på att köra så många 100-metersintervaler som möjligt under de 90 min vi hade till förfogande. Varje halvtimme försvann dock 2 min för kiss- och drick paus. Även om grabbarna hann med en himla massa fler vändor än mig så är jag förbenat glad över alla de jag gjorde. Sista halvtimmen “fuskade” jag med paddlarna men å andra sidan är det också tyngre för armarna så det kanske går jämt ut oavsett på något vis. Det allra bästa, förutom att det var jätteskoj, var att jag märkte att ju längre vi höll på ju starkare och piggare blev jag medan det blev tvärtom för boysen. Antagligen för att de öste på redan från början. Och simmar snabbare förstås. Ibland är det ändå lite bra att vara en långsam starter.
Kram från Ingnarie
Vackert vinterland
Visst är snö vackert. I alla fall när den är ny och ligger orörd ut på minsta lilla trädgren.
Och jag älskar hur den lyser upp allt! Det blir genast som en helt annan värld att kuta i! Gamla rundor blir som nya och det är nära på att jag springer vilse.
Jag är kanske lite löjlig men jag är också jätteförtjust i allt blingbling som kommer med julen. Men bara på avstånd. Hemma är det inte så discoljus-aktigt precis. 😄 Bagis-granen är riktigt piffig och utanför Skrapan har man gjort det jättefint. Faktum är att även vanliga gatlampor blir extra coola när de omringas av snö!
Men snö kan också vara slirigt, knöligt och trögt som attan att kuta i. (Och ännu värre att gå/cykla i.) Eller så var det gårdagen som satt i benen och förvandlat dem till en slags oregerliga cementklumpar i dag. De nya Icebug-pjucken jag testade hjälpte nog inte heller till för att pigga upp skonkarna. Men jag ska ge dem några chanser till. Allt och alla ska få minst två innan den/det ratas är min filosofi.
Att bara kunna sitta still i flera timmar utan att egentligen behöva göra ett endaste smack är för mig både ovant, skönt, tröttsamt och vilsamt på en och samma gång. Tåg är fantastiskt på det viset. (Förutom att det är miljövänligt och enkelt.) Man gör ingenting men upplever allt.
När solen gått ner hade jag redan bytt tåg en gång och nu är jag snart hemma i hemstaden igen. Känns som evigheter sist och det är det i och för sig. Tre månader är lång tid mär man längtar.
Kram från Ingmarie
Hemfärd, insikt och tips
Det här att åka bort på en mini-weekend är bra härligt alltså. Särskilt när den är en fin present! (Och därmed “gratis”. T.o.m tågresan har varit “gratis”‘ för vi har åkt på poäng.😍)
Det känns som att jag hunnit med att uppleva en vansinnig massa och har varit borta jättelänge! I verkligheten är det ju bara lite mer än ett dygn och mesta tiden har jag verkligen bara slöat och liksom tillåtit mig själv att bara vara utan krav på någonting förutom att göra det jag känt för.
Kuta på nya platser är nästan alltid inspirerande och kravlöst. I alla fall när man hittar så fina löpvägar som jag gjorde i dag!
Vi softade verkligen in i det sista med lunch, soffhäng och en (försenad) tågresa innan vi var tillbaka i 08a land och tempot där. Varje gång jag är i city så slår det mig hur tacksam jag är över att bo i Bagarmossen. För även om det bara är en 20 minuters färd med tuben så är Bagis som en helt annan världsdel. Ganska häftigt egentligen!
Jag känner och tror att den här lilla resan kom precis i rätt tid och att den varit ett steg i rätt riktning efter att min kropp så bestämt sa stopp. För jag har verkligen förstått att det är precis det den gjorde. Och den gjorde det i god tid så jag inte skulle ha en chans att bita ihop längre och åsamka mig själv ännu större skada. Den är så himla smart!😍 Att yoga och meditera är ingen “garanti” för att leva ett för evigt lyckligt och harmoniskt liv eller klara av vad som helst. Vi är ju som sagt var bara människor. Men jag tror bestämt att de gör att man blir lite mer lyhörd och lite mer ödmjuk, att man accepterar enklare och kanske även återhämtar sig fortare efter de nedförsbackar livet bjuder på. Åtminstone för mig. Yoga-Jona har skrivit en mycket bra text om yogafilosofi här för den som vill lära sig mer. ❤️
Vill som avslut även slå ett slag för detta Podd-avsnitt med YogaWifeInLife och Jenny Boström. Mycket bra om att (inte) räcka till, att inte orka, om prestationskrav och om att överprestera men också om less is more och #såjävlatillräcklig. På slutet får man även en fin meditation.
Kram från Ingmarie