För att jag kan och vill

Det finns i princip alltid någon som tycker det man pysslar med är konstigt/knasigt/dumt/idiotiskt medan man själv tycker det är absolut helt normalt.😁

Springa intervaller till exempel. Det är jobbigt, det är ju liksom meningen, och många undviker nog det just därför. Men jag gillar det faktiskt och tycker det är skoj! I alla fall när kroppen är med på det hela. (Å andra sidan är det väl aldrig skoj när kroppen inte är med på det man vill oavsett vad det gäller…) Under alla dessa över 30 år jag varit löpare har jag gjort så många intervallpass att de är snudd på oräkneliga och kanske det är det som också gjort att jag liksom gillar det? För att jag helt enkelt vant mig. Jag har hyfsat bra lärt mig att hantera “obehaget” av att bli trött och vet på ett ungefär var min gräns går.

Därmed inte sagt att det gör det enklare. Jag är ganska säker på att oavsett vilken nivå man befinner sig på, och oavsett vilken sport man utför, så medför just intervallträning en viss dos av både nervositet, “ångest”, obehag och fokus.

Intervaller för mig kan vara på hur många olika sätt och vis som helst. Just i dag blev det 8 x 5 minuter ( 1 min. vila) + hopp&skutt i backe och löpskolningsövningar. Plus förstås upp- och nedjogg.

Hemma igen på “min” gata. Intervaller (och den mesta av min löpning) sker i skogen på grus/stig. För mycket asfalt och min kropp sparkar helt bakut!

Det gick inte “fort” men känslan var bra och jag kan ju alltid skylla på backarna. 🤪

Sen har vi ju det där med is/kallsim. Vet inte hur många gånger jag fått frågan “men hur kan du?” Senaste året verkar dock fler och fler verkat fattat grejen och jag ser oftare och oftare folk som badar trots att det är en-siffrig temperatur i vattnet. De som säger att de inte gillar det är till 99% de som aldrig testat alternativt probvat max två gånger.😉Det kan ta lite tid att vänja och “öva upp” sig men när man väl gjort det så är man fast. (Undantag finns förstås som alltid.)

Själv älskar jag  det! På riktigt! Men det tog nog något år innan jag blev helt angripen av “the bug”. Nu sitter den fast värre än en tatuering. Jag får hjärtvärk när jag springer förbi en sjö och inte har möjlighet/tid att hoppa i. I onsdags var en sån dag trots snöjoxet uppifrån. Eller kanske på grund av… Söderbysjön var så vacker och inbjudande att det var obeskrivbart. Men plikten kallade så det var bara att blunda och springa vidare. Men i dag! Då fanns tid! Och sällskap! Veronica är den mest lättövertalade jag vet när det gäller sånt här!😍Men allvarligt, hur skulle man kunna motstå detta…🤩

Glömde kolla temperaturen men jag tippar på ungefär samma både i vatten och land. (Ca 10 grader.)

Och som alltid varmt te och mys efter!

🥳🥰

Foto: Veronica W

Tror för övrigt vi hade alla årstider utom högsommar-värme under vår stund där. Bara en sån sak liksom! 😁

Kram från Ingmarie

 

 

Ett annat kalas

I stället för att vara samlad med min familj på födelsedagskalas för att fira min fina extrapappa Ulf nere i Halmstad så har jag haft ett annat kalas med en annan Ulf och en Josefin här i 08a land. Långt ifrån detsamma men helt klart det bästa substitutet jag kan tänka mig!

Först ett långpass i skogen med extra allt.

Väl tillbaka hos Ulf bytte vi snabbt om och hojjade iväg ner den korta vägen till Drevvikens strand.

Det roliga är att det var faktiskt Josefin som föreslagit det. Jag hade gjort det oavsett men helt klart är att även hon har fått “the coldswim-bug”. Det är något speciellt!

Josefin har t o m skaffat en Dryrobe!

Nu var det inte så jättekallt men det blåste så in i bängen och i motvinden blåste vattnet rakt upp i näsan. (Hade glömt badmössan så det fick bli “tantsim”…) 10.3 grader i vattnet minsann!

Att sen få fika och sitta ute på verandan och snacka i flera timmar med dessa två finingar gjorde denna dag extra bäst!

Så otroligt tacksam för detta. Tack!

