50-turen 2018

Jag ljög i går. Eller kanske inte ljög-ljög men jag hade ruskigt fel! Ett bra fel för det tog inte alls 3 timmar + som jag trodde för jag satte PB med 19 (nitton!) minuter på 50-turen Swimrun.  2.56.04 stannade klockan på. Det är typ 50 sek/km snabbare mot innan om man slår ut det på de där 19 km löp och 3,5 km sim som den är.

Förra året hade jag någon minut bättre än 2016 så det här är typ ofattbart. Jag är fortfarande i någon slags chocktillstånd för jag fattar inte riktigt hur det gick till. Eller jo, det gör jag kanske. Lite i alla fall.🤪

• 50-turen är ingen stor tävling men det är fantastiskt trevligt och stämningen är alltid på topp! Sånt smittar! Man kan välja på 1 eller 2 varv. Jag körde alltså 2 som jag brukar. De flesta väljer 1 varv men i år var det ovanligt många på 2 vilket var bra för jag hade fler att jaga. Och för all del bli jagad av.

• Det var perfekt Ingmarie-väder. Precis lagom ljummet i både luften och vattnet..

• 50-turen är hyfsat kuperad och går till 90 % på springvänliga stigar och grusvägar vilket gynnar mig. Men det har det å andra sidan gjort de andra åren också för banan är exakt densamma. Min löpträning har tydligen varit “rätt”.

• Jag började med energi-gel tidigt och såg till att få i mig vatten vid varje kontroll.

• En chansning var att testa ett par nya skor men de visade sig vara superbra för Swimrun. Lätta med bra dränage!

• Simningen gick kanon! Även när det guppade. Simmade (nästan) rakt som en linjal. Flit lönar sig och att ha coach Ulf som simtränare måste ha varit ett av mina bästa beslut! 🙏🏻

• Jag maskade inte vid växlingarna eller vätskedepåerna som jag vet jag haft en tendens till innan. Vila är ju skönt.🤪 Jag planerade i tid med att fixa till grejerna så jag snabbt kunde komma i och upp ur vattnet.

• Min Ark swimrundräkt är guld värd! Och då menar jag inte bara för att den var dyr. Den är helt enkelt otroligt smidig och både sim-och springvänlig.

• Sen ska man aldrig glömma vänner som inspirerar och peppar! Inger och Richard t.ex!

• Jag behöll fokus hela tiden och vägrade lyssna på tvivlet eller tröttheten i skallen. Och i mål var jag både skitnöjd och stolt! Det går att utvecklas fastän man är 50+!

• Sen visste jag ju att ju fortare jag kom i mål ju fortare skulle jag få vila och kunna börja mumsa i mig av den goda maten! Och babbla med mina likasinnade. Det var förresten Viktor (tvåa från vänster) som vann hela biddevitten! Han och grymma Sofia som sitter jämte ska köra ÖtillÖ i september. Sånt ger respekt!

Det här ska jag tillåta mig att njuta ordentligt av nu! För hur det än är och blir så har min tredje swimrunsäsong börjat väldigt bra! 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Försök till snabb-uppladdning

I går körde jag korta intervaller. 30 st 30 sekundare för att vara mer exakt. Inte max men så pass hårt att jag ändå blev väldigt trött.

Jag härjade även en stund på ett av gymen i stan, bytte ett par (löpar)skor, handlade två tunga kassar med mat på Paradiset som jag fick släpa på genom den där halvt evighetslånga SL-renoveringsfärden och jag var på ett spännande möte på ett av 08a lands bästa Kaffe-hak.

Hur och vad det blir av mötet får tiden utvisa.😀

I dag var jag uppe med tuppen, cyklade till Hellasgården och kl 08 var alla vi TS simträning Deluxe- gänget i vattnet. 90 minuter simning som liksom bara “försvann” för det var så galet skoj! Vi gjorde en massa roliga teknikövningar + ett härligt fika-sim.

Cyklade hem igen, åt frukost, städade, tvättade, rensade på balkongen och kånkade på skräp till återvinningsrummet.

Men sen har jag (nästan) bara slappat! Legat i det snustorra gräset vid Söderbysjön, lyssnat på några talks och läst.

