Övrigt

Halkfritt

Wohooo! Jag hittade så mycket barmark att jag minsann fick ihop 75 min löpning i dag utan att halka. Faktum är att jag kunde gjort turen mycket, mycket längre men det här med att kuta på enbart asfalt är inte min kropps favvo-grej. Inte ens när den är is- och grusfri. Det funkar men den gnäller liksom. Kroppen alltså. Dessutom vill och behöver jag skogen för själen och den lilla extraknorren jag gjorde bland Skogskyrkogårdens träd var lite klen. Men bättre än inget. Och jag fick jättefint sällskap av bästa Lisa när jag kompletterade med ett ännu längre poolrun-pass. Halkfritt även det. Och bra för både kropp & själ! 😍 Det finns inte ett enda bildbevis på något av detta men däremot på första portionen mat jag klämde i mig efteråt. F.ö en av mina julklappar från världens bästa sambo.❤️

En extra bra grej med Chutney, förutom den makalöst goda vegomaten, de obegränsade portionerna och mysmiljön, är att det ligger bara några stenkast från Medis och biografen där. Perfekt avslut på söndagen! (Och ja! Jag gillade filmen jätte-jätte-jättemycket!)

Kram från Ingmarie

Nyårsafton 2018

När jag helt frivilligt går upp 06.15 any morning, och ffa Nyårsaftons morgon, då är det garanterat något verkligen speciellt och extra skoj.

Och det var det! Som alltid! För simträning med Team Snabbare och Coach Ulf är alltid, alltid, alltid roligt! Många var vi också för en hel bunt lyckliga har kört simcamp sen innan jul och är inne på sluttampen nu.

Det “klassiska” nyårspasset är det där 100 x 100 meter men då hade vi behövt lite mer tid än den som var bokad åt oss. Och tid för vila efteråt. Vilket jag inte hade haft oavsett för min nyårsafton har spenderats på jobbet. Väldigt bra sätt att hålla sig vaken på ända till tolv-slaget!

Det har varit ett fantastiskt 2018! Förvisso med några rejäla dippar men det mesta har varit väldigt bra! Om jag ids ska jag göra en sammanfattning av det.  Jag är jättenyfiken på vad 2019 har att erbjuda mig och ser verkligen fram emot ett helt nytt år att leva och upptäcka! Så tack 2018 och välkommen 2019!

Gott slut och Gott Nytt År!

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 1

En kort stund trodde jag att jag fortfarande sov och drömde för detta är vad jag såg när jag vaknade och tittade ut genom sovrumsfönstret i min lilla stuga i morse!

Men allt är verklighet och på riktigt. Jag är på ännu ett målningsretreat i fina, fina Skaparladan. Ett målningsretreat är precis vad det låter som. Ett retreat där man målar.❤️ Fokus ligger på lugn, mindfullness, meditation och att måla när, var och hur man vill.. Precis som alla kurser här utgår man från frihet, tillit, nyfikenhet och närvaro. Man visar det man vill visa, ber om hjälp när man behöver, man skapar utifrån sig själv och sin egen lust, det råder tystnad från prat i ateljén och det finns inga rätt/fel/fult/fint/bra/dåligt. Precis allt är fritt från (be)dömande och det är underbart! De flesta av oss är så duktiga på det ändå att vi absolut inte behöver mer av den varan. Skaparladan är en fristad på alla sätt och vis och jag är så himla glad att jag hittat det. Eller om det hittat mig. Vem vet…😍 Men det betyder inte att man per automatik blir lugn och upphör med sina små egenheter som kan ställa till det i skallen. Vi fick bl. a fundera på vilken av dessa förhållningssätt/levnadsstrategier vi behöver arbeta lite mer med. Alla har garanterat någon av de sju som behöver uppmärksammas/förändras och de kan såklart även variera från en tid till en annan. För mig är det just nu de två första. “Icke dömande” och “tålamod“.

Jag hade med en del dukar jag redan påbörjat som jag jobbade vidare med men jag kommer ha ännu fler med mig hem. Om jag löser det rent praktiskt vill säga för mina sen tidigare klara målningar som nu är uppspända är inte precis av den lilla modellen. Och förutom att min packning ju redan är modell större så ska allt med på SL. Inklusive mig…

Man hinner med att göra massor här trots att allt går i långsamhetens tecken. Nu i kväll for jag in till stan (d.v.s Norrtälje) och gymade och mitt på dagen tankade jag soljjus för fullt. Jag älskar att springa här! Välkända vägar men i morgon ska jag nog testa en ny runda.

Jag tror faktiskt att det är helt omöjligt att inte må väl här och känna lyckobubblor i magen mest hela tiden. Vad som helst kan hända om msn bara tillåter det och magin är ständigt närvarande. Det ser våra fantastiska lärare Weronica, Jonna och Peppe till!💕

Längtar redan tills i morgon. En dag som kommer bli extra speciell på flera sätt och vis.