Kram från Ingmarie

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Fortsatt bra

Om det var gårdagens “ribba”, eller om det hade blivit så ändå, kommer jag aldrig att veta men även i dag har varit jättebra! Inte enbart för att jag varit ledig utan för att den har varit svettig, jobbig, härlig, kul och upplevelserik.

Löpturen var förvisso en smula seg men 90 minuter i sagoskogen är aldrig fel även om man springer i gummistövlar med blyinlägg. Alltså det är ju så fint att man blir lipfärdig av lycka.

Stannade en stund vid vattnet och bara njöt. Men jag hoppade inte i. Inte då…

PT-träningen fortsätter som planerat men även om jag blir starkare och starkare så är PT-Rafael vansinnigt både påhittig och pådrivande så det hjälper liksom inte även om jag blir som Hulken… Utmaningarna kommer kvarstå och det är ju liksom det som är grejen.

Jobbigare än man tror med gummiband!

Liksom att meningen med coldswim är just att det ska vara kallt. Annars kan man ju lika väl simma/bada i en bassäng. Eller i badkaret.

Josefin hakade på i dag för att testa och även om hon tyckte det var kallt, vilket det är, så är jag 100% säker på att även hon fått “the coldswim-bug”.

Jag har aldrig simmat i Tanto innan och det var jättehärligt! Perfekt att ta sikte på de olika bryggorna.

Lite senare anslöt även Susanne som tog sig ett dopp och bjöd på smarriga cookies! Så där satt vi i kväll. På bryggan. Babblandes och mumsandes. Och njöt!

Kram från Ingmarie

 

(Färg)gladast

Mitt swimrunprogram från TOT så att säga sket sig eftersom Utö swimrun , som jag skulle ha kört med Veronica, blivit flyttat från maj till september. Jag är tveksam till om jag kan då pga förändringen så det ligger lite på is. (Dessutom är det sent i september och därmed garanterat kallt både i vattnet och på land.) Nu hoppas istället jag och Josefin att vi ska klara LED swimrun den 1/8. Jag är ganska säker på att det bli, de har en plaaaaaan, så med “klara av” menar jag ta sig igenom de där 45 km löpning i tuff terräng + 10 km sim. Det kommer snart ett nytt program för det men tills dess kör jag lite efter eget huvud. I alla fall när det gäller löpningen. Dvs på känsla. I dag var jag sugen på att få igång kroppen lite. 50 x 30-30 sekunder  i skogen, + hopp&skutt i backe, satt som en smäck och även om det inte var “snabbt” så var jag åtminstone garanterat den färggladaste!

Solen sken och svetten rann när jag höll på. Sen drog de svarta molnen in precis som väderprognosen spått. Men jag hade bestämt mig för nästa grej oavsett. Så jag bytte om, cyklade de ca 4 km till Flaten och gjorde det jag längtat som en tok efter.

Lika glad före som efter!

Om du undrar över bilderna (och filmen på Insta/Fb) så är det ovan nämnda Josefin som tagit dem. Passande nog kom nämligen hon och Ulf springandes förbi precis när jag skulle i!

Nästan tvåsiffrigt nu!

Sen kom regnet. Men vad gjorde det? Med en Dryrobe klarar man det mesta och det är ju faktiskt bara vatten uppifrån.

Jag hade fika med mig och det där att sitta under ett träd, se ut på det vackra och lyssna på naturen det är bra fint det!

Kram från Ingmarie

 

Premiär

En natts god sömn sen var jag som ny. På riktigt! Helt ofattbart egentligen med tanke på att jag knappt orkade ta mig från jobbet i går. Cykelturen från tuben, den är inte ens en kilometer, var som 18 mil. Ja du fattar…

I dag däremot! Det har varit som om jag inte kunnat bli trött! I alla fall inte någon längre stund. Körde löpintervaller (4 x 5-3-1 min) + hopp&skutt i backe, löpskolning och utegym. Hade det inte varit för att jag någonstans innerst inne är åtminstone lite klok, och inser att jag inte är odödlig, så hade jag nog hållit på fortfarande. bra var det! Förutom sömnen är jag helt säker på att vädret hjälpte massor. 21 april visar kalendern men det kändes banne mig som en skön sommardag!

Ingen blåst heller. Bara det liksom. När jag kom cyklande till Flaten lite senare på dagen började jag nästan gråta av lycka. Så makalöst vackert!