Bara hoppas det räcker för att jag ska orka det där 3-timmar + äventyret jag tänkte göra i morgon.🤪

Kram från Ingmarie

Morgonstund

Jag tror någon eller något försöker få mig till morgonmänniska. Eller i alla fall till en morgonsimmare. För vad kan det annars betyda när jag kravlar mig upp i snorottan, cyklar till Hellasgården och möts av detta fantastiskt vackra?

Redan klockan 07 (jo du läste rätt) var jag och resten av TS-gänget redan i vattnet för att drillas av Coach Ulf. Så himla skoj! Jag frös inte ens trots att vattentemperaturen sjunkit till ynka 16 grader.

Coachen simmade förresten också. Både med oss för att tipsa och korrigera, och sen för egen skull. Det är en fröjd att se! Så vackert att jag glömde fota! Ja så nördig har jag tydligen blivit.🤪

8.30 var vi klara och jag ensam kvar på bryggan. Nästan på hela stället faktiskt. Det var magiskt! Passade på att göra min dagliga meditationsstund innan jag cyklade hem igen.

Det satt bra fint med frukost och lite siesta innan jobbet efter den starten. Det tar nämligen på krafterna att vara snorotte-morgonsimmare men det här kommer jag garanterat göra om!

Kram från Ingmarie

Hemmaläger dag 2

Medan tusentals människor roade sig inne i stadens brus med att kolla på eller själv vara med i Stockholm marathon så har jag och en bunt likasinnade roat oss i och runt Hellasgården i stället. Det var ju också dag två på mitt pyttelilla hemmaläger. Dag ett var i går om du missat.😀

Faktum är att jag troligtvis började min dag långt före de flesta mara-löparna. Klockan 08 hade jag ätit frukost, packat två trunkar, cyklat genom skogen till Hellas och fått på mig våtdräkten. Man skulle kunna tro att jag skulle vara ensam där men icke. Bara i vår Team Snabbare simträning Deluxe-grupp var vi nog 30 pers! Plus alla andra som var där. Coolt!

Och kolla in detta! Man blir ju nära på religiös på kuppen!

Coach Ulf lät oss testa en massa roliga och nyttiga övningar. Bl.a en där vi skulle simma och blunda för att testa hur rakt, eller orakt, man egentligen simmar. En del lyckades väl bättre än andra om jag säger så och faktum är att jag var åtminstone inte sämst!

Vi simmade även ut en längre bit till en klippa för att fika! Hur mysigt var inte det?

90 min senare var vi klara och, om möjligt, ännu lyckligare! Vilken morgon! Om det alltid vore så här hade jag lätt kunnat bli morgonmänniska! Jag hade dock planerat mer, annars hade det ju liksom inte varit någon trainingcamp, och som den turflicka jag är så hade jag fått med mig både Ulf och Tomas på Swimrun-träning. I verkligheten var det väl egentligen tvärtom. Dvs jag fick haka på dem för de skulle köra genrep inför Stockholm Swimrun på lördag. Snacka om att få hänga med proffs! Ulf med sitt förflutna i tyska simlandslaget och Tomas som är en grym traillöpare och 4a i ÖtillÖ-rankningen 2017. När de satte av hade jag inte en chans! Som två bergsgetter for de över stock och sten och det var som om de hade en propeller med sig i vattnet. Makalöst! Såklart även jäkligt roligt för mig att få både se och ta del av! Och de var snälla och väntade in mig när det behövdes.

Det är tydligen där i skogen många av de allra bästa hänger. Eller nej det där blev fel. Det är där de tränar järnet så de blir så där ruskigt bra. En är Daniel Hansson. Han är världsmästare i Swimrun och har även klarat sub 8 timmar på ÖtillÖ tillsammans med dels Lelle Moberg och dels Jesper Svensson Dvs sub 8 timmar på 65 km löpning i rejält tuff terräng plus 10 km sim i havet. Jag hade inte klarat den tiden ens om det vore enbart löpning på platt väg.😱

Så förstå att jag blev ruskigt starstruck när han plötsligt dök upp! Men jag hade huvud nog att passa på och fråga en massa. Och såklart gratulera! What a man!

Men man ska bara jämföra med sig själv tänker jag. Tror jag fick ihop 4 km sim i dag och x antal löpkilometer i skogen. Inte så illa ändå för en gammal asfalts-och banlöpare som för bara några år sedan inte gillade att doppa huvudet i vattnet. Eller hur? 😀

Jag har även svettats en stund på utegymet inkl lite yoga. (Och ja, det är min stackars överpackade hoj i bakgrunden. )

Mediterat i solens sken.

Och ätit en av de dyraste vego-mackorna ever! Men den hette också “Supermacka”, var väldans god och vansinnigt mättande. Dessutom tyckte jag faktiskt jag var värd den. 😍

Kram från Ingmarie

Ledig dag

Ledig dag och Ingmarie-väder. Kan ju inte bli mycket bättre! Enda gången jag väl egentligen hållit mig stilla, och varit inne, någon längre stund var på målarkursen. 😍

Resten av den vakna tiden har jag (förstås) spenderat ute. I rörelse. Två-minutersintervaller på grusvägen runt Nytorps gärde så gruset sprätte i förmiddags.

Det var såklart jobbigt, intervaller är ju liksom det, men det var ändå helt ok. Jag är mest tacksam över att jag kan och får springa mig trött för hur det än är så är det en extrem lyxtillvaro. Särskilt nu när hela världen lyser!

Direkt efter de där grusintervallerna joggade jag bort till IP och körde 10 x 100 m + hopp & skutt- övningar. Sen var jag nöjd. Hade bara exakt så mycket ork kvar så jag tog mig hem också.

Men sen hade jag ju den där målarpausen, inkl. ett stort lass (vego)mat, och vips var kroppen pigg igen! Och tur var väl det för jag hakade på Inger och Richard på ett av 08a lands alla Swimrun-träningspass. Just detta är det Wolff Wear som fixar i Brunnsviken. För 100 ynka kronor får man både ett galet bra träningspass med coachning och bra tips plus mat. Trevligt sällskap ingår alltid verkar det som.

Tänk om jag inte fått för mig att jag ville kunna crawla då för fyra år sen eller när det nu var. Då hade jag missat allt detta! Hemska tanke.😱 Men jag är övertygad om att livet vill mig väl och ingen är gladare än jag att jag var just här idag!

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 2

Jag minns att det fanns en gång i tiden då jag tyckte Galgberget var pest och pina. Plus tråkigt och fult.

Jag vet inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls. Annars måste det ha varit i ett annat liv. Eller i alla fall för väldigt längesedan när jag var yngre och inte så klok.🤪 För Galgberget är magiskt vackert! Särskilt nu när bokskogen breder ut sig. Det blir som att kuta i ett grönt rum.

Inte ens mina ganska trötta ben kunde förbli trötta. De pinnade på som attan under intervallerna och det var egentligen inte förrän sista setet som de blev lite tjuriga. (Körde 5 x 3-2-1 min.) Så himla tacksam att jag fortfarande tycker det är skoj och för att kroppen fortfarande är med på det min skalle vill.

Gjorde mina hopp&skutt-övningar i Norre Katts park. Sämre ställe kan man ju liksom hitta…

Och sen kom bonusbelöningen. Jag och mamma åkte ut till Tjuvahålan med picknick-korgen. (Som i verkligheten var en liten plastpåse men det låter ju si sådär mysigt…) Tro det eller ej men det var så varmt att sanden brände! Och jag fick minsann med mamma ner i plurret inte bara en utan två gånger! Men allvarligt. Hur skulle vi kunnat låta bli? Det är extremt sällsynt att havet är så här stilla, spegelblankt och klart som i dag. Och det var minst 15-16 grader i vattnet. Minst.

Jag var allt lite harm att jag inte hade våtdräkten med. Men det kommer (förhoppningsvis) fler chanser. Och njöt gjorde vi så vi nära på dog njutardöden. Måtte detta bara inte vara den enda “riktiga” sommaren vi får…

Simträningen var spikad till kvällen och hur jag än försökte locka min team-mate Peter med OW-sim så blev det innebassängen. Och det var i ärlighetens namn inte så illa det heller.

Blev ett oväntat ok pass trots gårdagens drill. Det börjar ta sig! Nu längtar jag tokmycket efter mina och Peters sommar-(swimrun)äventyr. Och alla andra äventyr förstås. Det svåraste är att välja. Och att hitta en partner. Peter har ju ett annat liv också liksom. Men jag är säker på att det blir precis så som det är menat att bli till slut.

Kanske kan jag övertala min klubbis Sara att swimrunna lite mer med mig. När vi simmade cyklade hon och sen fixade vi till lite mat och hade äntligen tid att babbla massor! Och länge! Kvalitetstid på riktigt.😍

Kram från Ingmarie

Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

En dag här känns som en flera veckor lång resa till ett annat land. Det blir liksom omöjligt att förklara och beskriva hur gärna jag än vill. Och kanske det är så det ska vara…? Upplevelsen är unik och det här gör jag enbart för min egen skull. För att få inspiration, finna lugn, skapa, uppleva kravlöshet och bara vara jag.

Det är bl.a därför du inte kommer se mina tavlor. De är mina. Så fort man visar det man skapat eller gjort för någon annan, oavsett vad det är, så blir man bedömd. Och det är precis det jag inte vill. I alla fall inte just nu. Jag har liksom fullt upp med att begripa mig på mig själv och vad det är som visar sig i mina tavlor. För så tror jag att det är. Att själen speglar sig där på duken. Det är galet spännande men lika galet jobbigt på något vis. En sak jag kan “avslöja” är att det är många sådana här figurer som dyker upp från precis vilken målarkladd som helst. Vore intressant att få en tolkning av någon som kan det där med bildterapi.😄

Denna dagen har vi varit tysta. Inte ett pip har kommit från mig. Inte ens när jag var som tröttast på intervallerna eller när jag spradade trots att det var lika friskt i plurret i dag som i går. Ändå sprang jag i tre gånger! Bara för att jag ville!😄

Vi började vår tysta dag med en meditationspromenad i skogen och på ängarna här runt omkring.. Har du aldrig testat så gör det! Du går helt enkelt väldigt långsamt, känner dina fotsteg, lyssnar på alla ljuden, känner dofterna och verkligen tittar på det du ser. Är man ovan kan det kännas konstigt men jag lovar att det gör både kroppen och själen gott!

Kanske därför jag fick intervall-feeling förresten. Plötsligt blev liksom t.o.m lerpölarna vackra! Men helt ärligt är det inte ett skvatt svårt att få feeling för i princip vad som helst här.

Dessutom har jag avverkat årets första utelunch i denna del av världen! Hemlagad av Skaparladans underbara ägare och sååååååå god! 💕🙏🏻

Och jag har fått se en räv!

Antagligen sitter du nu och undrar hur det varit att vara tyst en hel dag och kanske även hur jag, som är en rackare på att babbla, fixat det? Den som känner mig på riktigt vet dock att jag är minst lika bra på att vara tyst. Och att jag både gillar och uppskattar det. Har du inte provat så rekommenderar jag dig att testa även det. Med eller utan folk runt omkring dig.💕

Kram från Ingmarie

New York dag 4

Just nu sitter jag i fetefåtöljen med benen i högläge och fånler. För vilken dag detta blev! En sån du vet som vi alla kommer berätta om som “minns du när mamma fyllde 70 och…”

Den kommer bli ruskigt svårslagen om jag säger så.

Hela dagen har varit som en enda lång mysdag om du frågar mig och jag vet att mamma och alla de andra tycker samma.

Finfrukost som start förstås.

Direkt efter Uber-taxi till andra överraskningspresenten. Den jag var, och är, avis på.. Nämligen en Helikoptertur över Manhattan!

Ulf åkte med födelsedagsbarnet. Delad upplevelse är ju ändå bäst. Allt var verkligen perfekt. T.o.m vädret! Så det var inte så illa för oss andra att stå och vänta trots allt.🤪

Jag passade på att kuta tillbaka till hotellet. Hade inga höga förväntningar på benen men de förvånade mig och gav mig en tur jag nog aldrig kommer glömma! Trots alldeles för mycket asfalt och betong. En av de häftiga grejerna med att springa här är att det alltid finns någon att springa om och oavsett fart så känner jag mig alltid lite snabbare när jag gör det. Tramsigt, jag vet, men det är bara att erkänna. Att det sen finns de som susar om mig struntar jag i.

Ju längre jag sprang ju varmare och skönare blev det och jag var riktigt glad över att det fanns några vattenhål att nyttja.

Solen och värmen verkar alltid ha samma magiska effekt på mig. Hela jag tinar och vaknar till liv igen. Precis som allt i Central Park. På bara två dagar har det exploderat! Jag avslutade min magiska tur där.

Och fortsatte där sen med familjen. Efter en dusch…

Såpbubble-skoj

Show-time!

Fika! Fotografen var en norrman. Hans company sitter där bakom oss. Haha!

Denna vyn alltså…

Markus, mamma, Ulf, jag, Daniel och Anders

Den grandiosa avslutningen på denna dag blev på Candle 79. Utan tvekan en av de bästa veganhaken på jorden. Eller rättare sagt en av de bästa mathaken på jorden! Åk inte till NY utan att besöka det! Jag lovar att du inte kommer ångra dig! Lovar, lovar, lovar!

Gurksnitt med mandelsmör. Mmmmmmm

Decaf Cappuccino med mandelmjölk. Mmmmmmmm

Ja du förstår nog ännu bättre nu varför jag sitter här i fetefåtöljen med benen i högläge och fånler.🤪😍🙏🏻

Jag har en vansinnig tur som hamnat i just min familj. Jag älskar dem alla av hela mitt hjärta och är så himla glad, tacksam och liksom skitnöjd över att ha så här bra familj! Och såklart över att ha möjligheten att ha fått vara med på mammas 70-årsdag. (Ja hon är ung. Och ännu yngre var hon när hon fick mig…)

Kram från Ingmarie

New York dag 3

Hello!

I dag har det både regnat, varit mulet och varit sol så kläderna har åkt på och av fortare än kvickt. Mest av faktiskt. Men det är bra! Det betyder att våren är på väg!

Roa sig kan man hur som helst göra i denna stad oavsett väder. Den dag man inte kan hitta på något att göra här finns liksom inte. Det mest galna är att man även gillar sånt man i vanliga fall tycker är ganska trist. Gå långsamt och fönstershoppa är så långt från mitt vanliga jag som det bara går , eller glo i/på byggnader, men ändå har jag ägnat flera timmar åt det i dag och tyckt att det varit supermysigt! Å andra sidan hör väl t.ex varken Grand Central, 5th avenue, Empire State building eller St Patricks cathedral till dussinvarorna att glo på precis…🙄

Lunch blev det på helt ok Fresh&Co.

Och fika på Fika såklart! Men nej de snackade inte svenska. Däremot hade de en gammal bild på kungafamiljen.🙄

En av mina absoluta favvobutiker både i NY och i USA är ändå Wholefoods. Åtminstone är det den vi besökt flitigast här och utan konkurrens spenderat mest pengar i!

Det syns även i lyan…

Men jag hittade faktiskt två härliga butiker till i dag som jag inte ens visste fanns i morse. Eller kanske det var de som hittade mig. Vem vet. I den första kom jag ut med en välfylld påse. Jag som inte ens kan komma ihåg när jag köpte “vanliga” kläder sist har plötsligt fem nya plagg i min ägo!🤪

I den andra butiken höll jag dock hårt i plånboken. Mest för att det skulle bli risk för övervikt på hemresan annars. Men den finns ju på internet också… 🙃

Det här är dock varken min bil eller min typ av butik. 🤪 Chaffisen verkade dock vara van både på att vänta och på att bli fotad.

Det har blivit många steg även denna dagen men mina ben och min rygg fick i alla fall vila från att springa. Ibland är jag verkligen precis så klok som jag verkar! Om det hjälper är en annan sak… Jag är ingen crosstrainer-fan men med en hightech-variant där jag samtidigt kunde lyssna på flera superbra TED-talks. så försvann tiden på ett tjillenix. Varför har jag inte kommit på det innan?

Leta efter en simbassäng var däremot inte så skoj. Särskilt inte på kvällen i stadigt stril-regn. Tydligen kan man inte lita helt ens på Google-maps.😳 Men det blev nästan lika bra med ett gympass. Nästan.

I morgon är det mammas stora dag och den egentliga anledningen till varför vi alla är här. En av överrasknings-presenterna har hon redan fått och jag är jätte-avis på den. Ännu mer avis är jag på morgondagens! Just saying…😄

Kram från Ingmarie