Kram från Ingmarie

Modd

Det här med modd alltså. Och is. Särskilt kombon modd+ is. Jag är väldigt skeptisk! Fult är det ju också!

Det tipsas om broddar, skofabrikat och spikskor men ännu finns ingen sko som funkar på modd vad jag vet. (?) Det blir liksom ett evigt slir oavsett.

Jag kände mig jätteseg i skallen efter de sista helgalna jobbdagarna och hade liksom inte ork att “kriga”. Så jag valde simhallen i stället men det vet i sjuttsingen om det var så himla mycket bättre det. Jag simmade minst sagt uselt och sket i det efter knappt 50 min. Vattenlöpningen gick (tack och lov) betydligt bättre och bastun var ljuvlig. Så helt värde-och meningslöst var ändå inte besöker där. Träning som blir är väl förresten sällan det? Så här är det ju ibland och man får helt enkelt bara hålla i och hålla ut.

Och jag vet att dit jag ska nu aldrig kommer kunna bli varken menings-eller värdelöst att besöka. Inte ens när man tar omvägen via sjukan……

Med tanke på all packning så skulle man kanske kunna tro jag ska flytta dit och/eller vara där väldigt länge men tyvärr. Skenet bedrar. Å andra sidan hade nog packningen sett exakt likadan ut även om jag skulle varit borta i flera månader… Om du hänger kvar här några veckor till kommer du se att jag har rätt.😀

Kram från Ingmarie

Vackert vinterland

Visst är snö vackert. I alla fall när den är ny och ligger orörd ut på minsta lilla trädgren.

Och jag älskar hur den lyser upp allt! Det blir genast som en helt annan värld att kuta i! Gamla rundor blir som nya och det är nära på att jag springer vilse.

Jag är kanske lite löjlig men jag är också jätteförtjust i allt blingbling som kommer med julen. Men bara på avstånd. Hemma är det inte så discoljus-aktigt precis. 😄 Bagis-granen är riktigt piffig och utanför Skrapan har man gjort det jättefint. Faktum är att även vanliga gatlampor blir extra coola när de omringas av snö!

Men snö kan också vara slirigt, knöligt och trögt som attan att kuta i. (Och ännu värre att gå/cykla i.) Eller så var det gårdagen som satt i benen och förvandlat dem till en slags oregerliga cementklumpar i dag. De nya Icebug-pjucken jag testade hjälpte nog inte heller till för att pigga upp skonkarna. Men jag ska ge dem några chanser till. Allt och alla ska få minst två innan den/det ratas är min filosofi.

Att bara kunna sitta still i flera timmar utan att egentligen behöva göra ett endaste smack är för mig både ovant, skönt, tröttsamt och vilsamt på en och samma gång. Tåg är fantastiskt på det viset. (Förutom att det är miljövänligt och enkelt.) Man gör ingenting men upplever allt.

När solen gått ner hade jag redan bytt tåg en gång och nu är jag snart hemma i hemstaden igen. Känns som evigheter sist och det är det i och för sig. Tre månader är lång tid mär man längtar.

Kram från Ingmarie

Vinter

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag inte är någon vintermänniska men nu är det som det är och det blir vinter varje år vare sig jag vill eller ej och oavsett vad jag än tycker. Det är bara att gilla läget, acceptera och sen fly så fort det går.🤪

I stället för att tänka onda tankar om det kalla vita/grå/halkiga så försöker jag se det som är bra. Det är ju t.ex extra najs att svettas på gymet.

Och att se ut som en färgklick i allt det svart-vita. När jag växte upp var kombinationen rött och rosa big no-no men sånt struntar jag i nu för tiden. Det kanske inte ens är ett litet no-no those days? 🙄

Det är också helt ok att jobba (inne) en hel helg trots att man vet att “alla andra” springer tomtelöp i alla möjliga och omöjliga former och har haft  hur skoj som helst. Och man har det inte roligare än man gör det mellan jobbpassen, eller hur? Ha roligt är ännu en grej jag är absolut världsbäst på! Även utan tomte.

Från det att jag stämplade ut i kväll är jag dessutom ledig ända till julafton! Hur bra är liksom inte det?

Men jag undrar om vi inte har lyckats hitta universums fulaste gran. Eller i alla fall 08a-lands.😄

Men jag är fortsatt skeptisk till det här med snö. Tror min stackars cykel är av samma åsikt

Kram från Ingmarie

 

Ett av livets mysterium

Att mina ben förvandlats till två betongklumpar över natten trots att de var fjäderlätta så sent som i går kväll kan jag både förstå och acceptera. De har jobbat på riktigt, riktigt bra på sistone och jag är verkligen så himla tacksam! De var faktiskt så trötta och tunga att jag var tvungen korta ner morgonens löptur för att hinna till jobbet i tid. 🤪

Men vem/vad/vilka har fixat detta feteblåmärke på mitt lår?😱😳

Jag har absolut ingen aning om varken när eller hur det hamnade där men det känns rejält när jag trycker på det. Inte annars.

Som sagt var, livet är fullt av mysterium! Detta är definitivt ett av dem.

Kram från Ingmarie

Lyx(jobb)dag

Mitt jobb må mestadels vara groteskt stressigt och tufft men jag älskar egentligen verkligen det liksom mina kollegor, mina chefer och arbetsplatsen som sådan. Södersjukhuset/SÖS är en bra arbetsplats! Det finns t.o.m något som kallas “SÖS-andan”. Den är en smula svårdefinierad men när man väl upplever den så förstår man direkt. Det är liksom en slags härlig gemenskaphetskänsla, trots att sjukhuset är så stort, och som jag enbart upplevt där. Då ska man ju även komma ihåg att jag haft en hel del olika både arbetsgivare och arbetsplatser genom åren. (Ingen chans till guldklocka här inte…)

SÖS och SÖS Intensivvårdsavdelning (IVA) är stort! Ca 850 personer/år vårdas där vilket betyder att vi är det 3-4e största i Stockholm och topp 10 i Sverige. Plus att post-op/uppvaket ingår! Dvs dit nästan alla som opererats kommer direkt efter en operation innan de är redo att åka till vårdavdelning, hemmet eller i värsta fall åter till operation eller till IVA. Det blir en väldig massa patienter totalt varje dag/månad och år som vi tar hand om. Operationerna kan vara allt från små sårskador och blindtarmsinflammationer till stora buk- och kärloperationer. Många är dessutom svårt multisjuka med allt vad det innebär. Inte konstigt man kan bli både tröttmössa och matt i pälsen…

I dag har vi haft en av årets alla olika studiedagar på fina Hufvudsta gård för halva personalgruppen. De som s.a.s jobbat på jobbet i dag får sin studiedag nästa vecka när vi andra är på jobbet. Helt rättvist alltså. Och vi har inte använt skattepengar till denna lyxdag utan det är bl.a vinstpengar för seger i ett specialarbete som spenderats.

Det har varit en kanondag med mycket skratt, föreläsningar som gett nya lärdomar och ännu fler (statistik)bevis på att vi gör ett superbra jobb. Vi har t.ex räddat alla de vi borde rädda plus några till! Något faktiskt inte alla intensivvårdsavdelningar gör. Det finns såklart skillnad på hur sjuka patienterna är på olika IVA-avdelningar men man jämför enl olika gemensamma s.k score-system som t.ex SAPS och SIR så att det blir rätt i slutänden.

Själva Hufvudsta gård är magiskt fint! Det ligger precis vid vattnet mellan Huvudsta och Västra skogen och jag skulle lätt kunna tänka mig att bo där!

Eller åtminstone åka dit igen både för miljön och maten! Vi har blivit bjudna på både frukost, två-rätterslunch (jag fick extremt god vegomat!)  och fika x 2 med allt från rawfood-bollar till pajer och tårta. Jag känner mig därför mest som en fullproppad glad boll just nu.

Såna här dagar gör att jag känner mig extra uppskattad av min arbetsgivare och arbetsplats. Jag tror det är superviktigt med avbrott av olika slag som en slags personalvård.  Hur har du det på din arbetsplats?

Kram från Ingmarie

Springdag

Ledig i dag igen! Om man bortser från klassen på Sats vill säga. Men den är ju över på ett tjillenix. Där kan vi snacka om pang på rödbetan så i dag valde jag att även springa dit för att kunna vara med ordentligt på själva svettkslaset. I vanliga fall hinner jag ju liksom precis komma igång när allt är över. Så är nämligen livet som trögstartad.🤪

Nästan hela vägen i alla fall. Sista biten är bara bilar, stnabbåkande cyklister, trängsel och en vansinnig massa rödljus så då valde jag tuben i stället. SÅ gott om tid hade jag liksom inte trots ledigheten för det är ju annat som också ska hinnas med du vet. Sova, yoga, meditera, äta, slöa, handla, göra matlådor, fika och springa (egna) intervaller t.ex. Det sistnämnda var skitjobbigt men jag tycker det gick riktigt bra! Inte varken långt, fort eller många men den där braiga känslan du vet var där igen. Trallallallallalaaaa!

Kram från Ingmarie

Njuter av den lilla stundens måndagslyx

Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪

Det är en  sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!

Kram från Ingmarie