Nu är det dessutom fortfarande lugnt och fridfullt där. Några till hade hittat dit men det var ingen trängsel precis. Hade hela bryggan för mig själv. Och egen simbana.

Första “riktiga” openwater-simmet i år!

Lite svalt om ansiktet men förvånansvärt “lätt”. Och absolut fantastiskt härligt!

7,2 grader C i plurret.

Och nästan 19 i luften. Betydligt enklare än när det är snålblåst och 5+!

Var kvar där en bra stund. Den här tiden alltså. För min del hade den gärna fått gå ännu långsammare…

 

Kram från Ingmarie

Långpass med extra allt

Man kan verkligen få allt i ett paket. Bra väder, glad kropp, vacker natur, fantastiskt sällskap, fika och coldswim. Jag vet för det var precis det jag har fått i dag!

Jag fick haka på (simcoach) Ulf och Josefin när de skulle ut på långtur och vilken runda det blev! Från början i princip helt planlös men vi byggde på och om den efter hand beroende på vad vi var sugna på. Det blev verkligen allt. Grusvägar, stigar, asfalt och trail. Platt och kuperat. Och t.o.m. en liten fikapaus!

Vi började och slutade i Hellas och där finns ju en sjö och… tja du vet…

Och bryggor är även mysiga att fika vidare på.

Typiskt härlig ledig söndag! Tack!

Kram från Ingmarie

Några slags vårkänslor

Det må vara kallt och blåsigt som attan men jösses vad jag är glad och tacksam över att bo i Sverige i dessa Corona-tider. Jag kan, och vågar, nästan inte ens tänka tanken klar på hur jag hade mått om jag tvingats leva i karantän utan att få en halv ångestattack. Fy Fabian! Jo då, jag vet att man klarar mer än man tror och att det finns väldigt mycket värre saker att bli utsatt för, men ändå. För mig hade det varit fruktansvärt tufft att tvingas vara instängd. Men om det blir så kommer jag att ha väldigt många ärende till matbutiken.🤪

Och hur kallt och blåsigt det än är så är våren på väg. Sju (plus)grader i sjön är ett rejält skutt ”upp”.

Men det är fortfarande gott om plats. I alla fall i vattnet. 😁


Det var betydligt fler i Hammarbybacken. Eller kanske snarare på. Körde ett långpass inklusive 5,5 x 2-km slingan jag har där. Det betyder 11 gånger upp, 11 gånger ner och därmed väldigt trötta ben. Åtminstone blir mina det.

Men hur kämpig den där högen än är så älskar jag den på något märkligt vis. Faktiskt så mycklet att jag redan längtar till nästa gång.

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Lång långfredag

Jag vet att det inte är så men det känns som att det varit en extra lång långfredag bara för att jag hunnit med så mycket. Städa, handla och laga mat var de där “nödvändiga” men sen har jag banne mig bara roat mig!

Nästan fyra timmars springandes i skogen för att leta kontroller. Eller det är väl kanske lite överdrivet att säga att jag sprang i fyra timmar… Men jag förflyttade mig åtminstone.

En del kontroller fick jag leta väldigt länge efter. Rackarns var de hade gömt dem väl! Ser du den?

Fick böja mig djupt för att verkligen hitta den men nu så här efteråt är jag glad att jag inte gav upp!

Men som sagt var. Orientering kommer ganska säkert aldrig bli “min sport”. Jag är för kass på obanat och blir uttråkad och less när det går för långsamt pga att det är bröte i vägen. Fast det är kul när man prickar rätt direkt förstås.

Var sen bara hemma på en snabb fika innan jag hojade i väg till utegymet. Egentligen hade jag tänkt köra inomhus men då hade en massa tid “försvunnit” bara för att transportera mig och det kändes extremt onödigt. Det blev (nästan) lika bra träning ändå.

Det som också är extra bra med utegymet är att det blir så himla mycket enklare att ta sig till Söderbysjön.

Det är fortfarande under 5 grader i vattnet (dvs det räknas som iceswim) och jag älskar det. Verkligen älskar, älskar, älskar det! Blir lycklig in i varenda liten cell varje gång jag får komma i.

Hoppas du också haft en härlig (lång)långfredag!

Kram från Ingmarie

 

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie